Författare: lamatrona

Nu är det bekräftat, det är livsfarligt att befinna sig på en återvinningscentral.

I morse höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag läste en tidningsnotis om  en skottlossning som skett  på en tipp på den södra sidan av stan, tomhylsor uppges ha hittats.

My God är detta slutet på min soptippsera? Vågar jag mig dit fler gånger? Återvinningscentralen… den ultimata brottsplatsen? Scary!!

Jag tänker på oss ( återvinnare) och fredliga miljönissar som inte ont anande åker runt och återvinner allt möjligt för att i nästa ögonblick ha att göra med råbarkade gangsters som sliter upp vapen och börjar skjuta vilt omkring sig …på en tipp.

Jag vet att elektronik, bilbatterier och värdefulla metaller på de olika miljöstationerna är heta varor som de kriminella gängen gärna vill lägga vantarna på och att det förekommer både hot och trakasserier till följd av detta.

Nog om tippen för denna gång… eller inte, hehe.

Regnet har strilar ner för fönstret den senaste timmen, inte särskilt muntert. En bra film och lite mys i soffan låter som det bästa alternativet  för denna kväll, man får ta alla tillfällena i akt, eller hur?

Ha det fint och see you later!

I går var vi till tippen fyra gånger, i dag blev det två. Det sista lassen bestod av renodlat källarskräp. Det var inte nådigt vad vi samlat på oss genom åren, saker som man inte visste fanns där dök plötsligt upp i någon okänd mörk del av källaren. Den här gången kom de inte undan min skarpa blick, inget gick säkert där nere, inte ens de gamla cd-skivorna.

Min man går omkring och skiner som solen i Karlstad, han är så nöjd över alla hyllsystem som på millimetern passade in.

Som den mattefantast han är, hade han räknat ut exakt hur dessa hyllor skulle få plats i utrymmet. Men efter en del mätningar in real life insåg vi att vi verkligen inte hade mycket utrymme att spela på. Vi la in 5:ans växeln  och med mycket tur och stor möda samt ganska mycket våld och en å annan svordom  fick vi till slut in den sista hyllplanet.

Jag vet inte hur ni gör när ni ska plockar upp en sak från marken men  jag böjer inte på knäna utan viker överkroppen så att all tyngd hamnar på ryggen. Den positionen har jag mestadels befunnit mig i under dagen…

Just nu stapplar jag omkring och kan knappt böja upp ryggen, det har blivit någon sorts låsning i korsryggen.

Kroppen känns som en hundraårings, till skillnad från denna lilla pingla, som är betydligt mer alert.

Det känns så skönt att allt är klart. 100-åringen ska snart försöka vagga sig upp på övervåningen och sätta sig i ångbastun och försöka mjuka upp alla kroppens leder efter dagens fruktansvärda ryggövningar. Med hopp om livet önskar jag er en fortsatt fin dag!

So long, så länge.

Gissa om jag kommer att ha träningsvärk i morgon! Redan nu känner jag av låren och filéerna ovanför. Vi har slitit som djur med att konka både ris och grenar för att därefter svischa  iväg med allt avfall från äppelträdet samt björnbärseländet. Mitt lidande inkluderar även alla rivsår på handleder och ett och annat blödande sår på benen.

Min favoritplats… tippen…har vi hunnit besöka fyra gånger på bara ett par timmar i dag, det måste nog vara rekord för oss, visserligen är vi där varje helg men bara en gång åt gången.

Vi är inte riktigt färdiga med allt än, vi håller på att fixar i ordning källaren så att det ska bli lite ordning och reda bland alla gräsklippargrejer och sylar.

När vi var klara med alla tippen besök utbrast min man: Nämen nu är bara det roliga kvar…ehhh? Om just den saken är vi inte heeelt överens, om vi säger så… källaren är inte min avdelning, helt enkelt.

Just innan jag skulle knalla ner till dit upptäckte jag stora dottern med med fingrarna i godispåsen…bokstavligt talat.

Nu ska jag dricka ett glas gott rött vin och äta en bit god mat och svinga upp fötterna på stolsdyna och inte göra många knop. I bland får man unna sig något gott efter en arbetsam dag.

Källararbetet kommer inte att försvinna, utan den lär nog vänta på oss även i morgon. Jag kommer med andra ord stå där early birdy och bita ihop käkarna  och hugga i.

Men fram tills dess är det förhoppningsvis lugnt och skönt.

So long så länge!

Glad i hågen nästan flög jag upp ur sängen i morse, det är inte alla dagar man vaknar upp av att man känner sig så pass pigg och utvilad  att man inte vill  ligga kvar och drälla i den varma sköna sänghalmen. Visst känns det bra när sådana stunder inträffar? Jag kan hur som helst inte föreställa mig en bättre start på morgonen.

Dessutom har vi haft en kort vecka och den har verkligen gått i raketfart, men allra gladast är jag över att det är fredag, underbart!

Jag känner mig helt redo för helg.

Mina stora barn är som tokiga i avokado, de äter helst det på ett surdegsbröd med lite örtsalt på. Det är nästan så att jag måste smyga och gömma de stackars gröna tingestarna när jag har köpt hem ett par, annars går de åt på nolltid.

Jag läste att danska restauranger har börjat bojkotta denna trend-grönsak och detta berodde tydligen på att danskarna ratar allt som inte har avokado i sig. Då tröttnade krogägarna på denna ensidighet. Vi har inte kommit dit än, så vi fortsätter att smaska i oss av denna vitaminbomb.

