Kanske snart

Det har varit en regnig och ganska kylig vecka. Jag börjar bli riktigt less på det dåliga vädret, jag vill bara kunna värma mig och slippa alla lager med kläder. Men nu verkar det äntligen vända, och det ska bli så skönt.

Under veckan har jag fortsatt skrapa bort all färg från bordet som jag köpte för ett tag sedan, och det är verkligen ingen lätt uppgift. Det dröjde inte många skraptag innan jag insåg att bordet är målat med någon slags plastfärg som sitter som en stenhård hinna. Färgen har antagligen legat där i många år, vilket gjort att träet inte kunnat andas på väldigt länge, men det försöker jag råda bot på nu.

Det är bara att inse att det här projektet kommer att få ta sin tid, men numera har jag all tid i världen. Patric har haft stora problem med sin visdomstand och äter nu penicillin. Han har känt sig svagare än vanligt och ska få den utdragen, han väntar bara på en remiss. Fram tills dess är det bara att bita ihop… bokstavligt talat.

Medan jag har skrapat bord och målat en hylla har Patric arbetat med att lägga tak på pergolan, och det kommer att bli så bra när allt är klart. Nästa steg är att lägga stenplattor på marken, vilket blir ett betydligt tyngre jobb, både med grävningen och med att få plattorna på plats med rätt precision.

Det blev ingen båttur den här helgen. Vindarna och regnet har hängt i luften mest hela tiden, så båten har fått ligga kvar där den ligger. Men längtan efter riktiga sommardagar börjar bli extremt stark nu. Jag ser framför mig en varm och solig dag när jag packar en korg full med olika godsaker, kliver ner i båten och kastar loss mot ett mysigt ställe för att ankra upp och bara njuta av att vara på sjön. Jag hoppas att det händer snart!

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar