Kategori: Familj

Det finns vissa saker i livet som begränsar mig. Den största saken hittills är att jag är helt skräckslagen för att flyga. Numera gör jag det, men för 10 år sedan gjorde jag det  inte. Min flygrädsla började när jag var strax över  20 år och fram till jag var över 40 år. Det varade en ganska lång period i mitt liv.

Till slut insåg jag att jag måste ta tag i min fobi och beslutade mig för att göra någonting åt saken. Jag bokade en tid hos en psykolog med inriktning flygrädsla och vågade därefter ta steget till att börja flyga. Fortfarande är jag ganska begränsad och skulle aldrig långflyga. Mitt mål är att jag helt däckad ta mig ner till Medelhavet, det räcker långt för mig.

Här är fler saker som jag inte utsätter mig för frivilligt, om jag absolut inte måste:

1. Äta pölsa. Om du inte vet vad det är, grattis!
2. Titta på skräckfilmer. Jag slutade se på sådana filmer efter att jag vid 16 års ålder såg Exorcisten, med Max von Sydow. Min stol i biosalongen började mystiskt skaka efter halva filmen.
3. Bungyjump. Jag blir knäsvag bara av tanken.
4. Sjunga på  scen. Inte bara stackars jag, utan stackars dig.
5. Kramas med en orm, men herregud varför?
6. Åka Finlandsbåt. Jag simmar hellre över dit än åker med någon av färjorna.
7. Prata med Försäkringskassan. Man behöver minst vara toppjurist i försäkringsfrågor om man mot förmodan skulle behöva fylla i en av deras blanketter eller värst av allt är när de ringer upp och har några kompletterande frågor angående något i blanketten. Jag blir kallsvettig bara jag tänker på det.
8. Rotfyllning. Efter att inte haft ett hål sedan gymnasietiden sprack en stor amalgamfyllning i en av käktänderna som förorsakade ett långt och smärtsamt lidande. Nä, roligare lidanden finns det faktiskt.
9. Köra bil på Söder. Hur många enkelriktade gator har de egentligen där?
10. Gå i sömnen naken. Vilken mardröm, det är tur att jag har på mig mitt röda nattlinne med ett Love-tryck varje kväll.

Listan kan göras lång. Om du fick välja en sak du absolut inte skulle utsätta dig för, vad skulle det vara?

Ha det fint.

So long, så länge.

I skrivande stund är vi påväg till Dalarna. Det vankas öl-festivalen för min man och min bror.

Jag hoppas att vädret är bättre där än här. Hos oss är det bara regn.

Ha en toppen lördag på er!

So long, så länge.

Eftersom julstämning faktiskt har infunnit sig en smula tänkte jag bjuda på den i särklass bästa  jullåten. Inte ett öga är torrt efter att ha lyssnat på den, i alla fall inte för mig.

Luta dig tillbaka och slappna av, lyssna och njut. Om du inte har kommit in i någon julstämning än så gör den här sången definitivt sitt jobb.

Vilken fin höstdag vi haft i dag. Solen har värmt så skönt och knappt ett moln på himlen. Vi har verkligen tagit tillvara på dagen (med en extra timme och allt).

Ser ni  hur lugn och harmonisk yngsta dottern ser ut? Det var innan hon förstod att hennes älskade hoverboard-sladd slutat fungera, dubbelsuck! Reklamation, here we come.

Jag älskar att komma ut i skog och mark och ta sköna långpromenad med  goda vänner, särskilt när solen skiner och vädret är vackert, man blir glad ända ner till lilltån.

Det känns ju nästan som om man blivit riktigt skogsbiten med tanke på att vi är där väldigt ofta numera.

Kolla in skogsmullarna här nedan, hehe

I veckan köpte jag mig ett par nya höstkängor. Äldsta dottern blev eld och lågor över mina kängor. Hon meddelade glatt att hon gärna lånar dem. Lånar? Varför köpte jag inte ett par riktigt fula, fotvänliga skor för tanter över 50+?  Fast å andra sidan fick jag skavsår av mitt nyförvärv så kanske om hon har tur får hon låna dem i morgon och gå ut dem en aning, ingen dum idé alls… Se hur glatt överraskad hon blev över beskedet.

Vi fullständigt flög upp ur sängen i morse när mellandottern knackade på sovrumsdörren och undrade när vi skulle kliva upp. Den paniken när vi insåg att vi försovit oss. Vi kastade oss ner i köket och började genast fixa i ordning med födelsedagsbrickan.

Däremellan sprang vi runt som yra höns och försökte hitta presenter och väcka yngsta dottern.När alla äntligen var på plats blev det dags för lite skönsång:  -För med en enkel tulipan uppå bemärkelseda’n vi har den äran, vi har den äran att gratulerar …Hurra, hurra, hurra! Grattis på 17-års dagen älskade ungar! Jag älskar er till  månen och tillbaka.

Förutom en stressig morgon kan jag även konstatera att min vagel  fortfarande inte har left the building. Hur länge är det möjligt att en sådan kan parkera sig i ögat egentligen? Det är nog nu!