Månad: september 2026

Vilken jättetrevlig mini-semester jag och Patric har haft! I fredags morse åkte vi från landet mot västkusten, närmare bestämt Tanumshede, där vi hade en skaldjursbuffé på fredagskvällen och en trerättersmiddag på lördagen.

Men innan vi kom fram måste jag slå ett slag för vårt lunchstopp på Viltköket i Grums i Värmland. Så otroligt gott, och dessutom så fint upplagt. Ett riktigt trevligt stopp på vägen!

Mätta och belåtna åkte vi vidare, men innan vi checkade in på värdshuset bestämde vi oss för att stanna till och titta på hällristningarna i området. Det visade sig vara riktigt fascinerande, tänk att människor har lämnat sina avtryck här för flera tusen år sedan!

Vi fick ett trevligt välkomnande på värdshuset med en korg med champagne. Vilken härlig start på vår lilla västkustvistelse!

På kvällen när vi blev visade till vårt bord i matsalen såg jag direkt vad Patric hade hittat på. Varje gång vi bor på hotell brukar han nämligen skriva till hotellet i förväg och önska en bild på någon som en liten överraskning till sin fru. Sedan hittar han på att jag är ett stort fan av personen i fråga. Den här gången var det: Glenn Hysén.

Ingen i omgivningen kunde förstås missa kortet som stod på bordet, så jag fick genast plocka fram mitt mest översvallande fanbeteende och låtsas bli alldeles överlycklig. Restaurangägaren strålade dessutom av entusiasm och berättade att hon minsann hade sett honom en gång på västkusten.

Det var bara att hålla masken och spela med. Patric såg naturligtvis väldigt nöjd ut med sitt lilla spratt.

Ja, där satt vi med hans foto på bordet, två kvällar i rad när vi åt middag.

På lördagen begav vi oss mot Halden i Norge och styrde kosan mot fästningen där Karl XII stupade.

Vi åkte vidare mot Elgåfossen, ett vackert vattenfall som ligger precis på gränsen mellan Norge och Sverige. Här möts de båda länderna mitt i den vackra naturen, och det kändes lite speciellt att stå vid ett vattenfall där själva gränsen går.

Vi avslutade vår lilla tripp i Fjällbacka, en riktig västkustpärla där de röda fiskebodarna, klipporna och de smala gränderna ligger tätt intill havet.Vi strosade runt bland de charmiga husen och njöt av den typiska bohuslänska miljön.

Det blev en intensiv lördag med många steg på stegräknaren. Det är verkligen otroligt fint på västkusten, med de vackra omgivningarna och alla härliga promenadstråk. Vi blev också väldigt nöjda med värdshuset där vi bodde. Matsalen var supercharmig och gammaldags, maten var god och frukostbuffén var verkligen något alldeles extra.

Det blev en underbar liten tripp så här i början av hösten. Så kul att vi bestämde oss för att göra den här resan, något liknande gör jag gärna om igen!

Den här veckan händer många roliga saker, men först ut var vårt restaurangbesök på Washoku tomo på Timmermansgatan. Vi åt deras fasta avsmakningsmeny, omakase sushi kaiseki och ett sake paket till det. Det blev en alldeles speciell upplevelse. Vi var bara sju gäster i restaurangen och satt uppflugna på varsin lite otymplig barstol med ryggstöd, med full uppsikt över kocken när hon tillagade alla rätter framför oss. Till varje rätt berättade sommelieren om den sake vi fick att dricka till, hur den smakade och varför den passade just till den rätten.

Vilken fullpoängare det blev! Så otroligt proffsigt, genomtänkt och framför allt, jättegott. En restaurangupplevelse som jag kommer att minnas länge.

Nu när sista barnet har flugit ur boet bestämde jag och Patric att vi ska börja unna oss något lite extra, i slutet av varje månad ska vi gå ut och äta på en riktigt bra restaurang, bara han och jag. Lite vardagslyx för att förgylla tillvaron och skämma bort oss själva en smula.

Vi tycker båda mycket om god mat och att gå ut och äta, så det här känns som en perfekt liten tradition att börja med. Vi har redan bokat bord på flera ställen. Det känns faktiskt jättekul att ha något gott att se fram emot varje månad!

Jag har lyckats få träningsvärk i axeln efter att ha krattat upp ett helt gäng med tallbarr på tomten. I år verkar träden inte ha mått särskilt bra efter den torra sommaren. Tallarna har tappat enorma mängder torra barr, och det var länge sedan jag såg så mycket redan i september. Det var skönt att få det gjort, men jag räknar med att jag snart får göra om samma procedur igen, för det lär knappast vara slut på barr än.

