Författare: lamatrona

Då var det dags att ta helg, så härligt. Vilka sköna solstrålar som tittat fram under dagen. Jag riktigt känner hur det spritter i kroppen av ren glädjeyra när jag tittar upp i det blå. Man kan behöva dessa soliga januaridagar för att överleva och det med tanke på att alla dessa festligheter som var under jul och nyår. Fortfarande har jag ett litet rött tröstpris kvar att beskåda, min läckra vaxinslagna Amaryllis som alltjämt blommar så fint.

I går gjorde jag hemmagjord ärtsoppa. Jag hade fläsk över från palten i förra veckan. Alltså, hur gott är det inte med en hemmalagad ärtis?

För att inte tala om att avsluta middagen med en gyllengul smörstekt pannkaka, mmm.

I dag var det även Andrés första dag på universitetet. Han ska plugga filmvetenskap under den här terminen. Redan i höstas blev han sugen på att börja plugga och det är kors i taket. När han gick sista terminen i våras på Natur/Natur var det mer eller mindre ett under att han tog sig igenom det. Han var otroligt skoltrött hela den terminen. Vi var oroliga att han kanske skulle ge upp. Men han bemästrade det och lyckades också med bedriften att få fina betyg, till allas lycka. Efter ett halvår som videokodare på Posten kände han att skolan kanske inte var så pjåkig ändå. Visst, det kan vara så att filmvetenskap inte är hans grej heller men eftersom han fortfarande inte riktigt bestämt sig än för vad han vill plugga till slog han till på något som lät intressant. Och det tycker jag att han gör helt rätt i. Jag är så stolt.

Trevlig helg!

I morse tog jag en ordentlig långpromenad, det kändes bra för både kropp och knopp och för att inte tala om att blodcirkulationen som pumpades igång i iskylan. Jösses, vad kallt det var.

Fina vyer var det dock längst mitt promenadstråk. Älskar att älga på och lyssnade på min talbok, så rogivande. Tyvärr kändes inte mitt hår lika så när jag kom hem från turen. kalufsen har varit hur platt och elektrisk som helst under hela dagen. Jag gissar att det kan beror på väderskillnaderna, men helt säker är jag inte. Kort och gott i dag är jag inte till min fördel, känner mig dessutom fortfarande inte helt i form, fast det har å andra sidan med andra saker att göra. Just nu är min arbetsituation en aning svajig, det kommer säker att finnas all anledning att återkomma till det senare.

I morse satt jag med en rykande kopp kaffe i ena handen och en äggmacka i den andra. Det är ju så råkallt i dag så det känns som om man aldrig skulle bli varm igen. När jag stapplade in på Sats kände jag mig mer som ett frustande gammalt ånglok än en pigg motionär. Jag undrar om det är något smygande på gång som börjar dra ner mitt immunförsvar, kan det möjligtvis vara en förkylning i antågande?

Häromdagen åkte  jag och Corinne och storhandlade. Precis när vi parkerat bilen intill stolpen som utgör en parkeringslinje ställer sig en annan kille med sin bil mellan parkeringsstolparna där utfarten sker.

Oberörd hoppade han ut bilen och hastade i väg till affären. Häpet står vi kvar. Hur svårt ska det vara att parkera rätt?  Inte verkade han ha bråttom heller. Först handlar han ett storpack med Dafgårdrätter sedan ser vi hur han sitter i cafeterian och glupskt smaskar i sig en illröd spinkig korv. Det är tur att jag stöter på sådana här nissar lite då och då, de förgyller min tillvaro på något sätt.  Jag misstänker att jag är ganska lättroad.

…Palt

Vi har ätit  pitepalt så att det sprutar ut ur öronen på oss alla. Chelsie åt en stekt palt både på morgonen och när hon kom hem från skolan. Själv smaskade jag och Corinne i oss varsin till lunch.

Paltkoma var bara förnamnet när vi äntligen lyckades bli klara med lunchen. Herregud, vad det tar på krafterna att sätta i sig en stor rund potatis- och kornmjölsboll.

I dag var det dags för min andra stötvågsbehandling hos min sjukgymnast. Jag har fått en förslitningsskada vid höften. Efter 3 minuter med ett gäng stötvågar låg jag och ångrade att jag klämt i mig all palt. Det var knappt jag tog mig upp från britsen efter den mangeln. Några stön senare kändes det riktigt bra. Jag tycker att övningarna jag har fått i hemläxa och behandlingen är en bra kombo, nog tycker jag att jag känner mig bättre.

Det blev en bakdag för mig och Chelsie. Vi passade på eftersom det är hennes sista dag på julovet. Vi gjorde både kladdkaka och guldchokladbollar med dumlegömma.

Guldchokladbollar med Dumlegömma, 25 st:

100 g rumsvarmt smör

0.5 dl kallt kaffe

1 dl florsocker

5 dl havregryn

2 tsk vaniljsocker

0.75 dl kakao

0.75 dl o’boypulver

13 dumlekolor

Guldpulver att rulla bollarna i och pyntglasyr

Gör så här: Börja med att mixa smör, kaffe och florsocker i en matberedare.

