Chelsie kom hem på en kort visit från Uppsala. Hon skulle göra sitt sista arbetspass på Max, där hon har jobbat ända sedan hon var 16 år. När hon ändå var hemma passade hon också på att poströsta för första gången i riksdagsvalet. En liten milstolpe på flera sätt!

Patric fyllde år i går, så självklart firade vi det som vanligt med vår traditionsenliga kräftskiva.

Alla barn utom Sofie kom, hon har fullt upp på sin nya skola och hann helt enkelt inte hit.

Älskar våra Hjälmarekräftor som vi köpte av Kräft-Rolf på landet. Han kan verkligen sin kräftlag, den är helt fantastiskt god! Mums!

Födelsedagsbarnet fick fullt med fina presenter! Bland annat ett kit för att brygga sitt eget öl och ett svamphus där han kan odla ostronskivling. Så himla kul och lite annorlunda presenter!

Senare i dag åker vi till landet, och då ska stockrosplantorna som vi fick av Felix äntligen komma ner i jorden. Jag älskar stockrosor, de är ju så otroligt vackra.

De senaste dagarna har verkligen gått i ett, och ibland undrar jag nästan hur jag hann med att jobba, haha! 😄

I förra veckan besökte jag min fysioterapeut och fick råd om hur jag ska fortsätta träna med mina brutna revben. Jag fick många bra tips och det kändes så roligt att vara tillbaka på Sats igen. Jag har verkligen saknat att vara där!

I dag gjorde jag en omgång hemmagjord müsli. Den blev riktigt god! Så här gjorde jag:

Jag blandade ihop alla ingredienser och plattade sedan ut blandningen på en plåt. Därefter gräddade jag den i ugnen på 70 grader i cirka 40 minuter.

Ingredienser:

• 5 dl havregryn
• 1 dl pumpafrön
• 1 dl solrosfrön
• 1 nypa salt
• 3 dl hackade nötter
• ½ dl linfrön
• 2 msk kakao
• 1 tsk kanel
• ½ dl agavesirap
• ½ dl jordnötssmör
• 1 dl kokosolja
• 2 äggvitor
• Vispa äggvitorna och blanda sedan ner dem i müsliblandningen.
• Platta ut allt på en plåt och låt stå i ugnen.

Det känns som att hösten har fått en riktigt bra start, Sats och hemmagjord, nyttig müsli, jo, man tackar!

I går hjälpte vi Chelsie att flytta in till hennes nya studentbostad i Uppsala. André hade semester och hjälpte också till.

Från början hade hon fått ett studentrum i Rackarbergen, men hon valde att tacka nej till den eftersom hon hittade ett betydligt bättre rum i Studentstaden. Där har hon egen toalett och dusch på rummet, vilket hon inte hade i Rackarbergen.

Det roliga är att både Corinne och André tidigare har bott i samma trappuppgång, så vi kände faktiskt redan till huset sedan tidigare.

Rummet är en vindsvåning högst upp i huset, med snedtak och ett gulligt litet fönster som släpper in fint ljus. Det kändes så charmigt och ombonat, och det var verkligen jättefint. Jag kan tänka mig att Chelsie kommer att trivas riktigt bra där!

Det gemensamma köket var också väldigt mysigt!

Vi tog en promenad i området och André guidade oss runt. Vi gick förbi Chelsies blivande institution och tittade runt lite, och sedan tog vi en sväng till Engelska parken som ligger alldeles intill.

Jag tror att hon kommer att få det jättebra i Uppsala! Men det kommer att kännas lite tomt efter hennes uttåg, hon är ju det sista barnet som flyttar hemifrån. Patric var snabb med att ta över hennes rum och göra om det till kontor, vilket blir perfekt för honom. Nu har han kontor både hemma och på Kungsholmen och kan växla mellan de två.

Vi kommer också att köpa en bäddfåtölj att ha i rummet, så det kan fortfarande fungera som gästrum när vi får besök. Det kommer att bli riktigt bra!

