När jag bläddrade bland gamla foton hittade jag bland annat de här bilderna. På den ena är det Chelsie och Bianca Ingrosso, en bild jag tog för ett antal år sedan, när Bianca ännu inte var så känd som hon är i dag.
Jag tycker verkligen om den här bilden. Det fångar en liten stund i tiden, innan man vet vad framtiden kommer att föra med sig.
Den andra bilden som jag tagit är från mitt första jobb, på en förskola i Hagalund. Pojken som står upp på bilden i grått är Steve Angello, en av medlemmarna i Swedish House Mafia. Det känns nästan overkligt att tänka tillbaka på att den lilla pojken på bilden en dag skulle bli en världsberömd artist.
Genom åren har jag ibland tänkt på honom, eftersom han hade det ganska tufft som barn, med en väldigt ung mamma och en pappa som bodde i Grekland. Ibland undrar jag vad det blev av alla de barn jag mött under mina år i yrket. Tänk att man kan möta en människa alldeles i början av deras liv, utan att ha en aning om vilken resa de kommer att göra eller vad livet kommer att föra med sig.
I går bjöd jag på fiskgryta till vår familjeonsdag, och det här glada gänget dök upp! ❤️
Jag saknade Sofie, som just nu har omänskligt mycket att göra som klasslärare. Jag hoppas verkligen att det lugnar ner sig så småningom.
Jag saknade också Chelsie, som är inne på sin andra vecka av insparken. Det innebär tydligen att hon mest hänger på olika nationer och festar. Jag håller förstås tummarna för att det även förekommer lite plugg däremellan.
I dag drar keramiken igång igen! Jag inser att jag kanske inte är någon stjärna på det här, men det är faktiskt inte det viktigaste. Jag tycker om sällskapet och att få sitta och pula med sitt en stund. Det är så mysigt och avkopplande att bara låta händerna jobba och tankarna vandra, dessutom är miljön väldigt harmonisk och fin.
