Jag ser verkligen fram emot att rota runt i lådorna på loppisar och läsa böcker i trädgården och färdigställa bastun på landet, men jag ska också hinna med en och annan utflykt i sommar.

På landet grillas det mycket och jag älskar doften som sprider sig ner till bryggan, det är skönt att sitta vid vattnet innan middagen och blicka ut över nejden med en kall Jever i handen och väntar på att färskpotatisen ska koka klart, då är det sommar på riktigt. Samtidigt vet jag att meningen med livet är just de här små stunderna av tillfredställelse.

På midsommarafton tog jag årets första dopp, det var kallt men uppfriskande. Nu när värmeböljan väller in i veckan blir det nog fler dopp. Jag längtar till att barnen kommer ut till landet och om vädret tillåter brukar vi ha vattenkrig med våra uppblåstbara donuts.

Jag tänker på hur vi tar hälsan för givet medan vi har den – och hur vi lider när den sviktar. Jag har varit kärnfrisk hela mitt liv tills jag fick bröstcancer för 2 år sedan, efter det har min kropp förändrats till det sämre. Inflamationen i höften och benen är nästan olidligt svår, det värker bara jag går en kortare promenad och att gå i trappor är inte att tänka på. I veckan hoppas jag att jag får besked om hur magnetröntgen gick, jag håller tummarna att allt ser bra ut.

Jag läser Rädda barnens rapport om den hisnande siffran på 21 000 barn som beräknats försvunna i det krigshärjade Gaza. Det gör ont i hela mig, det finns inga ord för vad som pågår där, men folkmord är ett.

Dagen före midsommarafton var alla i familjen utom Corinne på konsert och såg Joy Himmelmark, som släppte sin releaseplatta, ”vit sol” Chelsie och hennes kompisar utgjorde kören.

Det var inte jättemånga där, men det kunde man kanske inte heller förvänta sig dagen före midsommarafton.

I foajen dök Siw Malmkvist upp, hon är mamma till Joy’s man, han som sjunger duett med Joy.

Efter tillställningen åkte vi raka vägen ut till landet. Årets midsommarfirande blev lugnt i år, men vilket fantastiskt väder vi fick.

Jag hann förbereda nästan all mat i stan, så det var bara att lägga sista handen på det när det var dags för midsommarlunchen på bryggan.

På eftermiddagen tog vi en sväng förbi festplatsen och fikade. Sofie hade bakat en fantastiskt god rabarbercheescake, som vi svalde med hull och hår.

Efter festligheterna, blev det såklart lekar i trädgården.

Det här blev en av mina mer lyckade lekar, ”spottgroda närmast midsommarstång,”haha.

På kvällen grillade vi och satt och pratade fram på småtimmarna, det fanns mycket att avhandla och det var så himla mysigt att sitta ute och knappt frysa.

I dag åker Patric och Chelsie till Mosebacke. Chelsie åker till Korfu med sina klasskamrater i morgon bitti, Patric fortsätter att arbeta, själv stannar jag på landet. Jag hörde att det ska bli fint väder i veckan och det låter ju toppenbra! Jag har en bra bok att läsa och jag tänkte fortsätta njuta av att bara vara.

I förra veckan fick jag nya övningar av sjukgymnasten för min höftartros och inflammation, inget av det har gett med sig, utan inflammationen fortsätter att sprida sig till olika delar i kroppen, just nu sitter det i ryggen. Tidigare har jag haft lite problem med den delen av kroppen, men det brukar gå över efter en natts vila, men den här gången har det inte gett vika. I morgon ska jag göra en MR i ländrygg och höft, det känns bra att det görs en grundlig utredning.

I helgen fick jag och Patric sällskap av Corinne och hennes kille Simon på landet. Det har arbetats i ett, med undantag för fika, annars full rulle.

Vi har köpt ännu mer virke.

Jag har målat plank och de övriga har spikat, skruvat och gjort tak och panel på bastun.

Det är roligt att kunna designa sin egen bastu. Jag vill ha den lite ruffig och jag tror vi kanske kan får till det. Färgen är tjärvitrol, en fantastisk färg att måla med, det luktar dessutom tjära och färgen blir gråare med åren, än så länge är jag jättenöjd.

Den här veckan är jag i stan, men efter det blir det landet för hela slanten. Patric har fullt program på hemmaplan så när det ebbar ut kommer han att kunna arbeta där ute, det är inte helt lätt att ta semester när man är egenföretagare.

Lagom till att jag hade börjat vänja mig vid det varma och fina vädret vände det och det blev i stället kallt, regn och rusk. Tråkigt för alla som tar studenten och i går var det även skolavslutning i Stockholm. Jag håller tummarna för att sommaren kommer att innehålla både värme och sol, vintern och våren har varit alldeles för långa och kalla för min smak, nu räcker det!

Häromdagen ställde sig Patric och borstade tänderna med öppet badrumskåp. Med tandkrämen löddrande ur ena mungipan väser han ur den andra -”vem äger alla dessa tandborstar?”

Haha, det gör Chelsies kompisar. Av någon konstig anledning så har det tillkommit fler och fler tandborstskapelser under året, numera ingår vårt tandborstsställ i ett mycket större nätverk.

Därav alla dessa tandborstuppoffringar!

Jag har varit orolig över att de högerradikala spökena skulle få mer makt i EU-valet och så blev det delvis, tyvärr. Vi i Norden bryter den mörka trenden och röstade på demokrati och klimat, vilka föredömmen vi är! Inte nog med att vi måste bekymra oss över det blivande nyvalet i Frankrike, vi behöver också förbereda oss på det värsta i USA. Varifrån kommer dessa mörkermän? Hat och polarisering är numera ett faktum och det bådar inte gott för framtiden. Citatet: ”Att inte säga något är ett val-med-följder” har etsat sig fast i mig, särskilt när folk vräker ur sig odemokratiska förhållningsätt, homofobier, kränkande uttalanden och saker med rasistiska inslag. Vilken sida om historien vill man stå på i framtiden? Och vilken framtid vill man ha?

Så tog Chelsie äntligen studenten och till vår lycka blev det också fint väder.

Chelsies klass hade tänkt på allt inför flakåket, bikini och en ölsäker overall.

Vilket partaj det blev på kvällen! Så kul att så många kunde komma.

Sofie och André höll i en frågesport om Chelsie. Vi fick oss ett gott skratt åt alla hennes tidigare tokigheter.

Vi bjöd på buffé och kaffe och tårta.

Kvällens troligtvis mest spännande inslag blev nog att vi hade en hemlig spådam med oss som siade om kärlek och annat under kvällen. Inte så att tegelstenarna susade omkring oss men dock en kaffekittel som på hög höjd damp ner på golvet utan förvarning efter en av seanserna,”spooky”, utbrast en av gästerna när det med ett hårsmån strök förbi henne.

Tack alla ni som bidrog till en toppendag för Chelsie. Gästen gör festen, som jag brukar säga och så blev det!

Jag är så stolt och glad över Corinne! I dag blev hon klar med sin civilingenjörsutbildning med inriktning bioteknik efter 5 hårt pluggande år. Inte nog med det, hon fick dessutom fast anställning på ett läkemedelsföretag, på en och samma dag, vilken bragd. Hennes kille Simon har det också gått bra för, han fick jobb inom ett annat läkemedelsföretag, de kan, de där två som numera kan kalla sig civilingenjörer. Stort grattis!

Själv har jag varit hos ortopeden, han sjukskrev mig fyra veckor till, tydligen så har jag lyckats med konststycket att träna för mycket under mina rehab veckor. Min inflammation i höften verkar ha spridit sig till hela höften, ländryggen och låren. I början på min sjukskrivningsperiod fick jag ett digert träningsprogram av min sjukgymnast som jag följt slaviskt under 6 veckor och det var tydligen inte bra det heller. Nu blev jag ordinerad avslappningsövningar, cykling och antiinflamatorisk medicin. Enligt läkaren kan jag räkna med att besvären kvarstår ett bra tag till. Inom den närmsta veckorna ska jag göra en datortomografi för att utesluta en massa annat och därefter ska jag träffa läkaren igen för uppföljning. Han kryssade i en massa uppgifter till min arbetsgivare, där det bland annat står om arbetsanpassning och omfördelning av arbetsuppgifter, tjo hej, vilken utmaning det blir.

De här härliga/roliga teckningarna fick jag av barnen på min skola när jag var sjukskriven första gången. Inte ett öga var torrt när jag träffade dem, dagen när jag arbetade, de är ju för gulliga och fina.

Det blev en endaste dag på jobbet tills det inte gick längre. Jag fick stora problem med höften redan på promenaden till arbetet. Vart eftersom dagen gick blev höft- och benproblemen bara värre och värre. Jag fick till och med svårt att stå upprätt, jag bet i hop och kämpade. När jag kom hem kändes det som om jag inte ville ta ett steg till i hela mitt liv och när jag vaknade i morse kändes det lika så. På torsdag ska jag träffa ortopeden på Sofiahemmet, sist jag var där sa han att det kan ta lång tid för höften att hämta sig och det verkar vara så i mitt fall.

På landet framskrider bastubygget mer och mer.

I slutet av förra veckan tog Chelsie och hennes tvillingkompisar tåget ner till Berlin för att titta på en konsert, de hyrde även en liten lägenhet i närheten. Det blev ett riktigt äventyr, när hon kom hem strålade hon som en sol, resan, enligt henne blev mycket lyckad.

André har fått sommarjobb på Enköpings lasarett som omvårdnadsassistent på röntgenavdelningen. Han kommer att arbeta där hela sommaren. Jag tror att han kommer att få stor nytta av det. Till hösten går han näst sista terminen på röntgensjuksköterskeprogrammet och till nästa vår är han klar.

I Köping finns det ett jättebra konditori som vi brukar svänga förbi när vi är i krokarna. I lördags var det styrelsemöte hemma hos oss, så vi köpte hem längder och smaskiga i oss bakelser, det sistnämda slank ner i rasande fart.

Den mannen är precis överallt och fixar. Jag är så otroligt stolt över honom, tänk vad han kan!