Jag förmodar att de flesta antivaxare griper efter den ekologiska tallbarrstvålen för att två sina händer. Men efter Urkult var omkring 2 000 av festivaldeltagarna barn, och det är framför allt bland de ovaccinerade i den gruppen som den nu omskrivna mässlingen har spridit sig. Vaccindirekt noterar dessutom en ökning på hela 450 procent i efterfrågan på mässlingsvaccin.

Lustigt nog går det bra att tatuera sig, alltså att föra in en nål med bläck i kroppen där bläcket inte stannar i huden utan transporteras vidare i kroppen. Modern forskning visar att kemikalierna i bläcket kan påverka immunförsvaret och organen under lång tid, men att ta en vaccinspruta som faktiskt skyddar kroppen mot en allvarlig sjukdom verkar vara steget för långt.

Vilken fruktansvärd tragedi med alla skolskjutningar som ägt rum, och nu den senaste i Fagersta. Det finns verkligen inga ord för den sorg och förtvivlan som följer efter något så ofattbart.

Mina tankar går till alla drabbade, deras familjer, vänner och alla som nu tvingas leva med sorgen efter denna meningslösa tragedi. Jag önskar så innerligt att det aldrig mer ska behöva hända.

Det var skönt att komma ut på landet i helgen. Vi har grillat, bastat, åkt båt och tagit det lugnt. Jag passade på att måla skyddet till luftvärmepumpen, som jag inte har hunnit med, medans Patric tog tag i lien och gav sig på vassen, det behövdes verkligen röjas upp vid strandkanten och i sjön.

Patric hann dessutom med att åka fram och tillbaka till stan för att arbeta, så det blev lite av en blandning av lantliv och vardag den här helgen.

Jamen, lite humor är det ändå i Fröken Snusks uppträdande tillsammans med Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna har ju så starka åsikter om kvinnor i burka som täcker ansiktet, och själv står han sedan där på scenen tillsammans med en kvinna som faktiskt täcker sitt ansikte. Dubbelmoral? Haha, jajamän! 😄

Som vanligt blev det onsdagssoppa, och den här gången bjöd vi på löksoppa med surdegsbröd, följt av en nybakad äppelpaj till efterrätt. De i familjen som hade möjlighet att komma samlades runt bordet, och vi blev ett härligt litet gäng.

André och Felix har varit på semester på Gotland i tio dagar och visade bilder och berättade om alla äventyr de varit med om. Vilken fantastisk liten ö Stora Karlsö verkar vara! Det såg verkligen otroligt fint ut.

Nu blir det ett litet vintips på en österrikisk pärla – Orangegutang!

Det är ett kryddigt och fruktigt vin med en liten strävhet och inslag av galiamelon, vitpeppar, aprikos, gula päron och apelsinskal. Det är dessutom ekologiskt och kostar 139 kronor.

Tyvärr har det varit lite svårt att få tag på. Jag hittade det på Systembolaget i PK-huset på Hamngatan/Norrlandsgatan, men annars går det att beställa till sitt närmaste Systembolag. Jag älskar färgen på vinet, och smaken är helt fantastisk!

Det har blivit många blogginlägg för min del under sommaren, faktiskt flera i veckan. Jag har skrivit betydligt mer än jag gjort under de senaste åren. Kanske beror det på att jag numera har all tid i världen, men jag tror också att skrivandet har blivit ett sätt att ta vara på livet och alla de små och stora stunderna.

Genom att sätta ord på det jag upplever och samla bilderna här kan jag på något sätt bevara både tiden och minnena. Kanske blir det också en liten bit av livet som jag lämnar kvar, för mig själv, Patric och barnen, något att minnas och bläddra tillbaka i när framtiden har blivit nutid.

Nu börjar det närma sig inflytt för Chelsie i hennes nya studentlya i Uppsala. På tisdag är det dags att flytta in, och hon kommer att bo i en studentkorridor. Det känns både roligt och lite märkligt att ännu ett av barnen ska ge sig iväg till Uppsala för att plugga.

