Författare: lamatrona

Vilket underbart vinterväder vi har. Yngsta och äldsta dottern blev så tills sig  att de började skriva julklappslistor. På yngsta dotterns lista stod det mest nagellack och fina läppstift. Lite konstigt tyckte jag att det var eftersom hon mer eller mindre badar i dessa. Hon och mellandottern är verkligen lika, båda två älskar allt som har med skönhetspryttlar att göra.

Dessa två damer går helt emot strömmen i den här  familjen. Mellandotterns rum kan man knappt ta sig in i för alla dessa kosmetiska saker som finns överallt. Detta gäller till viss del även den lille.

Hm, de är kanske inte blir så svårt att köpa julklappar till dem ändå.

Min man har fått en ny leksak, han och mellandottern provade den i går. Tänk så kul man kan ha det.

Efter en vecka med alla barnen hemma så kändes det så skönt när tystnaden lägrade sig.

Det var så pass lugnt att jag kunde njuta av de fina blommorna jag fick i helgen och då är det lugnt.

I morse fick jag  verkligen dåligt samvete när jag skickade iväg yngsta dottern till skolan i ett par tunna gummistövlar. I helgen fanns det inte riktigt den tiden för att göra ett skoinköp, därför rusade jag ner till centrum och panikköpte ett par.

Suck, de  passade inte…

När sonen kom hem från skolan började han genast knorra om en ny vinterjacka eftersom han höll på att frysa ihjäl i sin höstjacka. Och där, mina damer och herrar, kan jag meddela att jag tjatat som en tok på honom i flera veckor. Inte ens när han var ledig  i veckan fick han till det. Hur svårt kan det vara att köpa en vinterjacka?

Låt oss säga så här: När den jackan kommer in i vårt enkla tjäll kommer jag att göra ett kors i taket.

I Stockholm är man inte direkt bortskämd med snö, särskilt inte i början av november.

Jag var glad och nöjd tills jag förstod att bilen inte har vinterdäck.

I våras när vi bytte från vinter- till sommardäck sa killen som ordnade med bytet att det var dags att byta ut däcken till nästa säsong.  Och nu står vi här med sommardäck och köerna för att köpa nya tar tydligen sin lilla tid.

Jag får nu bittert ångra mitt lilla skratt åt bildäcksköerna från  förra veckan… Förlåt. Efter en titt på SMHI-prognosen för veckan kan jag nu konstatera att veckan kommer  att gå i motionens tecken. Inget bilkörande alltså.

I helgen gjorde jag och barnen bål till partyt. Jag köpte hem ett gäng med engångshandskar och fyllde dem med vatten och karamellfärg.

Jag la dem sedan  i frysen så att de fick frysa till sig.

Lagom till partyt tog vi fram dem. Jag måste dock säga att det var lite pysslande med att få bort handskarna. Men efter några ihärdig tag  fick jag till slut av dem.

Nu till min jättemiss…När jag plötsligt  insåg att jag borde tagit ett kort på skapelsen i bålen, hade det mesta smält bort.

Ja, ni ser ju själva  hur de stympade fingrarna flyter omkring…Jaja, ni kanske får en liten uppfattning om hur det skulle ha sett ut.

Jag är verkligen glad att vi hamstrade upp oss på ett gäng med champagne när vi var i Frankrike i somras. För jösses vad lätt det är att slå till på en flaska vid festliga tillfällen, som igår.

Nu var det inte bara champagnen som gjorde kvällen utan att alla kom utklädda. ”All in” så att säga.

Till barnens förtjusning klädde även min man ut sig, visserligen gjorde han det ganska enkelt för sig. Kvällen till ära hade han köpt en Guy Fawkes mask. Han är påhittig min man…

Det känns som om vi firat halloween konstant i en veckas tid. Det har knappt gått en dag utan bus och en å annan godis. Nu är det verkligen dags att sätta punkt för denna högtid och kanske dags att ringa tandläkaren så att barnen får checka sina tänder. Om tandsingarna överlevt vill säga, jag är inte helt säker på det.

Ibland blir man ju häpen, äldsta dottern hotade nyss med att hon från och med nu ska börja värma upp familjen med julmusik.

Ni hör vilket liv jag kommer att ha fram till jul. Jag får helt enkelt hoppas på att jag överlever, det blir att hålla tummarna.

Som jag nämnt tidigare så gillar jag att ha det prydligt omkring mig. Det är inte så att jag springer omkring och jagar alla dammråttor i huset, snavar jag över en tar jag upp den. Nä, jag är mer för att inte alla saker ska ligga framme. Små enkla ting som att disken ska vara i diskmaskinen, tvätten i tvättkorgen. Att man ska plocka undan efter sig när man är klar med sitt. Lägga tillbaka allt man släpat ut ur kylskåpet och sist men inte minst stänga kökslådan efter sig. Alltså inte särskilt ansträngande saker.

