Tjohoooo fredag! Och inte nog med det, vi har över tjugofem grader varmt på den södra sidan av stan. Jag var helt lyrisk av det fina vädret tills jag plockade fram mina shorts.

När jag som bäst letade fram dem i garderoben insåg jag snabbt att jag inte bara hade ett par av dem utan 6 styckena i nästan samma färg, jamen, hur är det möjligt? Jag kan inte minnas att jag köpt så många likadana shorts, men det hade jag tydligen.

Nåväl, jag valde ut ett par av den beige-sorten. När jag väl lyckades komma i shortsen svepte jag med blicken över mina ben och såg till min förfäran att de inte har tittat fram ur sina mörka hålor på mycket länge. Det var ju inte bara det att de var likbleka utan de blå ådrorna stack ut ännu mer än tidigare, suck.

För min del blev det shortsväder på tomten, jag ville ju inte skrämma slag på någon. Men jag såg att det var många andra som vågade sig på lite mer lättklätt. Jag däremot kommer att vänta med det ett tag till.

Kycklingen ligger i en god marinad och väntar på att få slängas upp på grillen. Till förrätt har jag gjort en västerbottenspaj som jag tänkte att vi skulle avnjuta.

Men inte nog med det,  jag tänker servera min man en riktigt god och kall öl när han kommer hem efter en lång dag inomhus på jobbet.

Ha en fortsatt skön fredag.

När alla hade lämnat hemmets trygga vrå klev jag ut och tog en långpromenad, när jag kom hem var jag sådär lagom uppvärmd och bestämde mig för att göra några enkla gymnastikövningar.

Det gick ganska bra till att börja med, mina sit-ups gick lysande men när det var dags för armhävningarna höll jag på att dö, det blev en halv sådan. Det här är ju inte klokt, jag har ingen som helst styrka i armarna.

Lite deppig blev jag över det dåliga resultatet och bestämde mig för att genast ta tag i gäddhänget på överarmarna, det här går ju inte..

Efter att jag planterat om min Mårbacka  och flyttat in den i köket hoppas jag att den kommer att pigga på sig, häromdagen slokade den markant. Jag gissar att den fått för lite sol och värme (och vem har inte fått det?) Framöver ska den flytta vidare till altanen är det tänkt.

Jag längtar efter att börja pimpa därute, oj, vad jag ska fixa och greja.

Just nu har vi knappt börjat fundera att ta bort plåtarna från poolen eftersom ingen har varit sugen på att hänga på en iskall altan, än mindre bada.

So long, så länge!

Jag tittade in i garderoben och bestämde mig för att göra en liten utrensning. Jag hittade gamla tröjor som efter denna vintern inte behållit något av sin forna glans utan som bara låg där och tog upp en massa utrymme. Det blev en hel del, släng, släng, vilket känns jätteskönt.

Numera gapar galgarna rätt tomma och det känns väldigt luftigt på sina håll, men inte mig emot, nu är det bara att införskaffa lite nytt.

Äldsta dottern diagnostiserades med halsfluss förra veckan och har ätit penicillin sedan dess, problemet är att hon har haft så ont i halsen att hon ogärna svalt de stora tabletterna hela, vilket har resulterat i att hon delat upp dem i mikroskopiska bitar.

Stackaren har suttit långa stunder för att få i sig dessa bitar, det har verkligen varit en plåga. Efter halva dosen tagen börjar hon sakta men säkert komma igen. Det börjar även gå lättare och lättare att både äta och svälja tabletter.

Haha, så här sjuk är hon inte…Mellandottern håller på med ett bildprojekt i skolan och stylade om syrran ordentligt. Det var inte bara hon som agerade modell, yngsta dottern fick också vara med på ett hörn.

Jag följer hennes projekt med spänning.

So long, så länge.

Ett av mina stora problem är att köpa byxor, nästan allt hänger på trekvarts. Jamen det är inte lätt att vara 183 centimeter över havet och ha långa ben och en rumpa som gud glömde göra något åt. Den är både bred och platt. Ni förstår dilemmat va? Och byxor behöver jag ju.

På sommaren brukar jag ha shorts och då behöver jag inte fundera så mycket på längden, bara bredden.

När jag stod där i  butiken och  grubblade över den kalla våren och om det någonsin kommer att bli varmt igen blev valet mellan  ett par shorts och ett par jeans inte så svårt…jag befarar alltså  en fortsatt köldknäpp.

Bör tillägga att jag faktiskt hittade ett par jeans som det inte blåste storm runt anklarna på, utan de var helt perfekta i längden. Det fanns dock ett litet orosmoment med byxorna och det var att de svängde ut lite på slutet.

Mamma Mia, jag har inte haft utsvängda byxor på mig sedan 70-talet.  Då hade jag bland annat på  mig mina älskade blå gabardinbyxor som föll i hop av ren utmattning eftersom jag ständigt använde dem och de dessutom tvättades väldigt flitigt.

Nåväl, när jag väl stod där i provrummet  och konstaterade att man aldrig kommer till sin rätt i detta fruktansvärda ljus måste jag  nog ändå säga att jag gillade jeansen trots utsvängningen på slutet.

Nu återstår att se om barnen kommer  att skrika rätt ut att jag är den absolut pinsammaste mamman i heeeela världen som vid 50+  försöker att se cool ut.  Well, jag får väl försöka inpränta i dem att jag är det, hehe.

So long, så länge!