Helt otroligt vilken varm och fin höst vi haft och snart är det dags att vända årstidsblad till vinter, för min del får det gärna bli snö och lagom kallt. Jag älskar verkligen månaden som kommer för då är det nedräkning till jul.

Chelsie och jag tog en promenad och titta på NK:s julskyltning och besökte också Newports julshop högst upp i NK-huset.

När vi gått klart rundan i affären och tittat färdigt på alla fina julsaker, fick vi syn på ett skrivbord vid utgången, där kunde man sätta sig ned och skriva en önskelista till tomten.

Det fanns både kuvert och en stor, röd julbrevlåda där man kunde lägga sin julpost.

Då var det postat och klart!

Det är tur att vi har en bakdrottning i familjen, Sofie är inte bara duktig på att baka hon är också jätteduktig på att laga mat, den här gången blev det lussebullar.

Chelsie är nog en riktig bagarekunds dröm, inte en bacill så långt ögat når.

Saffransbullarna blev enorma och fantastiskt saftiga och goda.

Nu har vi bullar i frysen som bör räcka fram till jul.

På en av mina promenader i stan halkade jag in på en av Söders second hand affärer och fick då syn på den här manicken.

En isborr som knappt hade använts. Jag och Patric har länge pratat om att köpa en, men det har inte blivit av, tills nu. Nu fattas bara is på Mälaren, sedan är vi i hamn.

Ett av mina favoritmuseér är Nationalmuséum, det var verkligen ett tag sedan jag var där, men i veckan hade jag tur att få med mig Chelsie. Jag älskar att gå omkring i deras fantastiska salar och bara njuta av att titta på alla konstverk och skulpturer, varför gör jag inte det här oftare? För mig är det rena rama uppåtboosten.

När vi till slut hade förvissat oss om att vi inte missat något, begav vi oss ner till museéts kafé, det var dags att fika.

För någon vecka sedan mailade Sofie några barer och hörde sig för om de behövde extra personal, vilket resulterade i att en barägare svarade och undrade om hon kunde komma på en interjuv. Väl på plats bestämdes det på rotmos att hon ska börja provjobba. I går sms:ade barägaren och ville att hon inom en vecka ska kunna ALLA deras drinkar ( och det var en drinklista som heter duga), ölsorter och såklart vilka glas som passar till de olika drinkarna. Den här veckan lär hon få ligga i, med både sitt eget skolpluggande men även lära sig namnen på drinkar, dess innehåll och hur många delar sprit det ska vara i varje glas. Hon såg ganska stressad ut när hon kom hem och åt middag och jag förstår henne.

De sista skälvande löven som fanns kvar på björkarna i trädgården singlade sakta men säkert ner när en vindpust hastigt tog dem, överallt ligger de i drivor och ger mig lite dåligt samvete, färgen på dem är inte heller särskilt uppmuntrande, brunt! Men jag har bestämt mig, de får ligga kvar och täcka marken fram till våren. På mina promenader längst med byvägen försöker jag hitta ljuspunkter i naturen och det finns faktiskt ett och annan som sticker ut.

De illröda hopskrynklade rönnbären ger ett färglatt inslag och de röda fallfärdiga torpen som jag brukar passera utmärker sig, inte så mycket för färgen utan för att torpen gett sitt namn till området som vi bor i ”Ötorp”. Bonden som äger torpen har låtit det förfalla, vilket jag kan tycka är synd, eftersom det finns så mycket historia runt dem.

Jag och Patric smider planer inför vårt nästa stora vår- och sommarprojekt på landet, det känns kul att ha något att längta till. Han har verkligen blivit en fena på att konstruera och bygga saker. Bastun är nästan klar, det fattas bara lite lister, målningsarbeten och lite annat småfix.

För någon vecka sedan köpte jag en helt bedårande led-lykta som heter Olight Olantern och som lyser upp hela bastun, den är så pass effektiv att jag behöver dra ner lampan till ett minimum så att den inte lyser för starkt.

Patric ska bygga ett mindre bord som ska fästas i väggen mellan stolarna. I verkstan finns det redan konsoller som förhoppningsvis kommer att passa till bordskivan. Jag ska också försöka hitta en hylla att sätta upp på väggen, det kommer att behövas så att alla bastupryttlarna får plats i sjöstugan.

Värmepumpen i storstugan har krånglat hela veckan. Hur mycket jag än har tryckt på knappen för att höja värmen, stiger inte temperaturen i huset, det behövs en rejäl värmepumpstvätt. Det har varit en smula plågsamt att kliva upp på mornarna eftersom sovrummet har känts en aning kylslaget. Varje morgon har jag gjort i ordning en värmande brasa, såklart har kaffe, filt och tofflor också bidragit till att jag sakta men säker blir uppvärmd och vem älskar inte en härlig brasa på morgonen?

