Kategori: Familj

I dag är den första dagen på nästan 14 dagar som jag orkat göra något mer än att bara ligga i sängen eller hänga i soffan. Jag blev aldrig riktigt bra från min feber i förra veckan så därför kontaktade jag sjukvården och fick en ordentlig utskällning för att jag inte sökt vård tidigare. Ja, ja, lätt att vara efterklok. Förutom influensa har jag lunginflamation, det i sin tur har gjort att min astma är i botten. Läkaren sjukskriv mig veckan ut.

Jag började färga håret för ca:16 år sedan, på den tiden var jag mörkblond, där och då bestämde jag mig för att ljusa upp håret ordentligt och har sedan dess haft en ljus hårfärg. I våras sa ett av barnen att jag borde sluta färga håret eftersom det kan innehålla gifter och också med tanke på att jag har haft bröstcancer. Jag funderade på saken och bestämde mig i början på sommaren att ”embrace the gray” Alltså, det går ju ganska bra, men jösses vilken tid det tar för utväxten att växa ut.

En kollega på mitt jobb sa att det var jättelätt att göra egna bivaxdukar. Okej, tänkte jag , varför inte. Jag provade i dag och gjorde tre dukar och insåg att det faktiskt var ganska enkelt. Tyvärr får jag fortsätta en annan dag eftersom jag behöver fler fina tyger.

Så här gör du en bivaxduk:

1. Lägg ett smörpapper på en värmetålig yta, t.ex. en skärbräda i trä.
2. Bred ut tyget på smörpappret.
3. Stryk tyget så att det blir slätt och fint.
4. Riv bivaxet i små bitar och placera ut det med jämna mellanrum på tyget. Det går åt mindre än man tror.
5. Täck med ett till smörpapper och stryk försiktigt med ett strykjärn. Vaxet smälter vid 62-65° så det räcker att ha strykjärnet på mellanvarm .När allt vax är smält ser man tydligt ifall det saknas vax på vissa partier.
6. Lägg på mer vax och stryk igen. Det här momentet kan man få upprepa några gånger tills hela duken är impregnerad med vax.
7. Blir det för mycket vax så att det undre pappret är alldeles kladdigt kan man täcka duken med en bit hushållspapper och stryka igen, då suger pappret åt sig överskottsvaxet.
8. När du är klar kan du torka av det varma strykjärnet med en bit hushållspapper. Pappret suger åt sig vax som har hamnat på strykjärnet.
9. Nu är duken färdig att använda!

Redan i fredags när vi hade gäster över började jag känna på mig att något var på gång i kroppen och mycket riktigt, jag blev både hängig, lite febrig och förkyld dagen därpå. Även om jag inte kände mig helt bra på lördagen hjälpte jag Patric bära kartonger till hans nya kontor på Kungsholmen, alltså wow, vilka fina lokaler, de har loungeavdelning, en jättestor gemensam matsal och en bardel där de kan ta en afterwork på fredagar. Jag tror han kommer att trivas utmärk där.

Efter att ha baxat in allt på hans nya kontor tog vi en sväng till Sofie och målade om deras dörrar i lägenheten. När vi var klara åkte vi i en fullbelamrad bil till landet. Om vi hade många saker i förrådet på landet sedan flytten från gamla villa i Huddinge, är det ingenting i jämförelse med hur det nu ser ut. Med viss möda lyckades vi dock pressa in resten av sakerna från Patrics gamla kontor in i gäststugan, å, hej å hå, vad knökfullt med saker det blev. På söndagen däckade jag ihop helt när vi åter var på plats hemma i stan. Hela veckan har jag legat med hög till måttlig feber i sängen med en slemhosta som jag lätt skulle kunna vara utan. Jag tog ett corona/influensa test och det visade på att jag har influensa. Eftersom jag har haft feber sedan i lördags och mycket slemhosta tyder det på att jag troligtvis har en infektion i kroppen också.

