Dags igen!

Det har blivit många blogginlägg för min del under sommaren, faktiskt flera i veckan. Jag har skrivit betydligt mer än jag gjort under de senaste åren. Kanske beror det på att jag numera har all tid i världen, men jag tror också att skrivandet har blivit ett sätt att ta vara på livet och alla de små och stora stunderna.

Genom att sätta ord på det jag upplever och samla bilderna här kan jag på något sätt bevara både tiden och minnena. Kanske blir det också en liten bit av livet som jag lämnar kvar, för mig själv, Patric och barnen, något att minnas och bläddra tillbaka i när framtiden har blivit nutid.

Nu börjar det närma sig inflytt för Chelsie i hennes nya studentlya i Uppsala. På tisdag är det dags att flytta in, och hon kommer att bo i en studentkorridor. Det känns både roligt och lite märkligt att ännu ett av barnen ska ge sig iväg till Uppsala för att plugga.

Chelsie blir faktiskt det tredje barnet som studerar i Uppsala. Sofie gick däremot på Stockholms universitet, så där höll hon sig mer på hemmaplan.

Chelsie ska läsa Språkvetarprogrammet, som är ett kandidatprogram. I våras studerade hon historia på Stockholms universitet, vilket gick jättebra, men efter ett tag kände hon att det inte riktigt var rätt utbildning för henne. Jag tycker ändå att det känns som att historiehalvåret kommer att bli väldigt värdefullt för henne framöver. Hon har redan hunnit lära sig massor som hon kommer att ha stor nytta av på den nya utbildningen, att plöja tjocka faktaböcker, läsa vetenskapliga artiklar, analysera gamla texter och källor och framför allt att försöka förstå vad texterna betyder utifrån sitt sammanhang.

Så även om hon byter spår känns det verkligen inte som att halvåret på historia var bortkastat. Tvärtom har hon fått med sig en hel verktygslåda som hon kan ta fram och använda på sin fortsatta väg. Det tycker jag känns riktigt bra och faktiskt ganska imponerande.

Stort grattis, Chelsie! ❤️