Författare: lamatrona

Eftersom nu vädret har varit så trist och regnigt så beslutade vi oss för att hitta på något roligt. Jag, yngsta dottern och 5-åringen bestämde oss därför att åka till Exploria i Norsborg. Barnen hade superroligt, de sprang runt som illrar  bland rutschkanor och klätterställningar. Jag såg knappt röken av dem på hela tiden.

Jag var inte helt bekväm, alla söder om söder var där…Kanske  även någon från norr också.

Efter mycket letande hittade jag till slut  en liten soffsnutt som jag lyckades  trycka mig ner i.

Glad i hågen över det lilla utrymmet slet jag upp telefonen för här skulle det tittas på nyheter och Facebook. Just i detta ögonblick insåg jag att telefonen knappt hade något batteri kvar. Den paniken! Jag djupandades  och började febrilt tänka ut hur jag skulle tillbringa de övriga tre  timmarna med att inte ha telefonen tillgänglig, gulp!

Jag försökte så gott det gick med att vara sparsam med batterierna. Kunde därför se lite upptagen ut när jag väl använde den. Däremellan fick jag hushålla med min fantasi och det var inte det lättaste med tanke på alla skrikande barn som for förbi näsan på mig. Jag vågade heller inte lämna min inklämda hörna, eftersom jag och barnen bestämt mötesplats där. Kände inte heller för att stå i 3 timmar.  Vad gör man inte för sina barn?

Tänk att det faktiskt  finns föräldrar som tycker det här är kul. Jag såg ett gäng med pappor som såg ut att ha kul i alla fall. Inte så många mammor, vad det nu kan bero på…

Innan det var dags att gå kroknade den minsta violen ihop och var helt slut.

Resten av dagen blev det hemmabio med godis och mys, vilken lyx.

Det är nog första året som jag sett att de säljer så små pumpor. Jag passade därför på att införskaffat var sin till alla barn. De har själva fått gröpa ur och göra  sina alldeles egna konstverk av dem.

Jodå, mycket kladd blev det och mycket kul hade de.

Men vilket slutresultat det blev, oh my gosh, så snygga pumporna blev. Jag är mäkta imponerad.

Förutom pumpatillverkningen har de också gjort fullt med fantasifulla godisskapelser.

Deras fantasi är det definitivt inte fel på.

Det är inte varje dag som det blir så här mycket bus och godis och det är väl bra för annars vet jag inte hur jag skulle stå ut med alla dessa godisråttor.

Halloweenmorgonen kunde inte börja bättre.  Jag väcktes av en morgonpigg 5-åring som gav mig en present på sängen, haha, så gulligt.

När hon såg  att yngsta dottern  fortfarande låg och sov kunde hon inte bärga sig längre utan såg genast till att få upp henne ur sängen. Allt detta skedde på en sjättedels sekund. Gissa om det blev full fart på damerna efter det?

Nu kommer vi till det mest märkliga. Här sitter jag i godan ro i köket med min frukostbricka när jag ser både mellandottern och äldsta dottern på benen…klockan åtta… på morgonen… den chocken.

Det finns i alla fall lite hopp om livet, jag har inte sett till sonen. Den killen är definitivt inte morgonpigg, skulle han mot förmodan råka kliva upp skulle det troligtvis enbart bero på att huset står i lågor…

Holy moses, vilken halloweenkväll det blev!

När  partajandet var i full gång kom ett gäng skolkamrater utklädda till clowner och ville in. Min man pratade några allvarsamma ord med pojkarna och frågade om de tyckte det var så lämpligt att vara utklädda till clowner med tanke på nedslagningsrisken. Pojkarna försäkrade  att de inte hade på sig ansiktsmaskerna när de gick runt området. Hm, okay.

Discot fortsatte storstilat med både limbo och musikquizz.  Det var kul att det var så många som var upp på dansgolvet. Yngsta dottern och hennes kompisar dansade hej vilt nästan hela kvällen.

Själv patrullerade jag lite då och då och såg till att  deltagarna skötte sig och det får man lov att säga att de gjorde.

Det blev riktigt lyckat disco. Trevliga föräldrar att ha att göra med dessutom, det känns alltid skönt. Yngsta dottern var också jättenöjd med kvällen.

Hon och resten av alla halloweenpartyfirare tryckte i sig så mycket godis och läsk att jag oroligt undrade om jag skulle behöva ditkalla  en ambulans.

Vi får allt se hur magen mår i dag…

Det bästa av allt är att det kommer att dröja minst 1 år till innan jag är klassförälder igen…Åh, vad  jag ska njuta under den tiden.

Med mig hem efter gårdagens skolloppis blev det yngsta dotterns hemslöjdade potatissticka för 20 kr. Jag var mycket nöjd med inköpet.

Själva loppisen var inte så stor. Det fanns mest gamla urvuxna barnkläder och en och annan färgglad virkad  duk som någon verkligen ville bli av med. Jag tror också att jag skymtade en och annan gammal Knasen-tidning, men jag kan ha sett fel.

Det absolut viktigaste för yngsta dottern var att jag hade  kontanter med mig, för här skulle spenderbyxorna fram… När jag väl stod i skolmatsalen och trängs  bland alla andra loppisfyndare ser jag plötsligt hur yngsta dottern sneglar intresserat på våra bortskänkta saker.

Nej, stopp och belägg,  jag köper inte tillbaka grejerna jag nyss lyckats bli av med.

Här är yngsta dottern med potatisstickan i högsta hugg. Det illgröna armbandet som hon har runt handleden har hon själv gjort. Vi  köpte den för 50:-. Den satte hon genast på sig. Jag får möjligtvis låna den om jag är snäll, hm, tack.

Pju! Jag kan ändå konstatera att jag kom  lindrigt undan. Scenariot kunde ha blivit att jag fått släpa tillbaka allt skräp hem igen. Nu slapp jag det, tack och lov.

Nu laddar jag inför kvällen stora utmaning. Jag är redo ända upp till tandköttet. Kläderna framtagna, sminket på plats. Humöret…Är med.