Ordet korruption och mutor känns numera som en närmast (o)naturlig del av det som pågår i världen. Det gäller allt från den så kallade ”fria världens” ledare till självaste FIFA-bossen. Gianni Infantino vill nu, enligt uppgifter, sälja ut 20 procent av VM till privata investerare, samtidigt som han säkrar sitt eget grepp om makten. Det börjar nästan kännas som att vi har att göra med en lillTrump i fotbollsvärlden, den stora frågan är om Europa kommer att hålla emot!
Det går över förväntan med mina krossade revben. Patric påpekade att jag hade tonat ner skadan en aning när jag skrev i bloggen att jag fått sprickor i bröstbenet. I själva verket har mittbröstbenet gått helt av och krossats i flera mindre bitar. Vissa sprickor är både breda och tydligt synliga, och den nedre delen av benet har dessutom förskjutits en aning bakåt mot ryggen.
Jag har haft fruktansvärt ont, men som tur är börjar smärtan sakta men säkert klinga av. Nätterna är fortfarande extra jobbiga eftersom jag hela tiden måste sova på rygg och med högt huvudläge. Det gör att sömnen blir dålig, och därför är jag trött om dagarna och orkar inte göra särskilt mycket.
Det kommer förmodligen att ta lång tid innan allt läkt ordentligt, och benskörheten gör förstås inte läkningen snabbare. Nu gäller det bara att ha tålamod framöver.
Den här pinnen fick vi av Corinne och Simon. Det är en väderpinne (även kallad fäbodbarometer). Det är gjord av en enkel grankvist som visar det aktuella vädret genom att peka uppåt vid torrt väder och nedåt vid fuktigt väder.
Både jag och Patric följer väderpinnens rörelse med stor spänning.
Eftersom jag varken får lyfta något tungt eller anstränga mig särskilt mycket kunde jag inte stanna kvar ensam på landet, utan följde med hem när Patric skulle arbeta. Men det har verkligen inte gått någon nöd på mig.
I går åt vi middag på Bistro Sud, där jag njöt av en jättegod torsk serverad med räkor och brynt smör. Till efterrätt blev det färska jordgubbar med fläderlikör och vaniljglass, en bra avslutning på en god middag.
I dag kände jag att jag behövde röra på mig efter en jobbig natt och gav mig därför ut på en promenad. Chelsie var på Sats, men när hon tränat klart mötte hon upp mig. Vi strosade runt i våra kvarter en stund, och efter ett tag började magen knorra. Då bestämde vi oss för att äta lunch tillsammans och gick till vårt favoritställe, Greasy Spoon.
Vi beställde varsin Virgin Mary. Jag valde en Eggs Benedict, medan Chelsie tog en Avocado Benedict. Hennes aptit verkade aldrig sina, så vi delade, motvilligt från min sida, även på ett bananbröd.
När vi är i hemma i stan bjuder vi alla barn på onsdagsoppa. I dag kunde André och Felix komma, medan de andra hade annat inplanerat. På menyn stod en kall och uppfriskande gazpacho, följd av en klubbsandwich, det var inte dumt alls!
I morgon åker vi tillbaka till landet. Enligt väderprognosen väntar hela 30 grader, även om det ser ut att bli lite svalare dagarna därefter. Det ska bli riktigt skönt att komma ut till landet igen och njuta av lugnet.
lamatrona.net 