Den här nyårsafton blev inte riktigt som jag hoppades på, tanken var att vi skulle på nyårsbaluns hos våra goda vänner på Kungsholmen, men så blev det inte. Chelsie fick ont i halsen och hög feber, själv blev jag dunderförkyld och helt däckad, snorpappret har gått varmt och min astma dök till ny bottennivå… igen. Som tur var hade vi kvar en flaska Richard Juhlins bubbel så den fick duga. Min aptit var det inget fel på, så efter att Patric varit och arbetat en sväng åkte han och handlade och överaskade oss med en massa godsaker till middagen. Under kvällen lagade Patric mat medan jag snorandes tittade på.

Han kan min man, maten var helt utsökt. När klockan slog tolv ringde vi Sofie och gratulerade henne på födelsedagen, hon fyller 22 år i dag, hipp, hipp, hurra!

Då blev Chelsie, yngsta dottern äntligen myndig, som hon har längtat efter denna 18-års dag. Hon är sist ut i sin klass och det har varit ett ganska plågsamt år för henne eftersom nästan alla hennes kompisar fyllde 18 år redan i våras.

Vi firade henne med god mat och öppnade skumpan som vi väntat med att knäcka till just detta tillfälle.

Efter middagen gick vi ner till en bar i närheten av där vi bor och tog en öl. Ungdomarna fortsatte sedan vidare medan jag och Patric gick hem.

Den här dagen kommer att bestå av att städa och röja upp, nästan alla barn har bott hemma under julen och i dag börjar de skingra sig. André tog flyget upp till Umeå i morse, han ska fira nyår där och Corinne åker hem till Uppsala för att fira in det nya året på sitt håll. Själv har jag börjat plocka undan julsakerna och göra fint inför nästa kalas, Sofie fyller 22 år på nyårsdagen.

Jul är en av mina favorithögtider, jag älskar doften av hyasint med en blandning av saffran och kanel. I år fick vi också njuta av pudervit snö som singlat ner på Mosebacke torg.

Under natten hade tomten lämnat ett litet avtryck i barnens julstrumpa.

På förmiddag tog vi Djurgårdsbåten över till Galärvarvet och tittade till familjegraven som ligger högst upp på toppen. Det var skönt att röra på sig innan innan det var dags för ”dopp i gryta” till lunch.

Efter lunch knackade hustomten på och vi fick ett spel.

Det var inte vilket spel som helst utan en mordgåta som vi satt och klurade över fram till Kalle Anka, sedan var det paus för middag och julklappsutdelning, men efter det fortsatte vi att lösa mordgåtan, vilket vi till slut lyckades med. Kan verkligen rekommendera spelet.

Som vanligt stoppade vi i oss alldeles för mycket mat. Patrics revbensspjäll blev en julhitt, den hade bland annat marinerats i en flaska glögg och diverse andra olika ingridienser i ett dygn.

Tomten överaskade och kom på besök för paketutdelning och julkramar.

Vi avslutade kvällen med att sjunga, det ingick i ett spel jag och Patric fick i julklapp, det var så himla mysigt! I dag har vi promenerat i Stora skuggan och lekt. Jag gick först och ropade åt dem att gömma sig, medan jag blundade och räknade till 10 eller 5, därefter tittade jag upp och fick inte röra benen men jag fick vrida kroppen fram och tillbaka för att se om jag såg någon. Patric var inte den bästa på att gömma sig, men de övriga var snabba och även helt svettiga efter att ha lekt den ett 10-tal gånger. Det blev ett ordentligt motionspass.

När jag summerade ihop 2023 såg det en aning dystert ut men det dök också upp en och annan godbit, men hur såg året egentligen ut?

Januari började ganska deppigt för både jag och Patric opererade oss med en veckas mellanrum, han för prostatacancer och jag opererade mig för tredje gången för bröstcancer inom ett halvår.

Under en ganska lång period fick vi inte lyfta något som vägde mer än 1 kg. Vi tog det som en utmaningen och gick ut och handla flera gånger per dag för att komma ut och röra på oss, det blev en ost här och en liter mjölk där. När jag väl fick börja lyfta blev det en hel del Satsbesök, min muskelmassa var i botten under den perioden. I april började jag åter arbeta och jobbade 50%, det kändes bra. Årets Valborgsfirande blev en hit, den absolut roligaste firandet på många år, jag småfnissar fortfarande åt den dagen bara jag tänker på det.

I maj började jag arbeta 100%, det tog på krafterna vill jag lova, jag längtade mest till landet. I år hade vi verkligen tur med midsommarvädret, det blev en toppendag på bryggan på landet.

Under juli månad blev det begravning, Patrics mamma dog och vi var hemma i stan ganska mycket och tog hand om bohaget efter henne.