Innan influensan bröt ut var jag och Patric på bio och såg dokumentären ”Miraklet i Gullspång” Handlingen lyder: Ett tecken från Gud får två norska systrar att köpa en lägenhet i svenska Gullspång. När de möter lägenhetsägaren på mäklarkontoret är hon en kopia av deras döda storasyster, som begick självmord 30 år tidigare. Har du inte sett den, kan jag varmt rekommendera den.

Det är tur att jag har en dotter som har kunnat roa mig, det har behövts eftersom jag intagit ryggläge hela veckan.

I dessa tider när världen står i lågor och det är oroligt både på hemmaplan och utanför vår räckvidd, känns det extra svårt att ta in allt som händer. Att det ser ut som det gör, börjar jag sakta men säkert förstå. När vuxna människor med all sitt förakt och sitt eget dåliga mående ger sig på och smutskastar sin omgivning och skapar dessa oförätter är förståelsen stor till varför hat och krig utbryter. Jag blir så illa berörd över dessa skadelystna handlingar som kan sätta spår hos andra människor för alltid. Jag önskar att fler börjar reflekterar över sin egen del i det som så småningom kan förgifta hela sin omvärld.

Förra helgen samlades hela familjen på landet förutom yngsta dottern som tillbringade allhelgonahelgen med kompisar. Vädret var…regnrock och stövlar och med det på kunde vi trotsa vädergudarna och bege oss ut i svampmarkerna.

Tyvärr såg vi knappt en endaste liten svamp på grund av att alla löv singlat ner på marken, men av det lilla vi fick ihop kunde vi ändå göra en svart trumpetsvampssås till middagen. På kvällen blev Sofie dålig, hon fick ont i ryggen och kände sig inte bra, hon gick därefter och la sig i gäststugan. Efter ett tag började hon kräkas och vi misstänkte magsjuka. Fem på morgonen var hon jättedålig med hög feber och frossa, hon petade i sig paracetamol och ibumetin och febern la sig något. På eftermiddagen kunde vi åka hem.

På måndagen tog hon kontakt med sjukvården, de ville att hon skulle åka in till SÖS. Jag mötte upp henne där och hon fick diagnosen njurbäckeninflamation, hennes snabbsänka var jättehög. De ville inte lägga in henne men sa att om hon kände sig sämre så måste hon återkomma. Det gjorde hon dagen därpå. Hennes snabbsänka hade stigit ännu mer och hon fick snabbt dropp och en injektion antibiotika i armen och sedan blev hon inlagd över natten. Dagen därpå var hon betydligt bättre och fick åka hem.

Det är en lättnadens suck att det vände och att hon är på bättringsvägen, jag har varit så orolig.

Livet överaskar ibland, på gott och ont, det är väl det som är själva livet!

I fredags mötte jag och Patric upp våra vänner i en källare i Gamla stan för ölprovning.

Mannen som höll i det hela var både kunnig och rolig. Vi fick smaka på sex olika lageröl och efter varje glas öl skrev vi ett omdömme om det. Jag tyckte bäst om Närkes pils. När vi blev klara begav vi oss till Blå dörren på Söder och åt en sen middag.

I början på veckan var vi på konsert, Chelsie, yngsta dottern uppträdde. Hon var toppenbra!

I lördags åkte vi ut till landet, höstvädret var helt fantastiskt. Vi bestämde oss för en lunch utomhus.

När vi smält korven tog vi bilen till ett naturesarvat en bit bort från stugan. Vi hann precis kliva in i skogen då vi plötsligt omringades av hur mycket svart trumpetsvamp som helst. På bara en halvtimma var korgen full.

I veckan är det höstlov, jag ska ta ut en semesterdag på torsdag, det innebär en långledig weekend, det ska bli så skönt, jag längtar.

Jösses, vilken tuff arbetsvecka det blev, alla mina kollegor på jobbet blev antinge sjuka eller så vab:ade de, det blev otroligt intensivt. Hela veckan sprang jag som en skållad råtta fram och tillbaka och behövde egentligen vara på två ställen samtidigt. Mitt i alltihopa så åkte vi till Tom Tits i Södertälje, tack vare ett par bra vikarier gick det ändå ganska bra. Jag hoppas verkligen att det blir ett lugnare tempo i nästa vecka.

