Alla utom jag och Sofie är ute på landet. Sofie flög till London. Av snapp-bilden hon skickade i morse på hennes kompisars ryggar förstod jag att hon var på fastmark igen.

Det betyder att ”chica alta” har landat på engelsk mark, håll i er England, här kommer hon. De andra är på landet och eldar. Även Corinne skickade mig en snap där jag ser hur min man står i högsta hugg och eldar upp soffdynan till vår utesoffa, gulp, vad händer? Min man förklarar sig med att när jag i morse sa att han kunde elda upp en av filtarna i uteförrådet betydde det egentligen enligt honom att han skulle elda upp soffdynan, ehhh,  filt, soffdyna… stor skillnad, eller? Tyvärr verkar det heller inte vara det enda som brann. Plötsligt ramlar det in en film på hur min pyroman till man  eldar upp våran kära gamla skottkärra, milda makaroner, det går tydligen inte att lämna dem ensamma en sekund på landet. Vad kommer att brinna härnäst?

Jag älskar filter, inte en rynka så långt ögat når. Nåja, jag kanske överdriver, en och annan sticker tydligt fram ser jag. Hm, det krävs tydligen mer filter för att mina ska försvinna, hehe. Jag älskar alla mina 54 år, med rynkor och en näsa och ett par öron som bara växer. För visst är det så att just de delarna aldrig slutar växa?

Huvudsaken är att jag fortsätter vara pigg, kry och glad och inte förlorar tilltron till mänskligheten. Det kan man ju lätt göra i dessa tider. Ju mer jag läser om Trump, Bolsonaro, Orbán  och Jimmy Åkesson  desto argare blir jag och undrar hur det kommer sig att folk överhuvudtaget kan tänka sig att rösta på en sådan person. Blir man som person mer uppfylld av detta hat? Känner man sig mer värd av att se ned på andra människor? Återigen, frågorna är många och det finns antagligen tusentals svar på det, men ibland måste man bara gå till sig själv och fråga sig: vill JAG det här?

Nu till någonting mer lättsammare, det är ju fredagkväll ändå. Sofie åker till London i morgon med sina vänner. Hon ska vara borta till på måndag. De ska träffa en kompis som flyttat dit. Låt oss säga att hon just nu är eld och lågor.

❤️❤️❤️❤️

Med ett ovanligt välstädat rum dessutom.

Trevlig helg.

I våras öppnade dem ett bageri inte långt ifrån där vi bor. De kan verkligen sin sak. Deras bröd och söta bakverk är verkligen helt fantastiskt smarriga. Numera kan jag stolt säga att vi är helt klart stammisar där. I går köpte jag hem deras rostade havre och rågbröd som vi åt tillsammans med en het och god fisksoppa. Det blir nästan en hallelulia känsla när man sväljer ner det goda brödet, särskilt tillsammans med en rejäl klick smör och en vällagrad greveost till.

Annars har  dagen varit lång och tråkig. Hela förmiddagen satt jag på föreläsning/möte där det serverades korvstoppning. Intressanta frågeställningar och det hade kunnat bli bra om inte föreläsaren hade babblat på i duracellfart utan rast. Det blev en stor gäsp på det. Jag fortsätter i samma takt, för snart är det dags för nästa möte, det lär förhoppningsvis bli mer intressant.

Mytomanen Trump är igång igen. Senaste nyheten ( eller den innan de släppte Ivankas mailskandal) handlade om Kalifoniens skogsbränder. Trump har fått kritik för att hävdat att Kalifoniens skogsbränder beror på dålig skogsförvaltning. Han refererade då till Finland som han menar har större framgångar med dessa. Enligt honom så lägger de mer tid på att kratta, städa och göra saker och de har inga problem.” Niinistö (Finlands president) kan å andra sidan inte påminna sig om att han nämnt något om att kratta löv.

Själv krattar jag också. Det kommer kanske att hålla bränderna fortsättningsvis borta från vår ö på landet. Det kan vara så att jag krattade för dåligt när det brann hos grannen i våras.  Funderar på att gottgöra. Jag kanske ska ut i skogen och kratta bland alla buskar och runt allt granris, det verkar helt logiskt.

Har precis slagit mig ner i soffan och tagit dagens första ordentliga paus. Som en iller har jag flängt runt och uträttat en massa ärenden och som stenen i kistan var jag bara tvungen att dammsuga det sista jag gjorde. Dammråttorna är större än grannens långhåriga katt så det var bara att kamma upp hårbollarna och dammsuga upp allt. Typiskt att jag inte fick njuta särskilt mycket av den skygga solen när den äntligen tittade fram. Såklart blev jag glad över det lilla jag såg. Mindre glad blev jag när jag fick solen i ögohöjd när jag körde bilen hela vägen från Gustavsberg och hem till den södra sidan, men jag klagar inte…Härligt med fredag, dags att ta helg.