Adventsdass

Första advent, vilken milstolpe i pandemitider. Samtidigt känns det en smula tråkigt eftersom man missar en massa mysiga jultraditioner. Jag tänker på julmarknader och en å annan julglögg med vänner. I går gick pekfingret varmt, vi beställde hem julklappar på ett bra och säkert sätt, via nätet. Nu är nästan alla julklappar inhandlade, vilket känns toppen.

Under dagen har jag gjorde miniatyr pepparkaksdass. De passade perfekt till vårt glöggdrickande.

På arbetet coronasmittas det friskt. Jag är snart den ende som inte fått det. Varje dag är jag förvånad över hur bra jag mår, samtidigt har jag ingen illution om att slippa eländet. I och med att det varit så stort bortfall har jag fått arbeta över rätt mycket. Jag kan bara hoppas att jag kan ta ut lite ledighet när det hela lugnat sig ett par hekto, fram till dess är det bara att hålla ställningarna.

Avslutar med låten som Patric inte kan sluta gnola på…

Ta hand om dig!

Amaryllis med sammetsstrumpa

I morse for vi i väg som ett skott till en handelsträdgård en bit bort. Lakanen hann inte ens kallna förän jag stod som andra besökare vid dess skjutdörrar. De årliga amaryllisarna med strumpa skulle inköpas. I år var utbudet desto fler, det fanns många roliga strumpor att välja mellan. Jag grabbade tag i två i sammet illa kvickt, de kunde ju gå åt om jag stod och velade för länge. Blev hur som helst supernöjd när de väl landade på rätt ställe här hemma.

Förutom det har Sofie och Chelsie bakat lussebullar. Sofie är otroligt bra på att baka och laga mat. Allt hon gör blir gott.

I kväll blir det kyckling i vin, hönsbuljong, grädde, parmesan och mycket smör. Det är nästintill att snålvattnet rinner till. Önskar er en trevlig kväll!

Ta hand om dig!

Spel- och Harryhelg

I helgen har jag inte gjort många hekto. Jag och Patric fixade i ordning det sista i Corinnes rum. Det blev så himla mysigt och fint. Jag älskar hennes tapet, den kommer från Morris & co.

Annars blev det ganska livat här hemma. Jag och ungdomarna spelade ”maffia” ett kortspel. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Det känns så himla bra nu när barnen hänger mer hemma. Det blir inte lika mycket spring ute. Fördel corona.

Vi fick även glada besked från ägarna av nya landet. De verkar bli klara med utflytten till i mitten av januari. Vi var lite oroliga över inflyttningen eftersom de deklarerade tidigt att de kanske behövde mer tid på sig. De är ju till åren och är inte särskilt rörliga. Fast nu verkar det ha löst sig, skönt. Vi avslutade helgen med att titta på två (2) Harry Potter filmer. Chelsie har just upptäckt dem och älskar filmerna. Det var ett tag sedan jag såg dem så det passade bra.

Ta hand om dig!

Darr på manschetten

Donald Trump och hans kampanjorganisation fortsätter sina angrepp på valet. Rudy Giulianis bisarra presskonferens var ett spektakel. Tyvärr finns det folk som tror på vad han säger. Frågan är om de är mottagliga för något annat när det här är över.

Det kan var så att Giuliani höll det här talet för att visa Trump att han minsann anstränger sig till den milda grad att svetten svartlackar.

Det som sas på presskonferensen i torsdags var de farligaste 1 timme och 45 minuter som sänts på tv i USA, för att citera Chris Krebs, som till alldeles nyligen var chef för USA:s cybersäkerhet. President Trump gav honom i veckan sparken efter att han, tillsammans med andra myndighetsföreträdare, tillbakavisar de grundlösa påståendena om valfusk. Efter allt galet som Giuliani slängde ur sig valde republikanernas officiella twitterkonto att sprida vidare att det blev en jordskredsseger för Trump. Politiska bedömare befarar att Republikanerna leker med elden – att misstron får eget liv och blir utom kontroll. Kan man stoppa anden tillbaka i flaskan? Det vet vi inte än. Eller som en av Trumps advokater sammanfattar saken: ”Vi ska inte låta oss bli skrämda… Vi kommer att städa upp den här röran nu. President Trump vann en jordskredsseger. Vi kommer att bevisa det. Och vi kommer att återta Amerikas förenta stater för de människor som röstade för frihet.”

Detta är ett försök till statskupp som vi nu bevittnar i världens mäktigaste nation. Hur ska detta sluta?

Ta hand om dig!

Trivsamt

Fredag, höjdpunkten på veckan är här. Sedan var det ju det här med vädret förstås. Jösses så deppigt, regn och novemberbetonggrått, inte särskilt muntert. I går kunde jag i lugn och ro ställa mig och göra champinjoncrépes, vilket tog sin lilla tid, men himmel och pannkaka så gott det blev.

Corinne bor hemma just nu. Många studenter har lämnar Uppsala i och med corona. Hon sitter mestadels i sitt rum och lyssnar på föreläsningar på distans. Jag tror hon är ganska nöjd, det finns mat i kylskåpet och sällskap vid behov. Annars har jag inte gjort många knop. Jag har målat lite och gått igenom ”gamla landet prylar” som ska med till nya landet så småningom, för närvarande har sakerna som ska dit fått ett eget rum på över övervåningen. De stora pjäserna finns i källaren och får snällt stanna kvar tills de bärs i väg. Trevlig helg!

Ta hand om dig!

Rostfärgat igen

Än har Trump inte viftat med den vita flaggan fastän det inte finns några som helst bevis att det skett något valfusk. Siffrorna talar sitt tydliga språk, Joe Biden har folkets röst och är den rättsmätiga vinnaren i valet. Det som är oroande är att ingen president i modern tid har haft lika starka band till extremhögern som Donald Trump och därför kan det inte uteslutas att han kommer att uppvigla dem till att göra ännu mer skada i samhället. I värsta fall inbördeskrig. I dagsläge är jag beredd på VADSOMHELST (med stora versaler) Jag räknar med bråk …ett tag till

André känner sig bättre i dag, men det betyder tyvärr inte så mycket eftersom coronaviruset verkar gå sin egen väg. Han fick ett hemtest skickat till sig i en taxi. Om två till tre dagar får han svar. Vi andra har pulat på här hemma. Jag har rensat bland ytterkläderna. Lagt undan höstkläder och tagit fram vinterkläderna. Patric arbetar hemifrån, även han har fixat med ett och annat mellan pauserna. För ett tag sedan köpte jag två svarta marshallhållare. I dag tog Patric sig an dem och spreyade dem i en härlig rostfärg, de blev så fina. Rostfärgen har verkligen gått åt. Jag har gjort av med så mycket att det är dags att köpa en ny burk. Hur galet det än låter så är jag inte på långa vägar klar med den färgen. Det skojigaste av allt är nog att den rostfärg jag använder bara finns att köpa i en finsk porrbutik på nätet. Men vem är petig?

Ta hand om dig!

…flåsar en i nacken

Corinne hörde av sig till mig i går på arbetet. Hon berättade att André har fått coronasymtom såsom feber, ont i huvudet, har tappat luktsinnet och mådde dåligt. Mina kollegor skickade genast hem mig. De vill att jag håller mig borta tills vi vet om han har corona eller ej. På jobbet har vi flera konstaterade coronafall bland personalen och någon är dessutom inlagd på sjukhus så jag förstår deras oro och att de inte var sugna på att ha mig där. För övrigt känner jag mig frisk. Patric arbetar från och med i dag hemifrån, även han känner sig kry, men vi tar det säkra för det osäkra och blir hemma veckan ut helt enkelt. André försökte få tag på ett hemmatest på förmiddagen men det var helt omöjligt på grund av för hård belastning av tjänsten.

