17 maj-2022, fick jag beskedet att jag hade bröstcancer, DCIS, Det blev början på en turbulent tid och en lång, krokig väg tillbaka till livet.
Det tog fyra veckor från cancerbeskedet till den första operationen. Kirurgen opererade bort halva bröstet. När jag vaknade upp efter operationen och fortfarande var alldeles omtumlad ville kirurgen prata med mig innan jag fick åka hem. Hon inledde samtalet med att berätta att jag troligtvis skulle behöva opereras igen, eftersom hon misstänkte att hon inte hade lyckats få bort alla cancerceller.
Några dagar senare gjordes ytterligare en undersökning, som bekräftade kirurgens misstankar. Det fanns fortfarande cancerceller kvar, och två veckor senare var det dags för operation nummer två.
I slutet av sommaren kom äntligen ett positivt besked. Jag skulle slippa cellgiftsbehandling och behövde bara genomgå strålbehandling under två veckor, med start i september. Samtidigt fick jag börja ta antihormonella tabletter, som jag skulle fortsätta med i minst fem år.
Men knappt hade jag hunnit andas ut förrän nästa chock kom. Samma vecka som min strålbehandling avslutades fick Patric beskedet att han hade prostatacancer. Allt blev svart igen.
Som tur var visade det sig att hans cancer hade upptäckts i ett tidigt skede och att han skulle opereras under mellandagarna. Vi försökte ta in beskedet och ställa in oss på ännu en operation, men snart skulle vi få ännu ett bakslag.
En av mina vattencystor i bröstet började göra riktigt ont, så jag kontaktade St:Görans sjukhus och fick en tid för undersökning. Några dagar senare ringde min kirurg och berättade att jag hade fått cancer i samma bröst som jag hade opererat tidigare under sommaren.
Hon förklarade att det var mycket ovanligt att få ett nytt cancerbesked så kort tid efter två operationer och en strålbehandlingskur. Läkarna kallade det ett återfall, men jag kunde inte låta bli att undra om de helt enkelt inte hade fått bort alla cancerceller vid de tidigare operationerna.
Den här gången var beskedet att hela bröstet skulle opereras bort. Jag fick en ny operationstid i slutet av januari, 2023. Som om vi inte hade nog att hantera drabbades Patric av covid före jul. Hans operation fick därför skjutas upp till januari, och det visade sig att han hade fått operationstid samma dag som jag! Helt otroligt.
När Patric ringde till Sophiahemmet, där han skulle opereras, förklarade han vårt dilemma. Lyckligtvis lyckades han få en ny tid en vecka före min operation. Annars hade det blivit väldigt svårt att få ihop allt.
Alla våra operationer gick bra, och det är jag oerhört tacksam för. Patric lämnar fortfarande blodprov varje halvår för att kontrollera att prostatacancern inte har spridit sig, och hittills har alla provsvar sett bra ut. Själv går jag på kontroll en gång om året, och även för mig har resultaten hittills varit goda.
När jag ser tillbaka på den här tiden inser jag hur mycket vi faktiskt har gått igenom. Det var en period fylld av oro, ovisshet och svåra besked, där det ena avlöste det andra. Men mitt i allt det jobbiga har vi också haft turen att få god vård och att våra operationer har gått bra.
I dag känner jag framför allt en stor tacksamhet över att vi båda mår bra och att kontrollerna fortsätter att ge positiva besked. Det är en erfarenhet jag aldrig hade önskat mig, men som har lärt mig att inte ta hälsan eller livet för givet.
