Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Ikea-dag

När jag släpat mig hem från träningen på F&S bestämde sig jag och André för att åka till Ikea. Han har sin lediga dag så vi tänkte att det kunde passa bra att åka dit och se Corinne in action.

Det blev ett smygkort på henne innan vi gav oss tillkänna.

När jag var liten och familjen åkte till Ikea, vilket inträffade högst sällan, åt vi aldrig där. Min far avskydde att gå på Ikea, det inbegrep visserligen nästan alla andra affärer också. Jag visste redan från början hur besöket skulle gå till, oftast blev det en snabb marsch till avdelningen som sålde det de valt ut, vilket mina föräldrar redan hade bestämt innan vi for iväg. Far rafsade snabbt åt sig det vi skulle ha. Om det inte var alltför stor sak åkte det ner med rutschkanan vid kassan, annars jäktade vi iväg till gaveln på Ikea och hämtade ut varan. Som sagt, vi åt aldrig på Ikea och när vi väl var där blev det alltid ett blixtbesök. Sedan träffar jag en kopia av min far när det gäller att shoppa. När barnen var små fick även de genomgå samma procedur som jag gjorde när jag var liten, med ett litet undantag: att de fick tillbringa en kortare stund i Småland. När Corinne började arbeta på Ikea var hon helt ensam om att inte ha ätit där tidigare, vilket hon tyckte var lite pinsamt.

I dag blev det Andrés allra första restaurangbesök på Ikea. Vi åt grillad kyckling, bea och pommes. Han avslutade lunchen med att sluka en chokladboll.

Efter att ha svalt den sista tugga, bar det iväg mot sängarna. André var bara tvungen att provligga dem alla. Han låg där och drömde sig bort om en egen lägenhet.

Himla mysigt att få tillbringa dagen med sonen. Jag är så otroligt stolt och glad över hur genuint snäll och fin han är som person, man kan nästan tro att han kommer från en annan planet, min fina.

Vardagslyx

Ja, jösses vilken träningsvärk jag fick i axlarna och ryggen efter gårdagens håll i gång-övningar på Friskis och Svettis. Jag känner mig som minst 100 år i dag, knappt rörlig alls. För att glädja mig själv och min familj gjorde jag i ordning en god efterrätt som alla slukade på nolltid.

Fortfarande känns det som om jag är i något sorts lyckorus efter sommaren. Det var säkert därför som jag i min iver lyxade till det på en helt vanlig vardag med lite smått i gotti. Sommaren är ju faktiskt inte riktigt över än så i kväll bjuder jag på en enklare förrätt. Jag håller minsann på mina lill-lördagar, de får man ju inte glömma bort. Till middag har jag förberett en krämig pastarätt med sojabönor och massor med vitlök i. Jag älskar färsk pasta med olika tillbehör till och numera bjuder jag också på ett flertal vegetariska alternativ. Dags att sätta fart.

Stolt och glad

Förra hösten bestämde jag mig för att börja gymma. Innan dess har jag vid några enstaka tillfällen motionerat på en crosstrainer. I höstas blev det andra bullar och jag började gå på Friskis och Svettis. Det har jag inte ångrat en dag. Under sommaren har jag…ehh, vilat från träningen. Jag har mest varit ute på småpromenader med min man och vår granne på landet. Jag kan därför inte säga att jag varit särskilt spänstig under min semester.

I dag åkte träningskläderna tajt på och när jag granskade mig själv i spegeln såg jag att jag både frossat och latat mig länge nog.

När jag någorlunda vigt hoppat upp på en av träningscyklarna tänkte jag att det här kommer att gå som en dans med rosor. 2 minuter senare låg jag på styret och förstod att jag kommer att dö. Min cykelgranne log uppmuntrande mot mig när jag flåsade som mest. Hon måste bestämt ha hängt där hela sommaren för annars kan man inte ha den kondisen som hon hade. Badande i svett dröp jag av från cykeln och bestämde mig för att ta några tag på roddmaskinen. Det kändes bättre och efter en stund på den kunde jag äntligen kliva in på själva gymmet (den roliga biten på gymmet.) Jag var nästan helt själv, med undantag från två killar i gymnasieåldern som stod vid skivstängerna. Alltså, jag älskar att få rå om maskinerna helt själv, rena julafton. Jag missade knappt en maskin, jag var bara tvungen att prova på alla mina favoriter i ett svep, long time, no see. Tyvärr misstänker jag att jag kanske överdrev med ryggmaskinerna. Just nu lutar det åt att jag kommer att få en ordentlig träningsvärk, men det var det värt…hoppas jag.