Det var verkligen kul att börja på keramiken igen! Jag har redan börjat fundera på vilka julsaker jag ska tillverka. Visst, det låter kanske lite tidigt att tänka på julen redan nu, men hon som äger keramikverkstan bränner bara våra saker fyra gånger under en termin. Eftersom varje lergodsföremål ska brännas i två omgångar blir det faktiskt lite ont om tid, därav den tidiga julplaneringen!

Förra hösten och våren blev vi bjudna på middag hos våra vänner efter keramiken, och så även den här gången. Det är så trevligt att komma dit och bara låta sig lotsas till bords, så otroligt gott och jättetrevligt!

Numera har jag det verkligen förspänt med onsdagssoppa med barnen och dagen därpå keramik med efterföljande middag. Alltså, kan man ha det bättre?

I går fyllde tvillingarna 27 år, och det har vi såklart firat! Men det finns ännu mer att fira. Simon fyller 28 år i dag, och dessutom har Corinne och Simon köpt en 60 kvadratmeter stor lägenhet på Gärdet, kontraktet skrev de under i förrgår.

Alltså, vilken händelserik vecka det blev! Så mycket roligt på en och samma gång. Stort, stort grattis till alla berörda!

Såklart firade vi det hela med lite champagne! 🥂

Tvillingarna beställde hamburgare med chokladpudding till efterrätt, och Patric gjorde förstås allt från grunden. Han lyckades till och med få till ett hjärta på hamburgerbrödet. ❤️ Det kallar jag att han verkligen fick till mycket kärlek i brödet!

Chokladpuddingen var helt fantastiskt god! Den var preparerad med en rejäl skvätt konjak och lite salt, vilket gav den en alldeles underbar smak. Mums, så god den var!

Jag hoppas och tror att de blev väldigt nöjda med sina presenter. Corinne hade önskat sig en rejäl och snygg väska där hon får plats med datorn och allt annat hon behöver ha med sig i vardagen. Det kändes därför som en perfekt present till henne, både praktisk och fin, och framför allt något hon verkligen hade önskat sig.

Och André fick ett par örhängen från Maria Nilsdotter, en jättesnygg design som verkligen passade honom.

Simon fick ett löparbälte, en sådan där praktisk liten sak som är perfekt att ha runt höften när man är ute och springer eller tränar. Där kan man få plats med mobil, nycklar och annat smått som man helst slipper stoppa i fickorna.

Det blev verkligen en supertrevlig kväll med mycket att fira. Det är härligt när alla är samlade. Sofie hade utvecklingssamtal och hann tyvärr inte komma den här gången. Lite synd, förstås, för det hade varit ännu mysigare om hon också hade varit med. Men vi får helt enkelt se till att få till en ny familjekväll snart, så att ingen missar nästa gång. ❤️

Idag är det även keramik! Vi har fått nya tider och börjar redan klockan 15.00, så vi kan hålla på hela kvällen. Tyvärr kan jag inte dreja eftersom ryggen tar stryk av det. I stället sitter jag vid bordet och knådar och formar leran, och det går faktiskt alldeles utmärkt det också.

Jag har nog aldrig riktigt reflekterat över att våra svenska valvakor, med feststämning, champagne, öl och, inte minst, Miljöpartiets berömda juckdans, faktiskt är ganska speciella, förrän jag läste om hur människor i andra länder såg på dem.

De var både häpna och fascinerade över hur uppsluppna valvakorna hos de olika partierna var. Några kommenterade att det nästan kändes som att titta på en schlagerfestival. Andra berättade att de var helt fascinerade och knappt kunde sluta titta på alla skålande och dansande människor. En del uttryckte till och med, lite avundsjukt: ”Så här vill vi också ha det på våra valvakor!”

Nu är det verkligen solrosornas tid, och visst kan de lysa upp vilken dag som helst! Dessutom har vi fått ett så otroligt varmt och skönt väder. Vilken fantastisk start på hösten vi har!

I kväll ska jag ta det riktigt lugnt. Det har varit ganska många och upptagna kvällar den senaste tiden, med både det ena och det andra, så nu känner jag att det är dags att varva ner lite. Ibland behöver man faktiskt bara en kväll utan planer, måsten, akuta utryckningar eller tider att passa.

Vilken riktig nagelbitare det är mellan blocken! Det kommer att bli svårt att få till en regeringsduglig majoritet när det är så otroligt jämnt och dessutom finns alla dessa röda linjer.

En sak är i alla fall säker, det gick dåligt för Sverigedemokraterna, och det gläder mig. Jag hoppas att fler och fler väljer att släppa taget om detta invandrarfientliga parti.

Annars har det varit en riktigt skön bastu- och badhelg på landet. Vi har också hunnit åka till tippen med ett jättelass av stubbar och grenar, så det var verkligen skönt att få det gjort.

Nästa helg åker vi dit igen, eftersom vi inte fick med oss allt det gamla virket som inte går att spara. Det ligger fortfarande en hel drös med brädor och annat på tomten som behöver köras iväg. Det känns skönt att beta av allt eftersom!