Patric och Chelsie kom ut till landet i morse, den senare gör en blixtvisit i stugan. I morgon åker hon hem igen, hon ska arbeta.

I lördags tog Corinne och hennes kille Simon emot sina civilingengörsdiplom i Universitetshuset i Uppsala. Vilken tillställning det blev och vad pampig den stora och vackra salen var.

Corinne oroade sig för att vi skulle göra bort oss, Patric kunde inte låta bli att retas och skickade det här meddelandet i familjechatten, haha, misstänker att hon inte blev ett dugg lugnad.

Det var väldigt högtidligt och fint i aulan, en kvartett på scenen spelade klassisk musik. I tur och ordning fick varje examinand ställa sig i kö och vänta på sin tur för att bli uppropad på scenen.

Äntligen blev det Corinnes tur att komma fram och hämta sitt efterlängtade diplom.

Tack, tack!

Kram, kram!

Tillslut står hon där och strålade!

Wow! Stolt mamma!

När Simon äntrade scenen sken han av lycka och tog för sig på skådeplatsen, underbart gjort!

I den vackra entrén blev vi bjudna på bubbel och jag blev fotad från alla håll och kanter. Tyvärr hade jag glömt min Nikonkamera på landet, så bildkvaliteten med mobilkameran blev tyvärr som det blev.

När eximenanderna minglat klart, kom de så att vi kunde beskåda deras lycka på nära håll. Skål och lycka till!

Efter minglet fortsatte firandet hemma hos Corinne och Simon. Vi åt både sushi, tårta och drack mer bubbel. Mätta och belåtna fortsatte vi sedan till landet och gjorde oss beredda med ett bastubad.

Jag kommer att stanna kvar på landet veckan ut. Patric ska arbeta men kommer förhoppningsvis ut på torsdag kväll.

Det var som om en isande kyla spreds i både märg och ben när jag förstod att Trump hade valts av mer än halva Amerikanska befolkningen till ny president, jag finner inga ord, känner mig bara tom.

Vi får se om ”Project 2025”, som är skapat av den konservativa tankesmedjan The Heritage foundation, kommer att genomföras nu när Trump tar över. Han har sagt till sina väljare att han inte står bakom det dokumentet, men det återstår att se. Men en sak är säker; klockan kommer att vridas tillbaka, landet kommer att styras åt det aktoritära hållet och Trump kommer att få härja helt fritt eftersom han har senaten bakom sig och eventuellt representanthuset. Vi kommer att få se mer våld, rasism, hämd, utrensning av oliktänkande, könsglappet kommer att bli ännu större, hatattacker mot homosexuella-, transpersoner och barn/ vuxna med handikapp kommer att öka. Vilket öde kommer Ukraina och även Nato att möta? Det är svårt att föreställa sig allt som kan komma att förändras under en ny Trump-administration, men en sak är säker: vi står inför en orolig och osäker framtid.

Den här helgen har vi varit hemma i stan eftersom Patric haft jour. Vi passade på att prova en restaurang som vi länge varit nyfikna på – Woodstockholm vid Mosebacke torg. Restaurangens koncept bygger på att byta mat-teman med jämna mellanrum, och den här gången var temat MASH-UP. Lokalen är liten och intim, med LP-skivor som spelades på en gammal skivspelare, och på en diskret filmduk ut mot gatan visades en svartvit koreansk film där karaktärerna mest satt och åt, allt detta gav stället en extra charmig touch. Chelsie la också märke till att det hängde baguetter i några av lampsladdarna i taket.

Personalen guidade oss igenom alla rätter vi provade, och jag var mer än nöjd med upplägget. Jag och Patric bestämde oss för avsmakningsmenyn, Chelsie tog en förrätt och en huvudrätt.

På instagram har restaurangen lagt upp bilder på olika maträtter som de serverar, en av rätterna som vi åt beskrevs så här:

Det blev en fantastisk matupplevelse! Det är något speciellt med restauranger som vågar experimentera med smaker och göra något annorlunda. Hoppas nästa tema blir lika spännande, jag ser redan fram mot att gå dit igen.

Jag blev lite nostalgisk när jag bläddrade bland gamla fotoalbum och plötsligt fick syn på ett foto av Patric, ett foto från den tiden då vi först möttes, 1992. Han såg så ung ut med sitt lockiga och långa hår. Bilden väckte många minnen till liv – för visst har tiden gått snabbt, men vi är fortfarande detsamma, bara lite äldre och förhoppningsvis lite visare.

