Veckan på landet

Den här veckan är jag ensam på landet. Det är förstås mysigare när Patric är här, men just nu är han kvar i stan och arbetar. Jag har ägnat dagarna åt lite olika sysslor, krattat löv och då mest mest eklöv, i ett mycket lugnt tempo. Jag har också tvättat alla fönster, som nu är skinande rena. Det känns verkligen skönt att få det gjort.

I tisdags försvann internet helt, hela Mälardalens fibernät låg nere. Det var bara att acceptera läget och istället leta fram en bok ur bokskåpet. Jag hittade en riktigt bra och började sträckläsa, och fortsatte ända till nästa dag när internet kom tillbaka på eftermiddagen, det var länge sedan jag läste så intensivt.

På landet finns det tyvärr inte så många riktigt bra skogsområden att promenera i, och det kan jag sakna. Oftast blir det turer längs vår lilla, charmiga landsväg, vilket i sig är fint, men jag längtar efter fler stigar som slingrar sig genom skogen. Det hade gjort promenaderna mer varierade.

Det bästa med dem är ändå att få gå och lyssna på en talbok. Känslan av att kunna fortsätta hur länge som helst, bara låta stegen rulla på medan tankarna vilar. Det är ett skönt sätt att koppla av, och samtidigt känna sig både närvarande och bortkopplad. Helt underbart!

Just nu har jag tagit en paus från keramiken. Kvinnan som driver verkstan har höjt priserna ganska rejält, och med tanke på att jag kommer att tillbringa mycket tid på landet framöver kändes det inte riktigt motiverat att fortsätta just nu. Samtidigt märker jag hur mycket jag faktiskt uppskattat de där torsdagarna. Keramiken har varit ett kreativt avbrott i veckan, ofta avrundat med middagar hos goda vänner, det kan jag verkligen sakna. Jag tänker dock att jag plockar upp det igen i september eller oktober, när jag är mer i stan.

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar