Sida 108

Gäddor och en badbrud

För att hålla igång lite grann tog jag och ö-grannen en spänstig promenad i morse. Skönt att börja dagen med lite motion. När jag andfådd klev in genom dörren undrade min man om vi inte skulle åka ut med båten för en fisketur.

Med vinden smiskande i ansiktet åkte vi ut till ett ställe där vi kunde ligga i lä. Jag hann inte mer än att kastet ut mitt drag förrän jag fick napp. När jag precis hade halat in gäddan vid båtkanten släpper den taget. Jag kastade ut igen och…hör och häpna, napp även denna gång. Tyvärr ville inte heller denna gädda sitta kvar på kroken utan den for iväg med en knyck när den var halvvägs upp i båten.

Men vi gav inte upp…Min man lyckades då få napp och denna gång satt den rejält på kroken.

Glada över denna enorma fiskelycka åker vi hem, min man har smålett ända sedan dess. Fisken blir bara större och större vart efter han berättar om firren.

Dottern som inte är så lättimponerad tyckte att vi skulle gå och bada i stället. Med tanke på denna värme var det ingen dum idé.

Eftersom fisken inte var så stor in real life så bidde det ingen grillad gädda till middag. Det blev att vaska fram något annat ur kylskåpet. Men med största säkerhet kommer vi att pröva vår fiskelycka vid fler tillfällen.

Ha det gott!

Okomplicerat ö-liv

Här sitter jag på verandan och har det bra. Tempot har varit lågt nästan hela dagen, det blev dock en liten pulshöjare på ö-rådet i förmiddags men annars har det varit lugnt.

På ön har vi några framåt personer som sett till så att vi fått både vatten och avlopp. Nu ska det troligtvis dras fiber till denna lilla plätt. Hur bra är inte det?

Med tanke på det lugna tempot så blir det mycket fika och en och annan delikatess, den hemmavarande dottern har just klämt i sig en stor kronärtskocka fullt med smör på.

Snart kommer ö-grannarna på middag. Älskar detta okomplicerade liv när man går över till grannarna och fikar eller bestämmer sig i all hast för att äta en middag tillsammans. Det behöver inte vara något märkvärdigt som man bjuder på utan man tager vad man haver, enkelt och mysigt.

Trevlig lördag!

Nöjd och glad

Jag älskar när jag tagit ut mig fullständigt, i dag var en sådan dag. Vi har röjt i trädgården och fixat med diverse saker. I morse åkte vi och köpte gödsel, jord och mat för ett helt kompani. Min man var tvungen att hejda mig när jag dök ner bland all matförpackningar och menade på att jag kanske inte borde köpa så mycket eftersom det endast kommer att vara jag och yngsta dottern på landet. Visst, han har väl en poäng i det, men jag kan alltid frysa in det som blir över, eller varför inte bjuda in ö-grannen på något gott.

På nolltid blev skottkärran fullpackat med grejer. Till vår ö går man över en jättelång bro för att komma dit. Motortrafik är förbjuden, därför använder vi vår skottkärra för att konka grejer i. Parkeringen ligger en bit innan brofästet. Som ni förstår blir det en hel del vändor med all packning mellan ön och torpet och däremellan till soptunnan som ligger vid parkeringen.

På eftermiddagen tyckte dottern att vi borde göra en rabarberpaj. Sagt som gjort svängde vi i hop en och satte oss sedan ner och fikade.

Innan jag hunnit svälja ner den sista pajbiten var min man på språng. Han kunde inte sitta stilla en sekund längre. Han bara måste i väg och fortsätta med röjsågen.

Jag och dottern tog en extra omgång paj och fortsatte lata oss tills det var dags att rycka bort ogräset från hallonbuskarna. Nöjda och glada efter dagens mödor ligger jag nu utsträckt på bänken på verandan och njuter över dagens dagsverke.

Trevlig helg!

Mårbacka och luktärt

Nu känns det faktiskt som om sommarlovet har börjat på riktigt. I förmiddags åkte vi early birdy till ön och kommer att vara här ute ett tag. Min man kommer att pendla fram och tillbaka mellan stan och landet. Han är egen företagare och behöver vara tillgänglig på sitt arbete i tid och otid.

Känslan att vara så få i familjen känns ovant, särskilt när vi är på ön. Här har vi har det så mycket mindre än hemma i stan. Det brukar oftast vara full fart dagarna i ända. Nu är det så lugnt och tyst, men jag kanske vänjer mig…hehe.

Men jösses vad allt växer snabbt. Hela trädgården var helt igenvuxen, gräsmattans långa strån nådde nästan till knäna. När jag gick förbi vinrankan höll jag på att få slag, den såg inte rolig ut. Det blev till att sätta igång på direkten med att trädgårdsfixa och det är vad vi gjort under dagen.

