Jag tycker om rutiner, och nu när jag är förtidspensionär känns de nästan viktigare än någonsin. Min morgon börjar alltid med en rykande het kopp kaffe, och numera kan jag dessutom lusläsa hela Dagens Nyheter utan att behöva stressa vidare.
Tre morgnar i veckan går jag till Sats. Mitt mål på gymmet är egentligen ganska enkelt, att fortsätta med min ”må bra-gymnastik” och hålla kroppen så stark och rörlig som möjligt.
Jag försöker också komma upp i 10 000 steg varje dag, även om det inte alltid blir så långt. Det beror förstås på hur ont jag har i ryggen eller höften för dagen. Som tur är har jag många vackra promenadvägar att välja mellan på Södermalm och i Gamla stan, och det är framför allt där jag brukar promenera.

En annan sak som återkommer nästan varje vecka är att vi som familj äter onsdagssoppa tillsammans. Jag och Patric bjuder in de som vill och kan komma på soppa hemma hos oss. Det är en väldigt avslappnad liten kvällsträff där vi äter, pratar och bara umgå. Det har blivit mina absoluta favoritdag i veckan. ❤️

Simon hjälpte mig att sätta in en glukossensor som ska mäta mitt blodsocker under två veckor. Det ska bli intressant att se hur värdena ser ut och om allt verkar vara som det ska.

I går blev det biodags! Vi gick ner till vår närmaste biograf, Viktoria, och såg den franska filmen Främlingen. Det var verkligen en härlig känsla att krypa ihop i biomörkret med en lagom stor popcorn i handen och bara låta sig ryckas med av filmen. En liten stund där man kan sjunka in i en annan värld och bara njuta.

I helgen ska Patric både arbeta och ta mässlingsvaccinet. Han tillhör den grupp som kanske inte fick ett fullvärdigt skydd som barn. Själv hade jag mässlingen när jag var liten.
Tack vare det antivaxx-tänk som bland andra Robert F. Kennedy Jr, har drivit på har den här sjukdomen fått fart igen. Det är verkligen både upprörande och skrämmande.