Utvecklingssamtal

När jag och tvillingarna lämnade huset  stod Olaf  där och lyste upp i den tidiga morgonen, så fint.

Äntligen är sista utvecklingssamtalet klart för i år. Den här gången bar det av till Kungsholmen, där fick jag två redovisningar om hur det går i skolan. Har man tvillingar så blir det dubbelt upp. Vi försöker alltid att planera in så att deras samtal kommer efter varandra. För vår del är det praktiskt att de går i samma skola och i samma klass, det har de alltid  gjort för övrigt.

När tvillingarna gick i högstadiet i en skola nära oss hade de en fantastisk mentor, det är näst intill att man blir lite tårögd över saknaden av henne, vilken kvinna men framför allt vilken lärare. Barnen hade verkligen tur som fick henne.

I gymnasiet blev det också en fullträff, de tycker att mentorn är helt  outstanding. De har matte och fysik med henne. Båda två samt alla deras klasskamrater har blivit som galna i matte p.g.a av henne.

Jag hävdar fortfarande att får man bra lärare som brinner för sitt ämne och samtidigt är en bra pedagoger, ja, då lyckas man också få med sig  eleverna på tåget.

Här ser ni en väldigt entusiastisk elev i full färd med sitt skolarbete… Eller… Så gör han någonting helt annat, men nog ser han rätt koncentrerad ut?

Eftersom det är fredag och allt, tycker jag inte att man ska behöva stirra sig blind på sitt skolarbete. Lite nöje måste man väl ändå få ha här i livet, eller hur?