I natt vaknade Sofie upp av att hennes visdomstand gjorde fruktansvärt ont. I morse bokade jag en tandläkartid åt henne, hon ska dit i morgon. Det innebär att Patric och Sofie åker till stan early birdy i morgon bitti. Patric är där över dagen, han ska arbeta lite, sedan kommer han ut till ön igen. Sofie och resten av ungdomarna stannar kvar hemma och firar midsommar på annat håll. Jag saknar när barnen var små och hängde med oss på midsommar, det känns så tomt utan dem, fast det är tur att Chelsie fortfarande vill fira med oss. I dag gjorde vi ett riktigt loppisfynd. Vi köpte en gammal raritet i form av en 70-tals Monark cykel.

Nu kan hon cykla runt på ön och omnejden, det kommer att bli jättebra. Patric är den som gjort mest fynd på alla loppisarna vi varit på. Han har samlat på sig fullt med böcker av Alf Henriksson och Frans G. Bengtsson, nu har vi värsta biblioteket här.

I morse när jag satt och läste tidningen fick jag syn på en väldigt intressant artikel som handlar om skolan. Det som framför allt fångade mitt intresse var den inledande meningen: ”Många pratar om kritiskt tänkande och socialt lärande. Det låter fint. Men kreativitet och nytänkande uppstår ur kunskap. Progressiv pedagogik utan faktakunskaper löser inte skolans problem, skriver Isak Skogstad.”

Under åren då barnen gått i skola har både jag och Patric irriterat oss på att barnen måste spruta ur sig  kritik och kreativitet i olika ämnen för att få de högre betygen, utan att egentligen ha tillräkligt med kunskap inom ämnet. Frågan är varför det gått så snett för den svenska skolans resultat i alla Pisa-undersökningar? Jag tror att det delvis berott på detta fokus på kritiskt tänkande och kreativitet på bekostnad av faktakunskap. Det har varit för flummigt, lärarna har inte gått till botten med all kunskap inom området, utan låtit barnen ta reda på det alldeles själva, vilket inte alla har möjlighet till. Finland har i många år varit i framkant gällande Pisa-undersökningarna. De har inte förändrat skolsynen nämnvärt under de senaste decennierna. De håller fortfarande fast vid det man förr kallade ”korvstoppning”. Jag tror att det är rätta vägen att gå. Jag tror att då får alla barn och ungdomar samma chans att kunna inta kunskap på. Även barn med koncentrationssvårigheter. De behöver inte fler svåra och obegripliga moment att ta sig igenom, utan kan lugnt koncentrera sig på ett och samma moment. Att tänka utanför boxen utan att ha tillräkliga kunskaper i ämnet är inte vad barn behöver, de behöver kunskap för att senare i livet kunna tänka utanför boxen.

I går var det skolavslutning för Chelsie. Hon slutar 7:an. Hon tyckte vi kunde fira in sommaren och för att hon fått ett strålande betyg i de flesta skolämnena. Det blev sushi i centrum. Sofie och Patric följde också med.

När vi svalt det sista av sushin kvistade vi snabbt hem för att åka till landet. Patric är ledig några dagar och André (kors i taket) följde också med. I dag blev det ett plågsamt möte på landet. Det kryllar verkligen av märkliga människor med konstiga inställninga på denna lilla plats. På riktigt tyckte man att de som är bofasta på ön borde betala mer i avgift än sommargästerna, eftersom hör och häpna de sliter mer på ön. Håll i mig så arg jag blev. Efter mötet nötte jag med foppatofflorna extra mycket på vägen till torpet.  Vädret är på topp och därför gick det inte att vara arg någon längre stund. Vi bestämde oss för en avsvalkande båttur. Men innan vi gjorde det var vi tvungna att bryta upp fönstret till stugan. Någon hade låst inne nycklarna.

Chelsie fick agera inbrottstjuv.

Vi hoppade i land på en liten mysig ö mitt i Mälaren och fikade.

Vissa tyckte att solen var lite fööör närgången.

Nu kommer det förhoppningsvis dröja ett bra tag innan jag åter är i stan. Jag kommer att njuta ö-liv så länge det bara går. Matronan på skäret, med andra ord.