I helgen hängde jag och Patric på låset till skoaffärn nere i centrum. Vi skulle köpa tofflor till barnens farmor som fyllde år i söndags. Till min förtjusning såg jag ett par Hush puppy, som är de skönaste tofflorna som finns. Ägde ett par för flera år sedan och kom plötsligt på att de vill jag absolut vintermysa med. Men det slutar inte bara där. Jag fick även syn på ett par vinterskor som såg riktigt bekväma ut. Yes! det var de. De fick också hänga med hem. Jag blev supernöjd eftersom jag är urdålig på att köpa skor och även kläder till mig själv.

Ta hand om dig!

Ohälsa bland ungdomar

Jag läste en väldigt intressant artikel i Dagens Nyheter i morse om ungdomars ohälsa.

—————————————————————————————————————————————————-

D.N. 21/5-18

Mönstret känns igen av sociologen Linda Hiltunen vid Linnéuniversitetet. I sin avhandling, Lagom perfekt: Erfarenheter av ohälsa bland unga tjejer och killar, som hon la fram i höstas, lät hon 497 gymnasieelever berätta om sin vardag, hälsa och psykiska välbefinnande. Hon märkte vilken stor roll det perfektionistiska beteendet spelade i ungdomarnas liv.

– Det handlade mycket om status och relationer. Unga har en förbryllande medvetenhet om vikten av status och alla strävar efter normen där det övergripande mönstret handlar om att vara utåtriktad och ha en kropp formad efter ett smalhetsideal, speciellt för tjejer. Man ska också ha många kompisar, en partner, märkeskläder eller unika genomtänkta kläder. Man ska vara duktig på någonting, i skolan eller någon fritidsaktivitet, och gärna ha lite ledaregenskaper. Det är mycket som måste vara perfekt, säger Linda Hiltunen.

Hon talar om ett självdränerande engagemang i jakten på perfektion. Skillnaden mellan vilka ungdomar är och vilka de vill vara framkallar oro och ångest. Sämst mår de som befinner sig långt från idealen.

Men man kan också se att de som är nära normen, lagom perfekta, beskriver mycket situationsbunden ohälsa på vägen mot en perfektion som är mödosam att upprätthålla. Fast ohälsan för dem som är längst ner i hierarkin är mer allvarsam.

Fakta.Fyra steg bort från negativ perfektionism

1. Testa dina farhågor. Vad är det värsta som kan hända? Undersök dina föreställningar om vad som händer om dina krav inte uppfylls. Hör efter med andra hur de ser på att misslyckas ibland.

2. Byt perspektiv. Skriv ner den kritik du brukar rikta mot dig själv och tänk dig sedan vad en god vän skulle ha sagt till dig i samma läge.

3. Gör något som får dig att må bra. Baseras din självbild på att du är bra på något? Hitta aktiviteter i vardagen där du inte behöver tävla eller prestera.

4. Sök hjälp. Kontakta en psykolog eller psykoterapeut om du mår riktigt dåligt. Försök annars att prata med någon du litar på om hur du känner.

—————————————————————————————————————————————————-

Psykisk ohälsa är verkligen ett stort problem som många av dagens ungdomar brottas med. Under det sista året har ämnet fått mer fokus och har uppmärksammas i olika debatter. Det är ett oerhört viktig samtalsämne som behövs diskuteras ofta och mycket.  Men framförallt, vad kan vi vuxna bidra med?  Oroligt ser jag hur vuxna ryggar tillbaka inför detta problem. Om det är på grund av att man inte vill tränga sig på för mycket, eller om man inte förstår vad som pågår, eller om man helt enkelt  inte orkar ta tag i problemet låter jag vara osagt. Jag tycker det viktigaste är att finna tid att sätta sig ner vid köksbordet, eller varför inte i bilen och bara prata om stora som små saker i ungdomens liv. De behöver inte alltid tips och råd utan bara att den vuxne visar närvaro och att de blir lyssnad på. Ofta får man en större förståelse för vad ungdomen går igenom när de beskriver just sin unika situation.Jag kan uppleva att väldigt många ungdomar saknar en vuxen när de som bäst behöver det. Kuratorerna på skolan har oftast mycket att göra eftersom det är många barn och ungdomar som knackar på och vill ha samtalstid. Kuratorerna i sin tur har inte bara en skola utan flera, vilket innebär att det inte finns särskilt mycket tid över för de som knackar på och behöver hjälp.

