Jag tycker att det är så svårt att komma på vad jag ska laga för luncher nu när jag och min hemmastuderande dotter äter hemma tillsammans varje dag. Idéerna börjar verkligen ta slut. Förr älskade jag att laga mat och gjorde det gärna fram tills jag började arbeta heltid. Efter det svalnade matintresset successivt och Patric tog över mer och mer i köket. Numera är det han som verkligen brinner för matlagning, han bläddrar i kokböcker, följer Michelinkockar på nätet och inspireras ständigt av nya rätter och tekniker.
Jag lagar fortfarande en del mat, men oftast utan den där riktiga glöden. Det är egentligen bara när det gäller högtider som passionen vaknar till liv igen, då går jag all in, och det älskar jag. Till vardags känns det däremot mest som något som bara måste göras.
Annars tycker jag mycket om att gå ut och äta, och det gjorde jag häromdagen tillsammans med mina vänner. Maarit hade föreslagit ett ställe i Vasastan där vi möttes upp för en lång och väldigt trevlig lunch.
Jag läste att Trump under sin mandatperiod har hotat, eller faktiskt attackerat, minst 15 länder. I de länderna bor över en tiondel av världens befolkning. Det betyder alltså att ungefär var elfte människa på jorden åtminstone någon gång har hunnit tänka: “Undrar om Trump tänker ge sig på oss också?” Helt galet egentligen.
lamatrona.net 