På söndagsförmiddagen åkte vi hem för att rösta. Efteråt åkte vi vidare till Corinne och Simon, som bjöd på hemmabakat fika, så himla gott! De har det så fint och mysigt i sin lägenhet, det är verkligen härligt att komma dit.

När vi fikat klart gick vi vidare och tog en demokratiöl/vin på en uteservering på Drottninggatan.

Jag och Patric begav oss sedan till Scalateatern för att se en balett- och ljusshow. Jag tyckte att det var väldigt vackert och stämningsfullt, Patric var kanske inte riktigt lika entusiastisk.

I dag känner jag mig en smula trött, eftersom jag och Chelsie satt uppe och tittade på valvakan halva natten. Det blev ingen Sats i dag, men däremot ska jag ge mig ut på en långpromenad. Det känns som en lagom aktivitet efter en sen kväll och alldeles för lite sömn.

När jag bläddrade bland gamla foton hittade jag bland annat de här bilderna. På den ena är det Chelsie och Bianca Ingrosso, en bild jag tog för ett antal år sedan, när Bianca ännu inte var så känd som hon är i dag.

Jag tycker verkligen om den här bilden. Det fångar en liten stund i tiden, innan man vet vad framtiden kommer att föra med sig.

Den andra bilden som jag tagit är från mitt första jobb, på en förskola i Hagalund. Pojken som står upp på bilden i grått är Steve Angello, en av medlemmarna i Swedish House Mafia. Det känns nästan overkligt att tänka tillbaka på att den lilla pojken på bilden en dag skulle bli en världsberömd artist.

Genom åren har jag ibland tänkt på honom, eftersom han hade det ganska tufft som barn, med en väldigt ung mamma och en pappa som bodde i Grekland. Ibland undrar jag vad det blev av alla de barn jag mött under mina år i yrket. Tänk att man kan möta en människa alldeles i början av deras liv, utan att ha en aning om vilken resa de kommer att göra eller vad livet kommer att föra med sig.

I går bjöd jag på fiskgryta till vår familjeonsdag, och det här glada gänget dök upp! ❤️

Jag saknade Sofie, som just nu har omänskligt mycket att göra som klasslärare. Jag hoppas verkligen att det lugnar ner sig så småningom.

Jag saknade också Chelsie, som är inne på sin andra vecka av insparken. Det innebär tydligen att hon mest hänger på olika nationer och festar. Jag håller förstås tummarna för att det även förekommer lite plugg däremellan.

I dag drar keramiken igång igen! Jag inser att jag kanske inte är någon stjärna på det här, men det är faktiskt inte det viktigaste. Jag tycker om sällskapet och att få sitta och pula med sitt en stund. Det är så mysigt och avkopplande att bara låta händerna jobba och tankarna vandra, dessutom är miljön väldigt harmonisk och fin.

Det har varit full rulle för Patric i helgen. Han har farit fram och tillbaka mellan olika uppdrag, från morgon till kväll. Han har jour ungefär en gång om året och ibland blir det mycket att göra, ibland lite mindre. Den här gången har det verkligen varit fullt upp!

I fredags, innan allt drog igång, passade vi på att äta något riktigt gott. Det blev gorgonzolaspäckad oxfilé med potatisgratäng, så otroligt gott!

På lördagen mötte jag upp Sofie, Corinne och Simon. Vi flanerade runt på Söder, fönstershoppade och tittade in i diverse retrobutiker. Och retrobutiker finns det gott om här på Söder! Uppdraget för dagen var egentligen att hitta ett par nya skor till Simon, vilket han också gjorde, fast inte i någon av retrobutikerna.

Jag och Patric har varit sugna ett tag på att lära oss spela bridge, så jag hörde med barnen om de också kunde tänka sig att prova, och det kunde de! Så vi bestämde oss helt enkelt för att börja spela. Jag och Sofie blev ett lag och Corinne och Simon det andra.

Det var verkligen så kul! Det kommer definitivt att bli många fler bridgekvällar framöver. Det lär ta ett tag innan vi har koll på alla regler och finesser, men nu kan vi i alla fall spela någorlunda och sedan får vi slipa mer på detaljerna efter hand.

Det var knappt att vi kunde slita oss från spelet för att äta middag, så uppslukade var vi!

Den här glukossensorn, som mäter mitt blodsocker, har jag haft i fyra dagar och redan nu börjar jag få en bild av hur mitt blodsocker ligger till. Det visar sig vara jättelågt, det ligger precis på den nedre gröna kurvan. Det är fortfarande inom det normala, men alltså väldigt lågt. När jag slukat en bulle så syns det inte ens på mätaren

Vissa nätter har det till och med gått ner i det röda området, och då är det riktigt lågt.