Chelsie blir faktiskt det tredje barnet som studerar i Uppsala. Sofie gick däremot på Stockholms universitet, så där höll hon sig mer på hemmaplan.

Chelsie ska läsa Språkvetarprogrammet, som är ett kandidatprogram. I våras studerade hon historia på Stockholms universitet, vilket gick jättebra, men efter ett tag kände hon att det inte riktigt var rätt utbildning för henne. Jag tycker ändå att det känns som att historiehalvåret kommer att bli väldigt värdefullt för henne framöver. Hon har redan hunnit lära sig massor som hon kommer att ha stor nytta av på den nya utbildningen, att plöja tjocka faktaböcker, läsa vetenskapliga artiklar, analysera gamla texter och källor och framför allt att försöka förstå vad texterna betyder utifrån sitt sammanhang.

Så även om hon byter spår känns det verkligen inte som att halvåret på historia var bortkastat. Tvärtom har hon fått med sig en hel verktygslåda som hon kan ta fram och använda på sin fortsatta väg. Det tycker jag känns riktigt bra och faktiskt ganska imponerande.

Stort grattis, Chelsie! ❤️

I helgen visade jag upp ett nytt trick som jag tydligen kunde göra som ung, men som jag helt hade glömt bort att jag kunde. Jag frågade barnen om de kunde göra samma trick, och visst kunde de det, hela bunten!

Patric och Simon försökte sig också på det.

Överrörligheten verkar till viss del ha gått i arv. Min mamma brukade visa upp ett av sina partytrick: hon satte sig på en pinnstol, vred kroppen runt bakom stolsryggen och lyckades sedan fånga upp en tändsticka från stolsitsen med tänderna. Något sådant har jag aldrig lyckats med, där går tydligen gränsen för mina överrörliga talanger!

Mina revben verkar läka i rasande fart, och jag börjar nästan undra om jag verkligen är så benskör som det sas tidigare. Numera känner jag knappt av skadan längre och jag har till och med börjat sova hyfsat igen. I början var jag orolig för att jag skulle få betydligt större problem än jag faktiskt har i dagsläget, så det känns verkligen toppen att läkningen går så bra!

När Vattenfestivalen pågick under 90-talet tyckte jag att det var en riktigt rolig tillställning, verkligen extra allt! Därför är det jättekul att Kulturfestivalen har axlat den rollen och bjuder på massor av olika jippon och aktiviteter, inte minst för ungdomar.

Glad i hågen mötte jag upp Patric på Norrbron i fredags för att spana in maten på Kulturfestivalen och bestämma vilken lunch vi skulle slå till på bland alla foodtrucks. Men innan jag begav mig dit åkte läppstiftet på, lite festivalfin måste man ju vara!

Det fanns massor av trevliga rätter att välja mellan, men till slut föll mitt val på en ramslökskorv, medan Patric satsade på en annan hantverkskorv. Det hela svalde vi ner med varsin kall mellanöl, en riktigt trevlig festival-lunch!

På kvällen kom Sofie, Corinne och Simon över på middag. Det är Sofies första arbetsvecka på det nya jobbet, och hon kommer inte bara att arbeta som lågstadielärare, utan också undervisa i engelska på mellanstadiet i årskurs 4–6. Jag vet att hon kommer att fixa det här galant, hon är som klippt och skuren för jobbet!

I lördags tog jag, Patric och Chelsie en promenad och tittade på Nytorgsfesten på Södermalm. Jag som tyckte att det hände mycket på Kulturfestivalen höll nästan på att baxna när vi närmade oss Nytorget. Jösses, vad stort det var! Det kryllade av loppisar, smyckesförsäljare och foodtrucks med massor av otroligt spännande mat. Det fanns till och med ett spåtält där en kvinna satt och läste i händerna. Det var verkligen full fart runt hela Nytorget!

Sent på kvällen sprang Patric och Corinne midnattsloppet.

