Vart tar dagarna vägen? Det är redan slutet av maj och tiden har verkligen rusat fram i alldeles för hög hastighet. I onsdags var det som vanligt familjemiddag hos oss. Alla utom Chelsie kunde komma, och det var så roligt att vi blev så många runt bordet. Till middag bjöd vi på potatis- och purjolökssoppa, och efteråt blev det rabarberpaj med vaniljsås.

Jag älskar rabarber med sin friska, lite syrliga och nästan stingsliga smak. Jag funderar på att koka en burk rabarbermarmelad i veckan, det är ju så gott till kex och en bit riktigt god ost. Patric lyckades däremot ta kål på vår rabarberplanta på landet när han öste över ett helt berg av aska från bastun. Plantan blev allt annat än nöjd och vägrade ens försöka komma upp igen. I stället dök det upp mängder av smultronplantor där, de tog över platsen helt och hållet.
Förra helgen köpte vi därför en ny rabarberplanta, och jag har redan bestämt att vi måste köpa en till, en enda räcker ju inte!

Vilken skillnad det blivit på ljuset i vardagsrummet nu när byggnadsställningarna har försvunnit. Äntligen är takbytet klart, och efter ett halvår med byggarbetare utanför fönstret känns livet i lägenheten så mycket lättare och betydligt trivsammare igen.

Den här helgen väntar en massa roliga saker, och det känns verkligen härligt att ha något att se fram emot. I dag blir det en promenad ner till city, jag har några ärenden att fixa där.