Jag älskar när sommarljuset flödar in genom köksfönstret fast det är tidig morgon, det känns lätt att studsa upp ur sängen. På morgonen när det varit så varmt och skönt ute har jag tagit min blåa lilla loppisfyndade bricka och satt mig på bryggan med en stor kopp kaffe och bara njutit och blickat ut över fjärden.

Även kvällarna har varit fantastiskt fina.

Runt stugan sprider det sig en behaglig doft av liljekonvalj, det finns fullt av de små vita klockorna på tomten.

Jag har roat mig med att läsa och krattat löv, tagit upp maskrosrötter och vattna blommor och buskar, beundrat alla segelbåtar som susar förbi och såklart försökt hålla koll på fåglarna som ligger i för fullt och hämtar mat till sina ruvande partners.

Jobbet hörde av sig och berättade att det nu är klart vilka som sägs upp från sina tjänster på skolan, det är flera av mina kollegor och två chefer, allt detta på grund av besparingskraven. Dessutom har alla resurser fått sluta och jag känner bara en stor sorg över nedmonteringen. Hur ska det gå för alla dessa barn som behöver nära stöd och stöttning av en vuxen i olika situationer? Själv får jag inte fortsätta arbeta 80% utan måste gå upp till 100% till hösten. Jag har inte mycket gott att säga om denna uppkomna situation, jag känner bara en stor frustration över hur det numera kommer att se ut i skolans värld.

För någon vecka sedan påbörjade vi bastubygget på landet. Patric har hunnit gjuta och grävt ner plintar och satt upp en ram runt det blivande huset. På sidan om bastun kommer vi att byggas en enklare utedusch. Det känns verkligen kul att att sätta tänderna i ett litet större projekt. Min sjukskrivning fortsätter en vecka till. Höften känns tyvärr inte så mycket bättre även om jag gör mina sjukgymnastikövningar varje dag och går på Sats. Höften stelnar oftast till bara efter en kort vilostund och då känns det som om jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag har antagligen bitit ihop tänderna alldelles för mycket på nätterna på grund av smärtan i höften, det har i sin tur resulterat i att jag fått stora bekymmer med käkarna. I början på veckan hämtade jag ut min bettskena hos tandläkaren och med den mellan tänder har jag knappt sovit en blund, fast än ger jag inte upp, men Herregud, vad obekväm den är.

Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson är numera vår egen lilla SverigeTrump, vilket han nog skulle bli glad över att få höra. När” kalla fakta” undercover reporter avslöjade trollfabriken i rysk tappning så kan man konstatera att efter Jimmyuttalandet är Sverige inte förskonad från lögner av detta slag.

Jag har som sagt en vecka kvar på sjukskrivningen och kommer att fortsätta stanna i stugan, framför allt tänkter jag njuta av det fina vädret. Patric har åkt hem till stan, han ska arbeta och lösa ett kyl- och frysproblem, tanken är att han dyker upp på landet igen på fredag.

Jösses, det växer så det knakar i naturen, humlen och vinstocken som vi planterade ut förra året har tagit sig riktigt bra. Tyvärr rasslar det också till i vassen, men jag och Patric kommer att fortsätta bekämpa de långa stråna med vår skarpvässade lie. Det har blivit lite glesare på sina håll, så man får vara ihärdig och hoppas att det ger med sig så småningom.

I veckan följde hela familjen med och tittade på Chelsies sista konsert med sin klass, hon var fantastiskt bra, även om hon hade väldigt ont i halsen.

Det var knappt ett öga torrt efter denna avskedskonsert, föreställningen var superbra, den bästa de haft. Snart hägrar den efterlängtade studenten, vilket också kommer att bli kul och något att se fram mot.

Jag älskar doften av tjära nu när båtarna håller på att sjösättas, det påminner mig om när jag var liten och bodde i Sigtuna. På den tiden hade vi en stor träbåt som mina föräldrar fixade med varje helg från mitten av april till den baxades ner i sjön. När vi flyttade därifrån såldes båten och mina föräldrar bestämde att de aldrig mer kommer att köpa en träbåt igen och så blev det. Efter det blev det enbart plastbåtar, den sista vi hade var en stor rackare med ruff både fram och där bak. Jag har så mycket fina minnen som är förknippade med båtar och lukten av tjära gör allt så mycket mer påtagligare. Jag gillar verkligen när vi tar en tur med ”gula faran”, vår lilla båt som vi tog över av de tidigare ägarna på landet. Tyvärr är det långgrunt vid vår brygga så innan vi skaffar en större båt måste vi hitta en lösning på det. Jag hoppas att vi kan klura ut det så småningom, men fram till dess får ”gula faran”duga.

För något år sedan köpte jag hem ett gäng med berlocker och andra tillbehör för att tillverka glasmarkörer, nu äntligen kom jag till skott och har under dagen hunnit med att göra några styckna. Förutom det hade jag också tänkt göra fler bivaxdukar, men insåg att jag inte har något bra tyg för det, förhoppningsvis blir det en tur till loppisen i Köping någon dag framöver och då kanske det finns något jag kan tänka mig köpa.