Livet överaskar ibland, på gott och ont, det är väl det som är själva livet!

I fredags mötte jag och Patric upp våra vänner i en källare i Gamla stan för ölprovning.

Mannen som höll i det hela var både kunnig och rolig. Vi fick smaka på sex olika lageröl och efter varje glas öl skrev vi ett omdömme om det. Jag tyckte bäst om Närkes pils. När vi blev klara begav vi oss till Blå dörren på Söder och åt en sen middag.

I början på veckan var vi på konsert, Chelsie, yngsta dottern uppträdde. Hon var toppenbra!

I lördags åkte vi ut till landet, höstvädret var helt fantastiskt. Vi bestämde oss för en lunch utomhus.

När vi smält korven tog vi bilen till ett naturesarvat en bit bort från stugan. Vi hann precis kliva in i skogen då vi plötsligt omringades av hur mycket svart trumpetsvamp som helst. På bara en halvtimma var korgen full.

I veckan är det höstlov, jag ska ta ut en semesterdag på torsdag, det innebär en långledig weekend, det ska bli så skönt, jag längtar.

Jösses, vilken tuff arbetsvecka det blev, alla mina kollegor på jobbet blev antinge sjuka eller så vab:ade de, det blev otroligt intensivt. Hela veckan sprang jag som en skållad råtta fram och tillbaka och behövde egentligen vara på två ställen samtidigt. Mitt i alltihopa så åkte vi till Tom Tits i Södertälje, tack vare ett par bra vikarier gick det ändå ganska bra. Jag hoppas verkligen att det blir ett lugnare tempo i nästa vecka.

André ville följa med till landet i helgen, även han har haft fullt upp en tid. Han har praktiserat på Enköpings lasarett (som röntgensjuksköterska) i ett par veckor och stormtrivdes, men i fredags var det sista dagen. I veckan börjar han på en ny kurs och då kommer han att praktisera på en kirurgavdelning, vilket sjukhus det blir är ännu inte klart.

Blåsten ven och det har varit iskallt ute, men vi bestämde oss i alla fall för att trotsa vädret, vi begav oss ut i skog och mark och lyckades till slut hitta ett gäng eftertraktade trattisar. Visst, det är jättekul att finna dem, men känslan av att bara vara i skogen är glädjande nog. När vi kom hem satte jag på en kanna rykande hett kaffe och till det smaskade vi i oss varsin chokladbit.

I morgon nya friska tag, men fram till dess blir det vila och kanske någon bra film.

I fredags fyllde skolan där jag arbetar 130 år, vi uppmärksammade det med ett stort jubeleum. Med mycket enkla medel klädde jag ut mig och gjorde faktiskt succé.

Det har verkligen varit ett omväxlande väder i helgen, regn, blåst, sol, ehh snö? Chelsie åkte med till landet, hon har inte varit här sedan i somras, jättemysigt att hon följde med. Det blev en tur till Köping där vi bland annat handlade mat och ett par goda bakverk till 3-fikat.

Japp, det blev en blandad fikakompott, alla fick välja sin egen gobit. Eftersom det blåste ordentligt och regnet smattrade mot fönstret i lördags höll jag mig mestadels inomhus, kände mig inte särskilt manad att sticka ut näsan utanför dörren. Patric fortsatte att bygga på elementskyddet i boden, den ska sättas upp i köket i stan. Själv har jag läst bok och kollat på den mycket avslappnade yngsta dottern som legat på soffan och vilat, mycket rogivande.

Till middag serverade jag räktoast till förrätt och sedan gick Patric ut och grillade grillspett och till det åt vi pommes frittes, parmasansås och sallad.

I morse bestämde vi oss för att försöka hitta nya svampmarker i Köping, med korgen i högsta hugg gav vi oss av.

Det gick över förväntan. På bara en kort stund hittade vi en riklig fångst med trattkantareller inte särskilt långt från stugan.

När vi kom hem från den lilla utflykten satte jag genast i gång och gjorde varsin smaskig kantarelltoast åt oss, mums!

Denna vecka har jag svitchat ledighetsdagar eftersom min skola har ett stort jubileum nu på fredag och det ville jag inte missa. Det passade bra eftersom jag var hos sjukgymnasten i dag och det mötet gick jättebra. Om två veckor kommer jag att dyka upp med mina motionskläder och träffa honom igen fast på hans rehab-ställe, som ligger på samma gata som jag bor, han ska då ha hunnit sätta ihop ett träningsprogram till mig utiftån min benskörhet. Han tror även att jag har en början på atros i höger höft. Efter en stunds höftkulsprat började han mumla något om att dans var en bra träningsform, gissa om jag stelnade till, alltså, jag och dans vi är inte kompatibla med varandra. Fast om det nu är den höftvickande dansen som är den bästa träningsformen för mig kommer jag antagligen, fast mycket motvilligt lyda honom och ägna mig helhjärtat åt att vifta på höften.