När semestern var slut rakade Patric äntligen av sig skägget, hallelulia! Under hösten har jag och Patric varit ganska kulturella, gått på teater, bio och show, det kommer vi förhoppingsvis fortsätta med även nästa år.

Det har blivit många svamputflykter under hösten, vi hittade flera jättebra ställen inte långt från där vi har stugan. Numera är det fullt i frysen med svamp både hemma och på landet.

Det här året har nog varit ganska tufft för barnen med både min och Patrics cancer, såklart hade jag helst velat bespara dem från allt detta, men det går tyvärr inte att få det ogjort.

Mitt beslut att gå ner i tid och arbeta 80%, med lediga fredagar har bidragit enormt till min återhämtning, det är ett av mina bättre beslut i livet. Tanken är att jag ska fortsätta med det, jag vill inte tillbaka till en heltid igen.

Det är tur att jag har Patric att luta mig mot när livet har varit som skakigast. Han är min klippa och min allra bästa vän sedan 1992. Jag ser fram mot 2024 som förhoppningsvis blir ett år där vi kan lägga cancern bakom oss.

God jul!

I går morse satte vi kurs mot Sigtunas julmarknad.

På vägen mot bilen såg vi knappt en kotte på Medborgarplatsen.

Det är verkligen en härlig traditionen att fika med en stor kopp kaffe och en juldopp på tant Brun, det har vi gjort sedan barnen var små. Själv bodde jag i Sigtuna som barn och besökte julmarknaden även på den tiden.

Alltså hur söta är de inte?

Att alla mina barn har barnasinnet kvar är få förundrat, de kan verkligen konsten att leka och ha kul.

Efter julmarknaden åkte vi hem och klädde upp oss till tänderna för nu var det dags för Nobelmiddag med prisutdelning.

Såklart fick alla varsitt Nobelpris och i år löd det så här:

Efter två veckor hemma blir det äntligen dags att gå till jobbet i morgon, ja, det tog sin lilla tid att bli frisk, men nu är jag på bena igen. Sofie, mellandottern följde med till landet i helgen, vi har myst i minusgraderna och gjort en fågelmatare.

Det finns en jättebra second hand affär i Västerås som vi tittade in i på vägen till landet och där fann jag flera fina stuvbitar som jag ska fortsätta göra bivaxdukar av, roligt att fynda och även slå ett slag för miljön. Vi gjorde också ett stopp hos vår lokala bonde och köpte färska ägg, lammracks och honung. De säljer också fårskinn, chili och tvålar, men det får bli en annan gång.

I fredags när jag tillfrisknat ordentligt tog jag en promenad längst med Götgatan och köpte julklappar, det kändes bra att vara ute och strosa, annars har jag beställt det mesta av klapparna på nätet, enkelt och smidigt. Jag gillar att vara förberedd så nu kan julen komma!

I dag är den första dagen på nästan 14 dagar som jag orkat göra något mer än att bara ligga i sängen eller hänga i soffan. Jag blev aldrig riktigt bra från min feber i förra veckan så därför kontaktade jag sjukvården och fick en ordentlig utskällning för att jag inte sökt vård tidigare. Ja, ja, lätt att vara efterklok. Förutom influensa har jag lunginflamation, det i sin tur har gjort att min astma är i botten. Läkaren sjukskriv mig veckan ut.

Jag började färga håret för ca:16 år sedan, på den tiden var jag mörkblond, där och då bestämde jag mig för att ljusa upp håret ordentligt och har sedan dess haft en ljus hårfärg. I våras sa ett av barnen att jag borde sluta färga håret eftersom det kan innehålla gifter och också med tanke på att jag har haft bröstcancer. Jag funderade på saken och bestämde mig i början på sommaren att ”embrace the gray” Alltså, det går ju ganska bra, men jösses vilken tid det tar för utväxten att växa ut.

En kollega på mitt jobb sa att det var jättelätt att göra egna bivaxdukar. Okej, tänkte jag , varför inte. Jag provade i dag och gjorde tre dukar och insåg att det faktiskt var ganska enkelt. Tyvärr får jag fortsätta en annan dag eftersom jag behöver fler fina tyger.

