Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Klänningsbekymmer

Tvillingarna tar snart studenten och det innebär en del fester och middagar för dem. I nästa vecka är jag och min man inbjudna på deras studentskiva, fast bara under självaste middagen. Lagom till dansen kommer vi att bli utslängda. Jag letar såklart efter rätt klänning för denna högtidsstund, nu när jag ska blicka ut över alla studenter och deras föräldrar runt middagsbordet. Jag får ju inte vara för pinsam och jag måste hålla låg profil, vara normal. Och hur svårt kan det vara?

Eftersom jag inte är pinsam och håller alltid en låg profil och är super normal med mina 183 cm så kommer det inte att vara några som helst problem. Nu hänger det bara på klänningen. Alltså, vid 54 års ålder borde man kanske ha rättat sig i ledet och inse att vid högtidliga tillfällen kränger man på sig en klänning vare sig man vill eller inte, men jag vänjer mig aldrig. Äldsta dottern är likadan, hon är inte heller någon klänningstjej.

Efter idel klänningsletande slutade det hela med att jag köpte skjorta och byxor till sonen och det var verkligen inte svårt. I helgen åker jag på utbildningshelg med jobbet, då kommer klänningsletandet garanterat att ligga på hatthyllan. Som det nu ser ut lutar det mer åt att jag dammar av någon av de knappt använda klänningarna som redan hänger i garderoben, ett tryggt och säkert kort.

Om jag är fredagspeppad? O, ja, med tanke på hur snabbt den här veckan visslade förbi kom jag i stämning redan i måndags. Fint väder är det tydligen att vänta i helgen också. Nu kommer jag visserligen att mest sitta inomhus och förhoppningsvis lära mig lite nya saker men ändå. Vyerna där, går inte av för hackor de heller.

Trevlig helg!

En trist frisörhistoria

Mellandottern bokade en hårfärgning på en salong vid Huddinge Centrums busstorg i helgen.

Hon hade bestämt sig för att bli mer ljusblond och visade upp en bild på vilken hårfärg hon ville ha till självaste salongsinnehavaren. Han talade om att just den färgen kunde hon inte få, utan något snarlikt. Hon godtog det och han satte i gång med sitt färgskapande och la in håret i små foliepaket. I slutet av behandlingen berättade han att hon behöver göra om denna behandlingen minst tre till fyra gånger till för att det ska bli som på bilden. Mellandottern blev helt spak över den nya information. När hon tittade sig i spegeln efter avslutad behandling insåg hon att det enda som var nytt i håret var att hon fått två mycket smala blonda slingor i luggen av en kostnad på 1 390 kronor.

Hon har helt rätt, vi såg ingen som helst förändring i håret. I morse åkte jag dit och fick prata med salongsinnehavaren själv. Jag berättade hur mellandottern upplevt besöket och han gav sin version och menade på att han redan från början talat om för henne att hon skulle behövda färga om håret minst 3-4 gånger till, för 1 390:- per tillfälle. Och med all säkerhet vet jag att hon aldrig skulle gå med på en sådan deal. Hon har arbetat hårt och sparat pengar för att genomföra en hårfärgning, inte flera. Nu står ord mot ord, hans ord mot hennes.

Bild på mellandottern i morse.

Man ser faktiskt två tunna ljusblonda slingor i luggpartiet, om man tittar noga.

Så här såg hennes naturliga hårfärg ut innan.

Jag kommer att höra av mig till ARN = allmänna reklamationsnämnden och se vad de tycker i frågan.

Såklart blir jag ju ledsen över att mellandottern på 16 år kastat ut så mycket pengar för ingenting. Hon hade kunnat färga håret hemma, men hon valde i stället att göra det på salong eftersom hon trodde att det skulle bli det bästa. Hon hade beställt en hårfärgning men han gjorde slingor i håret i stället, som dessutom inte syns. Det är minst sagt upprörande.

Vårspira på ön

Jag känner mig både utvilad och pigg efter långhelgens alla festligheter. Inte nog med att jag inledde helgen med att fylla år, det gjorde även mitt brorsbarn.

Det firade vi med pompa och ståt. De bjöd på en jättegod lax i deras nya röktunna. En fantastisk liten manick.

