Helt otroligt, men i dag är det på dagen tio år sedan jag började blogga. Tanken på att starta en blogg väcktes efter att jag i flera år hade skrivit i en digital dagbok. Till slut fanns det inte längre tillräckligt med utrymme på datorn för att fortsätta, och då tog jag beslutet att gå ut i det offentliga.
Jag minns att jag, innan jag började blogga, ofta tänkte på hur mycket av det man upplever i livet som med tiden faller i glömska. Det ville jag inte skulle hända. Märkligt nog behöver jag sällan gå tillbaka och läsa gamla inlägg, eftersom jag minns mycket bättre sedan jag började dokumentera mitt liv på det här sättet.

Det som har fått mig att fortsätta år efter år är att skrivandet ger mig något värdefullt. Det hjälper mig att sortera mina tankar, vara kreativ och få utlopp för idéer och känslor. Men framför allt har bloggen blivit en dagbok till mina fyra barn. Det är de som inspirerat mig mest och som gjort att jag fortsatt att skriva, år efter år.


Min tanke är att fortsätta skriva i bloggen så länge jag tycker att det är roligt. Just nu känns det fortfarande både inspirerande och berikande att hålla den vid liv. Det känns också bra att det finns ett ställe där jag samlar mina minnen, reflektioner och upplevelse. Jag hoppas också att mina barn kommer att ha fortsatt glädje av bloggen även i framtiden.
.