Själv mötte jag och Chelsie upp de här tjejerna, som hade hittat ett bord på Honey-Honey på Folkungagatan. Där kunde vi slå oss ner och följa Midnattsloppet från första parkett.

När det var dags för Patric att springa förbi kastade vi oss ut på gatan för att filma det hela. Tyvärr lyckades jag inte se honom med mina egna ögon, men jag fick åtminstone med honom på film, alltid något!

När jag och Chelsie sedan skulle ta oss tillbaka in på puben igen tog dörrvakten ett stadigt tag i min axel. När jag vände mig om tittade hon på mig och sa: ”Oj, du såg så ung ut!”

Alltså, man tackar! Det var ju inte direkt igår jag blev leggad, så den karamellen tänker jag suga på länge.

Chelsie kunde förstås inte sluta skratta bakom mig, vilken upplevelse! Jag tror minsann att Honey-Honey har seglat upp som mitt nya favoritställe, om inte annat för att jag tydligen fortfarande ser ut som någon som behöver visa leg. Hahaha!

Patric och Corinne fick riktigt bra tider, båda sprang på ungefär en timme. Simon var tyvärr skadad och fick därför hoppa över loppet, men nya friska tag nästa år! Själv har jag redan bestämt mig för vad jag ska göra nästa år: jag kommer att sitta spikad på Honey-Honey och heja på, bästa puben i stan numera, enligt mig!

Nu blir det en riktig bildkavalkad med bilder från hela sommaren! Först ut är när Sofie tog sin examen. Vi två brast ut i ett hysteriskt skratt som verkligen aldrig verkade ta slut. 😂 Vilken härlig start på sommaren!

Jag avslutar med en bild på Maarit, som fyllde år i veckan. På den första bilden skrattar jag och Sofie hysteriskt, och det gjorde jag även på den sista bilden även om det tyvärr inte syns. Där skrattade jag också så att tårarna rann.

Jag skulle nämligen bara titta på Maarits Tinder och råkade, helt oavsiktligt, svepa hejvilt bland profilerna. Maarit höll på att dö och jag kunde inte sluta skratta. 😂

Numera får jag tydligen inte ens titta åt hennes mobil. Hon satt med den i ett järngrepp hela lunchen, som om hennes Tinderliv hängde på det, för att försäkra sig om att jag inte skulle råka pilla på den igen. 😂

I dag är det 30 år sedan pappa dog. Det är en lång tid, men ändå känns det på något sätt som om det var i går. Efter alla dessa år saknar jag fortfarande både honom och mamma väldigt mycket.

Jag saknar pappas humor, värme och omtanke. Minnena av både honom och mamma finns fortfarande kvar och känns på många sätt klara, men samtidigt har de sakta bleknat med åren. Det är en märklig känsla, att minnas så mycket och ändå känna att vissa detaljer börjar försvinna. Men känslan av kärlek och saknad finns kvar, precis som alltid.

Haha, han tog alla tillfällen att skoja.

Det sista året i pappas liv var inte lika muntert. Han tynade långsamt och smärtsamt bort. Det sista halvåret frös han konstant och svepte in sig i ulltröjor och en filt med värmeslingor, trots att det var vår och sedan en varm sommar.

Nio månader innan han dog konstaterade läkaren att han behövde genomgå en kranskärlsoperation. Efter operationen återhämtade han sig aldrig riktigt. Både läkaren och vi trodde att han skulle bli bättre efteråt, men så blev det inte. Vad vi inte visste då var att han hade testikelcancer. Först en månad innan han dog förstod vi att det handlade om cancer, och efteråt fick vi veta att det var testikelcancer.

Två år senare dog även min mamma, i lungcancer. Där visste vi redan från början orsaken till sjukdomen. Hon började röka redan som elvaåring och dog, 73 år gammal, av spridd lungcancer.

Pappa blev 71 år. Mamma blev 73. Det känns fortfarande sorgligt att tänka på hur deras sista år tillsammans blev.

Fuck cancer!