Jag hittade också gamla brev som mina föräldrar skrev till mig när jag arbetade som aupair och bodde i Kalifornien mellan 1986-1987.

Min pappa skev om en Prince-konsert och att våldet i Kungsträdgården blivit värre, han kände inte igen lugna Sverige.

Mina föräldrar gick bort alldeles för tidigt, pappa dog när han var 71 år och mamma blev 73 år, båda dog av cancer. Pappa fick aldrig uppleva mina barn och det är jag otroligt ledsen över, mamma dog när tvillingarna var endast 9 månader. Det känns jättetråkigt att mina barn aldrig fick uppleva sin mormor och morfar.

Haha, min pappa, han kunde verkligen bjuda på sig själv❤️❤️❤️❤️❤️Fortfarande efter 25 år saknar jag dem, mina fina och helt underbara föräldrar!

Det har redan hunnit bli höstlov och vintertid, nu väntar jag bara på att den så kallade köldsmockan ska komma dundrande förbi.

Jag är ju barnsligt förtjust i alla dessa högtider som berikar oss varje år, allhelgonahelgen och halloween är inget undantag. Just den sistnämda högtiden firas kanske inte jättemycket men efter 4 barn har det dock blivit en tradition att ha lite godis hemma och en fin pumpa att titta på.

…samt några girlanger som får pryda dörröppningen.

Själv matchar jag det hela med min oranga kofta.

För några år sedan flöt en träbräda in i vår vik, jag fiskade upp den och tyckte att den var så vacker med sina slipade kanter som vittnade om att den legat i vattnet länge. Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra med den, så den har stått i verkstan och skrotat fram till nu.

Den kanske inte ser så mycket ut för världen, men jag tycker den är jättefin i all sin enkelhet. Det kändes bra när jag äntligen hittade ett användningsområde för den. En klädhängare!

I början av sommaren fick jag flera rockhängare med mycket charm av vår granne på landet, det var i samma veva som när de rev sin sommarstuga och byggde nytt. Jag kunde då rädda ganska många saker som de tänkte slänga på tippen, det kallar jag återvinning när den är som bäst! klädhängaren med de glänsande nyputsade krokarna passade förövrigt perfekt i vår nytapetserade relaxavdelning.

Här hemma var Chelsie sugen på en filmkväll med popcorn, både jag och Patric var på. När popcornen och allt godiset var uppätet slocknade ”hon som bestämde vad vi skulle titta på” och sov sig igenom mer än halva filmen och vaknade inte ens när jag gick och la mig för natten.

I dag blev det en promenad till Gamla stan och det var vi minsann inte ensamma om att göra. Jag hade helt glömt bort att det var höstlov och att alla andra också ville hänga på en av Stockholms största turistattraktioner. Inte nog med det, polisen hade också spärrat av en stor del av Gamla stan på grund av en handgranat som en förbipasserande hade sett.

För att undvika turiststråken tog jag och Chelsie smågatorna i stället.

Och i en av gränden hittade vi en helt underbar liten second hand affär, både jag och Chelsie blev helt tagna över allt fint som fanns i den lilla butiken. Chelsie köpte en höst/vårjacka men jag gjorde inga inköp. Vi kommer med största sanorlikhet att återkomma hit igen.

Efteråt blev det en fika på Söder.

I kväll blir det fortsatt Potter-maraton, Chelsie är laddad!

Sakta men säkert går det framåt med mina åkommor. Jag har redan hunnit samla på mig en imponerande mängd läkarbesök – man skulle nästan kunna tro att jag är VIP-kund på vårdcentralen vid det här laget. Jag har dessutom träffat flera specialister och tagit ett gäng med blodprover för att hitta orsaken till mina höft- och ryggproblem. Hittils har jag fått 4 diagnoser, som nästan höll på att bli 5, för i fredags träffade jag ytterligare en specialist, den här gången för att utredas för reumatism, mitt blodprov visade att jag hade ett högt anti-ccp värde, vilket kunde tala för att jag hade det, men som tur var så var det inte så. Däremot ska jag ingå i en forskningsstudie där personer som påvisar symtom men som inte fått diagnosen kan delta i. Det beror på att mina prover tyder på att det kan vara ett förstadium till reumatism.

Men jag håller mig flytande, numera syns det knappt att jag har ont eftersom jag går utan att halta, vilket var helt omöjligt tidigare. Varje vecka har jag gått till min fysioterapeut där jag fått lite olika övningar som jag antingen gör hemma eller på Sats, jag tycker att det börjar ge lite resultat. Jag tar också fler långpromenader och börjar blir snabbare på att gå, oftast blir det turer i närområdet. Det går alltså sakta men säker framåt men det tar sin lilla tid att bli helt bra.

I veckan läste jag Alex Schulmans spalt i DN, han skrev bland annat att han inte vet hur han ska klara av att leva med Donald Trump i 4 år till om han kammar hem valet den 5 november och precis så känner jag också, hur ska man orka?

Det är helt galet vad skönt det är att basta, jag trodde aldrig jag skulle bli en bastubadare i detta storformat, men jag älskar det!

Vi har ingen elektricitet i sjöstugan, men så småningom blir det nog av. Just nu får vi famla oss fram i mörkret, vilket har bidragit till att vi kan se alla Dåwös fladdermöss som samlas runt altanen, på mycket nära håll.

Den här helgen har vi ägnat oss åt att fixa i relaxavdelningen, det blev så bra. Vi har köpt jättefina tapeter som vi har satt upp och jag älskar verkligen den blå färgen.

Jag tycker att pärlspont är väldigt fint, så det har vi också satt upp.

Först i morgon åker vi hem till stan, jag ska till sjukgymnasten och Patric ska arbeta, men i kväll blir det ett bastubad och efter det tänkte jag avsluta kvällen med att se filmen om Dag Hammarskjölds liv på Svt.

Jag och Patric sjönk återigen ner i de blodröda biostolarna på Viktoria med våra snacks, det var dags att gå på bio igen.

Den här gången såg vi ”The Apprentice,” filmen handlar om Donald Trumps liv på 70-talet. När den var slut ville jag inte resa mig från biostolen, jag var helt uppslukad. Nu efter att jag har sett den förstår jag varför Trump vill förbjuda den. Vilken film!

Det har tyvärr inte blivit särskilt mycket av det kulturella under hösten förutom bio. Tidigare hade vi Abundo=abonnemang för teater, konserter, bio, m.m, men deras utbud blev så dåligt att vi nu tar en paus från det. Jag hoppas att det dyker upp något framöver som både jag och Patric vill gå och titta på.

Det känns skönt att åtminstonne ett barn bor hemma så jag får lite sällskap om dagarna. Chelsie har väldigt oregelbundna arbetstider och när hon väl är ledig drar jag fram den hemliga vapenarsenalen: ”Ska vi ta en promenad? Jag bjuder på fika!” Och vips är vi ute i friska luften, för vem kan säga nej till en smarrig bulle och en kopp kaffe?

I helgen kom Corinne ut till landet, hon hann knappt komma innanför stugdörren förrän vi genast började koka kaffe och bre smörgåsar för att sedan bege oss ut i skogen.

Inte en svamp så långt ögat kunde nå, men det gjorde inte så mycket, skönt att bara komma ut i friska luften och in i skogens lugna sfär.

Vi har haft en jättefin helg med bastubad och en riktigt god middag, dessutom några härliga promenader.

Jag var inte sugen att åka hem till stan, men Corinne ska arbeta och Patric åker iväg på utbildningsdagar på Häringe slott, så jag och Chelsie får roa oss själva på vårt håll.

Hösten är verkligen vacker med alla dess färgskiftningar. Det är mysigt att bara gå ut i skogen och dra ett djupt andetag och känna lukten av höstens alla essenser.

Det fanns knappt en kotte på Byggmax i Köping, många verkar ha uppehåll i sitt byggande så här på höstkanten, men jag och Patric börjar snart bli en del av inventarierna, vi är där c:a 1-2 gånger varje helg och köper material.

Den här gången var det dags att bygga klart altanen fram till bastun.

Vädret var med oss, det blev både sol och varma temperaturer på lördagen, Patric byggde och jag var hantlangare. Dagen efter blev det regn och rusk, jätteskönt att det hann bli klart innan regnskurarna haglade ner.

Jag har aldrig ätit en friterad pizza, faktiskt aldrig hört talas om det, men häromdagen slukade vi varsin på en pizzeria i SOFO=söder om Folkkungagatan.

För att skaffa mig en ordentlig åsikt om allt friterat, var jag tvungen att smaska på både Patrics och Chelsies pizza eftersom vi valt olika smaker. Det var gott men absolut inget märkvärdigt. Det var kul att ha provat, men Patrics hemmagjorda pizza är fortfarande nummer 1 på min topplista.

Det har inte varit särskilt mycket svampplockning under hösten, men jag hoppas att det blir av i helgen, jag längtar efter att ta med mig en termos med varmt kaffe och en god smörgås och sätta mig mitt i skogen och bara njuta. Kul att ha något att se fram emot, håller tummarna att vi också hittar lite svamp.