I går var det min sista arbetsdag som jourhem. Med nya friska tag börjar jag arbeta som fritidspedagog i mitten av  augusti, men från och med nu har jag semester och några av barnen har sommarlov, yeh!

Hela familjen firade detta med att vaccinera sig mot TBE. Nu har vi fullgott skydd i 3 år. Innan dess var jag, Corinne och Chelsie till MediaMarkt i Länna. Corinne behövde en ny hårtork. Själv skulle jag köpa tandborstar till eltanborstarna. När vi närmade oss kassan hoppade en kille fram bakom en hylla och undrade hur mycket våra varor kostade tillsammans. -”tja, runt 500:-” svarade jag.  Han undrade då om jag ville signa upp för två gratislotter till postkodslotteriet och få en bonuskort. -” Vad är haken” undrade jag? – ”ingen” svarade killen glatt. Jag skrev på för postkodslotteriet och fick ett bonuskort på 500 kronor. När jag kom fram till kassan betalade jag endast 38 :- för hela kalaset. Väl hemma avregestrerade jag mig från postkodslotteriet. Den trevliga killen i telefonen meddelade att jag fortfarande har chansen att vinna två gratis omgångar under sommaren. Milda makaroner vilken tur vi hade. Gladast var nog dottern som inte behövde betala en krona för den nya hårfönen. Smilbandet har gått på högtryck hela dagen.

I dag läste jag detta i Dagens Nyheter: ”En amerikansk politiker höll nyligen ett tal under en välgörenhetsmiddag. En bit in i anförandet levererade han några nedsättande uttalanden om vindkraft, bland annat med argumentet att kraftverken sänker värdet på närliggande fastigheter. Sedan kom hans punchline: ‘Och de säger att ljudet orsakar cancer!’ Den som på detta sätt påstod att roterande vindsnurror kan ge upphov till cancer var alltså inte vilken politiker som helst, utan USA:s president Donald Trump.”  Det är svårt att inte vilja skaka om karln ordentligt, dra ut hans bleka tunga och knäcka hans twittertumme mitt i tu. En långpromenad med ö-grannen senare var jag  åter på bra humör, även om den bittra eftersmaken i munnen fortfarande jäste i bakhuvudet. Vädret är helt fantastiskt. Vi bestämde oss för att ta med oss diverse godsaker i pick-nick korgen och ta en tur med båten.

Det blev en helt magisk dag på sjön. Otroligt mysigt. Grillen ska snart tändas vi har massor med god mat till kvällen. Patric har bland annat köpt en fin Roquefortost som vi ska sätta i oss. Jag kontrade med att köpa en bit rökt lax till förrätt, mmm.

Vi hann inte mer än hem från landet igår förrän Patric baxade upp sitt nya ölbryggeri och satte igång att brygga öl i köket.

Vem älskar inte att ha en trädgårdsslang inne i köket?

Men vad gör man inte för att se sin man lycklig och glad? Med lätt hand höll han termometern i stadigt grepp och med den andra handen rörde han runt i den grummliga väldoftande malten.

För att få plats med åbäket i vinkylen tog vi ur allt innehåll och ställde undan alla vinflaskor för att ge plats åt den oerhört fula öltunnan. Ölet ska stå och gotta till sig i tre veckor. Jag vet inte om jag kommer att stå ut med att se den i detta skick, funderar på att dölja den med ett skynke, eller två.

Även om det ser ruggigt fult ut verkar Patric har fått blodad tand. Det ska bli  jättespännande att se hur det smakar. Han pratar redan om att göra en ny microsats.

Det har varit rena arbetslägret på landet. Lekstugans tak hade gått sönder så den blev lagad och klar i går.

Medan Patric slet med lekstugan såg jag att flera av kaprifolbuskarna dött vid vår lilla oas. 40 rivsår senare blev jag klar med att ha sållat bort allt dött runt de övriga buskarna.

Varmt och skönt har det också varit, tills i dag vill säga. Men det har inte gjort så mycket eftersom jag passat på att borstat på husen mellan regnskurarna, de är fulla av en kombination av spindelväv och annat vitt jox, däremellan har vi myst i stugan. Jag har hunnit lyssna på min spännande talbok och pysslat lite. Vi är trötta på att grilla så i kväll bjuder jag på en krämig pastarätt med ett glas rött till.

