Jag och Patric firade vår bröllopsdag i helgen. Vi åkte ner till Bergs slussar tidigt på lördagsmorgonen och klev ombord på Wasa Lejon för en tur längs Göta kanal. Med mina 62 år är jag knappast purung längre, men jag tror faktiskt att vi ändå lyckades sänka medelåldern ombord en aning.
Vi passerade flera vackra slussar och viadukter.
Vi hade tur med vädret ända tills vi klev av båten i Borensberg. Då öppnade sig himlen och regnet fullständigt vräkte ner. Det ösregnade i flera timmar, och det var länge sedan jag upplevde ett sådant skyfall. Som tur var hade jag packat ner regnkläder, så vi höll oss någorlunda torra, åtminstone ovanför fotknölarna. Skorna och fötterna blev däremot genomblöta på nolltid.
Vi hade en fantastisk utsikt från toaletten.
Men allt det där vackra visade sig vara en illusion. Innanför hotellets dörrar rådde ett organiserat kaos, eller kanske snarare ett fullständigt oorganiserat sådant. Verksamheten verkade drivas av ett gäng unga tjejer som knappast hunnit fylla 20. De gjorde säkert sitt bästa, men det kändes som om någon glömt den lilla detaljen att ha en arbetsledare på plats. Ingen verkade riktigt veta vem som gjorde vad, eller vad nästa steg var. Ett enkelt ”hej” till gästerna verkade inte heller ingå i upplärningen, och leenden var ungefär lika sällsynta som solsken i november.
När vi beställde en flaska vitt vin till maten ställde servitrisen ner flaskan på bordet och försvann lika snabbt igen. Patric och jag tittade på varandra som två fågelholkar. ”Jaha… är det självbetjäning?”
Patric fick agera sommelier och servera vinet själv. Vi bad om en ishink. En stund senare kom servitrisen släntrande tillbaka med… en ishink. Utan is. Den var dessutom inte ens kall. Där någonstans började vi undra hur nästa beställning skulle se ut. Det gick helt enkelt inte att hålla sig för skratt.
För flera år sedan råkade vi ut för ett liknande restaurangkaos tillsammans med våra vänner när vi besökte ett ställe på Kungsholmen. Det fanns faktiskt flera likheter med vår hotellvistelse. Maten var god på båda ställena, och kaoset som omgav den var minst lika väl tilltaget.
Skenet kan verkligen bedra, hit kommer vi inte tillbaka. Efter en frukost som knappt hade hunnit dukas fram när vi kom ner till matsalen checkade vi ut redan nästa morgon och lämnade hotellet bakom oss för att fortsätta vår resa och fira vår 29 bröllopsdag på annat håll.
lamatrona.net 