Kategori: Familj

Mina föräldrar hade nästan alltid ett pussel liggande framme som de roade sig med att lägga. Själv har jag aldrig varit särskilt intresserad av pussel, men när min kompis Kerstin pratade så varmt om det blev jag nyfiken och tänkte att jag kanske borde prova.

På en second hand-butik hittade jag ett pussel med 200 bitar. Jag tänkte att det kunde vara lagom att börja med, för att se om pusselläggning överhuvudtaget var något för mig. Och det visade sig att det var det, med besked! Nästan innan jag hunnit blinka hade jag beställt ett nytt pussel med 500 bitar och en pusselmatta. Hur gick detta till egentligen?

I fredags tog Corinne ut en semesterdag, så hon och jag åkte till Ikea i Västerås för att titta på kök. De planerar nämligen att riva ut det gamla köket i den nya lägenheten och sätta in ett helt nytt. När vi hade tittat klart och förhoppningsvis fått lite inspiration åkte vi vidare till landet.

Innan Patric och Chelsie kom ut hann vi med en promenad.

På lördagen hade vi fullt upp. Först skulle båten dras upp på land och därefter var det dags att ta hand om bryggorna. Regnet öste ner och det var svinkallt, knappast det väder man önskar sig för utomhusarbete! Men ibland är det bara att bita ihop, för jobbet måste ju göras.

Med tanke på mina ryggproblem fick jag snällt hålla mig undan de tyngsta momenten. I stället var det tjejerna och Patric som fick slita med att bära upp de tunga bryggorna och gå loss med högtryckstvätten på både bryggor och båt. Ingen direkt drömlördag, men nu är åtminstone det gjort!

På kvällen blev det desto mysigare. Vi eldade i kaminen, badade bastu och satt länge och pratade. Efter en dag med tungt muskelarbete var vi alla ganska möra, så det var skönt att få varva ner och bara njuta av värmen och det trevliga sällskapet.

Till förrätt gjorde jag i ordning små krustader fyllda med ostkräm, rödlök och Kalixrom. Det blev en god munsbitar som var perfekta att sätta tänderna i!

När vi kom hem i går lagade Patric en jättegod kycklingsoppa, vilket passade alldeles utmärkt eftersom en förkylning verkar vara på väg att smyga sig på mig. I dag hoppas jag att mitt nya pussel dimper ner i brevlådan. Det ska bli riktigt roligt att få sätta igång med det, särskilt nu när vi går in i en kallare och regnigare period. Jag ser faktiskt fram emot mysiga stunder inomhus med ett pussel att pyssla med!

Nästan det första vi gjorde när vi kom ut till landet var att åka till tippen med gammalt spillvirke. Vi fyllde ett helt släp med bräder, så det blev ett rejält lass. Det känns skönt att äntligen ha fått det gjort!

Det blev också en tur med båten. Solen sken hela tiden, ända tills vi bestämde oss för att ankra och fika, då dök regnmolnen plötsligt upp. Som tur var klarade vi oss från regnet, men vinden tilltog och den sista biten hem blev minst sagt guppig.

Vädret har varit fantastiskt, med 18 grader och strålande sol. Vi har kunnat äta lunch ute, njuta av värmen och dessutom hunnit fixa en del på tomten. Jag har numera fått omvärdera min syn på Patric och kan faktiskt konstatera att han inte längre är någon badkruka. Han badade hela tre gånger! Kors i taket! Och dessutom i samband med vårt bastubadande.

Själv tycker jag att ett dopp är både uppfriskande och härligt och har alltid älskat att bada. Patric har däremot genom åren haft en något mer avvaktande inställning till det här med att frivilligt gå ner i kallt vatten. Men nu verkar det alltså ha skett ett mindre mirakel, tre dopp nästan på raken!

Jag undrar vem som får årets fredspris? En sak är i alla fall säker: det blir inte Trump. Men eftersom man tydligen inte får göra honom alltför förargad, gissar jag på den 100-årige David Attenborough. Vem som faktiskt tar hem priset får vi veta nu på fredag, den 9 oktober. Spännande!

På hösten gör jag ofta äppelpaj och varierar den lite från gång till gång, men favoriten är utan tvekan den knäckiga varianten, den är en stor favorit här hemma.

Jag blev inspirerad av Viltköket i Grums och har torkat äppelringar i ugnen, som jag sedan dekorerade på rotsellerisoppan och på äppelpajen, det såg både gott och fin ut!