Det blev en stolt selfie. Nu svimmar väl barnen när de ser den. De tycker att jag är helt hopplös på att ta kort på mig själv, men det bjuder jag på efter dagens ansträngningar.

Back to school

Samma dag som skolorna startar kändes det nästan som om hösten redan har infunnit sig. Betonggråa moln med inslag av regn har i dag lägrat sig på den södra sidan av stan.

Den numera stora högstadieeleven kom instormande efter att ha avverkat sin första skoldag med ett stort leende på läppen. Hon tyckte det var jättekul att börja skolan igen. Såklart känns det kul att höra, hoppas den känslan sitter i ett tag till.

Tänk att få starta sin skoldag så här…

Jag älskar när det drar i hop sig till höst så jag kan ut och plocka svamp.Just nu undrar jag om det kanske finns en gul liten läcker kantarell där ute i enbärssnåren. Det blir nog snart en liten tur ut i naturen så jag kan kolla läget. Är extremt sugen på en kantarelltoast.

Bildresultat fÃ¶r gul kantarell bilder

Vilken jobbhelg

Pju, vilken ”stänga igen landet helg” det blev. Min stackars rygg har nästan gått av och det på grund av att jag burit och släpat runt på ekgrenar, en kyl och frys, men det värsta träningspasset för bicepsarna var nog när vi lyfte upp tvättmaskinen och bar i väg med den till ett annat förråd, tändstickorna slokar än.

I lördags morse fick vi den käcka idén att vi skulle ta ner en jättegren på eken utanför stugan. Vi har säkert pratat om att göra det i ett halvt sekel. Vi tajmade in det den sista dagen innan vi skulle packa ihop oss för sommaren, mycket genomtänkt…

Men vilken skillnad det blev när vi äntligen fick bort den jättelika trädgrenen. Vilket ljusinsläpp det blev.

Vi blev så nöjda med vår insats att vi tog båten och fräste iväg till restaurangen som ligger tvärs över fjärden.

Vissa av oss var lite mer kulinariska än andra.

Slut, finished, finito

Min sista semesterdag är idag, det känns lite vemodigt eftersom jag varit ledig hela sommaren. Det blir en omställning för ganska många av oss. Sofie och Chelsie börjar skolan på måndag. Corinne börjar på statsvetenskap på universitetet i början på september, men fram tills dess kommer hon att arbeta på Ikea. Det kommer hon att göra även under helger och vardagar i höst. André fortsätter som vanligt med sitt arbetar på posten. Det är knappt man ser av dem fastän jag numera är hemma i stan och inte ute på ön som jag varit mestadels under sommaren. Tick, tack, tiden går…

Efter lunch stuvade vi in oss i bilen, jag, Chelsie och min man och med gasen i botten åkte vi ut till landet. Vi ska stänga igen för vintern. Under hösten brukar vi sällan få tid att åka ut till ön och därför bommar vi igen tidigt på säsongen. Det är inte för inte att ö-grannarna kallar oss sommargästerna. Någon gång under senhösten hoppas jag att vi kan komma ut och elda. För som vanligt har vi en jättehög med skräp bakom gäststugan som bara måste brinna.

Det är alltid med en klump i halsen som vi far härifrån eftersom vi inte vet när vi kommer tillbaka igen. Redan nu känns det en smula sorgligt. Jag älskar att sitta på vår mysiga veranda och bara vara, en väldigt härlig och skön plats att befinna sig på.

Om en stund ska grillen tändas. Vi ska äta grillad kyckling, potatis, sås och en god sallad till. Till det serveras en frisk Riesling.