André ville följa med till landet i helgen, även han har haft fullt upp en tid. Han har praktiserat på Enköpings lasarett (som röntgensjuksköterska) i ett par veckor och stormtrivdes, men i fredags var det sista dagen. I veckan börjar han på en ny kurs och då kommer han att praktisera på en kirurgavdelning, vilket sjukhus det blir är ännu inte klart.

Blåsten ven och det har varit iskallt ute, men vi bestämde oss i alla fall för att trotsa vädret, vi begav oss ut i skog och mark och lyckades till slut hitta ett gäng eftertraktade trattisar. Visst, det är jättekul att finna dem, men känslan av att bara vara i skogen är glädjande nog. När vi kom hem satte jag på en kanna rykande hett kaffe och till det smaskade vi i oss varsin chokladbit.

I morgon nya friska tag, men fram till dess blir det vila och kanske någon bra film.

I fredags fyllde skolan där jag arbetar 130 år, vi uppmärksammade det med ett stort jubeleum. Med mycket enkla medel klädde jag ut mig och gjorde faktiskt succé.

Det har verkligen varit ett omväxlande väder i helgen, regn, blåst, sol, ehh snö? Chelsie åkte med till landet, hon har inte varit här sedan i somras, jättemysigt att hon följde med. Det blev en tur till Köping där vi bland annat handlade mat och ett par goda bakverk till 3-fikat.

Japp, det blev en blandad fikakompott, alla fick välja sin egen gobit. Eftersom det blåste ordentligt och regnet smattrade mot fönstret i lördags höll jag mig mestadels inomhus, kände mig inte särskilt manad att sticka ut näsan utanför dörren. Patric fortsatte att bygga på elementskyddet i boden, den ska sättas upp i köket i stan. Själv har jag läst bok och kollat på den mycket avslappnade yngsta dottern som legat på soffan och vilat, mycket rogivande.

Till middag serverade jag räktoast till förrätt och sedan gick Patric ut och grillade grillspett och till det åt vi pommes frittes, parmasansås och sallad.

I morse bestämde vi oss för att försöka hitta nya svampmarker i Köping, med korgen i högsta hugg gav vi oss av.

Det gick över förväntan. På bara en kort stund hittade vi en riklig fångst med trattkantareller inte särskilt långt från stugan.

När vi kom hem från den lilla utflykten satte jag genast i gång och gjorde varsin smaskig kantarelltoast åt oss, mums!

Denna vecka har jag svitchat ledighetsdagar eftersom min skola har ett stort jubileum nu på fredag och det ville jag inte missa. Det passade bra eftersom jag var hos sjukgymnasten i dag och det mötet gick jättebra. Om två veckor kommer jag att dyka upp med mina motionskläder och träffa honom igen fast på hans rehab-ställe, som ligger på samma gata som jag bor, han ska då ha hunnit sätta ihop ett träningsprogram till mig utiftån min benskörhet. Han tror även att jag har en början på atros i höger höft. Efter en stunds höftkulsprat började han mumla något om att dans var en bra träningsform, gissa om jag stelnade till, alltså, jag och dans vi är inte kompatibla med varandra. Fast om det nu är den höftvickande dansen som är den bästa träningsformen för mig kommer jag antagligen, fast mycket motvilligt lyda honom och ägna mig helhjärtat åt att vifta på höften.

I går ägnade vi oss åt det här, innan vi landade i varsin fotölj på Dramaten. Jag och Patric såg ”Körsbärsträdgården”. Patric tyckte inte om den och jag kan väl hålla med om det till viss del, handlingen och utstyrsel var inte bra, däremot var skådespelarinsatserna och musiken jättebra.

