Idag drog påsklovet igång, i alla fall för några av ungdomarna. Veckan startade bra rent vädermässigt med gassande sol och mer värme. Det bästa är nog att detta är bara början på vad veckan kommer att erbjuda om jag har förstått saken rätt. Jag och Chelsie tog fram påskpyntet, det innebar att även dessa godingar fick lufta sina fjädrar.

I helgen tog vi en tur till Dalarö. Jösses så gulligt och pitoreskt det är. Roligt var det att både Corinne och Sofie följde med. Det kan ha varit lockelsen att vi bjöd på glass som fick dem att göra oss sällskap med det kan också ha varit för att de var jättesugna på att uppleva Dalarö.

Förundrat tittade vi på GB-glassens utbud  från 1947 och framåt. Det blev en hel del nostalgi. Åhh, Igloo, varför försvann du?

I söndags ringde min kompis och undrade om vi skulle ta en promenad. Absolut, inga problem. Jag var helt med på noterna, tills hon berättade att hon var på landet. -” Jaha,” svarade jag -”hur tänkte du nu då ?” Då svarade hon: ”- Vi går på promenad samtidigt som vi pratar i telefon.”  En rask 1 1/2 timmes pratpromenad senare la vi på luren och det kändes verkligen som vi tagit en promenad tillsammans.  Inte nog med att vi pratade, vi skickade bilder också. Den här synen ville jag inte att hon skulle missa.

Ehhh, vem har en tjur uppställd på sin villatomt? När jag sedan tittade lite mer noggrant på bilden såg jag att en buddistisk (?) staty skymta i bakrunden, den hade jag helt missat. Alltså, hur intressant blev det inte? Vem bor här? Varför ställa en gigantisk tjur i någon sorts  inhängnad? Plus tusen andra följdfrågor på det.

Jag har verkligen varit förvirrad en tid. Jag har lyckats göra saker som jag inte gjort tidigare. Häromdagen när jag, André och Chelsie satt vid köksbordet och målade påskmotiv råkade jag doppa penseln i min kaffemugg i stället för i vattenglaset. Stunden senare var jag påväg att dricka ur samma vattenglas med obestämd färg i. Innan dess hade vi fnissat hysteriskt mycket åt att jag skickat ett mail till en person som jag benämner som Gunnar, när han egentligen hade ett helt annat namn men hette Gunnarsson i efternamn. Känner mig inte som den vassaste kniven i lådan, inte heller verkar alla indianer vara ombord på den gungande kanoten eller alla hästarna i stallet. Borde jag vara orolig?

Och så är det fredag. Underbart. Fredagsfrisyren är fixad, humöret är på topp även om egget på knivbladet kanske  inte är i toppform, men jag hämtar mig sakta men säkert.

 

Trevlig helg!

Förra helgens 70-tals mat-flash-back gjorde oss inspirerade att fortsätta i samma anda. I helgen tog vi fram chokladfonduen och oj vad vi doppade i grytan.

Förra veckan tränade Sofie olika jujutsi-tekniker. Eftersom jag har en fallenhet för språk (vilket kanske inte alla håller med om) blev jag ålagd att utala de japanska slag- och låsövningar som Sofie skulle göra… jag menar, hur svårt kan japanska vara? Några tungvrickningare senare låg alla på golvet och skrattade lite för högt- och lite för länge enligt min smak.

Slagen duggade tätt. Corinne agerade slagdocka, (som jag vid det här laget vet heter uke på japanska) med sina 12 år inom jujutsin kunde hon lätt hantera situationen utan att få sig en endaste liten skråma. Den enda som fick sig en ordentlig törn var nog bara mina fantastiska språkfärdighet och det lär jag få leva med.

Under veckan har näsan runnit som en kran och har dessutom fått en släng av en röd Rudolf skiftning. Jag har haft huvudvärken från hell och en massa snörvel på det. Längtansfullt har jag tittat ut genom fönstret och önskat alla onda baciller puts väck. Mestadels har jag legat hopkrupen i sängen och inte orkat göra så mycket. Jag är definitivit inte van vid att vara dålig och är inte heller särskilt bra på det.

I går bjöd Patric på ett riktigt gott bubbelvin, som jag lätt kan rekommendera. Det var friskt, bubbligt och så gott.

För någon vecka sedan sprang jag på detta kopparkärl på en loppis, det införskaffades för 115 kr. Jag såg på direkten att den skulle bli fin som blomkruka.

Det är snart dags att gå och sätta sig på verandan med en kopp kaffe och blicka ut på alla nyplanterade blommor och njuta av att solen skiner.

Trevlig helg.

 

Corinne var ledig från jobbet i dag så vi bestämde oss för att göra en utflykt till Farsta Gård. Lagom till lunch och i grevens tid hann vi dit innan alla andra invarderade stället.

Vår samanfattning av lunchen blev; gott, mycket mat och väldigt prisvärt. Nackdel; det ingick en ananas i maträtten…rys.

Med en belåten suck och två enchiladas med sallad senare bestämde vi oss för att ta en promenad i den vackra omgivningen.

Kul att se att barnasinnet är ”still going strong.” Den manövern vågade jag mig dock inte på. Jag måste helt klart tänka på mitt lårben och andra något skröppligare kroppsdelar som kommer med åldern.

Lätta på fotsulorna flanerade vi runt i vårsolen, den sken men värmde tyvärr inte särskilt mycket. Vi njöt av den härliga sjöbrisen och det var jätteskönt att bara komma ut och röra på sig. Vilken måndag.