Jag tog med mig ett gäng med blommor hemifrån. Jag är rädd att min man tar kål på dem om de blir kvar. Även mina luktärtor fick följa med. I morgon tänkte jag sätta ut dem, måste bara köpa lite mer jord först.

Vi lyxade också till det hela med schweizernötsdoppade jordgubbar. Jamen, jag smälter av välbehag, det var så gott. Yngsta dottern nästan låg med näsan i den smälta chokladen för att inte missa den sista lilla resten.

Nu väntar hela sommaren runt hörnet. Visst är det underbart?

Ha det gott!

Det blev en sådan där…A.B.E

För ett tag sedan visade yngsta dottern upp ett Youtube-klipp på en maträtt som hon gärna ville att jag skulle göra. Efter att ha tittat på klippet förstod jag varför hon blev sugen på den. Sagt som gjort överraskade jag henne med det till dagens lunch.

Dottern fick döpa maträtten eftersom det inte fanns något namn på den. Hon kallar den A.B.E = Avokado, Bacon , Egg.

A.B.E

1 st avokado

1 st kokt ägg

Bacon

Såsen:

0,5 dl soja

1 msk honung

1 tsk Srirachasås

Gör så här:

Koka ett ägg så att det blir hårdkokt. Låt svalna. Blanda ihop såsen.

Gröp ut avokadon och bredda hålet för ägget.

Linda in avokadon med bacon.

Pensla på sojasåsen på baconen och fortsätt steka bollen tills baconet får fin färg.

Lägg upp det på tallriken och dela bollen på mitten.

Den här rätten lär jag nog få bjuda på fler gånger i sommar. Dottern deklarerade att detta var hennes favoriträtt förutom sushi då.

Arrivederci!

Skolavslutning när den är som bäst

I morse var jag på yngsta dotterns skolavslutning och jag måste nog säga att denna var den mest händelserika avslutning jag någonsin varit på. Jag kan fortfarande inte låta bli att storskratta bara jag tänker på det.

När jag och dottern kom till skola så berättade de att det blivit ändrad planer och att arrangemanget skulle ske inomhus i stället för på skolgården på grund av regn. Alla föräldrar och elever klämdes ihop på en relativt liten yta i matsalen.

Rektorn började hålla sitt tal, hon pratade och pratade och tog pauser i talet och efter varje paus hon tog trodde alla att talet var över och började applådera…men nä, hon fortsatte att prata och vi fortsatte tro att hon höll på att avsluta talet och fortsatte applådera mellan pauserna. Till slut hade jag klappat händerna 45 minuter i sträck och kände att jag började få blåsor i dem. När hon äntligen på riktigt hade pratat klart kom hon på att hon hade lite till att säga, vi fortsatte att lyssna på henne och fortsatte att applådera mellan pauserna.

Sedan blev det gemensam sång: den blomstertid nu kommer. När sången var slut tog en av lärarna till orda och meddelade att några elever skulle komma fram till podiet och mottaga ett pris för varierande insatsen i skolan. Nu var det inte bara en eller två elever som skulle upp utan närmare bestämt 15-20 elever. Vi föräldrar fortsatte applådera ivrigt och länge för att visa vår uppskattning.

När sista eleven droppat av scenen reste sig alla upp och sjöng: Du gamla du fria… tills brandalarmet gick i gång. 10 minuter senare lyckas de äntligen stänga av det. Då blev det det dags för överraskningsmomentet.

Åhörarna delade sig plötsligt likt Röda havet och in kommer rektorn med en rockig scarf draperad runt huvudet och med något obestämbart på kroppen med händerna i luften och intar scenen. Rockgitarren dånar dovt i bakgrunden och när keyboarden startar börjar plötsligt ljudanläggningen brumma.

Publikhavet får en oväntad stund att mållöst hämta andan efter den oväntade entrén.

Rektorn och rockbandet hämtar nya krafter och drar igång med ”The final count down” med Europe.

Då fullständigt brast det… jag kunde inte sluta skratta.

När jag stunden senare mötte upp dottern påpekade hon att all min mascara satt mer på kinderna än på ögonfransarna. Haha, jag hade inte väntat mig något annat heller efter denna något annorlunda upplevelse.

Hela vägen hem gick vi och fnissade. Det tog ett bra tag att samlat i hop sig och rätta till anletsdragen. Alltså, jag kommer att sitta klistrad på första parkett även nästa år på yngsta dotterns skolavslutning, haha, sådant här vill man ju verkligen inte missa.

Ha det gott!

So long, så länge.

Förberedelse inför Edinburgh

Jag och sonen har haft en mor och son-dag. Och i ärlighetens namn så var han kanske inte jättesugen på en sådan dag, särskilt inte när han förstod att vi skulle åka i väg redan innan tio på morgonen. Men jag stod på mig eftersom han behövde mer kläder till sin resa. Motvilligt steg han upp ur sängen efter att jag hunnit se till så han inte somnade om några fler gånger.

