Författare: lamatrona

Först på plats i morse stod jag jag utanför vår lokala bilmeck och väntade  ivrigt på att få byta däck på Audin. Jag är aldrig särskilt sugen på just den lilla uppgiften, men det var bara att bita ihop och få det gjort. Allt gick enligt plan och när jag susade därifrån kändes det väldigt skönt att vinterdäcken satt på plats.

När jag kom hem väntade Chelsie på mig. Hon och jag klämde in oss i  bilen och styrde kosan mot min mans arbete, vi plockade upp honom och for därefter  till Chelsies skola. Det var dags för terminens första utvecklingssamtal. Jag fick som vanligt stränga direktiv om hur jag ska sköta mig under dessa samtal det vill säga; inte prata . Den orden brukar aldrig vara särskilt svåra att följa eftersom min engelska är något, ehh, ringrostig. Med en känsla av lättnad över att mest behövt lyssna mig igenom samtalet åkte vi och lämnade av min man. Väl hemma ställde sig Chelsie och stekte fattiga riddare åt henne och André.

Även i morgon är hon ledig, det blir dag nummer två för utvecklingssamtal för dem som inte hade tid i dag. I kväll är det hon och jag som ska titta på Mamma Mia, den har jag visserligen sett men lovade henne att se om. Jag vill se tvåan, den har jag tyvärr inte kommit mig för att se än.

Det blev inte mycket till trattkantareller efter en tur i skogen, möjligen kan det bero på att de gömde sig under bladmassan eller så försökte de bara i största allmänhet gömma sig för att inte bli uppätna.

I går gjorde vi carpaccio för första gången själva. Det blev supergott. Jag älskar vår skärmaskin, best ever inköp någonsin. Den skar oxfilén i otroligt fina skivor, den sista finishen blev med kaveln.

Till det slank det ner ett glas bubbel.

När den Ikeaarbetande ungdomen kom hem från jobbet var det bara att sätta sig till bords. Hon  åt upp allt till sista pinjenöten, ett gott betyg med andra ord.

Dags att söndagsmysa med både äppelpaj och en bra film. I morgon blir det nya friska tag med en ny vecka och nya möjligheter.

I morse bestämde sig  jag och min man för att göra stan. Vi tog bilen till Östermalm och tog därefter en rejäl promenad på en mil runt om på Djurgården.

 Motvilligt följde min man med mig  in på Rosendahls trädgård och ojade sig över att behöva gå in dit. Väl inne i affären fick han syn på en sekatör för halva priset. Då plötsligt sken han upp som en sol och stod stunden senare och betalade för den. Det var inte svårt att retas med honom efter hans kap, Yes, det fick han äta upp ett bra tag.

Och vi gick och vi gick…

Längtade inte in på Gröna lund, det var kollosalt mycket folk där.

Tre timmar senare dåsade vi ner på restaurang; Strandvägen 1 och åt brunsch. Jag fick in en kall egg royal, som inte smakade gott alls. Fem tuggor senare kände jag hur maten växte i munnen på mig. Där tog det stopp och jag fick inte ner en tugga till.

Inte mycket blev uppätet på min tallrik, men det spelar ingen roll för i kväll äter vi riktigt god mat.

Trevlig alla helgonskväll.

Med tanke på den betonggrå dagen är det ett under att jag lyckats ta mig igenom den. Det var tur att Sofie ställde sig och bakade bullar. Den tjejen kan verkligen baka. Bullarna var urgoda och  mitt humör höjdes avsevärt efter att ha klämt i mig två av de smöriga och sockerstinna skapelserna. En riktig fredagshöjare.

Jag och André fortsätter att vara riktigt spänstiga, early birdy i morse stod vi givakt på Sats. Jag med mina medtagna gymnastikskor och han utan. Snällt nog erbjöd jag mig mina skor, tacksam tryckte han in sina fötter i storlek 42 i mina 39:or. Något plågad och med hoptryckta tår körde han icke leende igenom passet. Så fort vi var klara med alla maskinerna kilade vi mot omklädningsrummet. Innan han vek av till herrarnas tog han snabbare än en avlöninga av sig skorna och i samma stund såg jag hur lättad han blev. Det blev ett väldigt tåviftande och jag förstod fötternas glädje över att få slippa vara frihetsberövade. Fortsättningsvis kommer han kanske inte att glömma gymnastikskorna hemma igen, om så, blir det säkerligen tortyr igen.

Dags för allhelgonahelg, så härligt.

Trevlig helg.

Jag och Chelsie tog en tur till Hågelby gård i Tumba. Utan att överdriva höll vi på att blåsa bort bland alla spöken och gastar i skogsområdet.

Även om vindarna ven över våra huvuden, tyckte vi ändå det var rätt mysigt att gå omkring i den vackra miljön.

När vi promenerat klart runt naturreservatet kände vi att vi ville in i värmen och pyssla. Chelsie meddelade att hon var iskall. Jag förstod det med tanke på de moderiktiga byxorna hon hade på sig med jättehål på knäna. Jag hummade något om att ett par långkalsonger kanske hade varit på plats. Men på det örat tror jag inte riktigt hon lyssnade till.

Då var det bättre att sitta inne och gröpa ur familjens införskaffade pumpa med vårtor på. Vilken tur vi hade som fann just en sådan, alltså en med vårtor på.

Jag gröpte ur grönsaken.

Chelsie pimpade den.

Happy Halloween.

I dag blev Chelsie med gummisnoddar i munnen. Hon har räls sedan mindre än ett år tillbaka och det har gått jättebra. Från början trodde tandregleraren att hon skulle behöva tandställningen i minst 2-2 1/2 år.  I dag när vi var i Liljeholmen berättade hon att  gummisnoddarna är den sista justeringen i munnen. När hon har använt  dem klart blir hon rälsfri och då har hon inte ens haft räls i ett år, rekord?

Jag glömmer aldrig när Sofie kom hem och berättade att hon råkade pricka prästen i ögat med en av hennes gummisnoddar mitt under nattvarden. Haha, snacka om livsfarliga vapen …och på det ett gott skratt. Vi får se vad de ställer till med för otyg för Chelsie. Jag hoppas på att det blir något lika dråpligt. De där rackarna verkar leva sitt eget liv, vad jag har hört.

Då var det dags för höstlov. Chelsie är den enda som är ledig hela veckan. De andra ungdomarna jobbar, så något lov att tala om blir det inte för någon av dem.

Innan alla började arbeta i morse klev vi ner till Sats och körde ett ordentligt gym-pass. Lite gnäll kom det från tvillingarnas håll, de hade helst velat ta bilen dit. Jag vägrade med orden, det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder och hoppades att diskussionen slutade där. Men icke, de skulle ta bilen nästa gång, men vi får väl se hur det går med den saken. Sista ordet är inte sagt än.

Jag och Chelsie har planerat in lite olika höstlovsaktiviteter i veckan. Framför allt tänkte jag att vi skulle försöka göra roliga saker utomhus. Förhoppningsvis är vädergudarna med oss, det blir ju så mycket roligare om det inte spöregnar när man beger sig ut. Vi har även mitt jobb att ta hänsyn till, ibland blir det svårt att genomföra det jag tänkt mig, men jag hoppas att  vi kommer iväg på några av sakerna som vi planerat in.

Vi har halloween pyntat också. Det är ett himla meck varje år med spindelväven som ska upp, ibland blir det bra i bland inte. Jättesugen på att pynta är jag inte heller, särskilt nu när det är saker precis överallt.

Suck, det är rörigt överallt.