En toppstyrd näsa

Det blev en promenad ner till Kungsträdgården för att titta på de japanska körsbärsträden. De är verkligen otroligt vackra, och den rosa färgen är helt ljuvlig. Det tar inte särskilt lång tid att gå dit, det är nästan bara nedförsbacke hela vägen från Mosebacke, vilket gör det till en perfekt liten bensträckare, både dit och tillbaka.

Den här årstiden är verkligen speciell, när blommor och träd står i knopp och andra redan har slagit ut. Vissa doftar helt fantastiskt. Tiden mellan hägg och syren är min favorit; då får näsan verkligen arbeta på högvarv.

I veckan gick jag och Patric på bio och såg Biodlaren. Den var tyvärr inte riktigt i min smak, det fanns för många lösa trådar och vissa delar av handlingen förstod jag inte alls. Trots att filmen inte var särskilt bra är det ändå något speciellt med att gå på bio. Att sitta där i mörkret med en näve popcorn i handen, luta sig tillbaka i den sköna stolen och bara omslutas av stämningen, det är verkligen en härlig känsla.

Just nu längtar jag till landet igen för att fortsätta med bordet jag köpte på second hand affären förra helgen. Jag håller på att skrapa bort all färg för att se om det räcker att olja in det eller om det behöver målas om. Jag hoppas på det förstnämnda, men det återstår att se om träet under är i tillräckligt bra skick.

Jag gillar verkligen att ha projekt, särskilt när det handlar om att ge gamla saker nytt liv. Senast jag hade ett riktigt roligt projekt var sänggaveln som jag slipade på under en hel sommar, resultatet blev helt fantastiskt.

Familjemiddagen denna onsdag var något urholkat, men två av barnen dök upp, vilket gladde mig. Vi bjöd på en ramenrätt med fläsk till middag. Corinne och Simon var på mingel med Simons jobb, och Chelsie är fortfarande kvar i Lissabon men kommer hem i natt.

I morgon åker vi till landet och Sofie följer med. Hon har knappt varit där sedan hon började jobba i bar för ett och ett halvt år sedan, eftersom hon under den tiden nästan inte haft en enda ledig helg. Det känns verkligen skönt att den perioden äntligen är över.

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar