Författare: lamatrona

Chelsie är en riktig sångfågel. Hon sjunger nästan hela tiden. För två år sedan gick hon på kör på kulturskolan i närheten av där vi bor. Förra året krockade kör-tiderna med skolschemat och därför blev det ingen kör för hennes del. I förra veckan fick vi glada besked att hon och en annan flicka blivit antagna för särskild sångundervisning och kommer att sjunga tillsammans på tisdagskvällar, vilket kändes jättekul. I morse flög hon upp ur sängen och medelade att hon längtar till kvällens sång

Mina fina och underbara tvillingar fyllde 19 år i går. Vi firade detta med pompa och ståt. De fick frukost och presenter i sängen och såklart lite skönsång innan.

Otroligt vad tiden flyger i väg. Det känns som om de nyss var små bebisar och var sådär yttepyttigt små. Det var de förvisso också när de föddes. De kom redan i vecka 36. Corinne vägde 1825 g och André 2050 g. Nu med några år på nacken och med facit i handen har de utvecklats till två helt fantastiska individer.

Den ena något längre än den andra…

André fick syn på den här ljusorkidén för tårtbruk i affären när vi handlade. Den insisterade han på att ha i tårtan. När vi 50 kr fattigare satte oss i bilen log sonen brett och var mäkta belåten.

Inte nog med att orkidén hade ljus, den spelade även en trudelutt om och om igen. När själva tårtätandet var överstökat prövade min man stänga av den utan att lyckas,  när inte det gick försökte han till slut dränka den i vasken i hopp om att missljudet skulle försvinna. Men nej då, det gick inte det heller. Efter en del diskussioner bestämde vi oss för att kasta ut eländet  utanför huset. I morse när vi knallade förbi den, lät den fortfarande. En riktigt seglivad rackare om ni frågar mig.

Förvisad för alltid.

Det blev inte så mycket poolarbete i dag som jag trodde. Dagen har i stället gått åt att åka runt på en massa ärenden. Vi hann dock pumpa ur allt vatten som ska bort, men det var allt. I morgon ska pooltäcket bäras bort och plåtarna ska på. För att inte tala om pumpen som måste släpas in i källaren, den hatar jag för den är både otymplig och tung att bära. Bara jag tänker på det får jag ont i ryggen.

Vi var förbi Länna sport i Huddinge och det visade sig att de hade värdens rea på både kläder och skor. Min min hittade ett par vita jättesnygga läderskor nedsatta med 70%. Han har efter det köpet strålat som en sol och sett märkbart belåten ut. Jag förstår honom för vem älskar inte att göra ett ordentligt kap?

I kväll blir det ”slow cocking.” I sous viden ligger det fullt med rotgrönsaker och gottar till sig i marinad. Till det blir det kyckling i ugn med en krämig gräddsås till. Jag kan bara sitta och titta på och vifta på tårna medan nästan allt lagar sig självt, fantastiskt.

Här går jag omkring och småler, kan det möjligtvis bero på att det är fredag och soligt ute? Inte helt omöjligt. Det har verkligen varit en fin och skön dag. I helgen ska vi stänga igen poolen, inte en kotte har simmat i den på ett långt tag och jag misstänker att ingen kommer att vara sugen på det framöver heller. Det är lika bra att bomma igen den. Numera är vi ganska rutinerade och vet precis vad som behövs göras. Det som tar tid är att tömma poolen på allt vatten, det brukar oftast ta ett par timmar. Därför är planen att vi startar med det tidigt imorgon bitti. Liksom varje helg finns det alltid lite smått och gott att pyssla med, den här helgen är inget undantag.

I går slet jag fram min gamla symaskin och tänkte passa på att sy upp ett par saker. Det jag inte hade räknat med var att den skulle vara heldöd. Det enda som funkade var lampan, men det hade jag tyvärr ingen hjälp av. Det var inte jättelänge sedan den var på service och blev ompysslad och oljad och sedan dess har den inte gjort många knop. Därför är det konstigt att den lagt av igen. Well, nu står den här på köksbordet  och behöver troligtvis servas igen. Jag lär väl få släpa mig fram till servicestället igen och hoppas på att den funkar efter det.

Äldsta dotter har att göra. Hon pluggar och pluggar och gör faktiskt inte så mycket mer. Att gå på universitetet tar på krafterna, vad det verkar.

Hela helgen kommer tydligen gå åt att ha näsan i någon svårbegriplig stadsvetenskapsbok.

Jag har under en ganska lång tid funderat på om jag ska fortsätta blogga eller inte. Vissa dagar känner jag att jag kanske ska lägga ner den medan jag andra dagar valt att in i det sista fortsätta. Bloggen är ju en sorts dagbok, en klipp- och klistrabok där jag delar med mig av vissa utvalda bitar av mitt liv. Jag skriver oftast ganska lättsamt och med inslag av lite humor och det beror endast på att det är så det rör sig i mitt huvud. Jag funderar inte så mycket på hur intressant ett inlägg är utan jag skriver för att jag tycker att det är kul att formulera mig och att knåpa ihop en å annan rad över hur dagen varit, inte märkvärdigare än så. Familjen hejar på och tycker att jag borde fortsätta skriva och det uppskattar jag otroligt mycket och därför har jag också valt att fortsätta så länge det känns meningsfullt och kul.

En annan sak som jag funderat på  är att det oftast är kvinnor som bloggar. Jag undrar hur det kommer sig? Min teori är att kvinnor mer generellt är bättre på att prata/berätta om sina upplevelser. Vi kan älta oss igenom saker vi varit med om nästan in absurdum, vilket jag tycker är väldigt positivt. Jag tror att det är rätt väg att gå genom livet att vara mer öppen och våga/orka prata, skriva eller berätta om sina upplevelser. Det finns inget rätt eller fel, bara ett sätt att uttrycka sig. Det vill säga om det inte är troll, eller andra odemokratiska och hatiska/sjuka personer som går in för att förstöra för andra. Tyvärr är det ett ganska utbrett problem som många  som håller på med olika sociala medier har. Till det säger jag bara: Nolltolerans.

Ni är några styckena som kikar in i bloggen lite då och då. Jag vet ju såklart inte vilka ni är men jag passar på att tacka för att ni tar er tid att titta in här, det värmer i hjärtat.❤️

I vår trädgård är vi berikade med två äppelträd. Under åren vi bott här (snart 13 år) har träden vuxit så det knakar. Förra året beskar vi det ena trädet rejält, så i år blev det tyvärr inga äpplen på det. På det andra trädet däremot är det fullt med söta och stora äpplen.

I går och även  i dag har jag kokat äppelmos för ett helt kompani. Med tanke på den enormt stora satsen som jag har gjort tänkte jag frysa ner stora delar av det. Det blir toppen att ta fram en och annan påse under de mörka och kalla höst-  och vintermånaderna, en riktig vitaminbomb.

Fortfarande finns det röda vinbär kvar på buskarna. Funderar på att göra lite röda vinbärsgelé. Nu när jag ändå håller på, menar jag. Det låter jättegott med en syrlig gelé till en god  stek med potatis och sås till. Jummi.

Den här veckan har gått i gåstakt, långsammare än det här kan det nog inte bli. Dagarna har verkligen inte rasslat förbi. Jag har ingen aning varför det blev så men så har det känts i alla fall.  Men nu är det  äntligen helg och det gör inget om helgen står helt stilla, för den vill man  ju bara njuta av, i alla fall jag.

Corinne har just dammat av sitt elpiano som stått i lägenheten en längre tid. Hon parkerade pianot i vardagsrummet och har klinkat på det av och till under dagen. Min man kom på att det var dags att även fixa till gitarren så han åkte till gitarraffären i centrum och köpte diverse delar till den. Nu har vi nästan instrument för en hel orkester, det fattas bara en triangel och sedan är vi i hamn. Jag ska höra med kidsen om jag kanske ska stå för movsen i bandet. Vi får se om de nappar på idén.

Sofie hänger på rummet och pluggar…hmm, Frued, han går tydligen aldrig ur tiden.

Med ren tur lyckas jag ibland hitta henne i all röra i rummet. Gissa om hon får bakläxa av städpolisen, d.v.s jag, alla dagar i veckan.

Nu ropar min man på mig,  det är dags att tända grillen. Det vankas många små och stora goda rätter på kvällens matsedel.