Benknäckeri

För lite mer än en vecka sedan var Patric och jag ute med båten. Badstegen ombord är inte den mest lättanvända, och jag har länge haft svårt att ta mig upp ur vattnet efter ett bad. Därför tog vi med en gammal badstege som jag ville prova, i hopp om att den skulle fungera bättre. Det gjorde den inte.

I stället halkade jag till och föll med full kraft rakt ner på bröstkorgen. Jag förstod omedelbart att något hade gått sönder. Det var ju inte länge sedan jag skrev om min mamma, som lutade sig över en soffkant och bröt flera revben. Med vetskapen om att sådana skador oftast får läka av sig själva gjorde jag bedömningen att inte söka vård direkt, särskilt eftersom smärtan till en början faktiskt var ganska uthärdlig.

Men i går, när jag hade klippt färdigt gräset, högg det plötsligt till med en sådan kraft att det kändes som om någon körde en kniv rakt in i bröstkorgen. Då förstod jag att det inte längre gick att avvakta, utan att jag måste åka till sjukhuset. Där väntade en ordentlig genomgång med blodprover, EKG och röntgen. Undersökningarna visade att jag har flera sprickor i bröstbenet.

Jag har fått morfin utskrivet mot smärtan. Problemet är bara att jag sedan tidigare vet att jag inte tål det särskilt bra, jag kräks av tabletterna. Men smärtan är så intensiv att jag ändå tar dem. Så just nu består tillvaron av en mindre trevlig kombination: morfin, illamående och kräkningar. Jag hoppas bara att smärtan snart börjar ge med sig, för det här är verkligen ingen höjdare.