I våras bestämde jag mig för att det var dags att byta jobb igen. Jag hittade ett nytt i närheten av där jag bor och sökte tjänsten som fritidspedagog. Sedan gick det undan. I torsdags hörde de av sig och ville anställa mig. Jag har tackat ja. Jag har tre månaders uppsägningstid men hoppas att de släpper mig tidigare. Det har varit ett lärorikt år med många spännande och stora utmaningar. Att ta klivet och byta arbetsplats bara efter ett par månader kändes ändå helt rätt,  jag har inte trivts till 100 procent, så nu är dags att gå vidare.

Liksom ett mantra tänkte jag först:  ”Man vet vad man har, men vet inte vad man får”  Tryggheten, det välbekanta, men ofta också ack så mördande förutsägbara och tråkiga. Den som gör att ingen utveckling sker och tillvaron står stilla samtidigt som frustrationen växer. Man tar inte ett steg extra utanför sin invanda box, utan går omkring och idisslar på samma gamla gräs tills käkarna håller på att ramla av. Många stannar kvar i det gamla invanda på grund av bland annat rädsla för förändring, för det okända och ovana.

Det kändes stort när jag i höstas tog steget ut i arbetslivet efter 10 år som jourhem, men kanske ännu större att våga bryta upp från det nya efter så kort tid. Nä, jag vet inte vad som väntar mig, men jag visste dock att något behövdes göras. Nu väntar något nytt bakom nästa knut och jag är så tacksam över att jag vågade ta det beslutet.

Ta hand om dig!

Första året på många, många år som vi är hemma i stan och firar midsommar. Det känns bra. Tyvärr går det halsont i familjen, även jag har fått en släng av bacillen. Vi är inte dåliga men vi tar det lite lugnt. I morse tog vi en tur till ett naturreservat i närheten av oss och plockade blomster.

När vi kom hem satte vi genast igång med lunchen, den viktigaste måltiden på hela midsommar.

Snapsen hjälpte föga mot halsontet men eftersom jag bara tar en (1) snaps på julafton, påskafton, kräftskivan och midsommar var det bara att svälja ner den. Gott var det inte denna gång heller.

Corinne är på fest och kommer hem i morgon. André och Sofie ska också på fest i kväll. Det blir således bara de med dem skakiga halsarna kvar. Nåja, vi kommer att göra det bästa av situationen, mysa och grilla och äta en bit oxfilé, så oss går det ingen nöd på.

Ta hand om dig!

Då gick studentfirandet för Sofie av stapeln igår. Vilken dag! Vädret var på topp om något blåsigt, men dock varmt och soligt. Vid tolv stod vi med vår skylt redo att ta emot henne vid det avspärrade polisbandet. Endast två fick delta. Jag och Patric blev avbockade av en gulvästare när vi  kom fram till det avspärrade området som omgärdade skolan. Ungdomarna bestämde sig för att ta en smitväg genom skogen och lyckades ta sig fram i terrängen utan att passera vare sig polis eller någon vakt. Däremot stod en lärarvakt intill utspringet och verkade tycka att det var helt ok att de varit så påhittiga.

Efter skolgårdsfirandet hoppade vi in i bilen och begav oss till Strandvägen. Där väntade ett bokat bord på Glashuset för lunch.

Det blev god mat och gott rieselingvin. Stället var charmigt och mysigt. Sofie som inte sovit så mycket under de senaste dagarna och dessutom varit uppe tidigt på morgonen för champaniefrukost tog en taxi hem före oss andra så att hon kunde vila sig innan det blev fortsatta festligheter på kvällen.

I present fick hon en massa flyttahemifrån-saker som hon önskat sig, det blev både kaffebryggare, glas och tallrikar. Av ungdomarna fick hon ett flak energidryck, hm.

På kvällen hastade Sofie vidare på fest, vi andra stannade hemma och smaskade på delikatesser och grillade. Under rådande coronaomständigheter måste jag ändå säga att det blev en riktig toppendag.

All kärlek och lycka till Sofie!

Älskar dig!

Syrener… Min absoluta favoritbuske. Den doftar magiskt och är så otroligt vacker med sina lila och vita färger. Till min lycka har vi fullt av dessa ljuvliga blomster lite varstans på tomten. Näsan går på högvarv för att ta in dessa himmelska aromer, alltså, man är ju nästan i doftparadiset. Nästa vecka är det skolavslutning, jag blir först ut på tisdag. På onsdag är det Chelsies tur att få börja njuta av sommarlovet. Sist men inte minst tar Sofie studenten nästa fredag. Det har varit många och långa diskussioner om hur vi skulle göra med studentfesten hemma. Till slut landade vi i att ställa in mottagningen med hänsyn till corona och att vi helt enkelt blev för många gäster. Sofie har ett jättestort kompisgäng och ville även bjuda in många andra vuxna. Därför blev det bättre att ställa in det hela än att börja utesluta några av de inbjudna. Hon har i stället anordnat grillfest med några kompisar här hemma och på själva studentdagen kommer vi att gå på restaurang och äta lunch tillsammans med familjen. Det blev kanske inte vad hon hade hoppats på från början men jag tror att hon blir ganska nöjd ändå.

