Kategori: Familj

Att vakna till morgonsolens ljus som långsamt letar sig in genom gardinen hör till mina favoritstunder, även om just den här morgonen är ett undantag. Himlen vilar tung och blygrå över huset och regnet strilar stilla mot sovrumsfönstret. Men utanför dörren växer det så det nästan knakar. Jag är nästintill bombsäker på att smultronblommorna slagit ut under natten; jag kan inte minnas att de fanns där i går, eller så gömde de sig bara och väntade på rätt ögonblick

Jag uppskattar verkligen mina promenader och stunderna ute i naturen, även de dagar då vädergudarna inte riktigt är på min sida. Det är så skönt att komma ut och få andas frisk luft, och det går så mycket lättare på landet än inne i stan. Här finns ett annat lugn, ett annat tempo, och naturen känns alltid nära.

Jag försöker hålla igång så gott det går och hitta tillbaka till mina gamla rutiner. Under en period blev det tyvärr lite för många uppehåll från långpromenaderna, framför allt när ryggen och höften inte riktigt ville samarbeta. Då har kroppen fått sätta gränserna, och jag har fått påminna mig själv om hur viktigt det är att lyssna in och ta hand om den.

Samtidigt märker jag tydligt hur mycket bättre jag mår när jag väl kommer ut, både fysiskt och mentalt. Det behöver inte alltid vara de längsta rundorna eller de snabbaste stegen. Det viktigaste är att jag tar mig ut, och det får räcka så.

Men vilket liv det är i varenda buske, fåglarna sjunger, citronfjärilarna virvlar förbi och hararna skuttar fram längs de slingrande stigarna. Ärligt talat är det ren mumma för själen!

Jag har knappt ägnat en tanke åt min bordsrenovering i dag, den har stått helt stilla. I stället blev det raska promenader och sträckläsning av en bok.
Till middag i kväll ska jag njuta av en burk bruna bönor med fläsk till. Det äter jag bara när jag är själv, eftersom ingen annan i familjen gillar det. Det är bäst att passa på nu när jag är ensam.

Tre helger i rad har barnen varit med oss på landet i olika omgångar, och det har varit de bästa helgerna på länge. I fredags hämtade vi Sofie på hennes jobb och åkte sedan direkt ut till landet. Patric hann med ett akut tandläkarbesök innan vi åkte, eftersom hans visdomstand har börjat krångla. Han har haft väldigt ont hela helgen och har inte blivit bättre. Det är tur att han har en ny tid till sin ordinarie tandläkare redan på tisdag. Troligen behöver han penicillin.

Trots allt har helgen varit både lugn och väldigt mysig. Vi har gjort hemmagjord pizza, grillat och framför allt hunnit umgås ordentligt. Sofie fick dessutom glada besked, hon och en kompis kommer att få hyra ett radhus från midsommar och framåt. Det känns som en stor lättnad, eftersom hon varit lite orolig över boendet. Hon har ju bara haft sin studentlägenhet på Söder tillfälligt och behöver flytta ut nu när hon snart är färdigutbildad mellanstadielärare.

I lördags gick vi en långpromenad i det fina vädret innan vi tog båten över till Kungsör för att gå på loppis. Där gjorde vi flera riktigt bra fynd, men Sofie var nog ändå den som hade allra mest tur. Jag gillar de där spontana loppisrundorna, man vet aldrig vad man kommer hem med, och ofta är det just det som gör det så roligt.

Efter båtturen somnade Sofie en stund i solen, och efter det gick det inte att ta en enda bild på henne utan att kameran nästan behövde justera vitbalansen. Om kräftan är röd så var det ändå ingenting jämfört med Sofies ansikte efter några timmar i solen.

På kvällen grillade Patric morötter på ett helt nytt sätt, och jag tror faktiskt att det var de godaste morötter jag någonsin ätit. Vem hade kunnat tro att morötter kunde bli helgens stora matöverraskning?

Den här veckan är jag själv på landet fram till torsdag, då Patric kommer ut. Under tiden tänker jag fortsätta med renoveringen av mitt second hand-bord. Det tar tid, men det går sakta men säkert framåt, och jag tycker faktiskt att det är nästan meditativt att hålla på.

