Vi är med brygga!

I veckan var det återigen dags för en lunchdate på en trevlig restaurang i stan med mina vänner. Vi har gjort det till en liten tradition att försöka ses ungefär en gång i månaden, och det är verkligen något jag ser fram emot. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, och för övrigt har vi aldrig bråttom därifrån. De här träffarna påminner mig om hur viktigt det är att ta sig tid för sina vänner och bara umgås en stund. Numera kan det dessutom ske mitt på dagen, helt utan stress och jäkt.

När solen tittar fram och värmer ordentligt kan man ju inte låta bli att sitta på en uteservering och njuta av det fina vädret.

I torsdags morse hoppade jag på tåget mot Köping, där Patric mötte upp mig med bilen. Han hade redan åkt ut till landet dagen innan för att invänta vår nya brygga, som såklart inte dök upp då som planerat, utan först på torsdagseftermiddagen. Lite typiskt ändå.

Det bästa med bryggan är att den är relativt lätt, så jag och Patric kunde enkelt köra ner bryggdelarna till kajen med en skottkärra. Därefter vadade Patric ut i vattnet och monterade ihop den, det var lätt som en plätt.

“Gula faran”, vår gamla båt som vi tog över från de tidigare ägarna, är i så dåligt skick att den får gå till återvinningen.

Vi behövde därför en liten roddbåt för att kunna ta oss an all vassbekämpning. Efter en titt på Blocket fick vi syn på den minsta båt jag någonsin sett, kort därefter åkte vi till Västerås och köpte den.

Den går under det passande namnet La Petit, till och med årorna är minimala och jättegulliga.

Förhoppningsvis kan vi sjösätta vår Silver Hawk redan nästa vecka. Jag är faktiskt lite glad över att den har några år på nacken, eftersom den lär få det tufft vid bryggan. Stora fartyg passerar regelbundet och sätter vattnet i rörelse, vilket gör att båten ibland kan komma så lågt att den snuddar vid botten. Samtidigt känns det tryggt att den inte är helt ny och har en aluminium skrov, vi behöver inte vara riktigt lika försiktiga med den då.