Så tog Chelsie äntligen studenten och till vår lycka blev det också fint väder.

Chelsies klass hade tänkt på allt inför flakåket, bikini och en ölsäker overall.

Vilket partaj det blev på kvällen! Så kul att så många kunde komma.

Sofie och André höll i en frågesport om Chelsie. Vi fick oss ett gott skratt åt alla hennes tidigare tokigheter.

Vi bjöd på buffé och kaffe och tårta.

Kvällens troligtvis mest spännande inslag blev nog att vi hade en hemlig spådam med oss som siade om kärlek och annat under kvällen. Inte så att tegelstenarna susade omkring oss men dock en kaffekittel som på hög höjd damp ner på golvet utan förvarning efter en av seanserna,”spooky”, utbrast en av gästerna när det med ett hårsmån strök förbi henne.

Tack alla ni som bidrog till en toppendag för Chelsie. Gästen gör festen, som jag brukar säga och så blev det!

Jag är så stolt och glad över Corinne! I dag blev hon klar med sin civilingenjörsutbildning med inriktning bioteknik efter 5 hårt pluggande år. Inte nog med det, hon fick dessutom fast anställning på ett läkemedelsföretag, på en och samma dag, vilken bragd. Hennes kille Simon har det också gått bra för, han fick jobb inom ett annat läkemedelsföretag, de kan, de där två som numera kan kalla sig civilingenjörer. Stort grattis!

Själv har jag varit hos ortopeden, han sjukskrev mig fyra veckor till, tydligen så har jag lyckats med konststycket att träna för mycket under mina rehab veckor. Min inflammation i höften verkar ha spridit sig till hela höften, ländryggen och låren. I början på min sjukskrivningsperiod fick jag ett digert träningsprogram av min sjukgymnast som jag följt slaviskt under 6 veckor och det var tydligen inte bra det heller. Nu blev jag ordinerad avslappningsövningar, cykling och antiinflamatorisk medicin. Enligt läkaren kan jag räkna med att besvären kvarstår ett bra tag till. Inom den närmsta veckorna ska jag göra en datortomografi för att utesluta en massa annat och därefter ska jag träffa läkaren igen för uppföljning. Han kryssade i en massa uppgifter till min arbetsgivare, där det bland annat står om arbetsanpassning och omfördelning av arbetsuppgifter, tjo hej, vilken utmaning det blir.

De här härliga/roliga teckningarna fick jag av barnen på min skola när jag var sjukskriven första gången. Inte ett öga var torrt när jag träffade dem, dagen när jag arbetade, de är ju för gulliga och fina.

Det blev en endaste dag på jobbet tills det inte gick längre. Jag fick stora problem med höften redan på promenaden till arbetet. Vart eftersom dagen gick blev höft- och benproblemen bara värre och värre. Jag fick till och med svårt att stå upprätt, jag bet i hop och kämpade. När jag kom hem kändes det som om jag inte ville ta ett steg till i hela mitt liv och när jag vaknade i morse kändes det lika så. På torsdag ska jag träffa ortopeden på Sofiahemmet, sist jag var där sa han att det kan ta lång tid för höften att hämta sig och det verkar vara så i mitt fall.

På landet framskrider bastubygget mer och mer.

I slutet av förra veckan tog Chelsie och hennes tvillingkompisar tåget ner till Berlin för att titta på en konsert, de hyrde även en liten lägenhet i närheten. Det blev ett riktigt äventyr, när hon kom hem strålade hon som en sol, resan, enligt henne blev mycket lyckad.

André har fått sommarjobb på Enköpings lasarett som omvårdnadsassistent på röntgenavdelningen. Han kommer att arbeta där hela sommaren. Jag tror att han kommer att få stor nytta av det. Till hösten går han näst sista terminen på röntgensjuksköterskeprogrammet och till nästa vår är han klar.

I Köping finns det ett jättebra konditori som vi brukar svänga förbi när vi är i krokarna. I lördags var det styrelsemöte hemma hos oss, så vi köpte hem längder och smaskiga i oss bakelser, det sistnämda slank ner i rasande fart.

Den mannen är precis överallt och fixar. Jag är så otroligt stolt över honom, tänk vad han kan!

Jag älskar när sommarljuset flödar in genom köksfönstret fast det är tidig morgon, det känns lätt att studsa upp ur sängen. På morgonen när det varit så varmt och skönt ute har jag tagit min blåa lilla loppisfyndade bricka och satt mig på bryggan med en stor kopp kaffe och bara njutit och blickat ut över fjärden.

Även kvällarna har varit fantastiskt fina.

Runt stugan sprider det sig en behaglig doft av liljekonvalj, det finns fullt av de små vita klockorna på tomten.

Jag har roat mig med att läsa och krattat löv, tagit upp maskrosrötter och vattna blommor och buskar, beundrat alla segelbåtar som susar förbi och såklart försökt hålla koll på fåglarna som ligger i för fullt och hämtar mat till sina ruvande partners.

