Det har varit full rulle för Patric i helgen. Han har farit fram och tillbaka mellan olika uppdrag, från morgon till kväll. Han har jour ungefär en gång om året och ibland blir det mycket att göra, ibland lite mindre. Den här gången har det verkligen varit fullt upp!

I fredags, innan allt drog igång, passade vi på att äta något riktigt gott. Det blev gorgonzolaspäckad oxfilé med potatisgratäng, så otroligt gott!

På lördagen mötte jag upp Sofie, Corinne och Simon. Vi flanerade runt på Söder, fönstershoppade och tittade in i diverse retrobutiker. Och retrobutiker finns det gott om här på Söder! Uppdraget för dagen var egentligen att hitta ett par nya skor till Simon, vilket han också gjorde, fast inte i någon av retrobutikerna.

Jag och Patric har varit sugna ett tag på att lära oss spela bridge, så jag hörde med barnen om de också kunde tänka sig att prova, och det kunde de! Så vi bestämde oss helt enkelt för att börja spela. Jag och Sofie blev ett lag och Corinne och Simon det andra.

Det var verkligen så kul! Det kommer definitivt att bli många fler bridgekvällar framöver. Det lär ta ett tag innan vi har koll på alla regler och finesser, men nu kan vi i alla fall spela någorlunda och sedan får vi slipa mer på detaljerna efter hand.

Det var knappt att vi kunde slita oss från spelet för att äta middag, så uppslukade var vi!

Den här glukossensorn, som mäter mitt blodsocker, har jag haft i fyra dagar och redan nu börjar jag få en bild av hur mitt blodsocker ligger till. Det visar sig vara jättelågt, det ligger precis på den nedre gröna kurvan. Det är fortfarande inom det normala, men alltså väldigt lågt. När jag slukat en bulle så syns det inte ens på mätaren

Vissa nätter har det till och med gått ner i det röda området, och då är det riktigt lågt.

Men det bästa av allt är att jag nu kan släppa oron för diabetes, för det var faktiskt det jag var mest orolig för. Det känns skönt att få bättre koll på vad som händer i kroppen och att kunna förstå och tolka kroppens signaler på ett helt annat sätt!

Jag tycker verkligen om de här fina bordsflaggorna som jag har köpt från Langkilde & Søn, ett danskt företag.

Jag har dem i två olika storlekar, stora och små, och tänker dekorera med dem vid olika tillfällen. Det känns både klassiskt och festligt, och jag tycker att de blir så fina på bordet.

För det är väl ändå dags att ta tillbaka flaggan!

Nästa söndag är det dags att gå och rösta. För vår demokratis skull är det viktigt att vi går till vallokalen och lägger vår röst på det parti som vi vill ska leda Sverige.

Under de år som Tidölaget har styrt har jag ofta haft en klump i magen. Jag upplever att Sverigedemokraterna har haft ett stort inflytande över politiken och i många frågor fått en avgörande makt över vilken riktning Sverige ska ta.

Jag hoppas verkligen att det inte blir så den här gången. Därför tänker jag gå och rösta, för demokratin, för Sverige och för den framtid jag vill se.

Det som pågår i USA är förkastligt. Demokratin är på upphällningen och landet leds av en president som framstår som både korrupt och köpt av ”han som ligger i krig”. Och som av en händelse verkar det som att flera SD också har sina kopplingar dit.

Vill vi verkligen ha ett Sverige som går åt samma håll? Vill vi se vår demokrati försvagas och politiker som låter sig påverkas av främmande makter?

Jag hoppas verkligen att svaret är nej.

Det här lagförslaget visar att Europa tar ansvar och sätter ner foten mot den aktoritära ledaren över Atlanten.

EU har klubbat igenom flera stora lagpaket och strategier för att kraftigt öka satsningarna på europeisk industri och forskning på hemmaplan i stället för att förlora investeringar till USA och Kina.

Bakgrunden är att USA införde ett enormt stödpaket (kallat Inflation Reduction Act, IRA), vilket fick många europeiska företag att överväga att flytta sin produktion dit för att få del av de amerikanska miljardsubventionerna. Som ett direkt svar på detta har EU skiftat om sin politik och godkänt flera historiska lagar för att hålla kvar kapital, forskning och produktion i Europa.

Det händer mycket i vår omvärld, och därför behöver vi fortsätta värna om allas lika rätt att få existera och leva i frihet. Tillsammans kan vi bidra med en mänsklig och empatisk hållning och stå emot de mörka krafter som vill splittra oss.

