Mina arbetsmyror

Mina föräldrar hade nästan alltid ett pussel liggande framme som de roade sig med att lägga. Själv har jag aldrig varit särskilt intresserad av pussel, men när min kompis Kerstin pratade så varmt om det blev jag nyfiken och tänkte att jag kanske borde prova.

På en second hand-butik hittade jag ett pussel med 200 bitar. Jag tänkte att det kunde vara lagom att börja med, för att se om pusselläggning överhuvudtaget var något för mig. Och det visade sig att det var det, med besked! Nästan innan jag hunnit blinka hade jag beställt ett nytt pussel med 500 bitar och en pusselmatta. Hur gick detta till egentligen?

I fredags tog Corinne ut en semesterdag, så hon och jag åkte till Ikea i Västerås för att titta på kök. De planerar nämligen att riva ut det gamla köket i den nya lägenheten och sätta in ett helt nytt. När vi hade tittat klart och förhoppningsvis fått lite inspiration åkte vi vidare till landet.

Innan Patric och Chelsie kom ut hann vi med en promenad.

På lördagen hade vi fullt upp. Först skulle båten dras upp på land och därefter var det dags att ta hand om bryggorna. Regnet öste ner och det var svinkallt, knappast det väder man önskar sig för utomhusarbete! Men ibland är det bara att bita ihop, för jobbet måste ju göras.

Med tanke på mina ryggproblem fick jag snällt hålla mig undan de tyngsta momenten. I stället var det tjejerna och Patric som fick slita med att bära upp de tunga bryggorna och gå loss med högtryckstvätten på både bryggor och båt. Ingen direkt drömlördag, men nu är åtminstone det gjort!

På kvällen blev det desto mysigare. Vi eldade i kaminen, badade bastu och satt länge och pratade. Efter en dag med tungt muskelarbete var vi alla ganska möra, så det var skönt att få varva ner och bara njuta av värmen och det trevliga sällskapet.

Till förrätt gjorde jag i ordning små krustader fyllda med ostkräm, rödlök och Kalixrom. Det blev en god munsbitar som var perfekta att sätta tänderna i!

När vi kom hem i går lagade Patric en jättegod kycklingsoppa, vilket passade alldeles utmärkt eftersom en förkylning verkar vara på väg att smyga sig på mig. I dag hoppas jag att mitt nya pussel dimper ner i brevlådan. Det ska bli riktigt roligt att få sätta igång med det, särskilt nu när vi går in i en kallare och regnigare period. Jag ser faktiskt fram emot mysiga stunder inomhus med ett pussel att pyssla med!

David Attenborough

Nästan det första vi gjorde när vi kom ut till landet var att åka till tippen med gammalt spillvirke. Vi fyllde ett helt släp med bräder, så det blev ett rejält lass. Det känns skönt att äntligen ha fått det gjort!

Det blev också en tur med båten. Solen sken hela tiden, ända tills vi bestämde oss för att ankra och fika, då dök regnmolnen plötsligt upp. Som tur var klarade vi oss från regnet, men vinden tilltog och den sista biten hem blev minst sagt guppig.

Vädret har varit fantastiskt, med 18 grader och strålande sol. Vi har kunnat äta lunch ute, njuta av värmen och dessutom hunnit fixa en del på tomten. Jag har numera fått omvärdera min syn på Patric och kan faktiskt konstatera att han inte längre är någon badkruka. Han badade hela tre gånger! Kors i taket! Och dessutom i samband med vårt bastubadande.

Själv tycker jag att ett dopp är både uppfriskande och härligt och har alltid älskat att bada. Patric har däremot genom åren haft en något mer avvaktande inställning till det här med att frivilligt gå ner i kallt vatten. Men nu verkar det alltså ha skett ett mindre mirakel, tre dopp nästan på raken!

Jag undrar vem som får årets fredspris? En sak är i alla fall säker: det blir inte Trump. Men eftersom man tydligen inte får göra honom alltför förargad, gissar jag på den 100-årige David Attenborough. Vem som faktiskt tar hem priset får vi veta nu på fredag, den 9 oktober. Spännande!

Med ett extra lingon

På hösten gör jag ofta äppelpaj och varierar den lite från gång till gång, men favoriten är utan tvekan den knäckiga varianten, den är en stor favorit här hemma.

Jag blev inspirerad av Viltköket i Grums och har torkat äppelringar i ugnen, som jag sedan dekorerade på rotsellerisoppan och på äppelpajen, det såg både gott och fin ut!

Knäckig äppelpaj

4-5 äpplen

150 g smör

2 dl havregryn

2 dl vetemjöl

2 dl strösocker

1/2 dl grädde

1/2 dl sirap

1 msk rårörda lingon

1/2 tsk bakpulver

kanel 

Gör så här: Sätt ugnen på 175°C. Smält smöret i en kastrull. Dra från värmen. Blanda i alla övriga ingredienser utom äpplena. Skala, kärna ur och skiva äpplena tunt. Lägg äpplena i en smord ugnssäker form. Strö över kanel. Fördela sedan smeten över. Ställ in i ugnen i ca 30 minuter eller tills pajen är gyllenbrun och knäckig.

Det blev en rivstart på veckan! Jag har några vouchercheckar på Sats och frågade min kompis Kerstin om hon inte ville följa med mig och träna i veckan, och det ville hon. Så i måndags körde vi igång. Det har varit riktigt kul att ha henne med mig de här dagarna. Vi går ju också på keramik tillsammans, så det har blivit mycket Kerstin den här veckan.

I går var det även dags för höstens första pensionärslunch med mina vänner. Ett trevligt avbrott i vardagen och en fin start på höstens alla lunchträffar! Maarit har skadat menisken och har numera svårt att gå, så hon får ta hjälp av en krycka.

Det är alltid så roligt när vi träffas, vi har mycket att prata om, så tiden bara flyger i väg. Dessutom var maten jättegod! Jag åt en färsk koljafilé som var så mör och god att den nästan smälte i munnen.

På kvällen kom Corinne och Simon över på onsdagssoppa. Eftersom vi nu bara var fyra personer föreslog jag att vi skulle spela en omgång bridge efter middagen. Alla utom Patric gillar att spela kort, och därför kom jag att sakna min entusiastiska bridgekompis Sofie, som är betydligt mer spelglad än Patric. Å andra sidan spelade han riktigt bra, om än en smula pliktskyldigt.

I dag blir det keramik och en långpromenad i det fina vädret. Vilken fin och varm september vi har haft, det har nästan känts mer som sommar än höst. Jag hoppas att oktober blir minst lika fin!