Knäckig äppelpaj

4-5 äpplen

150 g smör

2 dl havregryn

2 dl vetemjöl

2 dl strösocker

1/2 dl grädde

1/2 dl sirap

1 msk rårörda lingon

1/2 tsk bakpulver

kanel 

Gör så här: Sätt ugnen på 175°C. Smält smöret i en kastrull. Dra från värmen. Blanda i alla övriga ingredienser utom äpplena. Skala, kärna ur och skiva äpplena tunt. Lägg äpplena i en smord ugnssäker form. Strö över kanel. Fördela sedan smeten över. Ställ in i ugnen i ca 30 minuter eller tills pajen är gyllenbrun och knäckig.

Det blev en rivstart på veckan! Jag har några vouchercheckar på Sats och frågade min kompis Kerstin om hon inte ville följa med mig och träna i veckan, och det ville hon. Så i måndags körde vi igång. Det har varit riktigt kul att ha henne med mig de här dagarna. Vi går ju också på keramik tillsammans, så det har blivit mycket Kerstin den här veckan.

I går var det även dags för höstens första pensionärslunch med mina vänner. Ett trevligt avbrott i vardagen och en fin start på höstens alla lunchträffar! Maarit har skadat menisken och har numera svårt att gå, så hon får ta hjälp av en krycka.

Det är alltid så roligt när vi träffas, vi har mycket att prata om, så tiden bara flyger i väg. Dessutom var maten jättegod! Jag åt en färsk koljafilé som var så mör och god att den nästan smälte i munnen.

På kvällen kom Corinne och Simon över på onsdagssoppa. Eftersom vi nu bara var fyra personer föreslog jag att vi skulle spela en omgång bridge efter middagen. Alla utom Patric gillar att spela kort, och därför kom jag att sakna min entusiastiska bridgekompis Sofie, som är betydligt mer spelglad än Patric. Å andra sidan spelade han riktigt bra, om än en smula pliktskyldigt.

I dag blir det keramik och en långpromenad i det fina vädret. Vilken fin och varm september vi har haft, det har nästan känts mer som sommar än höst. Jag hoppas att oktober blir minst lika fin!

Vilken jättetrevlig mini-semester jag och Patric har haft! I fredags morse åkte vi från landet mot västkusten, närmare bestämt Tanumshede, där vi hade en skaldjursbuffé på fredagskvällen och en trerättersmiddag på lördagen.

Men innan vi kom fram måste jag slå ett slag för vårt lunchstopp på Viltköket i Grums i Värmland. Så otroligt gott, och dessutom så fint upplagt. Ett riktigt trevligt stopp på vägen!

Mätta och belåtna åkte vi vidare, men innan vi checkade in på värdshuset bestämde vi oss för att stanna till och titta på hällristningarna i området. Det visade sig vara riktigt fascinerande, tänk att människor har lämnat sina avtryck här för flera tusen år sedan!

Vi fick ett trevligt välkomnande på värdshuset med en korg med champagne. Vilken härlig start på vår lilla västkustvistelse!

På kvällen när vi blev visade till vårt bord i matsalen såg jag direkt vad Patric hade hittat på. Varje gång vi bor på hotell brukar han nämligen skriva till hotellet i förväg och önska en bild på någon som en liten överraskning till sin fru. Sedan hittar han på att jag är ett stort fan av personen i fråga. Den här gången var det: Glenn Hysén.

Ingen i omgivningen kunde förstås missa kortet som stod på bordet, så jag fick genast plocka fram mitt mest översvallande fanbeteende och låtsas bli alldeles överlycklig. Restaurangägaren strålade dessutom av entusiasm och berättade att hon minsann hade sett honom en gång på västkusten.

Det var bara att hålla masken och spela med. Patric såg naturligtvis väldigt nöjd ut med sitt lilla spratt.

Ja, där satt vi med hans foto på bordet, två kvällar i rad när vi åt middag.

På lördagen begav vi oss mot Halden i Norge och styrde kosan mot fästningen där Karl XII stupade.

Vi åkte vidare mot Elgåfossen, ett vackert vattenfall som ligger precis på gränsen mellan Norge och Sverige. Här möts de båda länderna mitt i den vackra naturen, och det kändes lite speciellt att stå vid ett vattenfall där själva gränsen går.

Vi avslutade vår lilla tripp i Fjällbacka, en riktig västkustpärla där de röda fiskebodarna, klipporna och de smala gränderna ligger tätt intill havet.Vi strosade runt bland de charmiga husen och njöt av den typiska bohuslänska miljön.

Det blev en intensiv lördag med många steg på stegräknaren. Det är verkligen otroligt fint på västkusten, med de vackra omgivningarna och alla härliga promenadstråk. Vi blev också väldigt nöjda med värdshuset där vi bodde. Matsalen var supercharmig och gammaldags, maten var god och frukostbuffén var verkligen något alldeles extra.

Det blev en underbar liten tripp så här i början av hösten. Så kul att vi bestämde oss för att göra den här resan, något liknande gör jag gärna om igen!