I går ägnade vi oss åt det här, innan vi landade i varsin fotölj på Dramaten. Jag och Patric såg ”Körsbärsträdgården”. Patric tyckte inte om den och jag kan väl hålla med om det till viss del, handlingen och utstyrsel var inte bra, däremot var skådespelarinsatserna och musiken jättebra.

Det känns som om hela världen står i lågor, stora klimatförändringar som drabbat oss alla och då tillkommer också alla dessa klimatförnekare som jag blir galen på. Krig som pågår och andra som blossat upp. Republikanerna med Donald Trump i spetsen som vill slita demokratin i småbitar påhejad av Orbán och partiet ”Lag och rätt” i Polen. På hemmaplan är det inte mycket muntrare, SD, gängkriminalitet, bränder, sprängningar och mord…där oftast förövaren och offret bara är barnet. Vi får inte ge upp, även om många saker ser mörkt ut just nu. Det viktiga är att vi inte ställer oss likgiltigt inför problemen eller sticker huvudet i sanden, alla kan bidra med något och är en viktig och värdefull pusselbit i detta samspelet. I bland får man djupandas och ta en paus och zooma ut, det är okej det med!

Det här veckoslutet har vi hållit oss hemma på Mosebacke, förhoppningvis åker vi till landet nästa helg. Det känns skönt att lämna stan och få lite miljöombyte, jag har ett stort behov av det för att komma till ro. Helgen har ändå varit fin och vi har hunnit med en hel del. Patric och jag har storstädat och putsat och tätat alla fönster i lägenheten. I Chelsies rum har det varit iskallt, hon har varit tvungen att omge sig med två duntäcken i sängen för att inte bli till en isbit. Patric upptäckte att halva fönster i hennes rum inte var isolerat, så numera är det varmt och skönt där.

Vi köpte en jättegod ketchup som vi smaskade i oss till lunchkorven, tips.

I går kväll var vi hembjudna till våra vänner på middag. De bjöd på en riktigt god höstgryta samt en massa andra småplock.

Lägenheten är helt fantastisk och utsikten är vidunderlig, man ser hela stan.

Efter en sen och jättetrevlig kväll masade vi oss upp ur sängen tidigt i morse och åkte iväg till vårt kantarellställe.

I kväll bjuder jag på kantarelltoastar och det som blir över fryser jag in. Just nu har jag rätt mycket svamp i frysen. När Patric var ung spelade han munspel i ett band. I veckan fick han ett tidningsutklipp på bandmedlemmarna från den tiden.

Patric är den 3:e från vänster på bilden.

Redan i somras bokade vi in en skidstuga i Åre, den som vi oftast brukar bo i. Den är toppen på alla sätt och vis eftersom alla familjemedlemmar får plats. I helgen avbokade vi den. Beslutet grundar sig bland annat på att jag i slutet av oktober kommer att genomgå en zoledronsyrabehandling med dropp för min osteopeni. Behandlingen pågår i 3 år och görs en gång per år för att stärka upp skelettet. Jag kommer också att äta D-vitamin- och kalciumtabletter. När jag nu fick det slutgiltiga beskedet om min benskörhet insåg jag att det måste bli en del förändringar i några av de saker som jag gillar att göra, exempel skidåkning. Kort och gott bör jag inte ramla, det är absolut det sämsta som kan hända mitt sköra skelett. Anledningen till varför jag är benskör är något luddig, det kan delvis bero på ärftlighet (min mamma var benskör) men det kan också bero på de antihormonella tabletter som jag tar varje dag för att motverka bröstcancer eller så är det en mix av de båda. I början av oktober ska jag träffa en sjukgymnast, från början bokade jag in sjukgymnasten för att få hjälp med min förslitningsskada i höger ben som jag haft ont i, från och till i flera år, men nu hoppas jag även få råd och tips på övningar för att stärka upp skelettet.

Otroligt men sant, hela familjen kunde samlas i dag för att fira Viktor, Sofies kille som fyllde 24 år i fredags. Till middag önskade han sig hamburgare och jalapeno poppers, det ordnade vi såklart.

Känslan att ha dem alla samlade omkring sig var nästan överväldigande . Jag njöt varenda minut, de är ju så otroligt fina varenda en av dem.

Såklart slets det fram ett sällskapsspel. Det blev ”Ryktet går” det spelet har vi inte spelat sedan jag fick corona 2020, vilket innebar att ingen i familjen fick lämna villan i Huddinge på 10 dagar. De dagarna gjorde vi inget annat än spelade spel och vi alla minns det som ett ljust minne.

Det blev en jättehärlig helg som avslutades på det allra bästa sättet. I morgon ny dag och nya möjligheter.