Jag kan stå hur länge som helst med värmepistolen och skrapa bort lager efter lager av gammal färg. Plötsligt har flera timmar gått utan att jag ens märkt det. Det är något väldigt tillfredsställande med att se träet komma fram igen.

Det blev en promenad ner till Kungsträdgården för att titta på de japanska körsbärsträden. De är verkligen otroligt vackra, och den rosa färgen är helt ljuvlig. Det tar inte särskilt lång tid att gå dit, det är nästan bara nedförsbacke hela vägen från Mosebacke, vilket gör det till en perfekt liten bensträckare, både dit och tillbaka.

Den här årstiden är verkligen speciell, när blommor och träd står i knopp och andra redan har slagit ut. Vissa doftar helt fantastiskt. Tiden mellan hägg och syren är min favorit; då får näsan verkligen arbeta på högvarv.

I veckan gick jag och Patric på bio och såg Biodlaren. Den var tyvärr inte riktigt i min smak, det fanns för många lösa trådar och vissa delar av handlingen förstod jag inte alls. Trots att filmen inte var särskilt bra är det ändå något speciellt med att gå på bio. Att sitta där i mörkret med en näve popcorn i handen, luta sig tillbaka i den sköna stolen och bara omslutas av stämningen, det är verkligen en härlig känsla.

Just nu längtar jag till landet igen för att fortsätta med bordet jag köpte på second hand affären förra helgen. Jag håller på att skrapa bort all färg för att se om det räcker att olja in det eller om det behöver målas om. Jag hoppas på det förstnämnda, men det återstår att se om träet under är i tillräckligt bra skick.

Jag gillar verkligen att ha projekt, särskilt när det handlar om att ge gamla saker nytt liv. Senast jag hade ett riktigt roligt projekt var sänggaveln som jag slipade på under en hel sommar, resultatet blev helt fantastiskt.

Familjemiddagen denna onsdag var något urholkat, men två av barnen dök upp, vilket gladde mig. Vi bjöd på en ramenrätt med fläsk till middag. Corinne och Simon var på mingel med Simons jobb, och Chelsie är fortfarande kvar i Lissabon men kommer hem i natt.

I morgon åker vi till landet och Sofie följer med. Hon har knappt varit där sedan hon började jobba i bar för ett och ett halvt år sedan, eftersom hon under den tiden nästan inte haft en enda ledig helg. Det känns verkligen skönt att den perioden äntligen är över.

Förra året firade jag och Patric Valborg på Punk Royal, en verkligen speciell upplevelse. I år blev valet inte lika vågat; istället föll det på en mer traditionell restaurang, Lux Dag för Dag på Lilla Essingen.

Vi valde en sexrättersmeny med tillhörande vinpaket. Allt var riktigt gott, med undantag för ankan som inte riktigt föll mig i smaken. Patric däremot uppskattade den, men tyckte istället att den halstrade havskräftan hade en något för tydlig grillsmak, något jag i min tur tyckte var väldigt gott. I övrigt var vi mycket nöjda!

Den här pocherat spéciale-ostronet var verkligen jättegod.

Dagen efter Valborg hämtade vi upp killarna i Uppsala och åkte ut till landet. Vädret var på topp och vi bestämde oss för en åktur med båten.

Tyvärr blåste det lite för mycket ute på sjön, och vågorna slog så hårt mot skrovet att turen inte kändes särskilt behaglig. Målet var att tanka båten, men dessvärre var macken stängd. I stället styrde vi kosan mot Ica i Kvicksund, där vi passade på att ta en glass och det var inte dumt alls.

Vi kollade extra noggrant hur både bryggan och båten reagerade när det stora lastfartyget passerade. Till vår lättnad kunde vi konstatera att allt fungerade som det skulle, varken båten eller bryggan sjönk nämnvärt.

Vi fick blodad tand efter förra helgens gin och tonic, så den här gången bjöd vi på en Hugo Spritz, den var verkligen mycket god.