Den här veckan händer många roliga saker, men först ut var vårt restaurangbesök på Washoku tomo på Timmermansgatan. Vi åt deras fasta avsmakningsmeny, omakase sushi kaiseki och ett sake paket till det. Det blev en alldeles speciell upplevelse. Vi var bara sju gäster i restaurangen och satt uppflugna på varsin lite otymplig barstol med ryggstöd, med full uppsikt över kocken när hon tillagade alla rätter framför oss. Till varje rätt berättade sommelieren om den sake vi fick att dricka till, hur den smakade och varför den passade just till den rätten.

Vilken fullpoängare det blev! Så otroligt proffsigt, genomtänkt och framför allt, jättegott. En restaurangupplevelse som jag kommer att minnas länge.

Nu när sista barnet har flugit ur boet bestämde jag och Patric att vi ska börja unna oss något lite extra, i slutet av varje månad ska vi gå ut och äta på en riktigt bra restaurang, bara han och jag. Lite vardagslyx för att förgylla tillvaron och skämma bort oss själva en smula.

Vi tycker båda mycket om god mat och att gå ut och äta, så det här känns som en perfekt liten tradition att börja med. Vi har redan bokat bord på flera ställen. Det känns faktiskt jättekul att ha något gott att se fram emot varje månad!

Jag har lyckats få träningsvärk i axeln efter att ha krattat upp ett helt gäng med tallbarr på tomten. I år verkar träden inte ha mått särskilt bra efter den torra sommaren. Tallarna har tappat enorma mängder torra barr, och det var länge sedan jag såg så mycket redan i september. Det var skönt att få det gjort, men jag räknar med att jag snart får göra om samma procedur igen, för det lär knappast vara slut på barr än.

Det var verkligen kul att börja på keramiken igen! Jag har redan börjat fundera på vilka julsaker jag ska tillverka. Visst, det låter kanske lite tidigt att tänka på julen redan nu, men hon som äger keramikverkstan bränner bara våra saker fyra gånger under en termin. Eftersom varje lergodsföremål ska brännas i två omgångar blir det faktiskt lite ont om tid, därav den tidiga julplaneringen!

Förra hösten och våren blev vi bjudna på middag hos våra vänner efter keramiken, och så även den här gången. Det är så trevligt att komma dit och bara låta sig lotsas till bords, så otroligt gott och jättetrevligt!

Numera har jag det verkligen förspänt med onsdagssoppa med barnen och dagen därpå keramik med efterföljande middag. Alltså, kan man ha det bättre?

I går fyllde tvillingarna 27 år, och det har vi såklart firat! Men det finns ännu mer att fira. Simon fyller 28 år i dag, och dessutom har Corinne och Simon köpt en 60 kvadratmeter stor lägenhet på Gärdet, kontraktet skrev de under i förrgår.

Alltså, vilken händelserik vecka det blev! Så mycket roligt på en och samma gång. Stort, stort grattis till alla berörda!

Såklart firade vi det hela med lite champagne! 🥂

Tvillingarna beställde hamburgare med chokladpudding till efterrätt, och Patric gjorde förstås allt från grunden. Han lyckades till och med få till ett hjärta på hamburgerbrödet. ❤️ Det kallar jag att han verkligen fick till mycket kärlek i brödet!

Chokladpuddingen var helt fantastiskt god! Den var preparerad med en rejäl skvätt konjak och lite salt, vilket gav den en alldeles underbar smak. Mums, så god den var!

Jag hoppas och tror att de blev väldigt nöjda med sina presenter. Corinne hade önskat sig en rejäl och snygg väska där hon får plats med datorn och allt annat hon behöver ha med sig i vardagen. Det kändes därför som en perfekt present till henne, både praktisk och fin, och framför allt något hon verkligen hade önskat sig.

Och André fick ett par örhängen från Maria Nilsdotter, en jättesnygg design som verkligen passade honom.

Simon fick ett löparbälte, en sådan där praktisk liten sak som är perfekt att ha runt höften när man är ute och springer eller tränar. Där kan man få plats med mobil, nycklar och annat smått som man helst slipper stoppa i fickorna.

Det blev verkligen en supertrevlig kväll med mycket att fira. Det är härligt när alla är samlade. Sofie hade utvecklingssamtal och hann tyvärr inte komma den här gången. Lite synd, förstås, för det hade varit ännu mysigare om hon också hade varit med. Men vi får helt enkelt se till att få till en ny familjekväll snart, så att ingen missar nästa gång. ❤️

Idag är det även keramik! Vi har fått nya tider och börjar redan klockan 15.00, så vi kan hålla på hela kvällen. Tyvärr kan jag inte dreja eftersom ryggen tar stryk av det. I stället sitter jag vid bordet och knådar och formar leran, och det går faktiskt alldeles utmärkt det också.