Vilket härligt väder det bjudits på under långhelgen. Min man rev ut en gammal våningssäng som jag stått och irriterat mig på under flera år. Den har enbart fått vara kvar på grund av att vi haft ett behov av den. Numera är barnen inte lika intresserade av att åka ut till landet längre och därmed är behovet inte detsamma. Under dagen passade jag på att slipa på en sänggavel när solen strålade som bäst. Den sänggaveln ska snart få flytta in i våningssängsrummet, den ska bara målas om först. Jag älskar att stå och småpyssla på landet. Det finns alltid en massa små eller stora projekt att ta tag i, det är nästan alltid lika svårt att bestämma sig för vad man ska börja med. Ett av projekten är i alla fall att ta tag i golvet i gäststugan som sviktar.

Det blev en liten blå brasa på Valborg. Med glädjetårar såg jag på hur den gamla våningssängen glödde och försvann rakt ner i resten av askan.

Bara det var värt att fira med arbetshandskar och allt.

I helgen sjösatte vi båten. Nu ligger den vid bryggan och väntar bara på vackert väder. Jag längtar till vi far ut på fjärden med pick-nick korgen i högsta hugg och en stor termos med starkt hett kaffe.

Nackdelen med att lämna ön är alla löv som fortfarande ligger kvar som klasar runt hela tomten. Det hann vi inte att ta hand om, det får bli till nästa gång…oj,oj, oj, som jag längtar efter just det lilla utförandet.

Birthday

I morse blev jag uppvaktad med både skönsång och kaffe på sängen av familjen.

Wow, jag blir hela 54 år i dag.

Vem älskar inte att bli så till åren, bästa känslan.

Yngsta dottern överraskade mig med ett gäng med recycling-pryttlar som jag en gång i tiden gett bort till henne. I lådan låg även en bit toapapper med ett vackert meddelande på. Av äldsta dottern fick jag mina favoriter, geléråttor.

Jag fick också några fina Mateus-tallrikar som jag sparar på.

I kväll myser vi i stugan på landet. Det blir god mat och till det blir det säkerligen ett gott bubblande vin till. Älskar att komma ut till ön och bara njuta av den lugna och avkopplande atmosfären som råder här.

Trevlig helg.

Mobbas aldrig till tystnad

Som en blixt från klar himmel insåg jag hur skolor hanterar mobbing. Och vet ni, det är alltid den mobbades fel att just de mobbas, även om skolinspektionen eller de självmordsbenägna barnen och ungdomarna säger något helt annat. Det är lätt att lägga hela bördan på den som blivit utsatt, särskilt när mobbarna kommer till tals. De berättar för skolpersonalen om alla fel som den utsatta har, att den utsatte har ett annat beteende än de andra barnen i skolan. Den utsatte är för tyst, för ledsen eller är helt enkelt för känslig. Mobbarna förklarar även för skolpersonalen att de gör allt i sin makt för att den utsatte har det bra i skolan, men eftersom den utsatte har just nämnda problem vet man inte riktigt vad man ska göra åt saken. Skolpersonalen förklarar inlindande med många invecklade fraser för föräldrarna att det är deras barns fel att den här situationen har uppstått. Vad föräldrarna behöver göra är att se till så att den utsatta träffa en psykolog eller någon annan för att behandla barnets tillkortakommande med. Mobbarna själva är bara naiva barn som inte förstår bättre och framför allt har de gjort allt för att den utsatte inte ska känna sig utanför. Skolpersonalen har full förståelse för de utåtriktade och framåt och de lite tuffare barnen i deras bedömning av den utsatte, eftersom de är så trovärdiga. Den utsatte själv har inte den förmågan att uttrycka sig, utan förblir tyst.

Ett ord på vägen:

Tillåt aldrig dig själv att bli ett offer. Acceptera aldrig när någon annan försöker bestämma vem du är. Bestäm själv vem du är.