Det känns som om hela världen står i lågor, stora klimatförändringar som drabbat oss alla och då tillkommer också alla dessa klimatförnekare som jag blir galen på. Krig som pågår och andra som blossat upp. Republikanerna med Donald Trump i spetsen som vill slita demokratin i småbitar påhejad av Orbán och partiet ”Lag och rätt” i Polen. På hemmaplan är det inte mycket muntrare, SD, gängkriminalitet, bränder, sprängningar och mord…där oftast förövaren och offret bara är barnet. Vi får inte ge upp, även om många saker ser mörkt ut just nu. Det viktiga är att vi inte ställer oss likgiltigt inför problemen eller sticker huvudet i sanden, alla kan bidra med något och är en viktig och värdefull pusselbit i detta samspelet. I bland får man djupandas och ta en paus och zooma ut, det är okej det med!

Det här veckoslutet har vi hållit oss hemma på Mosebacke, förhoppningvis åker vi till landet nästa helg. Det känns skönt att lämna stan och få lite miljöombyte, jag har ett stort behov av det för att komma till ro. Helgen har ändå varit fin och vi har hunnit med en hel del. Patric och jag har storstädat och putsat och tätat alla fönster i lägenheten. I Chelsies rum har det varit iskallt, hon har varit tvungen att omge sig med två duntäcken i sängen för att inte bli till en isbit. Patric upptäckte att halva fönster i hennes rum inte var isolerat, så numera är det varmt och skönt där.

Vi köpte en jättegod ketchup som vi smaskade i oss till lunchkorven, tips.

I går kväll var vi hembjudna till våra vänner på middag. De bjöd på en riktigt god höstgryta samt en massa andra småplock.

Lägenheten är helt fantastisk och utsikten är vidunderlig, man ser hela stan.

Efter en sen och jättetrevlig kväll masade vi oss upp ur sängen tidigt i morse och åkte iväg till vårt kantarellställe.

I kväll bjuder jag på kantarelltoastar och det som blir över fryser jag in. Just nu har jag rätt mycket svamp i frysen. När Patric var ung spelade han munspel i ett band. I veckan fick han ett tidningsutklipp på bandmedlemmarna från den tiden.

Patric är den 3:e från vänster på bilden.

Redan i somras bokade vi in en skidstuga i Åre, den som vi oftast brukar bo i. Den är toppen på alla sätt och vis eftersom alla familjemedlemmar får plats. I helgen avbokade vi den. Beslutet grundar sig bland annat på att jag i slutet av oktober kommer att genomgå en zoledronsyrabehandling med dropp för min osteopeni. Behandlingen pågår i 3 år och görs en gång per år för att stärka upp skelettet. Jag kommer också att äta D-vitamin- och kalciumtabletter. När jag nu fick det slutgiltiga beskedet om min benskörhet insåg jag att det måste bli en del förändringar i några av de saker som jag gillar att göra, exempel skidåkning. Kort och gott bör jag inte ramla, det är absolut det sämsta som kan hända mitt sköra skelett. Anledningen till varför jag är benskör är något luddig, det kan delvis bero på ärftlighet (min mamma var benskör) men det kan också bero på de antihormonella tabletter som jag tar varje dag för att motverka bröstcancer eller så är det en mix av de båda. I början av oktober ska jag träffa en sjukgymnast, från början bokade jag in sjukgymnasten för att få hjälp med min förslitningsskada i höger ben som jag haft ont i, från och till i flera år, men nu hoppas jag även få råd och tips på övningar för att stärka upp skelettet.

Otroligt men sant, hela familjen kunde samlas i dag för att fira Viktor, Sofies kille som fyllde 24 år i fredags. Till middag önskade han sig hamburgare och jalapeno poppers, det ordnade vi såklart.

Känslan att ha dem alla samlade omkring sig var nästan överväldigande . Jag njöt varenda minut, de är ju så otroligt fina varenda en av dem.

Såklart slets det fram ett sällskapsspel. Det blev ”Ryktet går” det spelet har vi inte spelat sedan jag fick corona 2020, vilket innebar att ingen i familjen fick lämna villan i Huddinge på 10 dagar. De dagarna gjorde vi inget annat än spelade spel och vi alla minns det som ett ljust minne.

Det blev en jättehärlig helg som avslutades på det allra bästa sättet. I morgon ny dag och nya möjligheter.