Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Skål Nils-Emil

I dag har det pyntats och fejats mest hela dagen. Nu är alla julstjärnor och ljusstakar på plats. Julmusik blandat med mestadels Abba-låtar har strömmat ut ur högtalaren i köket non stop. Det bästa med jultider är nog att tända julstjärnorna och ljusstakarna i alla fönster, det lyser upp huset så fint.

I går kväll satt jag och min man kvar efter middagen och diskuterade julklappar till barnen. Vi brukar alltid satsa på att köpa en rejäl julklapp åt dem var, men de kommer också att få lite småpaket. De flesta av barnen har varit tydliga med vad de vill ha så det är inga problem. Nu inväntar vi bara på Sofies julklappslista, hon har inte bestämt sig för vad hon vill ha. Jag har inte börjat klappjakten än, men tänkte sätta igång med det i veckan som kommer.

I går åt vi Nils-Emils gubbröra till förrätt. Det med tanke på att komma in i lite justämmning och träna upp magen inför det annalkande julbordet som sakta men säkert börjar närma sig. Till det drack vi ett glas Jever, vilket är mitt favorit mellanöl.

När Corinne slutar arbeta i kväll ska vi dricka glögg och äta pepparkakor med ädelost på. Jag hoppas hon skyndar sig hem. Jag längtar efter årets första glögg.

Och nu minsann är första ljuset tänt.

En grötig historia

I morse satt några i familjen klistrade framför julkalendern och undrade nyfiket om det skulle vara något att titta på och till vår glädje var de det. Vi var alla överens om att den började bra. I år fick alla varsin chokladkalender och till Chelsie köpte jag också en Frost-kalender. Dock var det tveksamt om hon blev särskilt glad när hon slet upp första luckan och fiskade fram ett klistermärke.

Mitt adventpynt är redo inför morgondagen. Jag har ställt allt så det är tillgängligt. Det gäller att håller hårt på traditionerna, jag brukar oftast inte ta fram pyntet förrän det är dags, inget fusk här inte.

Under eftermiddagen har jag gjort risgrynsgröt för ett helt kompani, det blev en dubbelsats eftersom jag vet att barnen älskar risgrynsgröt.

Risgrynsgröt

4 port.

2 dl kung Markattans ekologiska grötris

En nypa salt

En klick smör

4 dl vatten

6-8 dl mjölk

Gör så här: koka upp 2 dl ris, lite salt och smör i 4 dl vatten. Låt gröten puttra under lock på svag värme i c:a 10 minuter. Tillsätt 6-8 dl mjölk och rör om. Koka upp och låt gröten svälla på svag värme i 30-40 minuter under lock. Rör om i gröten då och då så att den inte fastnar i botten.

En fet gås

I dag var det tänkt att göra en julshoppinglov till Kungens kurva efter det att jag skjutsat Corinne till jobbet. Jag ville få lite koll på vilka erbjudanden de har i de olika butikerna just nu. I stället för julklappar kom jag hem med ett duntäcke till Chelsie. Tidigare när hon hade ett duntäcke tyckte hon att det var alldeles för varmt, då gav jag bort det till en annan familjemedlem. Häromdagen knotade hon över att hon frös på nätterna, det blev alltså dags igen för ett värmande duntäcke.

Jag hann också med en sväng till Cervera och Stalands, hos de sistnämnda var det rea. Jag hittade dessa keramikvaser, ordentligt nedsatta Jag älskar fötterna på dem.

Sofie kom hem i natt, tvillingarna var och hämtade henne på Arlanda. Resan hade gått bra. Jag sitter fortfarande och småfnissar åt de dråpliga och roliga historierna hon berättade om London-trippen, särskilt när hon provade ett visst plagg på Victoria secret. Min dotter är född komiker, hon är väldigt underhållande.