Knaperstekta celluliter

Jag älskar känslan av att komma hem efter att ha svettat mig igenom ett gym-pass på Friskis &Svettis. Jag går fortfarande dit 2-3 gånger i veckan och gymmar loss. Numera brukar jag visa upp mina fantastiska biceps i tid och otid för hela familjen. Om de har tröttnat? Ja, alla, utom min man för han kontrar alltid med att visa upp sina. Anledningen till varför jag började på gymmet var att rumpan gungade lite för mycket och groparna på låren satt som ett täcke längst med lår och rumpa. I det ögonblicket bestämde jag mig för att det var dags att göra någonting åt saken. Med tanke på att jag har jobbat ganska hårt med bland annat benen de senaste 8 månaderna så tycker jag att celluliterna borde ha minskat något, men nej då, de sitter fortfarande envist kvar. Så visst, lite missnöjd är jag över att de inte försvunnit i den hastigheten som jag hoppats på. Nåja, man kanske inte kan få allt. Det bästa med alla dessa träningspass som jag tagit mig igenom är att min kondis är på topp, kroppen har tajtat till sig och det bästa av allt, jag har knappt varit sjuk under den här perioden. Det finns så många fördelar med att hålla igång, det gäller både kropp och knopp.

Extra härligt är det sedan att sätta sig nyduschad i soffan och bara hämta andan en stund.

Jag och yngsta dotter har spelat Memory. Helt ärlig har jag inte lyckats vinna över henne en enda gång ( vi spelar ganska ofta ) För övrigt tror jag att det beror på att motiven i Memory ser identiska ut. Det beror alltså inte på mitt sviktande minne eller att det finns så många andra mer roliga spel, nej då, inte alls.

I kväll ska vi äta stekt torsk med potatis, kikärtsröra och sallad till. Jag gillar verkligen fisk i alla dess former. Dessutom går fisk hem bland ungdomarna, särskilt lax. I kväll får de hålla till godo med torsken.

Droppen urholkar stenen

Hela familjen blev ordentligt omskakade av nyheten att Tim Bergling (Avicii) dött i Muskat, Oman i helgen, endast 28 år gammal. Mina tankar går framför allt till hans familj som måste bära denna gränslösa sorg och smärta med allt vad det innebär. Vilken tragedi för alla inblandade.

Bildresultat fÃ¶r tim bergling bilder

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
brister och faller och drömmen är slut
– Nils Ferlin

Spindlar och en kort sommarfrisyr

När jag något trött blickade upp mot taket i hallen i morse fick jag syn på denna enorma best, med stor förvåning undrade jag vem som matat den med anabola steroider. I vår familjen är jag den enda som inte är hysteriskt rädd för spindlar och således blev det mitt jobb att få det ut ur huset.

För mindre än två månader sedan klippte yngsta dottern håret . Det märktes knappt att frisören kapat en bit av topparna.

Problemet är att hon lätt får tovor i håret och i och med det blir det en himla gissel med att få ut dem varje morgon. Så i morse pinnade vi åter iväg igen fast till en annan frisörsalong i krokarna. Den här gången blev det ett ordentligt tag på hårlängden. Jag hoppas det kommer att hjälpa trasselbollarna.

I går grillade vi fläskkarré och i kväll blir det ytterligare en grillkväll, men denna gång åker majskycklingen fram på grillen. Det är lika bra att passa på när det är fint väder ute.

Lunchdate

Så otroligt härligt med det varma och höga temperaturerna vi fått på den Södra sidan av stan. Glad som en lärka flög jag upp ur sängen i morse när jag hörde fågelkvittret under taknocken. Ännu bättre blev det när jag och min man möttes upp för en lunchdate på Långbro världshus.

Det blev heller inte särskilt svårt att välja dagens lunch. Det var både gott och fräscht, särskilt när jag hade klämt ut varenda droppe av citronen.

När jag kom hem stod äldsta dottern och trampade i hallen och undrade om jag ville ta en runda medan hon tog en joggingtur. Det blev en varm och ganska andfådd promenad i motionsspåret. Hon är verkligen duktig på att ta sig ut och springa. Själv kände jag att en spänstig promenad kommer att gör susen innan jag sätter tänderna i all mat inför den stundande helgen. I kylskåpet ligger köttet i marinad och grillen ska snart tändas. Nu är det dags att ta helg.

Åh, vad jag älskar fredagar.

Trevlig helg.

En aptitretare

Vi åt en underbar liten aptithöjare till förrätt, det med tanke på att det är lill-lördag och allt.

Jag stekte pimientos de padrón i olja, vitlök och en orange chili på medelhög värme tills de mörknade och fick fin färg. Jag avslutade det hela med att strö över lite flingsalt.

Enkelt och jättegott.