När vi väl stod i affärerna var han ordentligt på hugget och rev åt sig en jättehög med kläder och skärp och provade både det ena och andra. Det var otroligt länge sedan jag såg denna eufori från min shoppinghatande son.

Jag tror nog att jag är förlåten för den tidiga väckningen för när vi äntligen blev klara med alla inköp log sonen brett i bilen och var riktigt nöjd med allt han köpt.

När vi kom hem satte vi igång med packningen, till skillnad från tvillingsyrrans genomtänkta och systematiska packning blev sonens mer av en ”sista minuten slängt ihop alla grejer .”

Efter att jag gjort en check tror jag att han får med sig det mesta av sina saker. Och har han glömt något så är väl inte det hela världen, det går ju alltid att köpa nytt.

Över det här vädret slår man ju inte några glada kullerbyttor, snarare blir det ett tungt konstaterande att det brukar vara detta (o)väder i juni, ena dagen ljummet, andra dagen regn och kallt. Nä fy, så trist, jag vill ha värme och sol, eller vad säger ni?

So long, så länge

Skottland / Wales

Äldsta dottern ska åka till Wales, hon åker redan i morgon. Där ska hon arbeta på ett vandrarhem i en månad tillsammans med en annan tjej. Sonen åker på tisdag till Skottland och kommer att ha samma arbetsuppgifter som dottern. Båda två är mycket förväntansfulla och har sett fram mot detta en längre tid.

Det har fixats och trixats rejält de senaste dagarna, allt från små till stora inköp. För att inte tala om allt packande.

Jag tror att den här resan kommer att ge dem otrolig mycket livserfarenhet, att vistas i ett annat land och prata ett annat språk och att sedan ha ett arbete på det kommer förhoppningsvis att stärka dem livet ut.

Den mest nervöse är nog jag men samtidigt vet jag att de kommer att fixa det här galant. Jag får väl gå omkring och småtralla på” dont worry, be happy” om och om igen för gnolar jag på den plågan tillräckligt länge och mycket så kanske min oro försvinner. Nu gäller det att inte vara sysslolös de kommande veckorna när de är borta…gulp, en hel månad känns otroligt länge.

Nu kallar plikten, det återstår bara lite småpyssel som ska ordnas med innan de åker, det är bäst att hjälpa till.

See u later!

Bal med stort B

Häromdagen var mellandottern på skolbal, vilket hon med stor förtjusning längtat till. Jag har förstått att många skolor numera verkat anmanat denna tradition. Jag kan tycka att det är kul att de gör ett ordentligt avslut när de går ut 9:an.

Innan balen startade kom en kompis över till mellandottern för lite piffingtime. Jösses vad fina de blev.

De blev eskorterade i en häftig Mustang cabriolet.

Dock såg det en smula kallt ut, men sträckan dit var inte särskilt lång som tur var.

Nu dröjer det inte länge förrän dottern får sitt antagningsbesked om hon kommer in på det gymnasium som hon valt. Hon har flera vänner som redan går i den skolan. I våras var hon där på en ”prova på dag ” och var mycket nöjd. Jag håller tummen att hon kommer in.

Hörrni, ha en fortsatt trevlig lördagskväll på er.

So long, så länge.

Sommartider hej, hej, sommartider…

Hos oss har nästa alla gått på sommarlov, utom den yngsta som börjar sin sommarledighet först på tisdag.

Vilken lycka med att ha ett helt sommarlov framför sig.

Hm, jag insåg just att tvillingarna bara har ett år kvar på natur/natur innan de tar studenten, det känns läskigt nära. Särskilt när man inser att tiden flyger iväg så snabbt.

Mellandottern som går ut 9:an i dag gled iväg glad som en lärka ut genom dörren i morse. Jag ställde mig i hallen och stirrade häpet på skolavslutningsskorna hon satte på sig…

-”Ehhhhh, vad sätter du på dig?” Flämtar jag med ansträngd röst. Mellandottern flinar glatt och sa med bestämd röst att dem ska hon ha på sig.

-”Jamen, du har ju flera par snygga skor i garderoben och du kan även låna av mig.” -”Nä, de här ska jag ha,” meddelade hon och gick, suck!

När alla skolavsluten var avklarade åt vi tårta och drack smultrondryck till.

Den sista tårtbiten håller fortfarande på att krångla sig igenom magsystemet, det blir till att röra på sig ännu mer så att fler godsaker får plats i magen i kväll.

Nu ska jag hjälpa ungdomarna med deras packning, de tre äldsta barnen ska fara iväg på lite olika ställen framöver. Först ut är mellandottern hon åker redan i morgon bitti och ska arbeta som konfirmationsledare i Jämtland i 10 dagar. En smula orolig är jag eftersom att hon inte är den organiserade typen. Jag får hoppas att all packning kommer med, förra gången glömde hon byxorna. Vad det blir denna gång lär vi nog snart få reda på. Jag återkommer säkerligen om den saken, var så säker.

Ha en skön fredag!