Kniiiiip Katarina

I morse sms:ade Corinne mig att elen gått på Sats, hela gymmet var helt bäcksvart. Då var det alltså ingen idé att gå dit tänkte jag glatt. 5 minuter senare skickade hon ett nytt textmedelande där det stod att det inte fanns några som helst ursäkter att inte gå dit, elen var tillbaka. Lite tveksam var jag för i fredags sträckte jag lårmuskeln och har haft ont där under helgen. Smått halvhaltande slank jag ner till Sats och möttes upp av Corinne. När jag värmt upp var det dags för henne att gå till jobbet. Precis när jag skulle hugga tag i ”vicka på tåmaskinen” hör jag pt’n och hans klient Marcus starta upp Marcus pt-tid. Förra veckan när jag var där blev det helt outhärdligt att höra hur pt’n ropade ut hans namn i tid och otid flera gånger i samma mening… jag menar, det var riktigt olidligt. Och nu var det tydligen dags igen. Jag funderade bums på att gå därifrån. För det första fanns det ingen musik i högtalarna att tillgå (det efter det att elen gått på morgonen). För det andra, eftersom elen gått fanns det knappt en kotte på hela gymmet och för det tredje, när pt’n hunnit säga sin klients namn 100 gånger innan jag ens hunnit sätta mig på min maskin kändes det inte riktigt som om jag skulle orka palla med att höra Marcus namn nämnas en gång till. Dagens gympass blev i kortaste laget, nu gjorde det inte så mycket eftersom mitt humör fortfarande var på topp när jag stegrade därifrån. Min backupplan framöver blir att ta med mig mina hörlurar, eller varför inte ett par rejäla hörselkåpor? Garanterat Marcus-fritt.

Det börjar dra ihop sig till ski-19. Jag tänkte köra hårt till den när den går av stapeln, som jag längtar.

Glöm nöff, nöff

Chelsie har varit ganska missnöjd med sitt rum en längre tid. Jag lovade att måla om hennes grisrosa säng för ganska länge sedan. Med dåligt samvete har jag tittat på den och hoppats på att komma till skott men det har gått trögt tills jag fick tillfälle till det i helgen.

Det kunde inte passa bättre nu när Chelsie, min man och tvillingarna var på landet. En Chelsiefri helg helt enkelt. Från tidig morgon och till sen kväll slet jag med både slipning och målning.

Med undantag av en liten pause som jag klämde in på kvällen.

Innan de kom hem fixade jag det sista.

Färgen jag målade med heter Sunborn och jag älskar den gråblå färgen. Sänggavlarna köpte jag för ett par år sedan på loppis för 75 kronor. Då såg det inte roliga ut, en ful furuhistoria. Lacken satt som pansar och var jättesvår att få bort, men det var det värt. Jag tycker detaljerna i gavlarna är vackra.

Chelsie blev jätteglad och nöjd när hon fick se överaskningen. Nu återstår bara att slänga ut den rosa gosiga mattan, den vill hon inte ha kvar. Corinne blev så inspirerad av nystarten i Chelsies rum att även hon började möblera om i sitt rum, det gav verkligen ringar på vattnet.

Det har inte varit någon som helst liv och rörelse här hemma. Det känns så skönt att nästan alla är hemma igen. Nu saknas bara Sofie. Hon kommer hem i morgon natt, sedan är vi full styrka igen. Älskar att ha alla omkring mig.

Tänt var det här

Alla utom jag och Sofie är ute på landet. Sofie flög till London. Av snapp-bilden hon skickade i morse på hennes kompisars ryggar förstod jag att hon var på fastmark igen.

Det betyder att ”chica alta” har landat på engelsk mark, håll i er England, här kommer hon. De andra är på landet och eldar. Även Corinne skickade mig en snap där jag ser hur min man står i högsta hugg och eldar upp soffdynan till vår utesoffa, gulp, vad händer? Min man förklarar sig med att när jag i morse sa att han kunde elda upp en av filtarna i uteförrådet betydde det egentligen enligt honom att han skulle elda upp soffdynan, ehhh, filt, soffdyna… stor skillnad, eller? Tyvärr verkar det heller inte vara det enda som brann. Plötsligt ramlar det in en film på hur min pyroman till man eldar upp våran kära gamla skottkärra, milda makaroner, det går tydligen inte att lämna dem ensamma en sekund på landet. Vad kommer att brinna härnäst?

Inte ung, men glad

Jag älskar filter, inte en rynka så långt ögat når. Nåja, jag kanske överdriver, en och annan sticker tydligt fram ser jag. Hm, det krävs tydligen mer filter för att mina ska försvinna, hehe. Jag älskar alla mina 54 år, med rynkor och en näsa och ett par öron som bara växer. För visst är det så att just de delarna aldrig slutar växa?