Jobbet hörde av sig och berättade att det nu är klart vilka som sägs upp från sina tjänster på skolan, det är flera av mina kollegor och två chefer, allt detta på grund av besparingskraven. Dessutom har alla resurser fått sluta och jag känner bara en stor sorg över nedmonteringen. Hur ska det gå för alla dessa barn som behöver nära stöd och stöttning av en vuxen i olika situationer? Själv får jag inte fortsätta arbeta 80% utan måste gå upp till 100% till hösten. Jag har inte mycket gott att säga om denna uppkomna situation, jag känner bara en stor frustration över hur det numera kommer att se ut i skolans värld.

För någon vecka sedan påbörjade vi bastubygget på landet. Patric har hunnit gjuta och grävt ner plintar och satt upp en ram runt det blivande huset. På sidan om bastun kommer vi att byggas en enklare utedusch. Det känns verkligen kul att att sätta tänderna i ett litet större projekt. Min sjukskrivning fortsätter en vecka till. Höften känns tyvärr inte så mycket bättre även om jag gör mina sjukgymnastikövningar varje dag och går på Sats. Höften stelnar oftast till bara efter en kort vilostund och då känns det som om jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag har antagligen bitit ihop tänderna alldelles för mycket på nätterna på grund av smärtan i höften, det har i sin tur resulterat i att jag fått stora bekymmer med käkarna. I början på veckan hämtade jag ut min bettskena hos tandläkaren och med den mellan tänder har jag knappt sovit en blund, fast än ger jag inte upp, men Herregud, vad obekväm den är.

Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson är numera vår egen lilla SverigeTrump, vilket han nog skulle bli glad över att få höra. När” kalla fakta” undercover reporter avslöjade trollfabriken i rysk tappning så kan man konstatera att efter Jimmyuttalandet är Sverige inte förskonad från lögner av detta slag.

Jag har som sagt en vecka kvar på sjukskrivningen och kommer att fortsätta stanna i stugan, framför allt tänkter jag njuta av det fina vädret. Patric har åkt hem till stan, han ska arbeta och lösa ett kyl- och frysproblem, tanken är att han dyker upp på landet igen på fredag.

Jösses, det växer så det knakar i naturen, humlen och vinstocken som vi planterade ut förra året har tagit sig riktigt bra. Tyvärr rasslar det också till i vassen, men jag och Patric kommer att fortsätta bekämpa de långa stråna med vår skarpvässade lie. Det har blivit lite glesare på sina håll, så man får vara ihärdig och hoppas att det ger med sig så småningom.

I veckan följde hela familjen med och tittade på Chelsies sista konsert med sin klass, hon var fantastiskt bra, även om hon hade väldigt ont i halsen.

Det var knappt ett öga torrt efter denna avskedskonsert, föreställningen var superbra, den bästa de haft. Snart hägrar den efterlängtade studenten, vilket också kommer att bli kul och något att se fram mot.

Jag älskar doften av tjära nu när båtarna håller på att sjösättas, det påminner mig om när jag var liten och bodde i Sigtuna. På den tiden hade vi en stor träbåt som mina föräldrar fixade med varje helg från mitten av april till den baxades ner i sjön. När vi flyttade därifrån såldes båten och mina föräldrar bestämde att de aldrig mer kommer att köpa en träbåt igen och så blev det. Efter det blev det enbart plastbåtar, den sista vi hade var en stor rackare med ruff både fram och där bak. Jag har så mycket fina minnen som är förknippade med båtar och lukten av tjära gör allt så mycket mer påtagligare. Jag gillar verkligen när vi tar en tur med ”gula faran”, vår lilla båt som vi tog över av de tidigare ägarna på landet. Tyvärr är det långgrunt vid vår brygga så innan vi skaffar en större båt måste vi hitta en lösning på det. Jag hoppas att vi kan klura ut det så småningom, men fram till dess får ”gula faran”duga.

För något år sedan köpte jag hem ett gäng med berlocker och andra tillbehör för att tillverka glasmarkörer, nu äntligen kom jag till skott och har under dagen hunnit med att göra några styckna. Förutom det hade jag också tänkt göra fler bivaxdukar, men insåg att jag inte har något bra tyg för det, förhoppningsvis blir det en tur till loppisen i Köping någon dag framöver och då kanske det finns något jag kan tänka mig köpa.

Jag fortsätter min sjukskrivning här på landet i nästa vecka också, det är så himla skönt att bara kunna skrota runt på tomten och pyssla lite med ditten och datten. Vädret i går var ju helt underbart. Jag passade på att slipa och olja in utemöblerna, de blev nästan som nya. Det blir också en hel del krattande av löv, precis lagom med motion för mina höftbesvär.

Vår granne på landet är helt fantastisk, i går kom hon över och berättade att hon hittat ”Katarinagrejer”Jag undrade såklart vad det kunde vara och då berättade hon att hon funnit gamla fina fönster i deras källare och undrade om jag möjligtvis var intresserad. -”Om jag är” kvittrade jag glatt. Det kommer användas till ytterligare ett växthus, dessutom fick jag fullt med fina beslag och gamla lådor.