Det har varit väldigt intensivt de senaste veckorna. På jobbet har många varit sjuka och numera så får vi knappt någon vikarie eftersom det ska sparas. Jag har dessutom känt mig hängig och förkyld, men inte så pass mycket att jag stannat hemma.

I veckan var jag och Patric på dramaten. Även Chelsie och hennes teatergrupp i skolan var där.

Innan föreställningen började så tog vi en sväng förbi Riche.

Både jag, Patric och Chelsies teatergäng tyckte Europeana var jättebra, den var både tankvärd och skådespelarna gjorde en fantastisk insats. Det var heller inte fy skam att bara sitta bänkad och insupa dess vackra miljö.

Redan på förmiddagen i går kunde vi åka ut till landet. Det är rena rama lyxen att kunna åka dit så tidigt. När vi kom fram fortsatte Patric att arbeta och jag kunde fortsätta njuta av min ledighet, win,win, så att säga.

Vi har en liten handelsträdgård i närheten av stugan, de säljer ett fåtal saker till ett bra pris. Vid det här tillfället kunde man köpa tomater och pumpor. Jag blev genast förälskad i denna, så himla cool.

Just nu har jag inte så många projekt att hålla på med på landet, jag har hunnit med de jag ska och i och med det känns det lite tråkigt. Patric har flera saker på gång och ett av dem var att få bort en rotvälta. Motorsågen har gått varm nästan hela dagen.

Förra helgen köpte vi lammkottletter från bonden och i kväll ska vi mumsa i oss dessa till ett glas gott rött vin, det är snart dags att njuta!

Vilken fin helg det är, det har varit varmt och skönt ute, så vädret kan man knappas gnälla på. I fredags kom alla barnen utom Chelsie till landet. Vi firar tvillingarna och Simon (Corinnes kille) så smått för de fyller år i helgen, i dag tvillingarna i morgon Simon. Vi bjöd på champagne och André och Corinnes fick bestämma födelsedagsmiddagen.

När Sofie, mellandottern och hennes kille Viktor dök upp spelade vi Settlers of Catan resten av fredagskvällen.

I morse sjöng vi för full hals, ”Med en enkel tulipan…”

Viktor tog med sig pil och båge som vi alla prövade på, det var svårt men jättekul.

Som sagt, inte en lätt sport, flera av pilarna hamnade i Mälaren. Som tur var räddade Sofie upp situationen ett antal gånger och kunde till vår lättnad hämta tillbaka dem med vadarstövlar och partyhatten på.

Älskar er!

Tacksam!

Ibland får jag liksom nypa mig själv i armen för att förstå hur lyckligt lottad jag är som har dessa fantastiska skapelser i min närhet, rena rama vinstlotten. Jag skrev tacksam, för det är precis det jag är.

Jag är glad att jag och Patric signade upp oss för lite olika kulturella evenemang. I torsdags slog vi till, men innan vi gick dit och parkerade oss i salongen blev det en Aw med några av mina arbetskamrater.

Efter fördrinken promenerade jag och Patric ner till Rival på Mariatorget och såg ”stand up comedian” med bland annat Sussie Eriksson, som förresten är en gammal skolkamrat till mig .

”Paradrätten” som showen heter kändes ganska tunn och var inte särskild kul.

Jo, Anna Book uppträdde också i all hast. Även om showen inte var så jättebra var det kul att komma iväg. När vi kom hem var både jag och Patric ändå ganska nöjda med kvällen, det behöver inte alltid vara så där spektakulärt för att man ska känna sig nöjd.

På landet brottas vi med myggen, de listiga rackarna vaktar vid ytterdörren och försöker kasta sig in i stugan när vi försöker gå ut, de är verkligen avskyvärda. Jag har inte gjort särskilt mycket, utan läst bok och småfixat lite. Patric bygger ett elementskydd i boden, han och myggen verkar komma strålande överens för han har varit där i timmar. I kväll ska vi äta grillspett, jag ska göra spettskål i ugn och till det har vi en flaska Barolo som väntar på oss. Livet på en pinne.

Det är så typiskt, precis när jag är på topp dyker nya problem upp. I slutet av juli var jag på en bentäthetsundersökning på Danderyds sjukhus. Där röntgade de min höft och mätte hur tätt och starkt mitt skelett är. Det blev inga goda nyheter. Jag har osteopeni i ländryggen och i höger- respektiv vänster höft. Att jag redan nu är benskör känns inte som någon höjdare. Min mamma var benskör och jag läste att det är i någon mån ärftligt. Jag minns när hon skulle dammsuga under soffan på landet och böjde sig över armstödet, det hela slutade med att hon bröt 3 revben, när jag tänker efter måste hon ha varit i min ålder vid den tiden. Men vad detta med osteopeni innebär för mig vet jag inte än, först måste jag träffat min läkaren och höra vad hon säger, men under tiden får jag helt enkelt fortsätta att träna och äta bra, vilket jag alltid gjort.

Andas!