I fredags kom Corinne och Simon ut till landet. Hela helgen fick vi njuta av deras sällskap. Vädret var kanske inte riktigt på vår sida, kyligt och med en envis blåst, men det är väl så med aprilvädret, inte att lita på för 5 öre.
Inte långt från oss ligger ett vackert naturreservat, och vi passade på att ta en långpromenad där. Det var precis vad vi behövde: frisk luft, fin natur och en möjlighet att verkligen röra på oss tillsammans.
På kvällen blev det bastubad, kortspel, chips och grillat. Det var länge sedan jag drack en drink, men innan middagen slog vi till och bjöd på gin och tonic, och det var riktigt gott.
I går fyllde jag år och det firades såklart. Förmiddagen började med att jag och Chelsie gav oss ut på en shoppingtur. När vi kände oss klara slank vi in på en trevlig restaurang och landade i varsin rykande skål ramen, det var väldigt gott och mysigt.
På kvällen kom alla barnen över. Jag hade valt koreansk kyckling till middag, men först skålade vi med lite bubbel.
Jag fick dessa två ljusstakar i present av barnen, jättefina!
Haha, ja, tårtan satt verkligen som en smäck! Jag känner mig så bortskämd med all kärlek , tack för en helt underbar födelsedag!
Den här veckan är jag ensam på landet. Det är förstås mysigare när Patric är här, men just nu är han kvar i stan och arbetar. Jag har ägnat dagarna åt lite olika sysslor, krattat löv och då mest mest eklöv, i ett mycket lugnt tempo. Jag har också tvättat alla fönster, som nu är skinande rena. Det känns verkligen skönt att få det gjort.
I tisdags försvann internet helt, hela Mälardalens fibernät låg nere. Det var bara att acceptera läget och istället leta fram en bok ur bokskåpet. Jag hittade en riktigt bra och började sträckläsa, och fortsatte ända till nästa dag när internet kom tillbaka på eftermiddagen, det var länge sedan jag läste så intensivt.
På landet finns det tyvärr inte så många riktigt bra skogsområden att promenera i, och det kan jag sakna. Oftast blir det turer längs vår lilla, charmiga landsväg, vilket i sig är fint, men jag längtar efter fler stigar som slingrar sig genom skogen. Det hade gjort promenaderna mer varierade.
Det bästa med dem är ändå att få gå och lyssna på en talbok. Känslan av att kunna fortsätta hur länge som helst, bara låta stegen rulla på medan tankarna vilar. Det är ett skönt sätt att koppla av, och samtidigt känna sig både närvarande och bortkopplad. Helt underbart!
Just nu har jag tagit en paus från keramiken. Kvinnan som driver verkstan har höjt priserna ganska rejält, och med tanke på att jag kommer att tillbringa mycket tid på landet framöver kändes det inte riktigt motiverat att fortsätta just nu. Samtidigt märker jag hur mycket jag faktiskt uppskattat de där torsdagarna. Keramiken har varit ett kreativt avbrott i veckan, ofta avrundat med middagar hos goda vänner, det kan jag verkligen sakna. Jag tänker dock att jag plockar upp det igen i september eller oktober, när jag är mer i stan.
Jag känner en stor tacksamhet över att min förtidspension gick igenom, det hade blivit svårt annars. Min rygg och höft växlar mellan bättre och sämre dagar, och när jag tänker tillbaka på mitt tidigare arbete slår det mig ofta: jag slipper åtminstone trapporna. Numera kan jag ta mig uppför trappor någorlunda, men smärtan i höften gör sig påmind redan efter första steget.
Friheten att själv få råda över min tid är en fantastisk känsla, något jag nu inser att jag verkligen har längtat efter. Under sjukskrivningen fanns hela tiden en press kring när jag skulle kunna återgå till arbetet, och en gnagande oro över att inte bli beviljad äldreregeln. Den ovissheten gjorde det svårt att verkligen glädjas åt dagarna som sjukskriven.
Nu är det annorlunda. Jag njuter fullt ut, även om det fortfarande känns ovant att vakna på morgonen utan en bestämd agenda. Och just den känslan, har jag numera lärt mig att älska.
Jag tar min hälsa på största allvar och tränar fortfarande på gymmet c:a tre gånger i veckan för att stärka kroppen så mycket jag kan. Framöver blir det kanske inte lika många pass där, eftersom jag planerar att tillbringa mer tid på landet. Men jag tänker fortsätta hålla mig aktiv även där, min klocka lär inte låta mig göra något annat.
Våra familjemiddagar på onsdagar fortsätter, och de är lika uppskattade varje gång. Det är alltid så fint när barnen kommer över och delar med sig av sina liv.
Patric stod för middagen och lagade en champinjonsoppa, toppad med friterade rotfrukter. Som avslutning strödde vi över solros- och pumpafrön, vilket gav både smak och härlig crunch.
Jag har köpt en ny telefon där kameran sägs vara en av de bästa på marknaden, så nu hoppas jag kunna ta lite bättre bilder än tidigare. Patric testade den lite och skapade en AI-bild, se ovan. Från början var inte Corinne med på bilden, men det lyckades kameran lägga till.