Jippi! Lekland

Det har varit full fart på Explorias lekland i Norsborg. Det märktes att det fortfarande är lov. Massor av glada och tjoande barn invaderade stället precis när vi dök upp. Själv parkerade jag mig i en av de obekväma ”klippan”-sofforna och slet fram mobilen och satt och stirrade på den en stund, liksom de övriga föräldrarna på leklandet. Nu är de ju inte jätteberoende av mig eftersom de är ganska stora. Det är samtidigt också ganska trist att bara sitta rakt upp och ner själv och titta in i skärmen en längre stund. Efter ett tag var jag på hugget igen och lufsade efter dem i maklig takt.

Somliga av barnen blev vrålhungrig redan vid 10.

Medans andra blev så mätta att man hamnade i matkoma och hade svårt att sträcka ut magen efteråt.

När vi satte oss i bilen på väg hem insåg jag att jag var som en urlakad gädda. Herregud börjar jag bli för gammal för att här?

Nej, nej, nej

Jag är nyhetsberoende. Jag tycker om att vara uppdaterad med vad som händer i Sverige och värden. När jag gick på semester i juni tänkte jag att det antagligen blir som vanligt med nyheterna i sommaren det vill säga, nyhetstorka och sommarvikarier som är satta på att skriva om gamla mord och vilken vin som passar till grillat. Jag hade inte fel, tidningarna har tidvis drunknat i sådant.

Någon som däremot inte tagit semester är Donald Trump, honom har det skrivits en del om i svenska tidningar, men långt ifrån allt. Min man blev så frustrerad under sommaren över att det inte fanns särskilt mycket färska uppdateringar av vad som händer bland annat i Vita huset att han bestämde sig för att prenumerera på Washington Post. Numera är jag ganska bra informerad om vad som pågår i dårhuset i stora drag.

Det kan tyckas oroande men vi har börjat tänka i försvarsmaktens anda. Vi hamstrar konserver och har sett över möjligheten till vatten, radio och värme. Det är oroliga tider i värden och inte minst här i Sverige.

Det är inte långt kvar till att vi ska gå till valurnorna och rösta. För första gången i mitt liv är jag verkligt bekymrad över valresultatet. Vad jag ser är att många människor desperat drar i fel trådar för att få en förändring i det de inte är nöjda med. De populistiska partierna vinner därigenom poäng på folks rädslor och serverar till synes enkla men drastiska lösningar på problemen. Det finns inga lätta utvägar på stora och komplicerade frågor, det vet vi genom historien. Det är dags att genomskåda mörkermännen.

Jag säger som drottning Kristina sa vid Axel von Fersens död -” Hur fan ska detta sluta?”

Svenskt så det förslår

Det här med att laga mat hemma…helt underbart.

Jag har bestämt mig för att servera mer vegetariskt mat till hösten. Men först ska jag slå ett slag för de svenska bönderna och köpa upp mig på mer svenskt kött som jag kan frysa in.

Tips på getingavhysare

Det märks att jag inte varit hemma i stan på hela sommaren. Alla mina orkidéer slokar kraftigt och ser förfärligt törstiga ut. Utomhusblommorna matchar inte huset. De är stendöda och går numera i en ful gulbrun nyans rakt igenom, Suck. Det finns flera fördelar med att komma hem. Jag slipper böja ryggen alltför mycket när jag lagar mat. På landet är arbetsytorna tyvärr gjorda för pygméer, vilket jag inte är. Duschen finns på nära avstånd här. På landet finns den i en av bodarna på tomten. Men det absolut bästa med att komma hem är nog att få rå om tvillingarna. Dem har jag knappt sett under hela sommaren.

En annan som jag knappt har sett röken av under hela sommaren är min ”syster”. I går firade vi hennes födelsedag med pompa och ståt.

När vi som bäst satt och smuttade på vår Aperol spritz kom plötsligt traktens alla getingar och hälsade på. Min ”syster” tog fram en skål som hon hade lindat in i aluminiumfolie. I den hällde hon på kaffe och tuttade på. En bränd kaffedoft lägrade sig under markisen och vi slapp de gulsvarta plågoandarna. Det här getingtipset funkade verkligen superbra. Vill man slippa dem så rekommenderar jag den här metoden varmt.

Alla getingar sticker…