Jag känner en stor tacksamhet över att min förtidspension gick igenom, det hade blivit svårt annars. Min rygg och höft växlar mellan bättre och sämre dagar, och när jag tänker tillbaka på mitt tidigare arbete slår det mig ofta: jag slipper åtminstone trapporna. Numera kan jag ta mig uppför trappor någorlunda, men smärtan i höften gör sig påmind redan efter första steget.
Friheten att själv få råda över min tid är en fantastisk känsla, något jag nu inser att jag verkligen har längtat efter. Under sjukskrivningen fanns hela tiden en press kring när jag skulle kunna återgå till arbetet, och en gnagande oro över att inte bli beviljad äldreregeln. Den ovissheten gjorde det svårt att verkligen glädjas åt dagarna som sjukskriven.
Nu är det annorlunda. Jag njuter fullt ut, även om det fortfarande känns ovant att vakna på morgonen utan en bestämd agenda. Och just den känslan, har jag numera lärt mig att älska.
Jag tar min hälsa på största allvar och tränar fortfarande på gymmet c:a tre gånger i veckan för att stärka kroppen så mycket jag kan. Framöver blir det kanske inte lika många pass där, eftersom jag planerar att tillbringa mer tid på landet. Men jag tänker fortsätta hålla mig aktiv även där, min klocka lär inte låta mig göra något annat.
Våra familjemiddagar på onsdagar fortsätter, och de är lika uppskattade varje gång. Det är alltid så fint när barnen kommer över och delar med sig av sina liv.
Patric stod för middagen och lagade en champinjonsoppa, toppad med friterade rotfrukter. Som avslutning strödde vi över solros- och pumpafrön, vilket gav både smak och härlig crunch.
Jag har köpt en ny telefon där kameran sägs vara en av de bästa på marknaden, så nu hoppas jag kunna ta lite bättre bilder än tidigare. Patric testade den lite och skapade en AI-bild, se ovan. Från början var inte Corinne med på bilden, men det lyckades kameran lägga till.
I fredags bar det av till landet. Eftersom det var städdag dök de flesta grannarna upp igen efter att ha varit helt osynliga sedan tidig höst. Det kändes riktigt trevligt med lite liv och rörelse, och att se hur alla fixar och donar i sina trädgårdar.
Jag och Patric sjösatte också båten, och det gick över förväntan. Trots hårda vindar och att båten är helt ny för oss lyckades vi utan problem köra den hela vägen till vår brygga.
Patric åkte precis tillbaka till stan för att arbeta, medan jag stannar kvar ensam på landet. Jag såg i väderappen att veckan ser ut att bjuda på riktigt fint väder, vilket passar alldeles utmärkt.
lamatrona.net 