En smula vemodigt!

Det har varit den bästa veckan på länge. Alla barn utom Sofie har varit med mig på landet. Patric har arbetat under veckan men kom i torsdags. Det känns nästan som om tiden har stått stilla under de här dagarna, samtidigt som vi hunnit med så otroligt mycket. Det har varit fullt av liv och jag har verkligen njutit av varje stund med dem. Det har känt så fint att få ha barnen så nära och att umgås utan stress och bara vara tillsammans.

Nu har alla åkt iväg och lugnet har återigen lagt sig över landet. Det känns nästan lite tomt och väldigt tyst i stugan efter allt liv och stoj. Men samtidigt finns den sköna känsla kvar efter en toppenvecka tillsammans.

Vi har badat nästan varje dag och njutit av många goda, vegetariska middagar tillsammans. En av dagarna lagade Corinne en jättehärlig rätt med bland annat aubergine, enkel, smakrik och verkligen supergod. Det är kul att få upptäcka nya goda rätter tillsammans.

En sak som jag älskar med landet är närheten till vattnet. Doften, känslan och ljuset, solen som glittrar och får hela vattenytan att skimra. Ibland speglar sig till och med fantastiska regnbågar i vattnet och skapar de mest magiska vyerna.

Det finns så många sätt att njuta av vattnet, åka båt, bada, fiska eller bara sitta och titta ut över det. Jag älskar att se hur himlen speglar sig i vattenytan och hur färgerna förändras med ljuset och vädret. Det är väldigt speciellt med att ha allt detta precis utanför dörren, det är verkligen magiskt.

Jag tycker fortfarande att det känns konstigt att tänka på att jag inte ska tillbaka till jobbet i höst. Det är en nästan svindlande känsla som dyker upp lite då och då. Efter så många år med arbete som en självklar del av vardagen är det svårt att riktigt ta in att den tiden är över. Men så småningom vänjer jag mig nog vid tanken och vid mitt nya liv.

Jag har också kontaktat min fysioterapeut och ska träffa honom i slutet av augusti. Jag vill att han visar mig hur jag på bästa sätt kan träna trots mina brutna revben och vad jag kan göra utan att belasta kroppen för mycket. Det känns väldigt viktigt att komma igång med träningen igen. Jag längtar efter att få känna mig starkare och kunna använda kroppen mer som vanligt

I morgon åker vi tillbaka till stan. Det blir också dags att ta ner hängmattan efter en lång och härlig sommar tillsammans. Det känns faktiskt lite vemodigt. Hängmattan har blivit en symbol för alla lata stunder, samtal och dagar på landet, och det är alltid lite sorgligt när sommaren börjar gå mot sitt slut. Men än är den inte över, och jag hoppas att vi får många fina dagar kvar att njuta av.