Det finns en del föräldrar som aldrig har tid med sina barn. De arbetar jämt, inte alla gör det för sin karriärs skull, utan också för att slippa ta ansvar eller helt enkelt för att försörja sin familj. Andra tycker att nu har ungdomen äntligen vuxit upp  och då behövs jag inte lika mycket längre. Jag tror att det är viktigt att visa att man är tillgänglig för ungdomarna, att våga knacka på deras dörr och visa att man bryr sig.

325D2550-D770-4549-B55A-090F5191D32B

Mobbas aldrig till tystnad

Som en blixt från klar himmel insåg jag hur skolor hanterar mobbing. Och vet ni, det är alltid den mobbades fel att just de mobbas, även om skolinspektionen eller de självmordsbenägna barnen och ungdomarna säger något helt annat. Det är lätt att lägga hela bördan på den som blivit utsatt, särskilt när mobbarna kommer till tals. De berättar för skolpersonalen om alla fel som den utsatta har, att den utsatte har ett annat beteende än de andra  barnen i skolan. Den utsatte är för tyst, för ledsen eller är helt enkelt för känslig. Mobbarna förklarar även för skolpersonalen att de gör allt i sin makt för att den utsatte har det bra i skolan, men eftersom den utsatte har just nämnda problem vet man inte riktigt vad man ska göra åt saken. Skolpersonalen förklarar inlindande med många invecklade fraser för föräldrarna att det är deras  barns fel att den här situationen har uppstått. Vad föräldrarna behöver göra är att se till så att den utsatta träffa en psykolog eller någon annan för att behandla barnets tillkortakommande med. Mobbarna själva är  bara naiva barn som inte förstår bättre och framför allt har de gjort allt för att den utsatte inte ska känna sig utanför. Skolpersonalen har full förståelse för de utåtriktade och framåt och de lite tuffare barnen i deras bedömning av den utsatte, eftersom de är så trovärdiga. Den utsatte själv har inte den förmågan att uttrycka sig, utan förblir tyst.

Ett ord på vägen:

Tillåt aldrig dig själv att bli ett offer. Acceptera aldrig när någon annan försöker bestämma vem du är. Bestäm själv vem du är.

DSC_0007-4

En fruktansvärd mammografidag

För någon månad sedan var jag på en mammografiundersökning. Vilket jag tycker är otroligt viktigt att göra när man får kallelse dit. I dag var jag på återbesök på SÖS (Södersjukhuset) för en komplettering. Genom alla år och alla gånger jag gjort mammografi har jag tänkt på hur professionell, varm och omtänksam all personal är som arbetar med detta. Jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt att gå dit just för den sakens skull.

Under åren har jag aldrig heller råkat ut för något stolpskott förrän nu. Kvinnan som utförde själva mammografin var både brysk och okänslig. När den svåra plågan äntligen var över, var jag helt tårögd och hade ont överallt efter alla hennes hårdhänta grepp ( Vilket jag aldrig varit med om tidigare.) Själv tittade hon på mig med kall blick utan att säga ett enda tröstande ord.

Jag vacklade ut i väntrummet för att hämta mig så gott det gick. Kort efter fick jag träffa om än möjligt en ännu mer empatilös läkare. Hon utförde ytterligare några prover och lik sin företrädare lyckades hon göra mig ganska illa.

F2D8CD01-F41F-4958-9AE7-84503A31DCE8

Efter den omilda behandlingen minns jag  att jag chockad stapplade mig ner till  pendeltåget för att åka hem, för att  sedan upptäcka att jag åkt en station för långt, inte likt mig. När jag äntligen kom hem var jag så slut i kropp och själ att jag gick och la mig på soffan och somnade omgående.

En sak är då helt säker dit kommer jag aldrig att gå igen.

Ha det fint.

So long, så länge.