 

Snart är maj månad över, vart tog den vägen? Det känns som om jag inte riktigt hänger med alls, det bara gled förbi. Jag inser samtidigt att jag faktiskt hunnit med en hel del saker också, allt har inte bara gått mig spårlöst förbi.

Nu dröjer det inte länge förrän min efterlängtade ledighet börjar, som jag längtar. Då blir det till att åka till landet och öppna upp inför sommaren, men vi hinner med ett besök till ön innan dess för på torsdag åker vi ut över kristihimmelfärdshelgen. Tyvärr verkar det som om det ska bli ett riktigt rugguggleväder under dessa dagar, typiskt.

Under våren när Patric förstod att vi inte kommer att ha jourhemsbarn längre i huset bestämde han sig för att till sommaren sätta igång och göra eget öl. Nu blir det casa micro bryggeri i stället för jourhem hemma hos oss. Långt innan barnen var födda gjorde vi eget öl  i vår dåvarande lägenhet. På min 30 års dag serverade vi ölen och folk blev både runda under fötterna och dåliga i magen efter att ha råkat klämma i sig en del av bottensattsen. Den här gången hoppas jag på bättre resultat. Jag föreslog att han skulle brygga Jever och det tyckte han lät som en bra idé. Han tänkte även brygga detta öl.

Den var inte heller dum i smaken. Det ska bli kul och följa Patric genom hans bryggeriverksamhet. Jag håller tummarna att han lyckas.

Jösses vad med aspludd det virvlar runt i luften just nu. Jag hörde att detta var bara början på aspens blommning, värre blir det. Det vita bomullstäcket finns överallt och även i huset. De rackarna är svåra att få bort också. Eftersom de är så fjäderlätta slinker de iväg bara man tittar på dem.

Vilken värme vi haft. Mitt besök på Sats var svettdrypande jobbigt i morse. Inte bara att PT’n på stället fått en ny kund ( det har varit lugnt med PT-kunder ett ganska långt tag ). Den här gången hade han ett par samtidigt, men han skrek bara ut kunden Lottas namn, mannens namn hade han kanske glömt. Förutom det var det inget riktigt drag i ventilationen, luften stod ganska stilla. Det blev ett ganska tufft pass jag genomled med Lottas namn ekande i öronen och inga luftströmmningar som svalkade ner det hela.  När jag kom hem såg jag en feberfri Corinne, hon har dock fortfarande ont i halsen men nu ser hon så mycket mer piggelin ut än tidigare. Det firade hon och Sofie med att ta ett dopp i den 28 gradiga poolen, till tonerna av Gyllene tiders ”när vi två blir en”. Tyvärr blev det inte något magplask för min del, min halva tumme håller på att läka ihop, den är inte sugen på att vara i vattnet så det blev i stället en avundsjuk blick på baderskorna.

Mötet med de nya förskoleklassbarnen och deras föräldrar och nya kollegor gick över förväntan. Min tumme som numera har skalats av till en halv höll modet uppe i plåstret, även om det gjorde lite ont mellan alla handskakningar. Mina blivande kollegor verkar både trevliga och kompetenta. Efter mötet satte jag mig med ett stort leende på läppen i bilen och kände mig nöjd över att ha fått ett ansikte på samtliga. Jag börjar redan se fram mot höstens nya liv. Såklart ska det också bli skönt med lite semester emellan. Vi har inte haft några större semesterplaner för i år eftersom jag redan i slutet av hösten visste jag att jag troligtvis skulle få sparken som jourhem. Detta med anledning av att jag inte tänkte skriva på det nya kontraktet. Vi bestämde därför att avvakta och se hur det skulle blir med fortsatt arbete. Och det gick ju bra. Jag hann inte ens bli arbetslös, tack och lov. Sommaren ligger alltså lite mer öppen i år, men samtidigt inte. Patric som är egen företagare har mer svårt att styra sin semester, han tar den när han kan. Därför blir vi också ganska styrda av det. Nåja, landet blir det definitivt, vad mer återstår att se.

Vilken dag vi haft för övrigt, strålande väder hela dagen. Jag älskar värmen och de härliga dofterna från hägg och syren. Hoppas att det håller i sig ett tag till.