Huvudsaken är att jag fortsätter vara pigg, kry och glad och inte förlorar tilltron till mänskligheten. Det kan man ju lätt göra i dessa tider. Ju mer jag läser om Trump, Bolsonaro, Orbán och Jimmy Åkesson desto argare blir jag och undrar hur det kommer sig att folk överhuvudtaget kan tänka sig att rösta på en sådan person. Blir man som person mer uppfylld av detta hat? Känner man sig mer värd av att se ned på andra människor? Återigen, frågorna är många och det finns antagligen tusentals svar på det, men ibland måste man bara gå till sig själv och fråga sig: vill JAG det här?

Nu till någonting mer lättsammare, det är ju fredagkväll ändå. Sofie åker till London i morgon med sina vänner. Hon ska vara borta till på måndag. De ska träffa en kompis som flyttat dit. Låt oss säga att hon just nu är eld och lågor.

❤️❤️❤️❤️

Med ett ovanligt välstädat rum dessutom.

Trevlig helg.

Kan inte få nog

I våras öppnade dem ett bageri inte långt ifrån där vi bor. De kan verkligen sin sak. Deras bröd och söta bakverk är verkligen helt fantastiskt smarriga. Numera kan jag stolt säga att vi är helt klart stammisar där. I går köpte jag hem deras rostade havre och rågbröd som vi åt tillsammans med en het och god fisksoppa. Det blir nästan en hallelulia känsla när man sväljer ner det goda brödet, särskilt tillsammans med en rejäl klick smör och en vällagrad greveost till.

Annars har dagen varit lång och tråkig. Hela förmiddagen satt jag på föreläsning/möte där det serverades korvstoppning. Intressanta frågeställningar och det hade kunnat bli bra om inte föreläsaren hade babblat på i duracellfart utan rast. Det blev en stor gäsp på det. Jag fortsätter i samma takt, för snart är det dags för nästa möte, det lär förhoppningsvis bli mer intressant.

Donald, ta och kamma till dig

Mytomanen Trump är igång igen. Senaste nyheten ( eller den innan de släppte Ivankas mailskandal) handlade om Kalifoniens skogsbränder. Trump har fått kritik för att hävdat att Kalifoniens skogsbränder beror på dålig skogsförvaltning. Han refererade då till Finland som han menar har större framgångar med dessa. Enligt honom så lägger de mer tid på att kratta, städa och göra saker och de har inga problem.” Niinistö (Finlands president) kan å andra sidan inte påminna sig om att han nämnt något om att kratta löv.

Själv krattar jag också. Det kommer kanske att hålla bränderna fortsättningsvis borta från vår ö på landet. Det kan vara så att jag krattade för dåligt när det brann hos grannen i våras. Funderar på att gottgöra. Jag kanske ska ut i skogen och kratta bland alla buskar och runt allt granris, det verkar helt logiskt.

Kniiiiip Marcus

Måndagshurtiga som jag och André är (eller åtminstonne jag) satt vi på roddmaskinen på Sats tidigt i morse. När vi uppvärmda och klara gick ner till maskinerna stod en av PT-killarna och pratade med en klient. Eftersom det var väldigt glest med gäster kunde vi klart och tydligt höra PT’ns översvallande entusiasm i hela salen. -”Marcus, jättebra,” -”Marcus, lite till,” -”Marcus, kämpa”, -”Marcus, tänk på att sträcka ut ordentligt, Marcus”. -”Marcus, jobba lite till”…och så vidare. Ett ögonblick funderade jag på att gå fram till PT’n och be honom sluta använda killens namn flera gånger i en å samma mening, det blev helt olidligt till slut. André, den lyckans ost var helt förskonad med sina hörlurar. Själv gick jag omkring och bet ihop och tog antagligen i alldeles för mycket på alla maskinerna. Nåväl, just det kanske inte gjorde så mycket. När vi avslutat gymträningen och dök ner på den minimala stretchytan ser jag med skräck hur Marcus och PT’n med bestämda steg styr kosan mot oss och sekunden senare har jag Marcus liggande bredvid mig. I örat hör jag PT’n glatt och uppmuntrade fortsätta på samma bana, 100 Marcus i minuten. Gahh, jag har nog aldrig varit så snabb på att strecha som denna gång. Vips och jag var klar på nolltid.

Nä, det blir nog ingen PT för min del.