Det har varit jättefina kvällar.

I lördags tog vi en tur in till Köping och besökte två riktigt bra secondhandbutiker. I den första butiken vi klev in i fick jag syn på ett gammalt, vackert klaffbord som jag lagt märke till tidigare och länge varit sugen på att köpa. Jag frågade vad det kostade, och butiksägaren mumlade flera gånger: “den är dyr, den är dyr”, samtidigt som han gick runt bordet och letade efter en prislapp. Till slut gav han upp och sa: “den kostar 800 kronor”. Utan att tveka svarade jag direkt: “jag tar det”.

Jag fortsatte att titta runt i lokalen och fick då syn på ett gammalt tvättställ med Kockumsfat i tre delar. “Jag tar det med!” ropade jag glatt. När jag kom hem började jag undersöka bordet lite närmare, och där hittade jag både prislappen och ytterligare en lapp undertill. På prislappen stod det 2 000 kronor, och på den andra lappen stod det: “inte till salu, tillhör butiken”.

Haha, vilken tur jag hade!

Det fanns en liten spricka i bordet som Patric limmade. Sedan slipade han bort gammal färg på järnställningen till tvättstället, den kommer jag spraymåla i vitt. Den kommer verkligen till användning när Patric rakar sig, och dessutom kommer den att bli jättefin i rummet bredvid bastun.

Idag skjutsade vi killarna till tåget i Västerås. Jag och Patric stannar kvar på landet till i morgon och väntar på en leverans. Det är ingen hemma i lägenheten som väntar på oss, Chelsie är i Lissabon i en vecka med en kompis.

Corinne och Simon kommer hem från Wien idag efter att ha firat Valborg där. Sofie gör sitt sista pass på baren hon arbetat på och får nu lediga helger framöver. Hon har jobbat varje dag ända sedan hon fick sitt lärarvikariat, så det kommer verkligen bli skönt för henne att kunna njuta av lite ledighet.

I fredags kom Corinne och Simon ut till landet. Hela helgen fick vi njuta av deras sällskap. Vädret var kanske inte riktigt på vår sida, kyligt och med en envis blåst, men det är väl så med aprilvädret, inte att lita på för 5 öre.

Inte långt från oss ligger ett vackert naturreservat, och vi passade på att ta en långpromenad där. Det var precis vad vi behövde: frisk luft, fin natur och en möjlighet att verkligen röra på oss tillsammans.

På kvällen blev det bastubad, kortspel, chips och grillat. Det var länge sedan jag drack en drink, men innan middagen slog vi till och bjöd på gin och tonic, och det var riktigt gott.

I går fyllde jag år och det firades såklart. Förmiddagen började med att jag och Chelsie gav oss ut på en shoppingtur. När vi kände oss klara slank vi in på en trevlig restaurang och landade i varsin rykande skål ramen, det var väldigt gott och mysigt.

På kvällen kom alla barnen över. Jag hade valt koreansk kyckling till middag, men först skålade vi med lite bubbel.

Jag fick dessa två ljusstakar i present av barnen, jättefina!

Haha, ja, tårtan satt verkligen som en smäck! Jag känner mig så bortskämd med all kärlek , tack för en helt underbar födelsedag!

Den här veckan är jag ensam på landet. Det är förstås mysigare när Patric är här, men just nu är han kvar i stan och arbetar. Jag har ägnat dagarna åt lite olika sysslor, krattat löv och då mest mest eklöv, i ett mycket lugnt tempo. Jag har också tvättat alla fönster, som nu är skinande rena. Det känns verkligen skönt att få det gjort.

I tisdags försvann internet helt, hela Mälardalens fibernät låg nere. Det var bara att acceptera läget och istället leta fram en bok ur bokskåpet. Jag hittade en riktigt bra och började sträckläsa, och fortsatte ända till nästa dag när internet kom tillbaka på eftermiddagen, det var länge sedan jag läste så intensivt.

På landet finns det tyvärr inte så många riktigt bra skogsområden att promenera i, och det kan jag sakna. Oftast blir det turer längs vår lilla, charmiga landsväg, vilket i sig är fint, men jag längtar efter fler stigar som slingrar sig genom skogen. Det hade gjort promenaderna mer varierade.

Det bästa med dem är ändå att få gå och lyssna på en talbok. Känslan av att kunna fortsätta hur länge som helst, bara låta stegen rulla på medan tankarna vilar. Det är ett skönt sätt att koppla av, och samtidigt känna sig både närvarande och bortkopplad. Helt underbart!

Just nu har jag tagit en paus från keramiken. Kvinnan som driver verkstan har höjt priserna ganska rejält, och med tanke på att jag kommer att tillbringa mycket tid på landet framöver kändes det inte riktigt motiverat att fortsätta just nu. Samtidigt märker jag hur mycket jag faktiskt uppskattat de där torsdagarna. Keramiken har varit ett kreativt avbrott i veckan, ofta avrundat med middagar hos goda vänner, det kan jag verkligen sakna. Jag tänker dock att jag plockar upp det igen i september eller oktober, när jag är mer i stan.

Jag känner en stor tacksamhet över att min förtidspension gick igenom, det hade blivit svårt annars. Min rygg och höft växlar mellan bättre och sämre dagar, och när jag tänker tillbaka på mitt tidigare arbete slår det mig ofta: jag slipper åtminstone trapporna. Numera kan jag ta mig uppför trappor någorlunda, men smärtan i höften gör sig påmind redan efter första steget.

Friheten att själv få råda över min tid är en fantastisk känsla, något jag nu inser att jag verkligen har längtat efter. Under sjukskrivningen fanns hela tiden en press kring när jag skulle kunna återgå till arbetet, och en gnagande oro över att inte bli beviljad äldreregeln. Den ovissheten gjorde det svårt att verkligen glädjas åt dagarna som sjukskriven.

Nu är det annorlunda. Jag njuter fullt ut, även om det fortfarande känns ovant att vakna på morgonen utan en bestämd agenda. Och just den känslan, har jag numera lärt mig att älska.

Jag tar min hälsa på största allvar och tränar fortfarande på gymmet c:a tre gånger i veckan för att stärka kroppen så mycket jag kan. Framöver blir det kanske inte lika många pass där, eftersom jag planerar att tillbringa mer tid på landet. Men jag tänker fortsätta hålla mig aktiv även där, min klocka lär inte låta mig göra något annat.

Våra familjemiddagar på onsdagar fortsätter, och de är lika uppskattade varje gång. Det är alltid så fint när barnen kommer över och delar med sig av sina liv.

Patric stod för middagen och lagade en champinjonsoppa, toppad med friterade rotfrukter. Som avslutning strödde vi över solros- och pumpafrön, vilket gav både smak och härlig crunch.

Jag har köpt en ny telefon där kameran sägs vara en av de bästa på marknaden, så nu hoppas jag kunna ta lite bättre bilder än tidigare. Patric testade den lite och skapade en AI-bild, se ovan. Från början var inte Corinne med på bilden, men det lyckades kameran lägga till.

I fredags bar det av till landet. Eftersom det var städdag dök de flesta grannarna upp igen efter att ha varit helt osynliga sedan tidig höst. Det kändes riktigt trevligt med lite liv och rörelse, och att se hur alla fixar och donar i sina trädgårdar.

Jag och Patric sjösatte också båten, och det gick över förväntan. Trots hårda vindar och att båten är helt ny för oss lyckades vi utan problem köra den hela vägen till vår brygga.

Patric åkte precis tillbaka till stan för att arbeta, medan jag stannar kvar ensam på landet. Jag såg i väderappen att veckan ser ut att bjuda på riktigt fint väder, vilket passar alldeles utmärkt.

En bild eller två säger väl allt…eller?

Det blev ett glädjande besked i söndags när Ungerns numera före detta premiärminister Viktor Orbán fick lämna makten efter 16 långa år. En ledare med starka band till auktoritära regimer och högerextrema rörelser runt om i världen, såsom Vladimir Putin, Donald Trump, Xi Jinping och Benjamin Netanyahu och så vidare.