Men det bästa av allt är att jag nu kan släppa oron för diabetes, för det var faktiskt det jag var mest orolig för. Det känns skönt att få bättre koll på vad som händer i kroppen och att kunna förstå och tolka kroppens signaler på ett helt annat sätt!

Jag tycker verkligen om de här fina bordsflaggorna som jag har köpt från Langkilde & Søn, ett danskt företag.

Jag har dem i två olika storlekar, stora och små, och tänker dekorera med dem vid olika tillfällen. Det känns både klassiskt och festligt, och jag tycker att de blir så fina på bordet.

För det är väl ändå dags att ta tillbaka flaggan!

Nästa söndag är det dags att gå och rösta. För vår demokratis skull är det viktigt att vi går till vallokalen och lägger vår röst på det parti som vi vill ska leda Sverige.

Under de år som Tidölaget har styrt har jag ofta haft en klump i magen. Jag upplever att Sverigedemokraterna har haft ett stort inflytande över politiken och i många frågor fått en avgörande makt över vilken riktning Sverige ska ta.

Jag hoppas verkligen att det inte blir så den här gången. Därför tänker jag gå och rösta, för demokratin, för Sverige och för den framtid jag vill se.

Det som pågår i USA är förkastligt. Demokratin är på upphällningen och landet leds av en president som framstår som både korrupt och köpt av ”han som ligger i krig”. Och som av en händelse verkar det som att flera SD också har sina kopplingar dit.

Vill vi verkligen ha ett Sverige som går åt samma håll? Vill vi se vår demokrati försvagas och politiker som låter sig påverkas av främmande makter?

Jag hoppas verkligen att svaret är nej.

Det här lagförslaget visar att Europa tar ansvar och sätter ner foten mot den aktoritära ledaren över Atlanten.

EU har klubbat igenom flera stora lagpaket och strategier för att kraftigt öka satsningarna på europeisk industri och forskning på hemmaplan i stället för att förlora investeringar till USA och Kina.

Bakgrunden är att USA införde ett enormt stödpaket (kallat Inflation Reduction Act, IRA), vilket fick många europeiska företag att överväga att flytta sin produktion dit för att få del av de amerikanska miljardsubventionerna. Som ett direkt svar på detta har EU skiftat om sin politik och godkänt flera historiska lagar för att hålla kvar kapital, forskning och produktion i Europa.

Det händer mycket i vår omvärld, och därför behöver vi fortsätta värna om allas lika rätt att få existera och leva i frihet. Tillsammans kan vi bidra med en mänsklig och empatisk hållning och stå emot de mörka krafter som vill splittra oss.

Vi kan börja med något enkelt: ta tillbaka flaggan och låta den stå för gemenskap, frihet och alla människors lika värde.

Jag tycker om rutiner, och nu när jag är förtidspensionär känns de nästan viktigare än någonsin. Min morgon börjar alltid med en rykande het kopp kaffe, och numera kan jag dessutom lusläsa hela Dagens Nyheter utan att behöva stressa vidare.

Tre morgnar i veckan går jag till Sats. Mitt mål på gymmet är egentligen ganska enkelt, att fortsätta med min ”må bra-gymnastik” och hålla kroppen så stark och rörlig som möjligt.

Jag försöker också komma upp i 10 000 steg varje dag, även om det inte alltid blir så långt. Det beror förstås på hur ont jag har i ryggen eller höften för dagen. Som tur är har jag många vackra promenadvägar att välja mellan på Södermalm och i Gamla stan, och det är framför allt där jag brukar promenera.

En annan sak som återkommer nästan varje vecka är att vi som familj äter onsdagssoppa tillsammans. Jag och Patric bjuder in de som vill och kan komma på soppa hemma hos oss. Det är en väldigt avslappnad liten kvällsträff där vi äter, pratar och bara umgå. Det har blivit mina absoluta favoritdag i veckan. ❤️

Simon hjälpte mig att sätta in en glukossensor som ska mäta mitt blodsocker under två veckor. Det ska bli intressant att se hur värdena ser ut och om allt verkar vara som det ska.

I går blev det biodags! Vi gick ner till vår närmaste biograf, Viktoria, och såg den franska filmen Främlingen. Det var verkligen en härlig känsla att krypa ihop i biomörkret med en lagom stor popcorn i handen och bara låta sig ryckas med av filmen. En liten stund där man kan sjunka in i en annan värld och bara njuta.

I helgen ska Patric både arbeta och ta mässlingsvaccinet. Han tillhör den grupp som kanske inte fick ett fullvärdigt skydd som barn. Själv hade jag mässlingen när jag var liten.

Tack vare det antivaxx-tänk som bland andra Robert F. Kennedy Jr har drivit på, har den här sjukdomen fått fart igen. Det är verkligen både upprörande och skrämmande.