Vi kan börja med något enkelt: ta tillbaka flaggan och låta den stå för gemenskap, frihet och alla människors lika värde.

Jag tycker om rutiner, och nu när jag är förtidspensionär känns de nästan viktigare än någonsin. Min morgon börjar alltid med en rykande het kopp kaffe, och numera kan jag dessutom lusläsa hela Dagens Nyheter utan att behöva stressa vidare.

Tre morgnar i veckan går jag till Sats. Mitt mål på gymmet är egentligen ganska enkelt, att fortsätta med min ”må bra-gymnastik” och hålla kroppen så stark och rörlig som möjligt.

Jag försöker också komma upp i 10 000 steg varje dag, även om det inte alltid blir så långt. Det beror förstås på hur ont jag har i ryggen eller höften för dagen. Som tur är har jag många vackra promenadvägar att välja mellan på Södermalm och i Gamla stan, och det är framför allt där jag brukar promenera.

En annan sak som återkommer nästan varje vecka är att vi som familj äter onsdagssoppa tillsammans. Jag och Patric bjuder in de som vill och kan komma på soppa hemma hos oss. Det är en väldigt avslappnad liten kvällsträff där vi äter, pratar och bara umgå. Det har blivit mina absoluta favoritdag i veckan. ❤️

Simon hjälpte mig att sätta in en glukossensor som ska mäta mitt blodsocker under två veckor. Det ska bli intressant att se hur värdena ser ut och om allt verkar vara som det ska.

I går blev det biodags! Vi gick ner till vår närmaste biograf, Viktoria, och såg den franska filmen Främlingen. Det var verkligen en härlig känsla att krypa ihop i biomörkret med en lagom stor popcorn i handen och bara låta sig ryckas med av filmen. En liten stund där man kan sjunka in i en annan värld och bara njuta.

I helgen ska Patric både arbeta och ta mässlingsvaccinet. Han tillhör den grupp som kanske inte fick ett fullvärdigt skydd som barn. Själv hade jag mässlingen när jag var liten.

Tack vare det antivaxx-tänk som bland andra Robert F. Kennedy Jr har drivit på, har den här sjukdomen fått fart igen. Det är verkligen både upprörande och skrämmande.

Den här helgen har jag knappt hunnit njuta av att vara på landet. På lördagsmorgonen lastade vi en cykel och ett skrivbord på släpkärran och gav oss iväg mot Uppsala för att hjälpa till i Chelsies nya studentlya.

I en av de här gulliga vindskuporna håller hon till.

När vi väl fått upp skrivbordet var det dags att ge oss ut på shoppingrunda, bland annat till Ikea. På vägen fick vi syn på en second hand-butik som vi bestämde oss för att kika in i. Där fanns så mycket fint, och Chelsie hittade både en pall och en golvlampa.

Själv gjorde jag ett riktigt toppenfynd, nio tallrikar ur en serie som jag redan har en tallrik från. Så nu blev servisen äntligen komplett. Vilken lycka!

Tallriksserien heter ”Marianne” och är designad av Sigvard Bernadotte. Jag tycker att tallrikarna är så otroligt vackra, och det känns extra roligt att nu ha fått ihop en komplett servis.

När jag var yngre och arbetade på Franska skolan hade jag Sigvard och Mariannes barnbarn. Båda två kom ofta och hämtade sitt barnbarn tidigt, och jag minns särskilt att Marianne kunde prata både länge och väl, medan Sigvard redan på den tiden var ganska skröplig och mest bara ville därifrån.

Jag och Patric brukade också stöta på dem i Östermalms enda lågprisbutik på den tiden, när vi själva bodde på Östermalm. Det känns lite roligt att tänka tillbaka på det nu, när jag plötsligt står där med nio av hans tallrikar i händerna!

Även om helgen kändes kort var det ändå så skönt att komma ut till landet. Nu dröjer det ett tag innan vi kommer dit igen, eftersom Patric arbetar nästa helg.

Tänk att det redan är sista augusti! Tiden går verkligen så snabbt. Jag tycker att augusti har varit en så varm och härlig månad, och jag har verkligen njutit i fulla drag!

Chelsie kom hem på en kort visit från Uppsala. Hon skulle göra sitt sista arbetspass på Max, där hon har jobbat ända sedan hon var 16 år. När hon ändå var hemma passade hon också på att poströsta för första gången i riksdagsvalet. En liten milstolpe på flera sätt!