Vi ska bygga en bastu till sommaren och av samma granne som vi får så mycket fint av har vi också fått en massa virke av eftersom de håller på att riva sitt gamla hus på tomten. Mycket av det virket kommer vi bygga bastun med, alltså jag älskar återvinning.

Patric håller på att gräva gropar så vi kan börja gjuta plintar i dem. Det är inte helt lätt, han har fått gräva upp 30-40 kg stenar och en massa trädrötter för att komma ner på rätt djup.

I dag har han träningsvärk som heta duga, stackaren, men vi har inte bara arbetat utan även njutit av stillheten och det fina vädret.

Det blev en tur med gula faran.

Och en kall Jever på bryggan.

I veckan ska jag fortsätta med mina höftövningar. Jag har till och med köpt en stor gymboll att göra övningar på. Jag tycker nog att det går åt rätt håll och det känns ju bra.

Haha, ja, här går jag på punkkonsert en helt vanlig söndag i slutet av april. Jag kunde faktiskt inte låta bli när KSMB spelade på Circus. När jag gick i gymnasiet älskade jag bland annat Ebba grön och KSMB. Då visste jag inte att Michael Alonzo, sångaren i KSMB var barn till mina föräldrar vänner och att vi lekte med honom och hans bror som små. Pappan i familjen arbetade som utrikeskorrespondent för den italienska tidningen Corriere della Serra. Han tillverkade ett gevär av trä som han gav till oss, den har jag fortfarande kvar och den finns numera på landet.

Kvällen till ära var Noice förbandet.

Dogge Doggelito skulle tydligen ha uppträtt först men blev avbokad, tack och lov.

Publiken bestod mest av gamla avdankade punkare, varav ett gäng med käpp. Det var tur att föreställningen kunde avnjutas sittande.

Det var hur som helst en kul upplevelse, stämningen var på topp och jag kunde fortfarande sjunga med bland vissa av de gamla låtarna. Vi tog sedan Djugårdsfärgan tillbaka till Söder, det var en fröjd för ögat, vilken himmel, så fint och mysigt.

Eftersom jag fyllde jämt tänkte jag från början att anordna en fest, men jag ångrade mig och bestämde mig för att bara göra något med familjen i stället. Efter att ha blivit uppvaktad med skönsång på morgonen av Patric och Chelsie kom resten av familjen lagom till att brunchen serverades. Under natten fick Sofie tyvärr feber och kunde inte delta. I present av barnen fick jag en detektivgåta som vi började försöka lösa efter vi ätit brunch.

Mitt i spelet var vi tvungna att bryta upp och bege oss till Kungsholmen, med stormsteg intog vi de bokad schuffelbordsborden.

Så himla kul, hälften av familjen hade inte spelat det tidigare men blev glatt överaskade över hur roligt det var.

När vi kom hem blev det dags för kaffe och tårta. I födelsedagspresent fick jag en resa till Köpenhamn, det var precis vad jag önskat mig.

Vi åt världens godaste tårta, en choklad- och hallondröm från Haga tårtcompani.

Där är hon ju, den där 60-åringen, omgiven av sin familj.

På kvällen tog vi en promenad till restaurangen som vi bokat för kvällen.

Jamen, skål då!

Patric hade beställt ett mat- och vindryckespaket till oss alla. Alltså, wow, allt vi åt var jättegott, det tog oss 3 timmar att äta sig igenom hela menyn.

När vi ätit klart gick vi hem och fortsatte lösa mordmysteriet, det tog sin lilla tid men vi lyckades till slut. Vilken toppendag det blev, helt i min smak, det enda jag saknad var Sofie, annars var allt tipp topp.

Senast jag tittat på fotboll live var när jag var i nedre tonåren, på den tiden var det jag och min pappa som besökte Råsunda fotbollsstadium och hejade fram A.I.K. Till mina fotbollsentusiastiska föräldrars glädje bodde Anders Limpar i vår portuppgång. Anders var ett år yngre än mig och alla som var yngre än mig på den tiden tyckte jag inte var särskilt intressanta, han å andra sidan gjorde inte särskilt mycket väsen av sig utan stod mest utanför vårt hus och dribbla med en boll dagarna i ända. Nåja, igår besökte jag och Patric Friends arena och såg AIK-Värnamo. Patric har aldrig gått på en fotbllsmatch tidigare och som sagt, det var mega länge sedan jag var på en.

Vilken upplevelse! Det här kommer inte att vara sista gången varken jag eller Patric går på en fotbollsmatch, jättehärlig stämmning och AIK-klacken var otroligt peppande.

I veckan har jag varit på Sats flera gånger, det har i sin tur medfört en träningsvärk som heta duga. Jag cyklar och tränar armarna, benen väntar jag med till fysioterapeften sagt sitt, det märks verkligen att jag inte har hängt där så ofta den senaste tiden. Jag har fram till i slutet av maj på mig att träna upp spänstigheten. När jag väl börjar arbeta igen är det svårt att få till Sats-besöken.