Just nu gör jag mig redo med några tålyft inför morgondagens slitgöra i  trädgården, det är inte klokt vad vi ska jobba, alla grenar från äppelträdet samt dessa björnbärstaggbuskar som ska forslas bort till tippen och det kan man ju inget annat göra än att längta till…eller hur?

Det blir nya friska tag i morgon.

Ha en riktigt fin fredag på er!

Hej!

Som jag längtar efter ett väderomslag, för vilket rugguggle-väder vi har här söder om Söder, det är alldeles för kallt för min smak.  Dagen har gått i motionens tecken: först tog jag och min ipod en promenad tidigt i morse. Finns det något härligare än att knyta på sig gymnastikskorna och plugga i öronsnäckorna och lyssna på en bra bok med en bra uppläsare när man är ute och går? Det är verkligen svårt att slå.

Jag kan gå i timtal bara för att fortsätta lyssna och njuta av boken. Det blir nästan en besvikelse när jag kommer hem, för jag vill inte riktigt att stunden ska ta slut…

Men jag hann inte mer än komma hem förrän jag och ”syster” bestämde oss för en träff och att ta en runda även vi,  det blev några timmars promenixande runt i bygden och även munnarna fick sig en ordentlig släng av sleven, så blir det  ju när man inte träffats på ett tag.

Vi tog oss en avstickare  också och hamnade i en kombinerad hår och skönhetssalong med inriktning heminredning. Haha, jag har inte bott tillräckligt länge utanför tullarna för att inte bli förvånad av sådana spännande butikkonstellationer. Allt i ett, liksom.

Pengapåsen låg tyvärr hemma så jag får snällt återvända dit när jag har den med mig nästa gång,  jag hittade nämligen lite smått och gott där som bara måste få följa med hem.

Ha det fint!

Storhelgen avslutades på det allra bästa sättet. Mellandotter tog sig  ett påskdopp. Ja, det är väl ingen här som tvivlar på att det var iskallt i vattnet?  Haha, nej, jag tänkte väl det.

Under de senaste 7-åren har hon modigt hoppat i spat omkring påsk, så man kan väl säga att även detta är en vår-tradition vi har inom familjen. Nåja, i alla fall en av oss.

När sillen återigen åkte fram på bordet, sa barnen bestämt nej till att äta mer av det. Jag förstod dem och det betydde bara en sak,  jag och min man fick äta desto mer av de feta rackaren och inte oss emot. Tyvärr hade vi redan ätit upp all Janssons frestelse ( med massor av god ansjovis i) annars hade det också slunkit ner.

Och nu är påsken över för denna gång , men det lär inte dröja länge förrän samma sorts mat ligger på tallriken igen sådär lagom till midsommar.

Det blev inte så mycket gjort denna gång heller på landet.  Utan det har varit en lagom ansträngande långledighet med både båtinköp och en härlig promenad med ö-grannen samt att jag  lagat en del mat.

Så mycket mer behövs det faktiskt inte vara, jag är nöjd.

Ha en skön annandag påsk på er!

I flera år har min man försökt att övertala mig om att skaffa båt. Och helt ärligt har jag inte varit helt sugen på det, av olika orsaker. När diskussionen åter igen kom upp, började min man med operation övertalning igen. Den här gången lönade det sig för jag kände att jag började mjukna upp en smula.

Inte bara det, jag mjuknade upp så pass mycket att vi slog till på en båt redan i dag. Jag är inte helt klar över hur det hela gick till men vad jag kommer ihåg så stod vi där i båtaffären och gillade en av båtarna jättemycket och vips hade vi gjort affär.

Barnen och min man är jätteglada…jag är fortfarande inne i någon sorts båt-chock-dimma.

Nu har vi hela sommaren som väntar runt hörnet.

I går grillade vi…alltså den doften som sprider sig från grillen är helt oslagbar, den letade sig till och med in genom fönstret. Tyvärr var det helt kylslaget ute så vi sprang mellan grillen och köket.

Till slut tröttnade min man och riggade upp en termometer på grilllocket så han kunde se hur många grader köttbiten kommit upp till med hjälp av vår kikare.

Jamen är man gift med en Uppfinnar-Jocke så är man.

Det är synd att skumpan finns hemma i stan, annars hade den knäckts i kväll. Jag får leta fram något ur gömmorna som kanske är någorlunda likvärdigt.

För här ska det firas!

So long, så länge!

Glad påsk till er alla!

Varje år enligt tradition gömmer påskharen alla påskäggen i trädgården. Det är alltid lika spännande att gå ut och leta reda på dem, gäller stora som små.

I år hade påskharen lite bekymmer eftersom det finns en massa snö som vi tidigare varit ganska förskonade från. De godisöverfyllda påskäggen får ju för allt smör i Småland inte bli blöta, men det rådde påskharen bot på med hjälp av några plastpåsar. Jag älskar detta intelligenta djur.

Såklart har vi målat ägg och lekt en massa påsklekar, allt detta hör ju liksom till på påsken och man blir aldrig för stor för att leka, eller hur?

I år trappade vi upp äggrullningsleken en aning, ägget fick passera genom ett rör och det gjorde tydligen susen, i alla fall om man får tro sonen som vann.

För att inte tala om all frisk luft och motion som man får…

Jag önskar er en riktigt fin påskafton.