I dag har jag lagade rejält med mat. Det blev tre rätter samtidigt. Jag gjorde chili con carne, currykyckling och cevapcici med aivarsås och stekt potatis till. Tanken är att barnen kan äta det till sina luncher och även som extra kvällsmat.

I morgon måndag, men först ska jag soffhänga och titta på någon bra söndagsfilm.

Ta hand om dig!

Jag har knappt hunnit sitta ner under hela helgen. Vi har slitit som djur varje dag från tidig morgon till sen eftermiddag. Nästa vecka flyttar André hem igen. Den första mars flyttade han hemifrån. Veckan senare fick han sparken från Vapiano på grund av corona. Tyvärr har det inte sett särskilt ljust ut på arbetsfronten för honom så därför blev det bara att packa sitt pick och pack och flytta hem till pojkrummet igen. Såklart förstår jag att det inte känns särskilt kul för honom så därför har vi i helgen målat- och tapetserat om hans rum. Jag blev så nöjd, särskilt över den engelska tapeten från Morris & co, den är ”to die for”.

Det känns inte helt fel att bara fokusera på huset. Tidigare har vi mest ägnat oss åt landet, det behöver vi inte längre fundera över utan nu är det hemma som gäller. Det känns faktiskt riktigt skönt. Vi har heller inga särskilda sommarplaner i år mer än att fixa här hemma och göra några utflykter i närområdet. Under hela februari-mars arbetade Patric i Örebro. I sommar är det Jönköping som gäller. Jag hoppas att i och med pandemin som härjar att han kan få jobba i cyberrymden i stället för att vara på plats i den delen av landet. Det var tufft nog med Örebro. Men nu är det dags att kavla upp ärmarna igen för det är dags att flytta runt sängar.

Ta hand om dig!

Äntligen, som jag har längtat efter lite ledighet. Det finns hur mycket som helst att göra här hemma. I morse var vi nästan först på tippen. Vi hade hela släpet fullt av skrot från bl.a landet. I morgon blir det en ny tur dit igen eftersom det fortfarande finns en hel del att slänga. Altanen är en annan del som man kan pyssla ihjäl sig på. Förra veckan rengjorde vi trädäcket grundligt och oljade sedan in det, det blev så fint. I dag fixade Patric elen till nya markisen och själv passade jag på att pimpa runt om. För ett tag sedan köpte jag hem små lampor som ger ifrån sig  ett mjukt gult sken. Ljusslingan har jag satt på staketet.  Jag tog även fram den gamla ljusslingan från landet med kulörta lyktor, den passade perfekt under markisen. Nu får vi bara hålla tummarna att det fina vädret kommer. När vi sålde landet fick vi lite krimskrams av mäklaren, en av sakerna var tre påsar solrosfrön. Ehh, tack!  Jag sneglade på dem och funderade om jag någonsin skulle öppna någon av påsarna, men som en blixt från klar himmel kom jag på att den yngsta cyklande dottern och hennes kompis skulle kunna ta påsarna och plantera ut dem här i krokarna. Tänk vad mysigt att se lite solroser lite varstans i söderort. Varken Chelsie eller kompisen förstod riktigt var tjusningen i detta låg men efter min pepptalk verkar det som att det eventuellt blir av. Guerilla gardening!

Snart dags att grilla, det blir svensk fläskfilé, pommes och en rosépepparsås till. Jag hoppade förrätten eftersom Chelsie skulle baka, men det verkar som om hon glömt det. Nåja, ingen fara skedd, det finns en dag i morgon också.

Ta hand om er!

Patric kom hem i veckan med ett jättehål på sin kostymbyxa. Även hans jeans såg ganska nedgångna ut. Beslutet var inte svårt. Det blev en tur till Vingåkers outlet med hela familjen utom Chelsie som skulle plugga. Det var ingen tillfällighet att det blev just det stället. Redan under veckan hade vi bestämt oss för att åka på en visning av ett landställe i krokarna av Katrineholm. Men först blev det ett tanka på el och ta en kopp kaffestopp.

Patric köpte en linnekostym och två par jeans. Av barnen var det bara Corinne som fick lite köpt. Det blev snabba ryck i butiken eftersom vi skulle i väg på visning. Vi  hann dock med en tur till Iittala-butiken. Jag köpte ett par cocktail- och rödvinglas.

Stället vi tittade på kändes inte rätt. Det var charmigt men ingenting för oss.

I går åt vi vit sparris med hemmagjord hollandaisesås till förrätt. Otroligt gott. Smaklökarna tog ett glädjeskutt utan dess like. De hämtar sig fortfarande…

Corinne har precis åkt i väg till Uppsala. Hon kommer att vara där tills skolan slutar. Efter det flyttar hon hem igen under sommaren. Hon kommer att sommarjobba på Ikea, då blir det nära och bra till jobbet. Men vilken kort vecka vi har att se fram emot! Jag är ledig på fredag, det ska bli så himla skönt. Vi har massor att göra här hemma och jag längtar att få lite ordning i huset. Passar samtidigt på att skicka en bamse grattiskram till värdens bästa änglapappa som fyller år i dag. Jag saknar dig!

Ta hand om dig!