I fredags bar det av till landet. Eftersom det var städdag dök de flesta grannarna upp igen efter att ha varit helt osynliga sedan tidig höst. Det kändes riktigt trevligt med lite liv och rörelse, och att se hur alla fixar och donar i sina trädgårdar.
Jag och Patric sjösatte också båten, och det gick över förväntan. Trots hårda vindar och att båten är helt ny för oss lyckades vi utan problem köra den hela vägen till vår brygga.
Patric åkte precis tillbaka till stan för att arbeta, medan jag stannar kvar ensam på landet. Jag såg i väderappen att veckan ser ut att bjuda på riktigt fint väder, vilket passar alldeles utmärkt.
Det blev ett glädjande besked i söndags när Ungerns numera före detta premiärminister Viktor Orbán fick lämna makten efter 16 långa år. En ledare med starka band till auktoritära regimer och högerextrema rörelser runt om i världen, såsom Vladimir Putin, Donald Trump, Xi Jinping och Benjamin Netanyahu och så vidare.
Tack till det ungerska folket för att ni värnade demokratin ännu en tid, i en värld där den behöver allt stöd den kan få.
I veckan var det återigen dags för en lunchdate på en trevlig restaurang i stan med mina vänner. Vi har gjort det till en liten tradition att försöka ses ungefär en gång i månaden, och det är verkligen något jag ser fram emot. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, och för övrigt har vi aldrig bråttom därifrån. De här träffarna påminner mig om hur viktigt det är att ta sig tid för sina vänner och bara umgås en stund. Numera kan det dessutom ske mitt på dagen, helt utan stress och jäkt.
När solen tittar fram och värmer ordentligt kan man ju inte låta bli att sitta på en uteservering och njuta av det fina vädret.
I torsdags morse hoppade jag på tåget mot Köping, där Patric mötte upp mig med bilen. Han hade redan åkt ut till landet dagen innan för att invänta vår nya brygga, som såklart inte dök upp då som planerat, utan först på torsdagseftermiddagen. Lite typiskt ändå.
Det bästa med bryggan är att den är relativt lätt, så jag och Patric kunde enkelt köra ner bryggdelarna till kajen med en skottkärra. Därefter vadade Patric ut i vattnet och monterade ihop den, det gick lätt som en plätt.
“Gula faran”, vår gamla båt som vi tog över från de tidigare ägarna, är i så dåligt skick att den får gå till återvinningen.
Vi behövde därför en liten roddbåt för att kunna ta oss an all vassbekämpning. Efter en titt på Blocket fick vi syn på den minsta båt jag någonsin sett, kort därefter åkte vi till Västerås och köpte den.
Den går under det passande namnet La Petit, till och med årorna är minimala och jättegulliga.
Förhoppningsvis kan vi sjösätta vår Silver Hawk redan nästa vecka. Jag är faktiskt lite glad över att den har några år på nacken, eftersom den lär få det tufft vid bryggan. Stora fartyg passerar regelbundet och sätter vattnet i rörelse, vilket gör att båten ibland kan komma så lågt att den snuddar vid botten. Samtidigt känns det tryggt att den inte är helt ny och har en aluminium skrov, vi behöver inte vara riktigt lika försiktiga med den då.
Alla mina tjejer kom ut till landet på skärtorsdagen. André arbetade hela helgen så han blev kvar i stan.
Jag kan knappt minnas att påskvädret någonsin varit så här dåligt. Det har varit kallt och när vi vaknade på påskaftons morgon var det nästan snöstorm. Påskharen däremot lät sig inte hindras, utan kläckte ett par påskägg ute på tomten på riktigt kluriga ställen även i år.
På förmiddagen målade vi ägg och fortsatte sedan med lekar. Den här gången övervägde vi att vara inomhus, men vädret klarnade upp något, så vi höll oss till de planerade utomhuslekarna, om än med kortare springsträckor eftersom det var så slaskigt och halt.
Årets påskbuffé blev mycket lyckad, med ett stort utbud av godsaker att välja mellan.
Jag gjorde bland annat en smörgåstårta med varmrökt laxröra och toppade det med löjrom, lax och räkor.
En rätt som uppskattades särskilt mycket var smörstekt kavring med en klick västerbottenkräm, toppad med matjesill och rödlök, och avslutad med lite brynt smör. Det blev verkligen en ny favorit.
En annan stor favorit är ägg med parmasanräkor, gudomligt gott!
Mina fina tjejer!
Vi har haft fantastiskt fina kvällar med spel, bastubad, härliga samtal och gott bubbel. En solklar femma av fem.
Barnen åkte hem i dag, men jag och Patric blir kvar till i morgon. Innan de åkte lovade jag, särskilt de två riktiga gottegrisarna, att inte köpa så mycket godis till nästa påsk. Jag ska inte kommentera exakt hur mycket dessa unga damer lyckades stoppa i sig, men låt oss säga att det var en ansenlig mängd…
Stugan känns väldigt tom nu när de har åkt, men den här helgen kommer jag att bära med mig länge. Jag har världens bästa barn.
lamatrona.net 