För närvarande lyssnar jag på 3 poddar och det är; USA- och krimpodden och p3-dokumentär. Den första följer jag slaviskt och lyssnar alltid på den på vägen ut till landet, podden är otroligt upplysande och bra, dessutom går tiden så mycket snabbare när man har något bra att lyssna på.

I går började min sportlovsledighet, sedan barnen var små har jag alltid varit ledig sportlovsveckan eftersom vi alltid åkt upp till Åre och åkt skidor. Det kanske vi kommer att göra i framtiden också, men då är det inte jag som kastar mig ut i backarna med vinden i ansiktet och det beror ju främst på att jag har blivit benskör. Jag saknar hur som helst fjällen men landet får duga. Patric arbetar denna vecka och åker fram- och tillbaka mellan stan och landet. Själv har jag fått ny energi efter några tunga veckor med ny medicinering som gjort mig helt sänkt. Det känns ändå som om den värsta tiden är över och kroppen verkar ha vant sig vid de nya tabletterna.

På landet har vi sågat ner massor av träd. Vi försöker att ta hand om så mycket ved som möjligt, den här gången fick vi stor hjälp av våran egen svingande vedklyvare.

I utbyte mot ved ska vi få virke och en vedspis av vår granne, de ska riva sitt gamla hus eftersom de byggt en ny stenvilla precis vid stranden.

Jag höll på att tappa andan av förtjusning när jag såg den, vilken juvel vi får. Vedspisen, en Husqvarna som är fullt fungerande. Grannen berättade att de bakat bröd i den, tyvärr var inte Patric lika förtjust som jag, men efter en viss övertalning kom han ändå till sans.

Hemma i stan har Patric nämligen börjat baka bröd och har blivit riktigt duktig på det, så jag tänkte att denna vedspis kommer att göra susen för det ändamålet.

I går när vi åkte ut till landet möttes vi av en trollsk dimma när vi närmade oss den västmanländska gränsen, ju närmare stugan vi kom desto mer kändes det som om man slungades in i sockevadd, för att därefter mötas av ett småspiksregn. Det blev en värmande brasa i kaminen och ett glas rött vin till det. Utanför kunde vi höra hur regnet piskade mot fönsterrutorna. I dag är vädret betydligt finare, till och med solen tittar blygsamt fram.

Det blev lite vårkänslor när vi tog en promenad genom skogen.

I veckan var jag och Patric på dramaten och såg Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht.

Den kan jag verkligen rekommendera, både föreställningen och musiken var otroligt bra.

Ja, som ni ser på bilden så har något hänt med ”embrace the gray” Jag har varit ståndaktig ganska länge och hade verkligen bestämt mig för att bli gråhårig, men… min utväxt blev mer mörk än grå och den blonderade längden blev förfärligt ful tillsammans med den mörk/grå utväxten. Det blev helt enkelt en kris på det. Nu är jag tillbaka till min naturliga hårfärg som jag en gång i tiden hade, mörkblond. Jag hoppas och tror att utväxten den här gången blir mer naturlig.

Den här flingan fick vi besök av på alla hjärtans dag. Vi firade ganska stort eftersom jag samma dag fick ett bra besked från min läkare. Jag har gjort diverse undersökningar angående min astma som har varit mycket svår emellanåt. Beskedet blev glasklart, ingen lungcancer, däremot har jag en bronkitväggsförtjockning, som en specialist ska titta närmare på. Läkaren hade en fundering på att det kan hänga ihop med mina antihormonella tabletter som jag tar, hon trodde även att mitt skyhöga blodtryck kan ha med saken att göra. Den där lilla sketna tabletten som jag tar varje dag ställer verkligen till det. Jag ska ta den i 5 år mot bröstcancer och har gjort det i 1 1/2 år och herregud vad med biverkningar det är på den.

Det liksom rasslar till i almanackan och dagar blir veckor och veckor blir månader och plötsligt inser jag hur snabbt tiden går. Ska inte borra ner mig i det, mer än att allt gått i ilfart den senaste tiden. På sistone har det varit en hel del roligheter. Vi har uppvaktat en 20 åring, hela familjen utom Corinne följde med på kalaset och firade födelsedagsbarnet.

Jag och Patric har besökt en mysig bar på Folkungagatan.

Och ätit middag på en trevlig restaurang på Renstiernas gata.

Vi har även hunnit med en konstutställning här i krokarna, varken konsten eller det vita vinet i plastmugg var kanske det mest upphetsande vi sett eller druckit, men det var ändå kul att gå dit och titta.

Chelsie har varit på bal. Hon fick balklänningen i julklapp, en handsydd historia,som satt som smäck på henne.