Så här gör du en bivaxduk:

1. Lägg ett smörpapper på en värmetålig yta, t.ex. en skärbräda i trä.
2. Bred ut tyget på smörpappret.
3. Stryk tyget så att det blir slätt och fint.
4. Riv bivaxet i små bitar och placera ut det med jämna mellanrum på tyget. Det går åt mindre än man tror.
5. Täck med ett till smörpapper och stryk försiktigt med ett strykjärn. Vaxet smälter vid 62-65° så det räcker att ha strykjärnet på mellanvarm .När allt vax är smält ser man tydligt ifall det saknas vax på vissa partier.
6. Lägg på mer vax och stryk igen. Det här momentet kan man få upprepa några gånger tills hela duken är impregnerad med vax.
7. Blir det för mycket vax så att det undre pappret är alldeles kladdigt kan man täcka duken med en bit hushållspapper och stryka igen, då suger pappret åt sig överskottsvaxet.
8. När du är klar kan du torka av det varma strykjärnet med en bit hushållspapper. Pappret suger åt sig vax som har hamnat på strykjärnet.
9. Nu är duken färdig att använda!

Redan i fredags när vi hade gäster över började jag känna på mig att något var på gång i kroppen och mycket riktigt, jag blev både hängig, lite febrig och förkyld dagen därpå. Även om jag inte kände mig helt bra på lördagen hjälpte jag Patric bära kartonger till hans nya kontor på Kungsholmen, alltså wow, vilka fina lokaler, de har loungeavdelning, en jättestor gemensam matsal och en bardel där de kan ta en afterwork på fredagar. Jag tror han kommer att trivas utmärk där.

Efter att ha baxat in allt på hans nya kontor tog vi en sväng till Sofie och målade om deras dörrar i lägenheten. När vi var klara åkte vi i en fullbelamrad bil till landet. Om vi hade många saker i förrådet på landet sedan flytten från gamla villa i Huddinge, är det ingenting i jämförelse med hur det nu ser ut. Med viss möda lyckades vi dock pressa in resten av sakerna från Patrics gamla kontor in i gäststugan, å, hej å hå, vad knökfullt med saker det blev. På söndagen däckade jag ihop helt när vi åter var på plats hemma i stan. Hela veckan har jag legat med hög till måttlig feber i sängen med en slemhosta som jag lätt skulle kunna vara utan. Jag tog ett corona/influensa test och det visade på att jag har influensa. Eftersom jag har haft feber sedan i lördags och mycket slemhosta tyder det på att jag troligtvis har en infektion i kroppen också.

Innan influensan bröt ut var jag och Patric på bio och såg dokumentären ”Miraklet i Gullspång” Handlingen lyder: Ett tecken från Gud får två norska systrar att köpa en lägenhet i svenska Gullspång. När de möter lägenhetsägaren på mäklarkontoret är hon en kopia av deras döda storasyster, som begick självmord 30 år tidigare. Har du inte sett den, kan jag varmt rekommendera den.

Det är tur att jag har en dotter som har kunnat roa mig, det har behövts eftersom jag intagit ryggläge hela veckan.

I dessa tider när världen står i lågor och det är oroligt både på hemmaplan och utanför vår räckvidd, känns det extra svårt att ta in allt som händer. Att det ser ut som det gör, börjar jag sakta men säkert förstå. När vuxna människor med all sitt förakt och sitt eget dåliga mående ger sig på och smutskastar sin omgivning och skapar dessa oförätter är förståelsen stor till varför hat och krig utbryter. Jag blir så illa berörd över dessa skadelystna handlingar som kan sätta spår hos andra människor för alltid. Jag önskar att fler börjar reflekterar över sin egen del i det som så småningom kan förgifta hela sin omvärld.

Förra helgen samlades hela familjen på landet förutom yngsta dottern som tillbringade allhelgonahelgen med kompisar. Vädret var…regnrock och stövlar och med det på kunde vi trotsa vädergudarna och bege oss ut i svampmarkerna.

Tyvärr såg vi knappt en endaste liten svamp på grund av att alla löv singlat ner på marken, men av det lilla vi fick ihop kunde vi ändå göra en svart trumpetsvampssås till middagen. På kvällen blev Sofie dålig, hon fick ont i ryggen och kände sig inte bra, hon gick därefter och la sig i gäststugan. Efter ett tag började hon kräkas och vi misstänkte magsjuka. Fem på morgonen var hon jättedålig med hög feber och frossa, hon petade i sig paracetamol och ibumetin och febern la sig något. På eftermiddagen kunde vi åka hem.

På måndagen tog hon kontakt med sjukvården, de ville att hon skulle åka in till SÖS. Jag mötte upp henne där och hon fick diagnosen njurbäckeninflamation, hennes snabbsänka var jättehög. De ville inte lägga in henne men sa att om hon kände sig sämre så måste hon återkomma. Det gjorde hon dagen därpå. Hennes snabbsänka hade stigit ännu mer och hon fick snabbt dropp och en injektion antibiotika i armen och sedan blev hon inlagd över natten. Dagen därpå var hon betydligt bättre och fick åka hem.

Det är en lättnadens suck att det vände och att hon är på bättringsvägen, jag har varit så orolig.