Med 4 barn och en rätt slarvig man i ett stort hus kan jag bli jag rätt frustrerad emellanåt. För här har ingen någonsin koll på sina saker, förutom jag då och det får jag ofta ångra. Det är till mig de kommer när de inte hittar sina saker. Visst jag har koll på mycket men inte på allt. Vet jag inte var sakerna finns, vems är då felet? En liten gissning här, tack!

Min man är en hejare på att ta fram sina skitiga verktyg och ställa dem lite var stans i huset, jag blir galen och skäller på honom att han måste ställa tillbaka dem när han är klar. Han brukar ofta humma och bedyrar att det ska han göra… Om en stund. Ok, det är nu teflonminnet sätter in. Kommer människan ihåg verktygen?

Barnen är inte mycket bättre, verkligen inte. Varje gång jag kliver in i köket står alla köksluckorna vidöppna. Det är fullt med smulor överallt, disken står framme för den ligger såklart aldrig i diskmaskinen. Köksbordet är fullproppat med tuschpennor, klister, matteböcker, en och annan matrest. Hur galen blir man inte?

Mitt i denna soppa har ni denna unika ros som älskar att ha det fint omkring sig… Och får hon det?

Jag tror det är dags att kavla upp skjortärmarna och dra ner smilbanden och börja uppfostra alla, igen.

Vad jag verkligen skulle behöva är dessa damer som skulle kunna hjälpa mig på ett unikt sätt att hålla ordning och reda på dessa slarviga familjemedlemmar.

Ni anar inte vad jag har letat  efter sonens favoritchips, jag har dammsugit av hela chips-marknaden. De har verkligen  inte varit de lättaste att få tag i.

Sonen har dessutom hört att de här chipsen endast är en säsongvara. Nu hotade han med att köpa upp hela sortimentet som finns kvar.  För här ska det tydligen hamstras. Han påstod något om att han inte överlever resten av året om han inte har dessa tillgängliga.

Sonen är egentligen ingen chips-kille utan en popcorn-älskare.

Eftersom han aldrig har haft ett endaste ha-begär tidigare så  tyckte  jag att det var honom väl förunnat. Kanske just därför jag gick med på hans bisarra hamsterbegär.

Det är rätt gulligt att ha en 17-årig kantarellchips-lover i huset.

Ärligt, räck upp en hand om ni känner en sådan?

Jag önskar er alla en trevlig snacks-kväll, med eller utan kantarell.

Jag kan verkligen gå igång på ett bra Youtube-klipp. Den här icke-Volvo reklamen är en sådan. Mina mungipor kändes inte helt funktionsdugliga efter detta klipp, ska man skratta eller ska man gråta, det är frågan…

Jag  och äldsta dottern samt den yngsta var och shoppade vinterskor i går. Överlyckliga hittade vi nästan genast ett par snygga skor. De var helnöjda, tills jag  provdrog i yngsta dotterns dragkedja.

Expediten fick också jobba en stund med dragkedjan men gav sedan upp efter ett par försök. Tyvärr fanns inga andra kvar i hennes storlek. Suck!

Vi måste bege oss till Nacka forum, där finns de. Glädjande nog lyckades äldsta dottern hitta ett par, hon blev supernöjd. Det blev en sko precis i hennes smak.

Jag måste säga att höstlovet har gått rekordsnabbt, enligt mig. En hel del aktiviteter och i dag blir det bad med vänner för barnen.

Yngsta dottern fick rätt, det blev inte mycket till läslov, utan det blev mer ett  leklov och det vet jag är det bästa hon vet.

Nu ska jag till att förbereda lite saker inför våra festligheter i morgon kväll. Jag har en lista på beställningar från diverse familjemedlemmar som jag bara måste inhandla innan dagen är över. Bl.a engångshandskar, det kommer jag att berätta mer om i ett senare inlägg. Mohahaha…

Jösses vad jag var frusen i går kväll, det rådde jag  bot på genom att hoppa in i ångbastun. Precis innan jag gjorde det avböjde småtjejerna att komma med. Hm, vilken tur tänkte jag eftersom vi endast har två pallar i ångbastun och vis av erfarenhet visste jag att småtjejerna hade kastat sig över dessa och att jag hade fått lov att stå.

Glad i hågen hinner jag sitta där i 2 minuter innan jag hör ett  ihärdigt bankande på badrumsdörren. Yngsta dottern står utanför och ropar: -”Är du klar snart?” Jamen, får man aldrig vara i fred?  När hon äntligen gått därifrån hinner jag tänka att jag nog borde fila lite på mina fötter, då hörs ytterligare en ny knackning något hårdare. Den här gången är det min man: -” jag är klar med motionscykeln och behöver komma in och duscha.” Allvarligt, vad är det för fel på den här familjen?

Nåja, jag får helt enkelt göra ett nytt försök någon annan dag. Jag kanske lyckas bättre då..

Här är några ord på vägen. Den här lappen skrev  yngsta dottern för några år sedan. Den sitter fortfarande uppsatt i hennes rum.

Ha en riktigt fin torsdag på er.