I kväll gör vi oss redo med chips, dipp och morotstavar inför mellomyset. Jag är fortfarande svalt intresserad av dess händelse men tittar gärna eftersom resten av familjen uppskattar det.

Mitt imunförsvar verkar vara helt i botten, jag är återigen sjuk, men den här gången blev det lätt att diagnosera mitt sjukdomstillstånd, bihåleinflamation. Problemet är bara att mina luftvägar blir jättedåliga av alla infektion. När läkarbesöket i tisdags var avklarat hade läkaren skrivit ut så mycket läkemedel att jag blev alldeles matt bara av det. Jag kommer inte att kunna göra annat än knapra tabletter och slurka i mig hostmedicin de närmasta veckorna. Dessutom vill astmaläkaren att jag bär munskydd på arbetet och visst, det kan hon ju ha en poäng i eftersom jag numera blir så lätt sjuk, men det skulle aldrig funka. I förra veckan gjorde jag ett lungtest, spirometri, beskedet blev ganska nedslående för astmamedicinen hjälper inte, läkaren berättade vidare att jag måste genomgå flera tester innan de skickar mig till en lungspecialist. Det är bara att vänta och se och hoppas på att det blir bra, förhoppningsvis blir de det med tanke på alla mediciner jag ska stoppa i mig.

Tittade igenom gamla bilder och fann denna, haha, där sitter jag med papiljotter i håret under en hårtork och ser ganska nöjd ut. Bilden är tagen i Sigtuna 1968. Hittade också några fina bilder på min mamma som ung.

Det är 24 år sedan mamma dog i lungcancer och det är 27 år sedan pappa dog i testikelcancer, de dog alldeles för tidigt. Fuck cancer!!

Jag har aldrig besökt Skogskyrkogården, det känns konstigt att aldrig ha varit där tidigare, men i dag blev det av. Jag och Patric tog en promenad bland gravar, kapell och en massa tallar och fick syn på Greta Garbos grav.

När vi kom hem dukade vi upp de nyinköpta semlorna med hasselnötskräm som vi köpt på konditoriet bredvid oss och till det njöt vi av varsin rykande het kopp kaffe.

Med en doft av tulpaner och semlor känns det som ett hopp om ljusare tider.

I fredags kom våra goda vänner över på middag, två av dem är gamla klasskamrater till mig, Birgitta har jag känt i 50 år och Kicki lärde jag känna i gymnasiet när jag var 16 år. Det är lite omskakande att inse hur långt tillbaka i tiden det är. Jag är glad över att vi fortfarande är så oförändrade av tidens tand fastän vi både blivit äldre och fått mer livserfarenheter på gott och ont.

Vi är många som fyller jämt i år, vilket är jättekul. 60 år är inte fy skam. Det kommer att hända så mycket roligt framöver i vår, festligheter, middagar, jag fyller jämt, Chelsie tar studenten och Corinne blir klar med sin civilingengörsutbildning, det blir mycket att fira!

Det blev inget ”gå till arbetet denna vecka”, eftersom min astma har fortsatt vara helt förfärlig. Jag har varit två rundor till Rosenlunds närakut och i går blev det en utredning på SÖS eftersom det fanns en risk för blodpropp. Köerna på akuten var enorma och vid halv ett på natten åkte Patric hem, själv befann jag mig där hela natten och i morse. De har tagit fullt med prover och jag fick göra en skiktröntgen. Det var knökfullt med patienter och ju senare kvällen led började folk gå hem eftersom de allra flesta kunde läsa sina provsvar på 1177.

Jag, däremot hade en infart i armen och var således tvungen att sitta kvar och vänta på svar om jag hade fått en blodpropp eller ej. Men vilket kaos det var, en äldre dam låg och skrek i sin sjukhussäng ett uppfodrande ”hallå, hallå, hallå” som i ett mantra från tidig kväll till nu på morgonen. Sjuksköterskona var helt fantastiska med henne och vi alla i sjukhuskorridoren förstod ju att hon var dement, men det var verkligen en pärs för psyket. Vid halv fyra på morgonen blev jag erbjuden en bädd och kunde sträcka ut mig och sova 1 1/2 timma tills läkaren kom och berättade att alla prover såg bra ut och att de inte hittat något fel. Läkaren kunde konstatera att jag är rosslig i lungorna men att det antagligen beror på min astma. Skönt, att det inte var något allvarligare.

Den här synen ser man när man passerar Rosenlunds närsjukhus, kul inslag i stadsplaneringen. I början på veckan gjorde jag pitepalt och det var ju tur, innan jag hamnade på akuten åt jag palt till lunch och den stod jag mig på väldigt länge.

I morgon blir det landet, längtar!