Tillsätt sedan havregryn, vaniljsocker, kakao och oboýpulver, mixa ihop till en klibbig men inte lös deg.

Dela dumlekolorna på mitten. Tag 1 rågad tesked med chokladbollssmet och tryck in en halv dumlekola, rulla till en boll. Häll upp guldpulver i en skål och rulla runt dem i det. Dekorera med pyntglasyr.

Det nya året går visst i guld ser jag, först guldklor till mina humrar på nyår och nu det här.

Året ser minst sagt lovande ut, kunde inte starta bättre. Kan det möjligtvis bli ett guldår?

Jag och Chelsie åkte till Skärholmen centrum eller SKHLM som det numera heter. Att det har changserat de senaste åren är ju ingen hemlighet… men nu, sorgligt. Fler och fler affärer har bommat igen, dock har någon enstaka tillkommit. Men för övrigt är det glest mellan butikerna. På flera håll har man stängt av områden där man förr kunde gå runt och shoppa.

Bokhandeln kunde man dock lita på, de hade inte slagit igen. De har två våningar med böcker, pennor, gosdjur, nykelringar och almanackor. Vi var för övrigt solokvist i den stora butiken. Jag hoppas de fortsätter hålla ut. Både jag och flera av barnen gillar att gå omkring i bokaffärer, det är något visst med att gå omkring och klämma, känna  och titta i böcker.

I morse susade Sofie ut genom dörren och tog pendeln till skolan. Hon var lagom taggad och undrade om skolan verkligen hade tänkt igenom beslutet om att klämma in simning/livräddning på idrotten såhär på första skoldagen. Det hade hon rätt i, det lät inte så genomtänkt. Fast å andra sidan det kanske behövs en rivstart för att komma igång.

I mitten av januari börjar André plugga filmvetenskap på universitetet. Efter att ha jobbat ett halvår som videokodare på Posten blev han sugen på att göra något annat. Han vet fortfarande inte riktigt vad han vill bli, men tänkte att filmvetenskap kan vara en bra början på någonting nytt.

Det bästa är att han kommer att kunna fortsätta jobba på Posten. Han kommer att ta några enstaka pass i veckan, det blir perfekt för plånboken.

Efter julaftonens julgransras hämtade sig aldrig vår kungsgran. Det visade sig att julgransfoten hade spruckit. Undet två senaste veckorna har den inte fått en droppe vatten och därför bestämde vi oss för att göra julgranslivet kort. I dag dansade vi ut barreländet.

Det blev som vanligt dans runt granen med pigga jullåtar att sjunga till. När vi långdansat oss igenom Sofies rum, Andrés rum, toaletten och hallen kunde vi äntligen pusta ut och alla fick varsin godispåse. Flämtande och något anfådda och med ett stort leende på läppen tror jag att alla kände sig nöjda med att julen numera är avklarad.

Yes, det har pysslats en hel del under dagen. Vädret har ju inte riktigt varit med oss, bara en massa regn och en tung grå färg på himlen. Deppigt värre, så här på en fredag.

André har varit desto spänstigare på gymmet, han är så grym.

På förmiddagen var jag iväg till en sjukgymnast och gjorde en kulstötsbehandling.  Jag har fått en förslitningsskada på höger höft. Det började med att det gjorde ont när jag gjorde vissa rörelser på gymmet och efter ett tag fick jag problem med att gå. Efter att ha haltat mig igenom några promenader bestämde jag mig för att uppsöka en sjukgymnast. Hon konstaterade att jag har en förslitningsskada och gav mig i hemläxa att göra ett par övningar varje dag, vilket jag har gjort. Det går åt rätt håll och jag börjar bli bättre. Men för att bli helt bra har jag börjat på kulstötsbehandlingen som jag kommer att gå på en gång i veckan fram tills min höft är i toppskick igen.

I kväll ska Sofie ha födelsedagsmiddag här hemma. Hon ska bjuda sina vänner på vegetarisk taco. Vi andra får hålla oss borta från köket. Chelsie har en kompis på besök som ska sova över. De kommer att vara i vår lägenhet som ligger längst ner i huset, där ska de se på film och roa sig så gott de kan. Jag och min man får mysa i vardagsrummet i stället och det kommer att kännas lite ovant eftersom vi mest håller till i köket på helgerna.

Trevlig helg!

En dag full med motion. I alla fall för somliga.

På eftermiddagen  tog jag och Chelsie en tur till 4h-gården i närheten av oss. Det var kallt och isigt. Jag med mina Ice-bugs på fötterna tog mig galant fram, medan Chelsie for fram som Bambi på hal is.

Det är inte helt lätt att få ut ungdomarna på en promenad i det vackra vinterlandskapet. Efter visst tjat lyckades jag övertala Chelsie att följa med. Sofie var mer svårflörtad och var inte ett dugg intresserad av att lufta av sig.

Det ska bli skönt när skolan sätter i gång i slutet av nästa vecka. Under lovet har alla skolbarn mest latat sig och tagit det megalugnt. Det kommer att bli bra med lite ordning och reda på torpet så fort vardagslunket klickar in.