Tack till det ungerska folket för att ni värnade demokratin ännu en tid, i en värld där den behöver allt stöd den kan få.

I veckan var det återigen dags för en lunchdate på en trevlig restaurang i stan med mina vänner. Vi har gjort det till en liten tradition att försöka ses ungefär en gång i månaden, och det är verkligen något jag ser fram emot. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, och för övrigt har vi aldrig bråttom därifrån. De här träffarna påminner mig om hur viktigt det är att ta sig tid för sina vänner och bara umgås en stund. Numera kan det dessutom ske mitt på dagen, helt utan stress och jäkt.

När solen tittar fram och värmer ordentligt kan man ju inte låta bli att sitta på en uteservering och njuta av det fina vädret.

I torsdags morse hoppade jag på tåget mot Köping, där Patric mötte upp mig med bilen. Han hade redan åkt ut till landet dagen innan för att invänta vår nya brygga, som såklart inte dök upp då som planerat, utan först på torsdagseftermiddagen. Lite typiskt ändå.

Det bästa med bryggan är att den är relativt lätt, så jag och Patric kunde enkelt köra ner bryggdelarna till kajen med en skottkärra. Därefter vadade Patric ut i vattnet och monterade ihop den, det gick lätt som en plätt.

“Gula faran”, vår gamla båt som vi tog över från de tidigare ägarna, är i så dåligt skick att den får gå till återvinningen.

Vi behövde därför en liten roddbåt för att kunna ta oss an all vassbekämpning. Efter en titt på Blocket fick vi syn på den minsta båt jag någonsin sett, kort därefter åkte vi till Västerås och köpte den.

Den går under det passande namnet La Petit, till och med årorna är minimala och jättegulliga.

Förhoppningsvis kan vi sjösätta vår Silver Hawk redan nästa vecka. Jag är faktiskt lite glad över att den har några år på nacken, eftersom den lär få det tufft vid bryggan. Stora fartyg passerar regelbundet och sätter vattnet i rörelse, vilket gör att båten ibland kan komma så lågt att den snuddar vid botten. Samtidigt känns det tryggt att den inte är helt ny och har en aluminium skrov, vi behöver inte vara riktigt lika försiktiga med den då.

Alla mina tjejer kom ut till landet på skärtorsdagen. André arbetade hela helgen så han blev kvar i stan.

Jag kan knappt minnas att påskvädret någonsin varit så här dåligt. Det har varit kallt och när vi vaknade på påskaftons morgon var det nästan snöstorm. Påskharen däremot lät sig inte hindras, utan kläckte ett par påskägg ute på tomten på riktigt kluriga ställen även i år.

På förmiddagen målade vi ägg och fortsatte sedan med lekar. Den här gången övervägde vi att vara inomhus, men vädret klarnade upp något, så vi höll oss till de planerade utomhuslekarna, om än med kortare springsträckor eftersom det var så slaskigt och halt.

Årets påskbuffé blev mycket lyckad, med ett stort utbud av godsaker att välja mellan.

Jag gjorde bland annat en smörgåstårta med varmrökt laxröra och toppade det med löjrom, lax och räkor.

En rätt som uppskattades särskilt mycket var smörstekt kavring med en klick västerbottenkräm, toppad med matjesill och rödlök, och avslutad med lite brynt smör. Det blev verkligen en ny favorit.

En annan stor favorit är ägg med parmasanräkor, gudomligt gott!

Mina fina tjejer!

Vi har haft fantastiskt fina kvällar med spel, bastubad, härliga samtal och gott bubbel. En solklar femma av fem.

Barnen åkte hem i dag, men jag och Patric blir kvar till i morgon. Innan de åkte lovade jag, särskilt de två riktiga gottegrisarna, att inte köpa så mycket godis till nästa påsk. Jag ska inte kommentera exakt hur mycket dessa unga damer lyckades stoppa i sig, men låt oss säga att det var en ansenlig mängd…

Stugan känns väldigt tom nu när de har åkt, men den här helgen kommer jag att bära med mig länge. Jag har världens bästa barn.

.