Patric fyllde år i går, så självklart firade vi det som vanligt med vår traditionsenliga kräftskiva.

Alla barn utom Sofie kom, hon har fullt upp på sin nya skola och hann helt enkelt inte hit.

Älskar våra Hjälmarekräftor som vi köpte av Kräft-Rolf på landet. Han kan verkligen sin kräftlag, den är helt fantastiskt god! Mums!

Födelsedagsbarnet fick fullt med fina presenter! Bland annat ett kit för att brygga sitt eget öl och ett svamphus där han kan odla ostronskivling. Så himla kul och lite annorlunda presenter!

Senare i dag åker vi till landet, och då ska stockrosplantorna som vi fick av Felix äntligen komma ner i jorden. Jag älskar stockrosor, de är ju så otroligt vackra.

De senaste dagarna har verkligen gått i ett, och ibland undrar jag nästan hur jag hann med att jobba, haha! 😄

I förra veckan besökte jag min fysioterapeut och fick råd om hur jag ska fortsätta träna med mina brutna revben. Jag fick många bra tips och det kändes så roligt att vara tillbaka på Sats igen. Jag har verkligen saknat att vara där!

I dag gjorde jag en omgång hemmagjord müsli. Den blev riktigt god! Så här gjorde jag:

Jag blandade ihop alla ingredienser och plattade sedan ut blandningen på en plåt. Därefter gräddade jag den i ugnen på 70 grader i cirka 40 minuter.

Ingredienser:

• 5 dl havregryn
• 1 dl pumpafrön
• 1 dl solrosfrön
• 1 nypa salt
• 3 dl hackade nötter
• ½ dl linfrön
• 2 msk kakao
• 1 tsk kanel
• ½ dl agavesirap
• ½ dl jordnötssmör
• 1 dl kokosolja
• 2 äggvitor
• Vispa äggvitorna och blanda sedan ner dem i müsliblandningen.
• Platta ut allt på en plåt och låt stå i ugnen.

Det känns som att hösten har fått en riktigt bra start, Sats och hemmagjord, nyttig müsli, jo, man tackar!

I går hjälpte vi Chelsie att flytta in till hennes nya studentbostad i Uppsala. André hade semester och hjälpte också till.

Från början hade hon fått ett studentrum i Rackarbergen, men hon valde att tacka nej till den eftersom hon hittade ett betydligt bättre rum i Studentstaden. Där har hon egen toalett och dusch på rummet, vilket hon inte hade i Rackarbergen.

Det roliga är att både Corinne och André tidigare har bott i samma trappuppgång, så vi kände faktiskt redan till huset sedan tidigare.

Rummet är en vindsvåning högst upp i huset, med snedtak och ett gulligt litet fönster som släpper in fint ljus. Det kändes så charmigt och ombonat, och det var verkligen jättefint. Jag kan tänka mig att Chelsie kommer att trivas riktigt bra där!

Det gemensamma köket var också väldigt mysigt!

Vi tog en promenad i området och André guidade oss runt. Vi gick förbi Chelsies blivande institution och tittade runt lite, och sedan tog vi en sväng till Engelska parken som ligger alldeles intill.

Jag tror att hon kommer att få det jättebra i Uppsala! Men det kommer att kännas lite tomt efter hennes uttåg, hon är ju det sista barnet som flyttar hemifrån. Patric var snabb med att ta över hennes rum och göra om det till kontor, vilket blir perfekt för honom. Nu har han kontor både hemma och på Kungsholmen och kan växla mellan de två.

Vi kommer också att köpa en bäddfåtölj att ha i rummet, så det kan fortfarande fungera som gästrum när vi får besök. Det kommer att bli riktigt bra!

Jag förmodar att de flesta antivaxare griper efter den ekologiska tallbarrstvålen för att två sina händer. Men efter Urkult var omkring 2 000 av festivaldeltagarna barn, och det är framför allt bland de ovaccinerade i den gruppen som den nu omskrivna mässlingen har spridit sig. Vaccindirekt noterar dessutom en ökning på hela 450 procent i efterfrågan på mässlingsvaccin.

Lustigt nog går det bra att tatuera sig, alltså att föra in en nål med bläck i kroppen där bläcket inte stannar i huden utan transporteras vidare i kroppen. Modern forskning visar att kemikalierna i bläcket kan påverka immunförsvaret och organen under lång tid, men att ta en vaccinspruta som faktiskt skyddar kroppen mot en allvarlig sjukdom verkar vara steget för långt.

