Lycklig

Otroligt men sant, vi fick med oss Chelsie, yngsta dottern, till landet. Ingen av våra barn har varit särskilt intresserad av att åka till landet i den åldern,17 år, men av erfarenhet vet jag att det går över. De tre stora barnen älskar numera att åka hit och har gjort det ett par år. För att få med sig Chelsie lockade jag med att erbjuda en tur till min favoritloppis i Västerås, hon högg genast på erbjudandet och blev inte besviken, det fanns hur mycket som helst som hon kunde tänka sig att köpa, till slut satte jag ner foten när hon glatt började visa upp katastroffula muggar som hon vill ha, my god, de får mig fortfarande att rysa och då inte av välbehag. Glad i hågen promenerade hon till slut ut från loppisen med en skivspelare med högtalare och en dvd-spelare för nästan ingenting. När vi kom fram till stugan kunde jag lugnt konstatera att det tog på krafterna att loppisfynda.

I veckan var jag och Patric till Sofiahemmet och träffade Patrics läkare som opererade bort hans prostata. Det blev glada besked, de fick bort all cancer med god marginal. Jag är så tacksam över att han bestämde sig för att göra en stor hälsoundersökning förra året, för om han inte hade gjort det, så hade cancern aldrig upptäckts. Jag förstår fortfarande inte varför vissa män inte kan tänka sig att göra ett PSA- test när de kommit i 50-års åldern, det räddar ju liv.

Patric har återhämtat sig till den milda grad att han började riva ner vedskjulet. Tja, inte mig emot. I morgon åker vi hem från landet, Chelsie ska arbeta på Max.