Det har varit full rulle för Patric i helgen. Han har farit fram och tillbaka mellan olika uppdrag, från morgon till kväll. Han har jour ungefär en gång om året och ibland blir det mycket att göra, ibland lite mindre. Den här gången har det verkligen varit fullt upp!
I fredags, innan allt drog igång, passade vi på att äta något riktigt gott. Det blev gorgonzolaspäckad oxfilé med potatisgratäng, så otroligt gott!
På lördagen mötte jag upp Sofie, Corinne och Simon. Vi flanerade runt på Söder, fönstershoppade och tittade in i diverse retrobutiker. Och retrobutiker finns det gott om här på Söder! Uppdraget för dagen var egentligen att hitta ett par nya skor till Simon, vilket han också gjorde, fast inte i någon av retrobutikerna.
Jag och Patric har varit sugna ett tag på att lära oss spela bridge, så jag hörde med barnen om de också kunde tänka sig att prova, och det kunde de! Så vi bestämde oss helt enkelt för att börja spela. Jag och Sofie blev ett lag och Corinne och Simon det andra.
Det var verkligen så kul! Det kommer definitivt att bli många fler bridgekvällar framöver. Det lär ta ett tag innan vi har koll på alla regler och finesser, men nu kan vi i alla fall spela någorlunda och sedan får vi slipa mer på detaljerna efter hand.
Det var knappt att vi kunde slita oss från spelet för att äta middag, så uppslukade var vi!
Den här glukossensorn, som mäter mitt blodsocker, har jag haft i fyra dagar och redan nu börjar jag få en bild av hur mitt blodsocker ligger till. Det visar sig vara jättelågt, det ligger precis på den nedre gröna kurvan. Det är fortfarande inom det normala, men alltså väldigt lågt. När jag slukat en bulle så syns det inte ens på mätaren
Vissa nätter har det till och med gått ner i det röda området, och då är det riktigt lågt.
Men det bästa av allt är att jag nu kan släppa oron för diabetes, för det var faktiskt det jag var mest orolig för. Det känns skönt att få bättre koll på vad som händer i kroppen och att kunna förstå och tolka kroppens signaler på ett helt annat sätt!
lamatrona.net 