Vilken fruktansvärd tragedi med alla skolskjutningar som ägt rum, och nu den senaste i Fagersta. Det finns verkligen inga ord för den sorg och förtvivlan som följer efter något så ofattbart.

Mina tankar går till alla drabbade, deras familjer, vänner och alla som nu tvingas leva med sorgen efter denna meningslösa tragedi. Jag önskar så innerligt att det aldrig mer ska behöva hända.

Det var skönt att komma ut på landet i helgen. Vi har grillat, bastat, åkt båt och tagit det lugnt. Jag passade på att måla skyddet till luftvärmepumpen, som jag inte har hunnit med, medans Patric tog tag i lien och gav sig på vassen, det behövdes verkligen röjas upp vid strandkanten och i sjön.

Patric hann dessutom med att åka fram och tillbaka till stan för att arbeta, så det blev lite av en blandning av lantliv och vardag den här helgen.

Jamen, lite humor är det ändå i Fröken Snusks uppträdande tillsammans med Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna har ju så starka åsikter om kvinnor i burka som täcker ansiktet, och själv står han sedan där på scenen tillsammans med en kvinna som faktiskt täcker sitt ansikte. Dubbelmoral? Haha, jajamän! 😄

Som vanligt blev det onsdagssoppa, och den här gången bjöd vi på löksoppa med surdegsbröd, följt av en nybakad äppelpaj till efterrätt. De i familjen som hade möjlighet att komma samlades runt bordet, och vi blev ett härligt litet gäng.

André och Felix har varit på semester på Gotland i tio dagar och visade bilder och berättade om alla äventyr de varit med om. Vilken fantastisk liten ö Stora Karlsö verkar vara! Det såg verkligen otroligt fint ut.

Nu blir det ett litet vintips på en österrikisk pärla – Orangegutang!

Det är ett kryddigt och fruktigt vin med en liten strävhet och inslag av galiamelon, vitpeppar, aprikos, gula päron och apelsinskal. Det är dessutom ekologiskt och kostar 139 kronor.

Tyvärr har det varit lite svårt att få tag på. Jag hittade det på Systembolaget i PK-huset på Hamngatan/Norrlandsgatan, men annars går det att beställa till sitt närmaste Systembolag. Jag älskar färgen på vinet, och smaken är helt fantastisk!

Det har blivit många blogginlägg för min del under sommaren, faktiskt flera i veckan. Jag har skrivit betydligt mer än jag gjort under de senaste åren. Kanske beror det på att jag numera har all tid i världen, men jag tror också att skrivandet har blivit ett sätt att ta vara på livet och alla de små och stora stunderna.

Genom att sätta ord på det jag upplever och samla bilderna här kan jag på något sätt bevara både tiden och minnena. Kanske blir det också en liten bit av livet som jag lämnar kvar, för mig själv, Patric och barnen, något att minnas och bläddra tillbaka i när framtiden har blivit nutid.

Nu börjar det närma sig inflytt för Chelsie i hennes nya studentlya i Uppsala. På tisdag är det dags att flytta in, och hon kommer att bo i en studentkorridor. Det känns både roligt och lite märkligt att ännu ett av barnen ska ge sig iväg till Uppsala för att plugga.

Chelsie blir faktiskt det tredje barnet som studerar i Uppsala. Sofie gick däremot på Stockholms universitet, så där höll hon sig mer på hemmaplan.

Chelsie ska läsa Språkvetarprogrammet, som är ett kandidatprogram. I våras studerade hon historia på Stockholms universitet, vilket gick jättebra, men efter ett tag kände hon att det inte riktigt var rätt utbildning för henne. Jag tycker ändå att det känns som att historiehalvåret kommer att bli väldigt värdefullt för henne framöver. Hon har redan hunnit lära sig massor som hon kommer att ha stor nytta av på den nya utbildningen, att plöja tjocka faktaböcker, läsa vetenskapliga artiklar, analysera gamla texter och källor och framför allt att försöka förstå vad texterna betyder utifrån sitt sammanhang.

Så även om hon byter spår känns det verkligen inte som att halvåret på historia var bortkastat. Tvärtom har hon fått med sig en hel verktygslåda som hon kan ta fram och använda på sin fortsatta väg. Det tycker jag känns riktigt bra och faktiskt ganska imponerande.

Stort grattis, Chelsie! ❤️