Den här veckan har jag inte gjort många knop. Jag har varit förkyld, dock utan feber, och mest känt mig lite småkrasslig. Samtidigt har det varit ganska skönt att ta det lite lugnt. Eftersom orken inte riktigt funnits där har jag ägnat mig åt pussel och lite småpyssel här hemma i stället.
Till onsdagssoppan kom André och Chelsie. Det bjöds på klassisk, hemmalagad ärtsoppa med pannkakor till efterrätt, en riktig svensk torsdagsklassiker, fast en dag för tidigt!
Och nu till den omtalade statyn som stod i Europaparlamentets lokaler i Strasbourg. Den är omkring två och en halv meter hög och täckt med bladguld, för finns det något som bättre symboliserar Trumps smak än just guld?
Statyn föreställer en groteskt fet Trump, bekvämt placerad på axlarna på en utmärglad man som kämpar för att bära upp sin herres tyngd. I den ena handen håller Trump en golfklubba och i den andra en vågskål. Golfen och den så kallade rättvisan, två saker som uppenbarligen ligger honom varmt om hjärtat, åtminstone så länge han själv tjänar på det.
På sockeln finns en dikt inskriven:
”Jag sitter på en mans rygg.
Han sjunker under min börda.
Jag skulle göra allt för att hjälpa honom.
Utom att kliva ner från hans rygg.”
Orden är undertecknade ”Kungen av orättvisa”.
Bakom verket står den danske skulptören Jens Galschiøt, som med denna gyllene groteska skapelse sätter fingret på maktens arrogans och den självutnämnde kungens totala brist på empati. En man som gärna talar om att göra Amerika stort igen, medan han själv sitter på ryggen på dem som får betala priset.
Om en stund åker vi till landet, och det ska bli så skönt att komma ut dit igen! Jag längtar alltid efter landet när jag inte är där. Att få blicka ut över vattnet, andas frisk luft och skrota runt i sin egen takt är verkligen balsam för själen. Även om det inte alltid finns så mycket ork för några större projekt är det skönt att bara vara där och njuta av miljön. Det spelar liksom ingen roll vilken årstid det är, landet har sin alldeles egna tjusning.