På nyårsafton gjorde vi en superduper god hummer som vi i stort sätt alltid brukar göra när vi är hemma under nyår. Första gången jag åt av den var nyårsafton 1999/2000 hos min barndomsvän Kicki och hennes man Peter, som dog ett halv år senare i ung ålder, men hans recept lever fortfarande vidare.

Peters gratinerade hummer

För c:a 2 humrar

2 msk smör

2 msk vetemjöl

3 dl grädde

1 st fiskbuljong

1 st äggula

1 msk sherry

salt, peppar och cayennepeppar

ost (jag brukar strö över med västerbottenost)

Så här gör du: Dela hummern och gröp ut köttet och lägg åt sidan. Smält smör och häll på mjöl och sedan grädde (bechamelsås) blanda i fiskbuljong. Såsen ska kokas 3-5 minuter. Rör sedan i äggulan och kryddorna. Blanda sedan ner hummerköttet och blanda i hop. Lägg röran i hummerskalet och strö över osten. In i ugnen och ta ut den när osten är smält.

Vilken inledning på det nya året, 21 minusgrader på landet.

I morse tog vi en promenad på isen. Jag är inte jätteförtjust i att kliva runt på isar eftersom jag är rädd att ramla i, men den här gången kändes det tryckt och bra. Även om det har varit iskallt ute så har solen tindrat och naturen ser ju helt fantastisk ut i det soldränkta landskapet. Brasan i vardagsrummet har gått varm, vårt föråd med ved verkar aldrig sina och det är ju bra med tanke på att vi eldar rätt mycket både i stugan och i kakelugnen hemma.

Såklart ville vi prova på den nya tiktok trenden och slänga upp varmt vatten i den iskalla kylan, det gick sådär.

Då och då knäpper och låter isen väldigt mycket, då vet man att det snart dags för en stor båt att glida förbi, det är lika fascinerande varje gång att se dem.

På måndag är det dags att kavla upp ärmarna igen och sätta igång och arbeta. De två första dagarna har vi planeringsdagar, på måndagen bjuder skolan på middag och efter det blir det någon sorts happening som kommer att ske i gamla stan. Det känns som en en ganska lagom arbetsstart på det nya året.

Som rubriken lyder blir det ett inlägg om mina krämpor. Var god skrolla förbi om ni vill slippa läsa om gnäll.

Kan inte säga att det här jullovet kommer att gå till historien som något minnesvärt och det kan kanske i sin tur bero på att jag mestadels varit förkyld och sjuk. Tyvärr har jag även dragit på mig ett gäng med krämpor. Herregud! kan det vara så att jag börjar bli gammal på allvar? Ja, jag blir ju 60 i år och det låter ju inte särskilt ungt. Nåja, för att övergå till mina besvär, i mitten av december så genomgick jag zoledronsyradroppsbehandling (jösses vilket långt ord) för min benskörhet. Vid benskörhet krymper man, men jag har tydligen vuxit och är nu 184 cm efter att alltid ha varit 182,5 cm! Droppet gick bra att ta, men bivärkningarna var desto jobbigare, jag fick hög feber och ont i kroppen, efter det hoppades jag att det skulle bli lugnt, men icke. Jag har nu börjat få jätteont i tandköttet, det gör ont i omgångar och det ilar i vissa tänder (zoledronsyran kan påverka tänderna). Jag ska till min nya tandläkare i mitten av januari så jag får se vad hon säger. Min andra krämpa är min astma som jag inte alls fått någon bukt med sedan i början på sommaren. Jag har slemhosta som gör att jag hostar nästan non stop, det påverkar även min andning till det negativa. Läkaren har skrivit ut ny astmamedicin till mig, patienter med svår astma tar den, men nu efter 3 veckor känner jag ingen skillnad alls. I går bestämde jag mig för att ta en promenad i kvarteret, när jag gått en bit satte slemhostan igång och jag började konstant hosta och vek mig som en fällkniv för att jag inte fick någon luft, ett tag undrade jag hur i fridens dag jag skulle ta mig hem. I mitten av januari ska jag göra en större astmautredning och då hoppas jag att jag får bättre förståelse för vad som pågår. Sist men inte minsta av mina åkommer är min högerhöft, den krämpan har jag haft i många år men som kommer och går i olika stadier. I nuläge går jag hos en sjukgymnast för att bli bättre. Under jullovet fick jag 4 övningar som skulle repeteras som i mitt tycke är in absurdum, de ska göras morgon och kväll, vilket inte blivit av med tanke på att jag inte skulle göra någonting annat än det under jullovet. Då så, nu har jag nog fått med alla krämpor inför det nya året. Det kändes skönt att få göra ett riktigt gnällinlägg, skål!

Och god fortsättning på det nya året!