Älskar att hänga med den här bönan❤️Ett riktigt lyckopiller.

I går for jag och tjejerna i väg och shoppade. Det blev nya gymnastikskor till Chelsie och blommor till mig. Glad i hågen planterade vi ut penséerna i krukorna vid entrén.

Alltså, hur glad blir man inte när man ser dessa ljuvliga blommor?

Vi avslutade shoppingturen med att införskaffa det sista i matväg. När vi närmade oss godisavdelningen kom ungdomarna plötsligt på att de var väldigt godissugna, men helt överens om godiset var de inte. Ett lakrisbråk senare var vi åter i samlad tropp och kunde äntligen hoppa in i bilen och åka hem.

På kvällen bjöd jag på parmesankorgar med rökt jokkmokkssidfläsk. Till det serverade jag en kall mellanöl, otroligt gott. Sedan blev det en 70-tals klassiker; fondue. Det gick inte heller av för hackor.

I dag har vi fortsatt med att pyssla i trädgården. Tanken var att jag skulle kratta löv, men det var för blött. Jag väntar med det tills det blir lite torrare ute. Jag gick däremot lös med sekatören, det behövdes verkligen. Det kommer att bli ett never ever ending storyjobb med det under våren, var så säker.

Den här veckan svischade i väg snabbare än pendeltåget på den södra sidan. Det betyder kanske inte så mycket eftersom tåget antingen fått något elfel, lövhalka eller bara är allmänt segt. Nåja, dagarna har pinnat på i rekordfart oavsett. I går kände jag mig så där urstark, humöret var på topp och jag kilade med bestämda steg ner på SATS. Jag slet som ett djur bland maskinerna och utmanade mig själv med att lägga på lite extra vikter. Det ångrar jag nu…att jag inte lär mig. Jag kan knappt sitta på min stackars bakdel. My God, vad den värker på konstiga ställen. Mitt mantra ”lagom är bäst” anammade jag inte den här gången. Jag borde veta bättre. Tyvärr är det ju inte bara den kroppsdelen som fick för stor utmaning, även min nacke lyckades jag näst intill ta kål på. Från och med nu lovar jag att bli rakt igenom lagom igen, i alla fall på SATS.

Underbart att kunna njuta av solen, bara att den tittar fram gör ju att man känner sig glad. Det är heller inte fy skam att det är fredag.

Corinne har köpt sig ett par riktigt snygga solglasögon. Jag blev också jättesugen att införskaffa mig ett par nya. Mina gamla duger nog ett tag till, men jag skulle vilja förnya mig lite. Det tål att tänkas på. Om en stund är det dags att göra i ordning kvällens middag. Det blir parmesan-majskyckling, ett nytt recept. Innan vi slukar kycklingen blir det som vanligt lite förrätt.

Trevlig helg!

 

Redan i förra veckan startade tjatandet. -”mamma, du måste göra våfflor på måndag, du vet väl att det är våffeldagen då?” Tja, vem hade kunnat undgå det efter att ha hört det från de flesta av barnen. Så i dag var det alltså dags för premiärvåfflan. Mmm, säger jag bara.

Det har varit fullt upp hela helgen. I fredags var jag på födelsedagskalas hos en vän. Det var tjejkalas och hennes man skötte kvällen till ära markservicen. De serverade fyra sorters bakverk och jag lyckades klämma i mig tre av dessa fyra sötsaker. När jag någolunda hämtat mig var det dags för mer godsaker, även där lyckades jag göra mitt bästa. I går hjälpte ungdomarna till med att ta fram utemöblerna till altanen. Efteråt tog vi en fika i blåsten, kanske inte världens njutning, men det gjorde inte så mycket för det lär ju säkerligen bli fler fina vårdagar framöver då det inte stormar omkring oss. När vi ändå höll på att vårinviga altanen slängde vi på ett par makrillar på grillen, de blev  kvällens middag med sparrispotatis i ugn, hemmagjord hollandaisesås och en god sallad till.

Till efterätt blev det crêpes suzette med vaniljglass till. Tyvärr misslyckades flamberingen, det hade behövts mer sprit till det. Nu vet vi det till nästa gång.

André slet fram sin cykel från källaren i går. Snabbt pumpade han upp däcken och for glatt iväg till sina kompisar.

Vi har också hunnit med att fixat i ordning Chelsies hoj. Nu kan hon snabbt ta sig fram och tillbaka till pendeltåget, det kommer inte ta många sekunder att trampa ner dit. Hon var mer än nöjd.

Då har allergi-tiderna börjat. I morse när Corinne kom upp från sin lägenhet för att äta frukost tittade jag in i ett par rödsprängda och svullna ögon. Stunden senare vaknar André upp och såg ungefär likadan ut. Själv nyser jag en del men det är då allt. Varken Sofie eller Chelsie är påverkade av något i luften, de ser precis ut som vanligt. Det betyder att 2 av 4:a barn är utan allergi.

I veckan var jag en sväng till Saltsjöbaden. Åh, vad det är fint där, vackra hus och omgivningen är kalasfin. Jag tog en promenad runt vattnet och njöt av atmosfären.

Annars har jag massor av vårkänslor. Det liksom spritter i kroppen och det känns att våren börjar knacka på dörren. Fortfarande finns det ganska mycket is kvar på våra vatten, men det dröjer nog inte länge innan även det försvinner. Det blev nästintill  några hoppsasteg när jag promenerade hem från jobblunchen. I sista stund lyckades jag hejda mig. Älskade vår, välkommen, som jag har längtat.