Jag har nog aldrig riktigt reflekterat över att våra svenska valvakor, med feststämning, champagne, öl och, inte minst, Miljöpartiets berömda juckdans, faktiskt är ganska speciella, förrän jag läste om hur människor i andra länder såg på dem.

De var både häpna och fascinerade över hur uppsluppna valvakorna hos de olika partierna var. Några kommenterade att det nästan kändes som att titta på en schlagerfestival. Andra berättade att de var helt fascinerade och knappt kunde sluta titta på alla skålande och dansande människor. En del uttryckte till och med, lite avundsjukt: ”Så här vill vi också ha det på våra valvakor!”

Nu är det verkligen solrosornas tid, och visst kan de lysa upp vilken dag som helst! Dessutom har vi fått ett så otroligt varmt och skönt väder. Vilken fantastisk start på hösten vi har!

I kväll ska jag ta det riktigt lugnt. Det har varit ganska många och upptagna kvällar den senaste tiden, med både det ena och det andra, så nu känner jag att det är dags att varva ner lite. Ibland behöver man faktiskt bara en kväll utan planer, måsten, akuta utryckningar eller tider att passa.

Vilken riktig nagelbitare det är mellan blocken! Det kommer att bli svårt att få till en regeringsduglig majoritet när det är så otroligt jämnt och dessutom finns alla dessa röda linjer.

En sak är i alla fall säker, det gick dåligt för Sverigedemokraterna, och det gläder mig. Jag hoppas att fler och fler väljer att släppa taget om detta invandrarfientliga parti.

Annars har det varit en riktigt skön bastu- och badhelg på landet. Vi har också hunnit åka till tippen med ett jättelass av stubbar och grenar, så det var verkligen skönt att få det gjort.

Nästa helg åker vi dit igen, eftersom vi inte fick med oss allt det gamla virket som inte går att spara. Det ligger fortfarande en hel drös med brädor och annat på tomten som behöver köras iväg. Det känns skönt att beta av allt eftersom!

På söndagsförmiddagen åkte vi hem för att rösta. Efteråt åkte vi vidare till Corinne och Simon, som bjöd på hemmabakat fika, så himla gott! De har det så fint och mysigt i sin lägenhet, det är verkligen härligt att komma dit.

När vi fikat klart gick vi vidare och tog en demokratiöl/vin på en uteservering på Drottninggatan.

Jag och Patric begav oss sedan till Scalateatern för att se en balett- och ljusshow. Jag tyckte att det var väldigt vackert och stämningsfullt, Patric var kanske inte riktigt lika entusiastisk.

I dag känner jag mig en smula trött, eftersom jag och Chelsie satt uppe och tittade på valvakan halva natten. Det blev ingen Sats i dag, men däremot ska jag ge mig ut på en långpromenad. Det känns som en lagom aktivitet efter en sen kväll och alldeles för lite sömn.

När jag bläddrade bland gamla foton hittade jag bland annat de här bilderna. På den ena är det Chelsie och Bianca Ingrosso, en bild jag tog för ett antal år sedan, när Bianca ännu inte var så känd som hon är i dag.

Jag tycker verkligen om den här bilden. Det fångar en liten stund i tiden, innan man vet vad framtiden kommer att föra med sig.

Den andra bilden som jag tagit är från mitt första jobb, på en förskola i Hagalund. Pojken som står upp på bilden i grått är Steve Angello, en av medlemmarna i Swedish House Mafia. Det känns nästan overkligt att tänka tillbaka på att den lilla pojken på bilden en dag skulle bli en världsberömd artist.

Genom åren har jag ibland tänkt på honom, eftersom han hade det ganska tufft som barn, med en väldigt ung mamma och en pappa som bodde i Grekland. Ibland undrar jag vad det blev av alla de barn jag mött under mina år i yrket. Tänk att man kan möta en människa alldeles i början av deras liv, utan att ha en aning om vilken resa de kommer att göra eller vad livet kommer att föra med sig.

I går bjöd jag på fiskgryta till vår familjeonsdag, och det här glada gänget dök upp! ❤️

Jag saknade Sofie, som just nu har omänskligt mycket att göra som klasslärare. Jag hoppas verkligen att det lugnar ner sig så småningom.

Jag saknade också Chelsie, som är inne på sin andra vecka av insparken. Det innebär tydligen att hon mest hänger på olika nationer och festar. Jag håller förstås tummarna för att det även förekommer lite plugg däremellan.

I dag drar keramiken igång igen! Jag inser att jag kanske inte är någon stjärna på det här, men det är faktiskt inte det viktigaste. Jag tycker om sällskapet och att få sitta och pula med sitt en stund. Det är så mysigt och avkopplande att bara låta händerna jobba och tankarna vandra, dessutom är miljön väldigt harmonisk och fin.